Rising
Vila i frid
Jag gillar faktiskt barnmusik som fan, det är något med att barn inte impas av pretentioner som gör att barnmusik blir bra (så länge som det inte bara är plastigt mongopudas, för ungar är samtidigt så djäkla keffa att de inte fattar när något suger).
Just nu sitter jag och bara racerdiggar till Djurens Brevlåda av James och Karin. James och Karin är förmodligen mest kända för "jag är en liten mört" (som är med på den skivan), men den låten är fan helt stenöken, och det fattade till och med James och Karin (den är inte ens med på A-sidan). A-sidan däremot, den är helt grym. Förutom den lite populistiska "vi är här - vi är här- vi är här - hermelinos" så innehåller den fantastiska sjuttiotalspoplåtar som "hur ska jag göra för att ta mig över vägen" och titellåten "djurens brevlåda" (mest underskattade barnlåten någonsin?). Men det finns också en proggballad i "när vintern är över" som Polyphonic Spree skulle ha kunnat äta bajs för att ha komponerat själva - så djäkla bra är den! - och en riktigt, riktigt vacker barnballad i Kalle Blåmes som får vem som helst att önska att han hade ett litet barn att dela musikupplevelsen med.
Barnkultur brukar domineras av äckliga pervon från typ tyskland med hockeyfrillor, men James och Karin är riktigt tuffa; på baksidan av skivkonvolutet ser de ut som den sortens mossproggare man skulle ha velat hänga med trots att de kanske inte hade så mycket orgier eller rökte så mycket braj. De är helt enkelt tuffa. Roliga också; "vad gör egentligen hackspettarna när de hackar?" frågas det i en låt. Svaret? ="hål!" förstås. Äg.
Låten "vi är en koloni" med myror som sjunger i kör är till och med nästan lite socialistromantisk, om man lyssnar med de öronen (och anstränger sig en hel del). Vad mer kan man begära av en barnskiva från sjuttiotalet?
Alla som har barn; och även vi som inte har det; ta för fan och spela Djurens Brevlåda. Om man bara lyssnar på Mad Donna och Shakora så blir man knäpp - oavsett om man är gammal eller ung.
Nu vill jag veta - vad finns det mer för superbra barnskivor?
(Jag är helt förälskad i vissa hits på Mupparna-skivan, men tycker att Drutten och Gena är rätt kåta i längden (jag tittade iofs inte på dem när jag var barn, så jag kanske inte fattar vitsen med dem - jag blir ju helt muräna när jag hör signaturmelodin till TV-piraterna, bara för att ta ett exempel))
Ni behöver inte nämna "vilse i pannkakan", förresten. Jag lyssnar mycket på den, och den äger förstås, men den är så given att den inte behöver nämnas. Eller tja, "pladaska" är ett jätteroligt ord: så låter det definitivt när man sätter sig på kobajs.
Just nu sitter jag och bara racerdiggar till Djurens Brevlåda av James och Karin. James och Karin är förmodligen mest kända för "jag är en liten mört" (som är med på den skivan), men den låten är fan helt stenöken, och det fattade till och med James och Karin (den är inte ens med på A-sidan). A-sidan däremot, den är helt grym. Förutom den lite populistiska "vi är här - vi är här- vi är här - hermelinos" så innehåller den fantastiska sjuttiotalspoplåtar som "hur ska jag göra för att ta mig över vägen" och titellåten "djurens brevlåda" (mest underskattade barnlåten någonsin?). Men det finns också en proggballad i "när vintern är över" som Polyphonic Spree skulle ha kunnat äta bajs för att ha komponerat själva - så djäkla bra är den! - och en riktigt, riktigt vacker barnballad i Kalle Blåmes som får vem som helst att önska att han hade ett litet barn att dela musikupplevelsen med.
Barnkultur brukar domineras av äckliga pervon från typ tyskland med hockeyfrillor, men James och Karin är riktigt tuffa; på baksidan av skivkonvolutet ser de ut som den sortens mossproggare man skulle ha velat hänga med trots att de kanske inte hade så mycket orgier eller rökte så mycket braj. De är helt enkelt tuffa. Roliga också; "vad gör egentligen hackspettarna när de hackar?" frågas det i en låt. Svaret? ="hål!" förstås. Äg.
Låten "vi är en koloni" med myror som sjunger i kör är till och med nästan lite socialistromantisk, om man lyssnar med de öronen (och anstränger sig en hel del). Vad mer kan man begära av en barnskiva från sjuttiotalet?
Alla som har barn; och även vi som inte har det; ta för fan och spela Djurens Brevlåda. Om man bara lyssnar på Mad Donna och Shakora så blir man knäpp - oavsett om man är gammal eller ung.
Nu vill jag veta - vad finns det mer för superbra barnskivor?
(Jag är helt förälskad i vissa hits på Mupparna-skivan, men tycker att Drutten och Gena är rätt kåta i längden (jag tittade iofs inte på dem när jag var barn, så jag kanske inte fattar vitsen med dem - jag blir ju helt muräna när jag hör signaturmelodin till TV-piraterna, bara för att ta ett exempel))
Ni behöver inte nämna "vilse i pannkakan", förresten. Jag lyssnar mycket på den, och den äger förstås, men den är så given att den inte behöver nämnas. Eller tja, "pladaska" är ett jätteroligt ord: så låter det definitivt när man sätter sig på kobajs.
