Björn Wärmedal;n319945 said:
Men hur gick det då? Om man inte skryter på sociala medier så har det inte hänt!
---
Igår spelade jag två spelmöten.
På förmiddagen spelade jag Döda skogen med min dotter (5 3/4 år). Vi har kört Sagospelet Äventyr en hel dfel, men jag har issues med både spelet och settingen så jag har snott ihop ett eget system med en som jag tycker briljant tärningsmekanik som vi körde för första gången - det funkade jättebra. Höjdpunkten var när min dotter förvandlade sig själv och sin kompis till troll för att lura vakttrollet att de var dess kompisar som egentligen låg inne trollgrottan och sov - det korkade trollet gick på bluffen och hjältarna kom ut ur trollgrottan med massor av loot. Hurra!
På eftermiddagen spelade jag DnD5 med min vuxengrupp. Det som inte var så bra var vi hade två spelare med on-line och ljudet inte funkade som det skulle, det lät som de satt längst ned i Führerbunkern. Resten blev rätt bra. De tre av de gamla rollfigurerna såg på avstånd ett molnjättemoln och en explosion, gav sig av för att undersöka, hittade tornet störtat (!), räddade vår nya spelares nya gubbe ur rasmassorna, stred mot fyra ondsinta älvahundar och konfronterades slutligen av ägaren till slottet, molnjätten baron Vespian - ingendera sidan hade mage för en strid och det hela slutade med att Vespian körde bort spelgruppen, och jag tror jag därmed har skaffat mig en recurring villian. Resten av mötet gick åt till karaktärsgestaltande och relationsbyggande. Den nya gubben kom in i gruppen på ett bra sätt. De inledande scenerna blev bra, men bäst var nog ändå när den paranoida paladinen kastade Zone of Truth för att "förhöra" sin nya bekantskap, en shadar-kai luftpirat som helt öppet erkände att den brutit sig in i molnjättens slott vilket så klart inte föll i så god jord hos paladinen. Självklart klarade luftpiraten sitt räddningskast medan paladinens två gamla vapendragare - två alver med massor av mysterier och hemligheter i sina backstories - bommade sina.
Grymt taggad
