Det finns alltid mer facklitteratur än skönlitteratur. Därmed inte sagt att mängden romaner som skrivits och finns bevarade inte är ofattbart enorm, men mängden facklitteratur is even greater still. Skönlitteratur är notoriskt populistisk, i högre grad än facklitteratur är. Det finns liksom en del ämnen det inte skrivits något skönlitterärt om alls (i västervärlden, åtminstone). Däremot finns det facklitteratur om allt; för akademiker har en tendens att intressera sig för ämnen populasen inte överhuvudtaget bryr sig om.
Jämför mängden romaner, filmer, pjäser etc som involverar Boudicca, som av allt att döma var fullständigt misslyckad som fältherre betraktat, med all samlad fiktion som involverat Timur Lenk, som erövrade typ halva världen och krossade både osmanerna och Gyllene Horden. Timur var småpopulär på 1700-talet, och REH skrev en novell involverande honom på 30-talet, men sedan dess har orientalismen blivit hopplöst ute, och de enda turkmongoliska erövrare folk någonsin skriver om nuförtiden är Djinghis och Kubilai Khan. Boudicca är däremot fortsatt het, för keltofilin och eurocentrismen lever och frodas än.
- Ymir, exemplifierar