Jag tycker att ur någon slag antroplogiskt-historiskt simulationistiskt perspektiv är gudarna i DnD gjorda på det sämsta möjliga sättet. Det känns som att de är gjorda av någon halvbildad amerikan som förenat de monoteistiska religionernas metafysik och ortodoxi och därför skapat sjukt kassa polyteistiska religioner. I värsta fall känns de som att de är gjorda på ett pojkrum. Vilket de väl i förekommande fall är.
Hmm. Men hur är det med Staffords hela religionsbygge i RQ. Är det bra? Funkar det i spel?
Eberron till DnD har väl ungefär samma ingång. Det finns uppenbarligen folk med gudakrafter i världen, men de tror på olika saker och varifrån kraften kommer träter de lärde om. Typ. Tycker det är ett bra sätt att göra DnD-religon på. Det lilla jag läst om Eberrons religion är också bättre, djupare, intressantare än t ex Greyhawk och FRs religion.
Och detta sätter väl fingret på ett av problemen med DnD-religon (trådens skurk!), där religionen i alla fall i FR känns rätt påklistrad på resten av världen. Gudarna finns, det tycks alla veta på något oklart sätt, men de gör (vanligen) inte mycket mer än ger sin kraft till lite random gravplundrare.
Det här tror jag är viktigt oavsett spel. Det som är viktigt i spelet måste även markeras ut som viktigt, vare sig det är genom mekanik eller att du belönas som spelare för att spela ut på det. Om rollpersonen sköter sina åtaganden och lever upp till religionens påbud så ger det avkastning, för i dessa riter vilar ändå en visdom som ger fördelar. Du följer renhetsritualerna som gäller för spindlarnas moder vilket gör att du när du beträder skogen fylld med giftspindlar löper mindre risk att bli störd av dessa spindlar. Huruvida det har med det gudomliga att göra eller ej kan vara höljt i dimman, men du har på något sätt genom riten tagit bort en känd risk för dig under din resa.
Dags att påbörja en ritual för att frammana Eon spelare. Det behövs minst tre lojala rollspelare. Några mantran om Mundana. Fem slag mot bakgrundstabeller. Ett tillrop till nyckfullhetens och ordningens gudom. Sen några slag med sexsidiga tärningar. Efter det kan vi kanske med nåd av världarnas väsen frammana en Eon spelare som kan vägleda oss genom detta mörker, för då har vi fått tillgång till ett ödespoäng som vi gemensamt som grupp kan offra till gudarna för att ge oss i kast med att frammana dessa slumrande väsen.
Ja, alltså det är spelet. Din kult i RQ är vad klass är i andra spel.
Jag har några kongulerade Eon-spelar-filament liggande om du behöver låna.
Tackar ödmjukast.
Trist att höra, jag uppskattar annars vad jag läst om och ur Eon böckerna. Trist att höra att denna del verkar falla till korta.
