Cybot
Mest spelbar
The Road, Melancholia, Dancer in the Dark.
Alla är för tunga för att man ska se om dem.
Alla är för tunga för att man ska se om dem.
Bra filmer man bara ser en gång
- Thread starter Rickard
- Start date
Det händer, ja. Rätt ofta.
Dr_Dängrot
Myrmidon
- Joined
- 1 Mar 2017
- Messages
- 4,326
Yes om det är en film jag gillar .
Jag brukar varje år se om star wars original trillogin , jag ser Willow varje år , Ivanhoe är ju en sån där film som man av tradition ser varje nyårsdag .
Cybot
Mest spelbar
Ivanhoe, Back to the Future, Die Hard, Indiana Jones, Terminator 2, Dredd, The Mummy, Mad Max osv. Hur kan man inte se om dem?
Jag kan iofs tänka mig flera skäl – man kanske har väldigt lite tid att lägga på film? Eller perfekt minne? Eller man kanske inte gillar några filmer tillräckligt mycket?
Bifur
Veteran
- Joined
- 28 Dec 2015
- Messages
- 5,668
Jo, fast nästan aldrig i rad, om det var vad trådstarten gällde. Men under loppet av ett liv så. Precis som att jag läser om böcker.
Irréversible. En hemsk, hemsk film som nog inte går att se utan att man blir trasig efteråt. Men hantverket är otroligt, det är väl framför allt därför den blir så hemsk. Men jag kan inte se om den.
Angående Melancholia så går den bara att se en gång för sin initiala upplevelse, men jag kan verkligen rekommendera att se om den, det ger någonting nytt när man vet hur den slutar.
Angående Melancholia så går den bara att se en gång för sin initiala upplevelse, men jag kan verkligen rekommendera att se om den, det ger någonting nytt när man vet hur den slutar.
Seriöst, filmen är riktigt jäkla bra. Se den om du inte har gjort det.
Första gången man ser den så tycker man att Justine är märklig och försöker förstå varför hon agerar som hon gör och antar att det är det irrationella (sjukdomen) som gör att hon agerar som hon gör. Andra gången så är man med henne från början. Allt annat som sker är oviktigt, hon känner på sig undergången (precis som vi tittare gör andra gången) och hennes agerande ter sig mycket mer rationellt, fram till slutet där hon har förlikat sig med ödet och är den som agerar.
Första gången man ser den så tycker man att Justine är märklig och försöker förstå varför hon agerar som hon gör och antar att det är det irrationella (sjukdomen) som gör att hon agerar som hon gör. Andra gången så är man med henne från början. Allt annat som sker är oviktigt, hon känner på sig undergången (precis som vi tittare gör andra gången) och hennes agerande ter sig mycket mer rationellt, fram till slutet där hon har förlikat sig med ödet och är den som agerar.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
The machinist
Jag ser ofta om filmer. Ibland filmer jag inte ens tycker är bra.
Jag ser ofta om filmer. Ibland filmer jag inte ens tycker är bra.
Tänkte också sagt Irréversible, men insåg att jag tycker den var onödigt brutal och att det inte tillförde något, mer än att göra filmen omtalad. Oavsett kommer jag aldrig vilja se den igen.
Rickard
Urverk speldesign
Jag måste se filmer minst två gånger för att komma ihåg dem.
Varför såg du aldrig om The Machinist? Jag kan förstå det lite, eftersom den mer har en stämning än är en engagerande historia.
Last edited:
Samma här.
Plus att jag ärligt talat inte har så mycket film jag vill se. TV-serier har jag mängder, en gigantisk backlog, men inte när det gäller film. Så jag slösar inte nödvändigtvis bort en "film-slot" som kunnat gå till en ny film, genom att se en jag redan sett.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Jag kan lätt se om en film just för stämningen, även om jag inte gillar något annat. Om det är en stämning jag vill hitta tillbaka till i skrivande eller spelmakande eller så.
Men för mig var The Machinist för tung. Den var bra, men jag mådde dåligt efter att ha sett den.
Men jag är lite känslig för just mental ohälsa på det sättet. Just när den som lider av det kanske inte vet om det själv. Den är en sån sak jag är rädd för på riktigt.
SaaJeflaLess
Veteran
Melancholie der Engel och Black Metal Veins lär jag nog inte se igen, såvida jag inte träffar någon som verkligen vill se dom.
Bägge filmerna lämnade mig helt tom och med en känsla av att fått mitt inre totalt manglat och sönderkört. På ett bra sätt förvisso, filmer som berör mig tycker jag om.. Men jag vet inte om jag vill tappa den känslan jag fick genom att se om dom och riskera att komma in mer "avtrubbad", jag lämnar dom nog hellre med den upplevelsen jag fick av dom.
Bägge filmerna lämnade mig helt tom och med en känsla av att fått mitt inre totalt manglat och sönderkört. På ett bra sätt förvisso, filmer som berör mig tycker jag om.. Men jag vet inte om jag vill tappa den känslan jag fick genom att se om dom och riskera att komma in mer "avtrubbad", jag lämnar dom nog hellre med den upplevelsen jag fick av dom.
Skulle tippa på att Shutter Island inte är en film för dig isåfall. Varning även för Polanski´s Repulsion.
Lupus Maximus
Tekniker
Jag kan inte komma på en enda film jag tycker är bra, men inte kan tänka mig se om.
Sådana filmer vill jag se om just för att se om de håller, eller om tvisten kom från ingenstans. Usual Suspects har jag nog sett en 4-5 gånger.
Lupus Maximus
Tekniker
Jag är rätt mycket av åsikten "en film som inte är värd att se två gånger var inte värd att se en gång".
Sedan finns det ju filmer som jag sett om direkt efter att jag just sett den. Ibland för att filmen autostartar då den varit på huvudmenyn ett tag, och den var bra nog, så varför inte. Andra för att jag med avsikt startat den igen.