Babylon Project hade en intressant mekanism. Du börjar med att välja var du siktar genom att peka ut en hexagon på en träffmall. Sedan träffar du en viss bit därifrån – noll, en eller två hexar, beroende på hur bra du slår för att träffa. Riktningen är slumpvis medelst T6.
Vid mejning eller salva fortsätter du på samma sätt: nästa skott träffar en viss bit (samma viss bit som ovan, dock minst 1) åt ett nytt slumpvist håll. Skottet därefter samma sak. Fortsätt tills du har ramlat utanför träffmallen eller du har slagit dina skott.
Det är en process som är petig och tar tid, men den är kul och det är inte så stort problem eftersom automateld är rätt sällsynt i Babylon 5. En normal PPG skjuter för det mesta enkelskott. Men jag skulle inte använda systemet i spel där automateld är vanligt.
---
Noir har det system som jag är mest förtjust i. Du väljer hur du skjuter – väldigt riktad eld, en klase enkelskott, salvor, mejningar etc, och även i respons till fiendens skott. Beroende på hur väl det går ändras din turordning, utöver huruvida du träffar eller inte. Från tärningarna i slaget (högsta, lägsta, båda etc) får du fram hur många skott som går åt. Och sen modifieras skadan som resultat.
Det är inte så petigt med skadan, men det är det system som det verkligen flyger mest tomhylsor i! Det är verkligen inte bara att man skjuter sitt enda skott på sin enda handling med sin enda pistol, utan istället blir man skjuten på och slänger iväg en klase skott åt andra hållet, och sen när det är ens tur slänger man iväg en klase till skott åt det hållet och upptäcker att magasinet är tomt! Det får fram känslan av automateld och frenetiska eldstrider absolut bäst! (av de spel jag spelat.)