Bra filmer man bara ser en gång

[Rickard]

Det är vissa filmer som jag sett som jag tyckte var bra och skulle vilja se, men orkar inte se om dem.

Gravity: det är en snygg och häftig upplevelse och jag gillade filmen men jag orkar inte se om den. Det är till och med så illa att jag inte ens orkar se Roma av samma regissör.

Fear and Loathing i Las Vegas: händer jättemycket och jag var med hela vägen, men jag funderar på om jag orkar bli uttröttad på samma sätt igen.

Spun: samma känslor som i filmen här ovan.

Requiem for a Dream: egentligen vet jag inte om filmen är bra eller inte men jag hade en god upplevelse när jag såg filmen. Orkar bara inte ta mig igenom den igen för att få reda på vad jag egentligen tyckte.

 

[cogitare]

Kanske inte orkar men alla filmer där twisten i historien är en stor del av behållningen. Tänker på filmer som Sjätte Sinnet eller kanske Usual Suspects.

Du orkar ju lätt se dem en gång till men vet ju vad grejen är med filmen så behållningen är (för mig) ganska nära noll...

Mer på temat så Crank-filmerna med Jason Statham kanske.

Cog.

 

[Dr_Dängrot]

Eternal Sunshine on the spotless mind

 

[Gabrielle de Bourg]

Requiem for a Dream: egentligen vet jag inte om filmen är bra eller inte men jag hade en god upplevelse när jag såg filmen. Orkar bara inte ta mig igenom den igen för att få reda på vad jag egentligen tyckte.

Hade en kompis som köpte den och frågade varför vi andra (som sett den) aldrig ville se den med honom. Tillslut förklarade jag att jag mådde så dåligt av den att jag aldrig hade lust att se om den, vilket gällde de andra med. Det står jag fast vid idag.

 

[Organ]

Blecktrumman.

 

[God45]

Cannibal Holocaust.

 

[Khan]

Hotell Rwanda.

Fantastisk, men herreminje vad hemsk den är.

 

[krank]

Hade en kompis som köpte den och frågade varför vi andra (som sett den) aldrig ville se den med honom. Tillslut förklarade jag att jag mådde så dåligt av den att jag aldrig hade lust att se om den. Det står jag fast vid idag.

Ja, alltså, det är en jättebra film men det är en av de filmer som fått mig att må allra värst.

Första gången var jag tvungen att dela upp den i mindre bitar och se lite i taget. Jag har nog sett den en eller två gånger efter det, men jag förstår 100% varför många har den som "en gång, aldrig igen"-film. Otroligt obehaglig.

 

[Mekanurg]

Arrival (2016) -- intressant handling, men biobesökaren blir endast mystifierad och överraskad vid första titten.
Interstellar (2014) -- sorglig och vacker film, men jag kan inte tänka mig att en andra titt skulle tillföra något till upplevelsen. Möjligen skulle jag se om enbart inledningen före rymdresan, eftersom den är så stämningsfylld och bildskön.
Schindler's List -- den var fasansfull. Jag klarar inte av att se Amon Göths illdåd ytterligare en gång.

 

[Daniel]

Väldigt lång film som var fullkomligt utmärkt bioupplevelse men som jag pga bristande superhjälteintresse knappast kommer se igen:
The Batman (2022)

Korkad action som var oerhört underhållande och charmig medan det pågick:
The Gray Man (2022)

Svårt och plågsamt men mycket fängslande:
The Nightingale (2018)
Midsommar (2019)

 

[Conan]

En massa filmer som ger en så bra payoff och twist på slutet att man inte kan glömma bort det, och primärt uppskattar filmen för den aspeketen

Så te x.

- Eternal Sunshine on the spotless mind (som Dängrot påpekat)
- Apornas Planet

Även Avatar som mycket bygger på häftiga 3D effekter, hype och häftiga animerade miljöer står sig sådär när man ska se om den på en liten skärm.

Samma med bra filmer som innehåller massa äckel, så te.x. The Fly

 

[Franz]

Tjuren från Bronx är en fantastisk film, men huvudperson är så genomvidrig att jag inte orkar se den igen.

Det finns ju en massa filmer som är jättebra men får en att må så dåligt att man aldrig vill se om den. Requiem for a dream, Schindler’s list, Johnny Mad Dog, The isle och Ensam mot alla är exempel på sådana.

När jag var ung och ville vara edgy gjorde jag mitt yttersta för att hitta så provocerande filmer som möjligt. På det sättet hittade jag Svinet, även känd som ”en av filmhistoriens mest obscena verk” och ”the pig fucking movie”. Kommer aldrig se den igen!

Av någon anledning har jag aldrig haft lust att se om någon av Kieslowskis filmer trots att jag tycker de är bra.

Komedier tycker jag sällan är roliga mer än en gång så dessa undviker jag generellt att se om. Undantag finns dock.

 

[Bifur]

Intressant ämne. Kan inte komma på någon sådan film faktiskt. Eller det finns så klart filmer som jag kan förstå är bra men som inte riktigt funkat för mig och då är det frågan om de varit "bra" subjektivt. Ett exempel som flyter upp i skallen är Breaking the waves, men i de fall jag genuint gillat filmen skulle jag nog alltid kunna tänka mig att se om den, i alla fall på sikt.

 

[McKatla]

Intressant fråga! Jag har jobbat som biografmaskinist några år, och att se om (delar av) filmer kväll efter kväll var liksom oundvikligt. Och som filmentusiast såg jag om i stort sett alla filmer i samlingen åtskilliga gånger. Men visst finns det filmer jag ser om sällan. En del var det nu 20 år sedan jag såg (men jag har dem kvar i hyllan). En del av dem kommer jag nog inte att se igen, kanske mest för att jag är rädd att de åldrats så mycket att jag inte skulle gilla dem längre – trots att de gav en stor upplevelse en gång i tiden. Andra filmer har jag sett om, men ångrar nästan att jag gjorde det. Som Blade Runner t.ex. Visuellt fortfarande snyggare än det mesta, men oj vad sunkig den är i sin kvinnosyn ibland... Skulle visa Fawlty Towers för tonårsdottern förra veckan, men vi stängde av efter två avsnitt. Ingen av oss tyckte det var det minsta kul – och då älskade jag serien när den kom. Är tveksam till om jag kommer att se om Tarkovskis filmer (särskilt då Stalker och Solaris); tror jag skulle finna dem ofantligt sega idag – men var helt fascinerad när jag såg dem första gången tidigt 80-tal.

En liten annan vinkel (som är OT) är vilka filmer en kan se om hur ofta som helst utan problem. Kanske värt en egen tråd?

 

[Henke]

Om jag vrider lite på det så finns det väldigt många bra filmer (kritikerrosade filmer) som jag själv inte uppskattat och inte vill se fler gånger. Men av de filmer jag själv ansett var bra så kan jag nog tycka att de allra flesta skulle funka att se om. Har t.ex. inget problem med att se en film med twist ytterligare en gång.

Som @Bifur nämnt är Breaking the Waves fascinerande, men det skulle vara påfrestande att se om den. Samma gäller Trier´s Dancer in the dark och framförallt Melancholia. Skulle helst undvika att se Kieślowski´s Dekalog igen även om jag minns filmerna som riktigt bra. Hallström´s Hachiko: A Dog's Story är så sorglig och bra att det gör ont.

Sen finns det mängder med riktigt gamla filmer som jag sett och uppskattat men som jag inte skulle vilja se igen t.ex. Orphans of the Storm (1921), Le voyage dans la lune (1902), Way Down East (1920), Safety Last! (1923), Sherlock Jr. (1924), The Gold Rush (1925), Sunrise: A Song of Two Humans (1927), Metropolis (1927), Ben-Hur A Tale of the Christ (1925), The Big Parade (1925), Seven Chances (1925)... ja ni fattar...

 

[Selly]

Apocalypse Now.

 

[Anthrox]

Grave of the Fireflies, av anledningar som tagits upp ovan.

 

[Deodanders]

Jag såg Andrej Rubljov en gång, smet från jobbet tidig eftermiddag och satt i en nästan tom salong i ett så sällsamt hypnagogt tillstånd att jag inte sett om filmen igen för att inte rubba känslan från den upplevelsen. Jag vet inte om jag somnade, men jag minns filmen som helt underbar.

 

[Dr_Dängrot]

Easy Rider .

Jag uppskattade filmen när jag såg den men jag har aldrig känt ett behov att se om den.

 

[Nero]

Ogillar se om filmer generellt. Men svarar
Traffic
Fanny och Alexander
Zozo

Dessa var bra men så tunga.