Nekromanti Bra motivering för skurkar

Mundo

Myrmidon
Joined
7 Jan 2010
Messages
3,790
Location
Eslöv
Ofta lirar spelarkaraktärer "The good guys". Man kan vara anti-hjältar, javisst, ta tex. vampire. Men ofta lirar man ändå inom den rimliga mån som finns "the good guys". Det gör ofta dina motståndare till skurkarna.

Därför har många äventyr en skurk(™). Alla har inte dem, det finns äventyr som bara går ut på att ta sig genom jungeln och klara sig genom vildmarken, men de flesta äventyr har en skurk. Han kan vara en seriemördare vars mord du måste luska ut. Hon kan vara gängbossen ute i zonen som hotar din hembas. Han kan vara den iskalla företagschefen som kastat ut dig och din familj på Sandukars gator. Hon kan vara inkvisitorn som jagar kättare i den lilla jargiska byn.

Så hur gör man dem intressanta? Med en bra motivering såklart! Intressanta tillvägagångssätt hjälper också, men jag tycker ofta att motiveringen, drivkraften är viktigast av allt.

Så vilka är era favoritmotiveringar och drivkrafter? Framställer ni era skurkar som Kejsaren i Star Wars som bara är ett ärkeas från början till slut, eller som Darth Vader, någon med känslor som kan duka under för det emotionella trycket när det har gått för långt? Bryr ni er om era skurkar särskilt mycket, eller existerar de mer för att ge en intressant 'boss-fight' i slutet på äventyret?

Och tillsist, vilken är den drivkraft ni ogillar mest! Vilken är den sämsta anledningen för någon att bli en kallhamrad skurk?

 

JJoghans

Regelknackare
Joined
13 Sep 2012
Messages
826
Location
Wakoku
Jag gillar bägge sorters skurkar, men den genomruttna sorten är bara rolig om man får spelarna att verkligen hata hen. :)

Annars gillar jag skurkar som skulle kunna vara äventyrets hjälte om perspektivet vore annorlunda. Ibland händer det att jag under en kampanj inser att en av de vänligt sinnade SLP:erna faktiskt är en skurk, men att hen har någorlunda nobla avsikter bakom sina handlingar. Det är det bästa.
 

IcarusDream

Anti-populist
Joined
9 Jan 2007
Messages
1,050
Location
Carapalea
En återkommande motivering för mina antagonister är att försöka rubba balansen till sin fördel. Oftast genom att försöka göra sig själv odödlig eller tillskansa sig väldigt mycket makt.
En annan motivation som återkommer är försöket att försöka forma alla andra så de passar dem. Såsom att utrota alla oliktänkare och forma de som är kvar till kopior av sig själv eller sin vision.
 

Celledor

Hero
Joined
29 Sep 2003
Messages
1,146
Location
Uppsala
Tror det beror på vilket spel och typ av äventyr man kör. Är det mer cultural gaming så vill man nog inte ha en skurk som är ond bara för att han är ond. Är den godtycklig dungeon så räcker det nog med enklaste av anledningar eller att skurken i slutet egentligen är en underhuggare till någon ond gud eller demon som bara finns i världen.
 

Rangertheman

Myrmidon
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,631
Dazumal;n200564 said:
Annars gillar jag skurkar som skulle kunna vara äventyrets hjälte om perspektivet vore annorlunda. Ibland händer det att jag under en kampanj inser att en av de vänligt sinnade SLP:erna faktiskt är en skurk, men att hen har någorlunda nobla avsikter bakom sina handlingar. Det är det bästa.
Håller med! Skurkar utifrån principen att "vägen till helvetet är kantad av goda föresatser". De är inte onda för att de är onda utan för att deras godhet skadar andra.
 

da_bohz

Swordsman
Joined
31 Jan 2016
Messages
454
?Jag läste någonstans nyligen om att drivkraften hos en antagonist lätt kan hämtas från de sju dödssynderna. Vanligast är troligtvis vrede, girighet eller avund, men jag kan lätt tänka mig skurkar som drivs av lust, lättja eller stolthet likväl. Frosseri blir kanske lite svårare, men varför inte?
  • Stolthet
  • Avund
  • Vrede
  • Lättja
  • Girighet
  • Frosseri
  • Lust
?Sen är det alltid intressant när man inser varför skurken beter sig som hen gör och dessutom inser att det är av goda avsikter i det långa loppet (atombomba en hel stad med dess invånare för att förhindra spridningen av ett zombievirus). Försök få spelarna/rollpersonerna att ifrågasätta sin moral :)
 

.113

Swashbuckler
Joined
8 Feb 2012
Messages
2,660
Location
norrlänning
Förutom att man kan göra bad guys intressantare så tycker jag nästan det är ännu roligare när det händer spelarna. När man driver dem att sakta men säkert bli "bad guys" for the greater good.

Men när det gäller skurkar så Finns det ju så klart en del som bara är rätt så Onda men också just de där som drivs av något annat..

Inkvisatorn som bränner en by, med skyldiga och oskyldiga, för att förhindra att något ondskefullt sprider sig. Är denne ond eller inte?

Jag gillar the Witcher spelen pga det ändå, även om det är lite väl många sådana val ibland, men vissa gånger är det otroligt bra val som man ibland kan inte riktigt ångra men nästan, eftersom man släppte lös en ny ondska istället tex.

Sen ser jag fram emot Spelet Tyranny som vad jag förstått det är ett spel där man faktiskt är en bad guy som jobbar åt ondingarna. Typ I kriget mot tyrannerna som spel brukar handla om så Vann de istället. Ska bli intressant se hur de vinklar allt.
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,152
Location
The Culture
Motivation för skurkar är svårt. Till och med professionella författare har svårt att få till det, så hur ska vi stackars amatörer lyckas?

Som tur är är det oftast inte så viktigt vad skurken har för motiv. Det är så många andra saker som avgör om ett äventyr blir bra. Se till exempel på Avengers-filmen. Vad är Lokes motiv; vad är hans plan? Jag är osäker, men jag blev ändå underhållen när jag såg filmen. Ibland räcker det med motiveringen att skurken är ond och därför gör han eller hon det han eller hon gör -- för det är vad onda personer gör.

Naturligtvis höjs äventyret lite extra om skurken är bra och har ett intressant och trovärdigt motiv, men det är inte alls nödvändigt.

Och angående bilden från Spindelmannen: Jag har svårt att bestämma mig för om det är det bästa eller sämsta motivet någonsin, men jag lutar åt det bästa! :)
 

Xhakhal

Reseledare i Awesomeland
Joined
22 Dec 2003
Messages
903
Location
Exil
da_bohz;n200587 said:
?Frosseri blir kanske lite svårare, men varför inte?
Om man tar inspiration av förhållningssättet till mat som många katolska grenar tillskriver dödssynden till att gälla precis vilken annan åtrå eller ovana som helst, eller bara livet i allmänhet, så får man nog fram en ganska bra skurk tror jag. Det blir olikt girighet eftersom girigheten bara vill ha och ha, men frossaren vill förbruka.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Jag börjar undra om inte asagudarna är skurkarna i nordisk mytologi.
  • De dödar urjätten utan anledning, och sen skändar de hans kropp genom att choppa upp den i småbitar.
  • De ingår avtal med en jätte för att bygga Asgård, men försöker sedan slingra sig ur avtalet och tvinga fram ett avtalsbrott så att de slipper pröjsa (betalningen är för övrigt en fru – människohandel).
  • Sedan slår de ihjäl sagda jätte.
  • Hans dotter kräver mansbot, men henne lurar de.
  • De adopterar en jätte som en av sina egna – nån slags fredsgest/muta antar jag – och när han uttrycker sitt missnöje med deras skituppträdande så binder de fast honom i underjorden och häller ormgift i hans ögon.
Asså, hade jag varit jätte hade jag varit skitless på asagudarna och velat ha minst rättvisa och gärna hämnd också. Och eftersom asarna är awesome på spin så får de människorna på sin sida i konflikten, vilket definitivt gör att jättarna utpekas som skurkar. Men de är ju egentligen offren och asagudarna är … well, as.
 

JJoghans

Regelknackare
Joined
13 Sep 2012
Messages
826
Location
Wakoku
@Krille: Det där har också slagit mig ibland. Det vore sjukt roligt att börja skissa på en "anti-asa-kult" som stöder jättarna i deras kamp. ;)
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Dazumal;n200615 said:
@Krille: Det där har också slagit mig ibland. Det vore sjukt roligt att börja skissa på en "anti-asa-kult" som stöder jättarna i deras kamp. ;)

Jag skriver på Utgård-startmiljön till Järn med ungefär samma premiss. Så den är inte helt tagen ur luften.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,572
Location
Slätta
Psyco evil är i mitt tycke nästan bara intressant i skräck. Jag gillar enkla agendor, gärna kryddade med en twist och sedan skruvade med ett lite mer komplext modus operandi. Skurken vill vinna/uppnå ett mål och vill detta på grund av ett skäl som är rationellt för denne och eventuellt även för resten av världen när man skalat av tillräckligt många lager.

En bra skurk, som flera andra tagit upp innan, är en spelare som man kan känna sympati eller förståelse för. Vad är vår skurks slutmål? Varför vill denne uppnå det? Vad har vår skurk för tidigt modus? Vilket modus skiftar denne till när den hamnar i överläge? När den blir pressad? Hur agerar vår skurk när denne vunnit?
 

da_bohz

Swordsman
Joined
31 Jan 2016
Messages
454
Xhakhal said:
Om man tar inspiration av förhållningssättet till mat som många katolska grenar tillskriver dödssynden till att gälla precis vilken annan åtrå eller ovana som helst, eller bara livet i allmänhet, så får man nog fram en ganska bra skurk tror jag. Det blir olikt girighet eftersom girigheten bara vill ha och ha, men frossaren vill förbruka.
?Bra poäng. Frossan skulle med andra ord kunna vara någon form av preparatmissbruk till exempel...

Gurgeh;n200604 said:
*Galactus
*Hannibal Lecter
?... Eller ja, en kannibal eller världsslukare funkar ju också förstås.

-

?Hur som helst tycker jag att skurken bör rättfärdiga sina illdåd på något sätt (åtminstone för sig själv och sina anhängare). Att hen vill "Skapa en ny, bättre, och säkrare framtid" är väl en klassiker här om det handlar om storslagna planer, men tanken på att skurken faktiskt vet om att det hen gör är illdåd som bara är medel för ett större ändamål ?bidrar till en verkligare och kanske till och med mer sympatisk skurk, som då genast är mer intressant än en skurk som är ond för ondskans skull (och jag försöker komma på något bra exempel, men kommer inte på någon som faktiskt bara är ond).
 

zonk

muterad
Joined
10 Jan 2016
Messages
3,330
Man kan oxå tänka sig skurkarna som mer hänsynslösa versioner av valfri "god" typ: alla vill ha framgång, men måttstocken varierar. En magiker vill lära sig om magins väsen, en furste vill utvidga sitt rike, en handelsman grundlägga ett framgångsrikt handelsimperium, osv. Det kan rätt fort bli elakt även om samtliga inblandade försöker bete sig nåtsånär rättfärdigt, och om alla kör på så hårt de kommer undan med, ja, då är det plötsligen ingen brist på uslingar och skurkar.
 

erikt

Hero
Joined
21 Feb 2014
Messages
1,319
Krille;n200605 said:
Jag börjar undra om inte asagudarna är skurkarna i nordisk mytologi.
Skurkarna vet jag inte så noga men merparten av dem är ju onekligen inte så där alldeles oskyldiga. Å andra sidan så är övriga faktioner (jättar, dvärgar, m.fl.) inte heller direkt "good guys".
Även i andra mytologier (inte minst grekisk, men även andra) så uppvisar gudarna alla möjliga negativa egenskaper och är inte särskilt goda.

Min egen åsikt är att i de äldre mytologierna så finns egentligen inte begreppen "Gott" och "Ont" som vi känner dem. Vad som däremot finns är "Ordning" kontra "Kaos" där merparten av gudarna representerar "Ordning" - och deras motståndare vanligtvis står för "Kaos". (Att gudarna sedan inte alltid gör ett så bra jobb är en annan sak - asagudarna ljuger och luras rätt ofta, vilket inte sällan leder till nya problem för dem.)
Besläktat med det är att en del äldre religioner inte så mycket handlar om att tro, som om att utföra rätt ritualer vid rätt tidpunkter för att hålla högre makter på gott humör.
 
Joined
17 May 2000
Messages
1,301
Om skurken är av något annat sorts väsen, med en helt annan världsbild, så gör det kanske inte så mycket om dennes motiveringar är svårbegripliga för människor.
I Västmark-kampanjen jag skrev och spelledde så var skurkarna ett par vinterälvor. De ville suga ur livskraften ur landet med sin magi, och betraktade rollfigurerna och deras by ungefär som en myrstack som är i vägen och får grävas bort. De blev VÄLDIGT irriterade när några av myrorna gjorde så aktivt motstånd. Konflikten blev mer och mer personlig, ju mer älvorna insåg att rollfigurerna var ett hinder för dem. Det gjorde att rollfigurerna successivt kunde "lära känna" skurkarna.
Hade jag utvecklat det perspektivet mer så hade det kanske kunnat leda fram till att spelarna listade ut något sätt att nedgöra älvorna. Nu tog de reda på det på ett annat snyggt sätt.
 
Top