Nekromanti Bra modernt system?

[RasmusL]

Om man bara vill spela 5-10 möten så funkar Apocalypse World nog bra. Dock har jag hört att det inte är bra för längre kampanjer, att det lätt blir repetetivt och inte är det bästa systemet för karaktärsbyggnad. Det beror på vad man är ute efter.

Fast nuförtiden orkar folk sällan köra långa kampanjer, vilket kan förklara AWs rykte som "det bästa spelet".

Är det en egen erfarenhet eller har du "hört det av någon"? Det låter nämligen jääääättekonstigt. Det kanske inte är byggt för att spela samma karaktär i hundra spelmöten men det är bara för att det hinner hända så jäkla mycket mer i en AW-session än när det spelas BRP eller Eon eller liknande. De tjugo spelmöten du har svinkul i AW har betydligt mycket mer innehåll historiemässigt än de 100 du sitter och halvsåsar i DoD.

På vilket sätt är det inte det "bästa systemet för karaktärsbyggnad" (med vilket du menar "dåligt")? Det är ju ascoolt med meningsfulla val, rejäl impact på spelstilen och kontinuerlig karaktärsutveckling som ger en jävla oompf. Jämför med spel där din karaktär utgörs av ett antal procentsatser och +ToHit med att fucking vara The Brainer och komma i spel med förmågor som In-brain puppet strings och spöa fiender med din Violation glove.

Jag kan ha en massa andra reservationer mot AW men de du listar är ju supermärkliga om jag ska jämföra med min erfarenhet av systemet!

 

[RasmusL]

Är inte det här med att karaktären skall utvecklas under spel en del av AW.? Man väljer en playbook, några moves sen bygger man värld och sen får man se vem ens karaktär blir i den. Play to find out.

För övrigt absolut kör AW det är annorlunda från trad men ett coolt spel

AW är trad förutom just delen med att spelledaren inte på förhand får bestämma vad spelarna ska göra, hur äventyret ska utvecklas och hur det hela ska sluta. Boken är en, förvisso extremt formaliserad och explicit, guide till hur du spelleder trad.

 

[Arfert]

Är det en egen erfarenhet eller har du "hört det av någon"?

Inside information. Jag har hört det till exempel från en del av de som testspelar ett svenskt skräckrollspel just nu. Som lånat mycket av AW. De sa just det jag skrev. Att det blev repetitivt. Och de fick ingen känsla för deras gubbar.

Men gillar man AW tycker man nog annorlunda. Smaken är olika. En del gillar att det tar lite tid, vettu.

Det kanske inte är byggt för att spela samma karaktär i hundra spelmöten

Eller tjugo. Eller ens tio. Men vill man som trådstartaren spela en kortare kampanj så funkar det bra.

 

[RasmusL]

Inside information. Jag har hört det till exempel från en del av de som testspelar ett svenskt skräckrollspel just nu. Som lånat mycket av AW. De sa just det jag skrev. Att det blev repetitivt. Och de fick ingen känsla för deras gubbar.

Men gillar man AW tycker man nog annorlunda. Smaken är olika. En del gillar att det tar lite tid, vettu.



Eller tjugo. Eller ens tio. Men vill man som trådstartaren spela en kortare kampanj så funkar det bra.

Nu har jag ju inte testat den senaste versionen men föregångaren kändes jäävligt stabil även efter 6-7 spelmöten och om vi inte skohornat in en säsongsavslutning så hade det funnits sjuuukt mycket mer att hämta. Flera av karaktärerna hade knappt ens börjat visa sin fulla potential och många av movesen och bakgrunderna som hade lite mer långtgående implikationer hade lätt kunnat ge oss ett gäng spelmöten extra bara de. Det kanske är så att dina kamrater har svårt att hantera det här med att inte ha förskrivna äventyr? Det är ju en rätt stor grej som jag kan förstå är en dealbreaker för många.

 

[Swedish Chef]

AW är trad förutom just delen med att spelledaren inte på förhand får bestämma vad spelarna ska göra, hur äventyret ska utvecklas och hur det hela ska sluta. Boken är en, förvisso extremt formaliserad och explicit, guide till hur du spelleder trad.

Jag håller med, men hela iden med att spelets riktning skapas lika mycket av spelarna som spelledaren anser inte jag vara trad. Men det är väl en definitions fråga.

För mej innebär trad mer att spelledaren sätter upp värld och antagonister på förhand och sen droppar ner spelarna iden. Sen är moves mekaniken en ganska annorlunda form av handlingsresolution mot vanlig trad.

Sjukt bra spel, och en bok alla spelledare borde läsa oavsett vad man tänkt sig för kampanj.

 

[RasmusL]

Jag håller med, men hela iden med att spelets riktning skapas lika mycket av spelarna som spelledaren anser inte jag vara trad. Men det är väl en definitions fråga.

För mej innebär trad mer att spelledaren sätter upp värld och antagonister på förhand och sen droppar ner spelarna iden. Sen är moves mekaniken en ganska annorlunda form av handlingsresolution mot vanlig trad.

Sjukt bra spel, och en bok alla spelledare borde läsa oavsett vad man tänkt sig för kampanj.

Hm... Jag förstår vad du menar men samtidigt så är det precis så jag spelleder fisktank i tradlir. Att förbereda världen är ju faktiskt inte förbjudet i AW och i hacken till och med rätt vanligt. Spelet Arfert pratar om utgår exempelvis från en färdig och nästan helt definierad fisktank i sin prepp där det faktiskt finns hemligheter och mysterier med på förhand definierade svar, i alla fall den version som jag spelat.

 

[Swedish Chef]

Hm... Jag förstår vad du menar men samtidigt så är det precis så jag spelleder fisktank i tradlir. Att förbereda världen är ju faktiskt inte förbjudet i AW och i hacken till och med rätt vanligt. Spelet Arfert pratar om utgår exempelvis från en färdig och nästan helt definierad fisktank i sin prepp där det faktiskt finns hemligheter och mysterier med på förhand definierade svar, i alla fall den version som jag spelat.

Det är så jag gör nu efter att ha läst AW, har förändrat sjukt mycket i mitt spelledande.