Nekromanti Bra motivering för skurkar

[Cybot]

Jag börjar undra om inte asagudarna är skurkarna i nordisk mytologi.

• De dödar urjätten utan anledning, och sen skändar de hans kropp genom att choppa upp den i småbitar.
• De ingår avtal med en jätte för att bygga Asgård, men försöker sedan slingra sig ur avtalet och tvinga fram ett avtalsbrott så att de slipper pröjsa (betalningen är för övrigt en fru – människohandel).
• Sedan slår de ihjäl sagda jätte.
• Hans dotter kräver mansbot, men henne lurar de.
• De adopterar en jätte som en av sina egna – nån slags fredsgest/muta antar jag – och när han uttrycker sitt missnöje med deras skituppträdande så binder de fast honom i underjorden och häller ormgift i hans ögon.

Asså, hade jag varit jätte hade jag varit skitless på asagudarna och velat ha minst rättvisa och gärna hämnd också. Och eftersom asarna är awesome på spin så får de människorna på sin sida i konflikten, vilket definitivt gör att jättarna utpekas som skurkar. Men de är ju egentligen offren och asagudarna är … well, as.

På samma sätt är de grekiska överkuckugudarna väldigt skurkiga.

För att summera Zeus och Hera:

Zeus går omkring och våldtar allt som faller honom i smaken. Han använder gärna sina gudakrafter till detta. Så om du inte gillar att bli "förförd", eller av någon anledning lyckas motstå hans daterapedrug magi så kan ju ett gyllende regn falla på dig och så blir du gravid i alla fall.
När Hera får reda på detta så väljer hon inte att försöka straffa Zeus. Nej hon väljer att vara ett totalt asshole och förbanna våldtäktsoffret, hennes avkomma och hela hennes familj.

 

[.113]

På samma sätt är de grekiska överkuckugudarna väldigt skurkiga.

För att summera Zeus och Hera:

Zeus går omkring och våldtar allt som faller honom i smaken. Han använder gärna sina gudakrafter till detta. Så om du inte gillar att bli "förförd", eller av någon anledning lyckas motstå hans daterapedrug magi så kan ju ett gyllende regn falla på dig och så blir du gravid i alla fall.
När Hera får reda på detta så väljer hon inte att försöka straffa Zeus. Nej hon väljer att vara ett totalt asshole och förbanna våldtäktsoffret, hennes avkomma och hela hennes familj.

För övrigt sånt här jag menade I nån annan tråd med att det är visst läskigt att möta gudar

 

[Bolongo]

Vän av ordning noterar att våra källor till asatron är ytterst bristfälliga. Vad gäller de grekiska gudasagorna ligger det något bättre till, men det är fortfarande väldigt mycket som nedtecknats långt i efterhand och snarare med litterära motiv än religiösa.

 

[Khan]

Vän av ordning noterar att våra källor till asatron är ytterst bristfälliga. Vad gäller de grekiska gudasagorna ligger det något bättre till, men det är fortfarande väldigt mycket som nedtecknats långt i efterhand och snarare med litterära motiv än religiösa.

+1 på det.

En bra idé kan vara att försöka analysera varför man gillar en av sina egna favvoskurkar från någon annanstans och försöka förstå varför de funkar så bra. Varför gillar vi alla att hata Joffrey i GoT? Varför är Darth Maul det enda folk vill minnas från Episod I? Kan man förstå det blir det lättare.

 

[Dilandau]

Jag tycker gott man kan se på vad som driver "ondingar" i vår egen värld. Ofta gravt traumatiserade individer, i varje fall om vi pratar mördare och andra typer av våldsverkare.

Man kan också kika på hur kliniska narcissister beter sig. Extremt karismatiska och manipulativa, men det krävs inte mycket för att de ska stämpla en som deras ärkefiende och aktivt börja sabotera för en.

I allmänhet tycker jag också att man kan låta sig inspireras av "psykopatchefer", hur de genom att betrakta hela sin omgivning (utom vissa utvalda) som värdelösa idioter rättfärdigar riktigt vidrigt agerande.

I en fiktiv värld där det inte finns samma våldstabu som i verkligheten, skulle dessa personlighetstyper lätt kunna uppfattas som stereotypt onda.

 

[Swedish Chef]

En grav empatibrist är något slags förutsättning för en bra skurk, att hans handlingar påverkar andra negativt bör han skita i. Sen gillar jag om hans mål inte är direkt "onda" utan mer krockar med rollpersonernas (båda vill bli kungens nye rådgivare). Beroende på spel, men att manövrera ut en "Ormstunga" vid hovet finner jag alltid spännande, eller den klassiska Magneto vs Xavier där båda vill att Mutanterna ska få en plats i samhället, men helt olika tillvägagångssätt och slutmål.

 

[Cybot]

En grav empatibrist är något slags förutsättning för en bra skurk, att hans handlingar påverkar andra negativt bör han skita i.

Det beror på. Om hans Mål inte är ont, så bör hans metoder vara det.

Men jag gillar utopiska skurkar. Om man försöker skapa en bättre värld som kommer att förhindra så mycket lidande i framtiden, då måste man ibland orsaka lidande nu, även om hjärtat svider.

 

[.113]

Häng med nu..

Skurkar har ofta loot.. Bossar har mer loot. Det är ju lönen som är grejen. Sen ingår nästan helt säkert tandförsäkring.
Man är inte ond man är ju bara anställd

 

[Robert Jonsson]

Jag börjar undra om inte asagudarna är skurkarna i nordisk mytologi.

Skriv detta rollspel. Nu.

 

[Ymir]

Jag älskar anime-premissen att skurken försöker rädda världen från någon form av undergång eller katastrof genom ändamålen helgar medlen-metoder.

 

[Zire]

Jag gillar att verka fram mina ärkeondingar genom kampanjen. Snarare än att det är tydligt från början vem som är ond eller god. (Eller på spelarnas sida eller inte.)

Rätt vad det är blir det tydligt vem som har motiv, kraft och resurser att hindra rollpersonerna för en lång tid framöver, och då är de en stark kandidat till ärkeondingaposten. Det är bara att binda ihop kärnan till RPs stora problem allt eftersom med personen. En fördel med att utse dylika "slutbossar" är att besegrandet av dem kan bli ett snyggt slut på kampanjen (som annars kan vara svårt att få till).

Men det är också ganska kul att se personer kring RP resa sig som kandidater. Och det blir väldigt mycket mer personligt än om jag skapar ärkeondingen från början.

 

[Cybot]

Jag tycker det är relevant att nämna min karaktär Zaros i Way of the Wicked (DnD kampanj där man spelar onda karaktärer).

Hans motivation var att världen skulle bli så mycket bättre om man skapade en ordning där man såg till att LE och NE karaktärer hade ett personligt intresse av att stödja en ordning som överlag gynnar alla. Det kanske inte gynnar alla lika mycket som en annan världsordning, men den har fördelen att de enda som borde vara emot "The Man" är Chaotic Evil (som alltid är emot alla, så det är ingen skillnad från någon annan världsordning) och Chaotic Good (vilket är mycket bättre än att ha LE och NE emot sig, för Chaotic Good har skrupler och rebeller som är chaotic good brukar inte orsaka lika mycket massförstörelse, lidande och död som onda uppror och plotter).

Då behöver man ju bara se till att man är smartare än alla andra LE/NE karaktärer...och som hyperintelligent Wizard med nästan oändliga resurser att boosta INT och WIS så borde Zaros ju vara smartare än alla andra om han kom till makten.

P.S: En motivation som nu när jag tänker efter har en hel del paralleller till Emperor Palpatine.

 

[Corfitz Ulfeldt]

I förra årets Dodkampanj var Rpna på jakt efter en försvunnen bror som jobbat med gruvbrytning. Det skulle visa sig att han var mördad och skurkarna i detta fallet var ett gäng bönder från en närbelägen by vars betesmark förstördes av gruvdriften. Hans död var dessutom ett misstag skulle det visa sig.

Det gav även rollpersonerna ett liten dilemma eftersom systemet som letade efter brorsan hade svurit blodshämd i samband med att hans död uppdagades.

 

[Mundo]

I förra årets Dodkampanj var Rpna på jakt efter en försvunnen bror som jobbat med gruvbrytning. Det skulle visa sig att han var mördad och skurkarna i detta fallet var ett gäng bönder från en närbelägen by vars betesmark förstördes av gruvdriften. Hans död var dessutom ett misstag skulle det visa sig.

Det gav även rollpersonerna ett liten dilemma eftersom systemet som letade efter brorsan hade svurit blodshämd i samband med att hans död uppdagades.

En av mina favoritskurkar är skurken i bröderna Cohens cowboyfilm, True Grit. Han låter lite som skurken i din story.

 

[Corfitz Ulfeldt]

Mja, inspirationen var mer Pale Rider med Clint Eastwood. Fast Rpna var omöjligtvis lika coola som Clint...

 

[Wyldstorm]

Skrev en wall of text, skriver in TL;DR istället.
(Psykopater/sociopater är det fega undantaget som kan vara lite renare osympatiska, men det är ju fegt.)

Ingen är "ond", alla delar samma grundläggande motiveringar.
Så skurkar som framställs som grundligt onda men har förvridna vettiga/goda insikter är mina favoriter.

Ta nåt fint du själv känner starkt för, gör ett alternativt förflutet där nåt svagt ögonblick, religion/ideologi/maktpositionsproblem/försvar av kära/gruppbeteenden leder mer år perkele och sen gör dig-versionen något nuvarande du skulle uppfattat som OND innan du förstog dennes resa.

 

[Wyldstorm]

Tillägg:
http://www.cell.com/current-biology...m/retrieve/pii/S0960982215011677?showall=true

 

[Ebenezer]

Jag gillar de flesta sorters skurkar (i fiktion), men jag är särskilt svag för Evil Geniuses For A Better Tomorrow. Tänk typ Ozymandias i Watchmen eller SEELE i Neon Genesis Evangelion. (Eller typ varannan karaktär i Code Geass.) Dessa anser att de gör något gott, och man skulle kanske kunna köpa det, men samtidigt så tar de sig oerhörda friheter med folks liv och skyr inga medel.

Vilken sorts skurk man vill ha beror ju också mycket på vilken nivå man vill ha det. Den skurktyp jag beskriver ovan lämpar sig i princip enbart som campaign-level threat. På lägre nivå, typ lokala busar eller rövare, så passar det oftast bäst att kanalisera random mobbare. Superintelligenta skurkar kanske känner ett behov av att rättfärdiga det de gör, men enkla busar drivs mer av impuls, berusning av makt, och primala instinkter. Rånare ser nog inte sig själva som varken "onda" eller "goda" utan funderar inte i dem termerna. Eller bryr sig men förskjuter det. Pratar vi ett gäng med bovar så kan man lätt få fram mer karaktär genom att låta dem ha lite olika gränser. Det är ett klassiskt grepp i många filmer - tänk på mobbarens goon som börjar stamma "Ö-öh.... ska vi verkligen gör det här? Han kan ju dö?!"

Ett något underutnyttjat motiv är att vägra erkänna att man haft fel (eller kort och gott dumhet, eller önsketänkande). Tänk t.ex. på hur Ministry of Magic behandlar Harry Potter när han varnar för Voldemort. Eller Hein i Final Fantasy Spirits Within (ja, filmen är ganska kass).

Annat underutnyttjat motiv: kärlek.