Bra filmer du ogillar

[Anchorman]

Taxi Driver : väck mig när det händer nåt. My god vilket snooze....

Sicario: cool scen på motorvägen, allt annat är trist som fan

Birdman: Helvete vad tråkigt detta är. En lång scen? Vem fan bryr sig? Är ju klippt ändå? Gimmick som fan. Hade hellre sett filmen när Mikael Keaton var en fågel, antar att det kom i en senare spider-man film.

Zack Snyder Justice League: Jag älskar superhjälte filmer, det här är pretentiös dynga. Slow motion när Lois Lane köper kaffe? Nej tack!

Donnie Darko: Aha en gosedjurs kanin, fan vad intressant, tänk om den skulle Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

 

[Lemur]

Stalker: Har inga problem med långsamma filmer (älskar till exempel 2001), men tyckte den var tråkig. Mycket beror nog på att den kändes mer intellektuell snarare än emotionell; jag tyckte den var kall och fick ingen koppling till något i den.

Medhåll. Boken är kort, spännande och har en tydlig poäng (älskar boken f.ö.). Filmen är långsam, utan spänning och man fattar inte riktigt vad den handlar om. Annars brukar jag uppskatta Tarkovskij, Solaris exempelvis tycker jag är hur bra som helst.

 

[Oldtimer]

Det är nästan otroligt vad olika man kan tycka om filmer. Vissa filmer som nämns här är sådana som jag älskar och ser om gång på gång. Fascinerande.

 

[Franz]

Titane: Årets Cannes-vinnare var inte min grej. Kan mycket väl ha handlat om förväntningar, där marknadsföringen framställde den som en väldigt annan film. Tänker att den bör få en ny chans sen.

This! Jag och min bästa vän såg filmen på Park, vi båda gillar ”svåra” filmer och var helt beredda på att älska detta verk, men efter filmen när vi tog varsin bägare öl handlade diskussionen om filmen om vad vi missat? Hur kunde vi vara så likgiltiga till en film som berört Cannes’ jury så mycket?

 

[God45]

This! Jag och min bästa vän såg filmen på Park, vi båda gillar ”svåra” filmer och var helt beredda på att älska detta verk, men efter filmen när vi tog varsin bägare öl handlade diskussionen om filmen om vad vi missat? Hur kunde vi vara så likgiltiga till en film som berört Cannes’ jury så mycket?

Den börjar så starkt också! Början är weird och blodig. Man känner momentumet och sedan… Brandstationen och filmen stannar och startar aldrig igen.

 

[Gabrielle de Bourg]

Den börjar så starkt också! Början är weird och blodig. Man känner momentumet och sedan… Brandstationen och filmen stannar och startar aldrig igen.

Samma här! Kände lite ”oj den här sub-ploten börjar dra ut lite” och landade sedan i ”ok, det här är alltså filmen”.

 

[God45]

Samma här! Kände lite ”oj den här sub-ploten börjar dra ut lite” och landade sedan i ”ok, det här är alltså filmen”.

Ja! Hade vi börjat med den delen och inte haft den bättre biten innan hade jag nog gillat det bättre. För det är bra saker där, men det känns inte som att saker är påväg någonstans och de spelar till och med ned saken som jag fann mest spännande.

 

[PhilArt]

Jag gillar nästan inte film över huvud taget! Men okej, en film som många gillar men som jag tycker är sämre än film i allmänhet är, är The Dark Knight. Jag fattar att Ledgers Joker är minnesvärd, men i övrigt är det typ 100% bombastisk yta och 0% innehåll. Och så får det väl vara, men jag kräks lite i munnen av att filmen låtsas som att den har ett innehåll (i bästa fall, om vi verkligen anstränger oss, är väl innehållet propaganda för någon form av vag auktoritär ideologi - men ja, skräp).

Det här var den film jag tänkte lyfta. För mig var The Dark Knight en dussinfilm.

 

[PhilArt]

Godard-filmer: Godard är en filmteoretiker som är för dålig på att skriva, så han gör filmer istället. Han har inte alls värmen och empatin som finns i Truffauts filmer.

Jag tycker den här kritiken i viss mån är rimlig mot Godard, men likväl är Till sista andetaget den bästa film jag sett. Jag gillar den filmteoretiska ansatsen och den intellektuella ansats det ger till både filmens foto och manus. I min mening är Godard den främste när det kommer till att göra långsam film som inte blir tråkig, tätt följd av Kubrick och Coppola, just för att scenerna är så detaljtäta.

 

[Gustav Lorentz]

Filmer åldras – eller är jag numera så förhärdad och stressad att jag inte kan ta in det subtila och långsamma längre?Jag vet inte. Men vad jag vet är att Stalker är den film som berört mig djupast av allt jag någonsin sett (och då har jag varit biografmaskinist och sett massor av film!). Men nu orkar jag inte ens ta mig igenom den då den bara känns seg, pratig och trist...

Bladerunner är en annan film som inte håller längre. Och den älskade jag verkligen. Nu tycker jag mest att folk i den är stolpiga och att Deckard är ett solklart fall för Me too...

Andra favoriter från förr som falnat är Alien, Aliens, Terminator 2, 2001, Apocalypse Now osv osv... Det har gått så långt att jag inte vill se om andra gamla favoriter längre då jag är rädd att även de skall visa sig vara skit.

 

[Feuflux]

...stressad att jag inte kan ta in det subtila och långsamma längre?...

Är inte det här nåt generellt för alla moderna människor? Kolla tempot på Snövit kontra tempot på nyhetsklippet på Kalle Ankas julafton. Kolla tempot på Obi-Wan och Darth Vaders fight från episod 4 kontra tempot på Darth Maul. Etc etc. Hade en diskussion med en kollega om tempot i Lotta på Bråkmakargatan för inte så länge sedan; "det händer ju ingenting". Femton minuter med en familj som sitter på en filt och sådana grejer. Sånt fixar inte "moderna människor" att titta på.

Hur länge klarar du att ligga i soffan utan att plocka upp telefonen ur fickan? Katastroftid för mig, och sorry för ranten...

 

[Henke]

Hur länge klarar du att ligga i soffan utan att plocka upp telefonen ur fickan? Katastroftid för mig, och sorry för ranten...

5-10 sekunder innan jag surfade in och läste det här.

 

[Gamiel]

Jag ogillar dem inte men jag fattar inte varför Nolans Batmanfilmer är så prisade.

 

[Henke]

Jag ogillar dem inte men jag fattar inte varför Nolans Batmanfilmer är så prisade.

Jag tänker att anledningen kan vara jämförelsen med övriga Batman-filmer. Först hade vi TV-serien från 60-talet som mest var närmast barnvänlig. Burton gjorde den mörkare, men det var ändå ganska "glad action" med plojiga "James Bond-prylar". Schumachers filmer följde Burtons vision av Batman men blev inte speciellt lyckade. Sen kommer Nolan och går en annorlunda och enligt mig mycket mörkare väg. "Batmobilen" ser inte längre ut som en ombyggd Cadillac utan mer som en korsning mellan en sportbil och en pansarvagn. Skurkarna är riktigt otäcka och sinnessjuka (speciellt Jokern). Kanske det här inte borde räknas som de bästa filmerna någonsin om man t.ex. ser till "IMDB:s 250-top rating", men då skall man också ha i bakhuvudet att IMDB rankar de 250 filmer som flest användare har gett högt betyg, vilket på inget sätt säger att de är världens bästa filmer - bara att flest gillat just dem mest.

För egen del så tycker jag Batman Begins var bra, men kanske inte fantastisk. The Dark Knight var helt lysande medan The Dark Knight Rises var lite av en besvikelse där Tom Hardy som är en av mina favoritskådisar låter helt bortkommen med den där röstförvrängaren. Det lät så illa att jag först trodde någon skämtat och lagt in ett hemmagjort ljudspår och förtog stora delar av den filmen för mig.

 

[PhilArt]

Är inte det här nåt generellt för alla moderna människor? Kolla tempot på Snövit kontra tempot på nyhetsklippet på Kalle Ankas julafton. Kolla tempot på Obi-Wan och Darth Vaders fight från episod 4 kontra tempot på Darth Maul. Etc etc. Hade en diskussion med en kollega om tempot i Lotta på Bråkmakargatan för inte så länge sedan; "det händer ju ingenting". Femton minuter med en familj som sitter på en filt och sådana grejer. Sånt fixar inte "moderna människor" att titta på.

Hur länge klarar du att ligga i soffan utan att plocka upp telefonen ur fickan? Katastroftid för mig, och sorry för ranten...

Jag tycker förmågan att göra långsam film som bygger och bibehåller nerven är höjden av filmskapande (tex Godard, Kubrick, Coppola, Kurosawa, Campion, Leone). Ofta tycker jag nya filmer således har för högt tempo för att få en riktig nerv, det blir adrenalin istället (och ibland är det ju det man vill ha, såklart, men inte alltid).

 

[Mogger]

Jag ogillar dem inte men jag fattar inte varför Nolans Batmanfilmer är så prisade.

Överlag kan ju filmer med påkostad och originell* estetik klättra några pinhål pga av det. Det gäller sannolikt även LotR, Avengers och Harry Potter. För att ta några uppenbara exempel.

*vi nördar som utsätter oss för detta mer regelbundet är inte alls lika lättflörtade här även om vi förvånansvärt ofta sväljer allt med minsta lilla svärd i.

 

[Beastslayer]

Det mesta av Ingmar Bergman är också extremt tråkigt och pretentiös skit som står på en enorm pedestal, särskilt i Sverige, men även i många länder utomlands. Sjunde Inseglet håller många högt, lite för att man ska, typ. Det är mitt intryck.
Jungfrukällan blev man ju tvingad att se i skolan. Det var ju på gränsen till tortyr!

 

[Mekanurg]

Jag kan inte säga att du borde, men jag tycker om den och rekommenderar den till andra.

Nu har jag sett Sommarnattens leende via Youtube. Lustig ibland, överdrivet känslosam ibland. Okay rulle.

 

[JohanL]

Undantaget Reservoir Dogs är Tarantino inte så där himla bra. "Ogillar" är väl att ta i, men inget jag skulle sakna så mycket heller.

 

[Platon]

Som någon skrev ovan, fascinerande hur de filmer man älskar mest nämns gång på gång. Tex Tarantino vars filmer är de största mästerverk jag kan tänka mig. Så klockrena in i kaklet-10/10 har jag svårt att tänka mig.
De jag kommer på, på rak arm:

Sicario: Förstår verkligen inte vad det var med den här filmen folk gillar

Gudfadern: Orkar inte riktigt ge sådan här maffiafilmer en chans. Har blivit en grej nu att jag inte gillar gudfadern