Tony.Meijer
Ärketeknomantiker
Nope, det är supersvårt många gånger :/Måns;n159924 said:
Nekromanti Bra resurser för att skriva bättre?
- Thread starter Tony.Meijer
- Start date
Tony.Meijer
Ärketeknomantiker
Haha, jag har redan en sån där, fast med ett piffigt aluminium-skal och wifi-kortArfert;n159931 said:
clarence redd
FrostByte Books
Jag påbörjade mitt jobb med att skriva bättre för så där ett år sedan. Tipsen här i tråden fungerar faktiskt, men det tar tid. Nu, äntligen, börjar jag ana vad "hitta din egen röst" betyder. Det är lite bakvänt, men mig har det hjälpt att skriva på engelska - jag kunde inte förlita mig på mitt vanliga sätt att skriva, utan fick uppfinna ett nytt sätt (som sedan har sipprat tillbaka till svenskan).
Annars gillar jag Neil Gaimans tre första punkter om att skriva bättre:
1. Write
2. Put one word after another. Find the right word, put it down.
3. Finish what you’re writing. Whatever you have to do to finish it, finish it.
Annars gillar jag Neil Gaimans tre första punkter om att skriva bättre:
1. Write
2. Put one word after another. Find the right word, put it down.
3. Finish what you’re writing. Whatever you have to do to finish it, finish it.
Många bra råd redan. Jag känner heller inte till så mycket "resurser", utom böcker - och du har redan fått tips om flera bra.
Det jag kan tillföra är bland annat att understryka vikten av att läsa och reflektera över det du tycker är bra - varför är det bra? Vad är det som gör den texten bra?
Så småningom börjar det där bli en vana, både att liksom i bakhuvudet fundera över saker som ordval, grammatik mm hela tiden du läser. Det slutar kännas som att du "gör något extra". Och du börjar mer med automatik lägga märke till hur tex dålig grammatik orsakar dubbeltydigheter och tvingar fram "omtag" och onödiga förtydliganden mm.
Det är bra, för det är din språkkänsla som växer fram på det sättet. Genom att börja se felen hos andra, blir det lättare att undvika att göra dem själv.
Men det är fortfarande svårare - att skriva egna texter är trots allt en helt annan process än att läsa andras. (Ett skäl till att folk ofta rekommenderas att "låt texten ligga till sig" är att med distans blir det lättare. Men det är också en ineffektiv metod - den tar ju tid! För forumdiskussioner är det ju tex helt värdelöst. Att posta två veckor senare gör ju att diskussionen ofta är död... Så det är, i mitt tycke, en metod som är både svår att praktisera och att använda för övning.)
Ett annat tips är att titta på och öva på att följa olika stilar. En vanligt återkommande övning, har jag förstått, är att skriva samma text på en lång rad olika sätt. Att tex ta "Imse Vimse Spindel" och skriva den
- som en deckare
- som en kvällstidningsartikel
- som en kärleksroman
osv.
Den övningen kräver att du funderar över saker som "stil-element". Vad är det som gör att vi känner igen en text som "en deckare"? Vad gör en text till "typisk kvällstidningsprosa"? Små signaler i stil, tempo, ordval mm mm.
Du kan också öva på att "kopiera" författare med tydliga stilar - dina favoriter eller bara dem du tycker har en särpräglad stil.
Jan Guillou tex:
"Klockan var exakt fjorton minuter över elva, när spindeln spann sin första silkestråd. Tråden, som påminde om hårkorset i ett kikarsikte av märket Zeiss, var precis avpassad för att hålla för spindelns vikt när hon klättrade upp mot de övre grenarna i buskaget. Då bröt regnet ut. På några sekunder förvandlades tråden till en glashal dödsmaskin. Spindeln föll handlöst mot marken." (Och så vidare...)
Det jag har svårt med själv, är framför allt att hålla mig konsekvent i fråga om tempus.
Vad gäller textens "pedagogik" - som ju är särskilt viktig i rollspel, eftersom du vill beskriva regler så tydligt och enkelt som möjligt - så måste många saker vägas mot varandra. Sparsamhet med orden ska tex vägas mot att ändå "få ett flyt", att ha lagom långa meningar. Det är viktigt att hålla ständig koll på att prepositionernas syftning är glasklar. (Inget kan vara så förvirrande som att två helt olika saker refereras med "den" eller "denna" i samma mening tex - vilket ju även Vimes nämnde.)
Jag föredrar där metoden att "pyssla" mycket med texten. Jag "meckar" med den, flyttar stycken, meningar, arrangerar om - och ser hur det fungerar. Emellanåt när jag inte är nöjd, drar jag mig inte för att radera och sen skriva om.
För min del - men det är sannolikt något som varierar - känns det då som att hjärnan har kvar bilden av vad jag ville säga, men inte de exakta ordvalen. Och då har jag lättare att formulera om det från början. Ofta blir jag betydligt nöjdare med andra försöket, om det är något stycke jag brottats rejält med.
I min erfarenhet hjälper det också mycket att vara välstrukturerad. Till exempel att börja med en kort sammanfattning. "Stridsrundan har alltid tre faser. 1.. 2... 3..." Därefter gå igenom dessa mer utförligt. Att konsekvent välja samma ord för samma sak. Liksom att välja tydligt olika ord, för olika saker.
För att göra det ännu tydligare, är det också bra att använda typografin (som jag försökte göra i stycket ovan) för att markera vad som är viktigt och så. (Sedan finns det synpunkter på att tex kursiv stil gör en text mer svår att läsa - men allt är avvägningar.)
Mycket av detta har jag för övrigt struntat i att tillämpa, i detta svar. Mycket avkortade, ofullständiga meningar. Mer inre dialog. Inga strukturerande rubriker.
Det jag kan tillföra är bland annat att understryka vikten av att läsa och reflektera över det du tycker är bra - varför är det bra? Vad är det som gör den texten bra?
Så småningom börjar det där bli en vana, både att liksom i bakhuvudet fundera över saker som ordval, grammatik mm hela tiden du läser. Det slutar kännas som att du "gör något extra". Och du börjar mer med automatik lägga märke till hur tex dålig grammatik orsakar dubbeltydigheter och tvingar fram "omtag" och onödiga förtydliganden mm.
Det är bra, för det är din språkkänsla som växer fram på det sättet. Genom att börja se felen hos andra, blir det lättare att undvika att göra dem själv.
Men det är fortfarande svårare - att skriva egna texter är trots allt en helt annan process än att läsa andras. (Ett skäl till att folk ofta rekommenderas att "låt texten ligga till sig" är att med distans blir det lättare. Men det är också en ineffektiv metod - den tar ju tid! För forumdiskussioner är det ju tex helt värdelöst. Att posta två veckor senare gör ju att diskussionen ofta är död... Så det är, i mitt tycke, en metod som är både svår att praktisera och att använda för övning.)
Ett annat tips är att titta på och öva på att följa olika stilar. En vanligt återkommande övning, har jag förstått, är att skriva samma text på en lång rad olika sätt. Att tex ta "Imse Vimse Spindel" och skriva den
- som en deckare
- som en kvällstidningsartikel
- som en kärleksroman
osv.
Den övningen kräver att du funderar över saker som "stil-element". Vad är det som gör att vi känner igen en text som "en deckare"? Vad gör en text till "typisk kvällstidningsprosa"? Små signaler i stil, tempo, ordval mm mm.
Du kan också öva på att "kopiera" författare med tydliga stilar - dina favoriter eller bara dem du tycker har en särpräglad stil.
Jan Guillou tex:
"Klockan var exakt fjorton minuter över elva, när spindeln spann sin första silkestråd. Tråden, som påminde om hårkorset i ett kikarsikte av märket Zeiss, var precis avpassad för att hålla för spindelns vikt när hon klättrade upp mot de övre grenarna i buskaget. Då bröt regnet ut. På några sekunder förvandlades tråden till en glashal dödsmaskin. Spindeln föll handlöst mot marken." (Och så vidare...)
Det jag har svårt med själv, är framför allt att hålla mig konsekvent i fråga om tempus.
Vad gäller textens "pedagogik" - som ju är särskilt viktig i rollspel, eftersom du vill beskriva regler så tydligt och enkelt som möjligt - så måste många saker vägas mot varandra. Sparsamhet med orden ska tex vägas mot att ändå "få ett flyt", att ha lagom långa meningar. Det är viktigt att hålla ständig koll på att prepositionernas syftning är glasklar. (Inget kan vara så förvirrande som att två helt olika saker refereras med "den" eller "denna" i samma mening tex - vilket ju även Vimes nämnde.)
Jag föredrar där metoden att "pyssla" mycket med texten. Jag "meckar" med den, flyttar stycken, meningar, arrangerar om - och ser hur det fungerar. Emellanåt när jag inte är nöjd, drar jag mig inte för att radera och sen skriva om.
För min del - men det är sannolikt något som varierar - känns det då som att hjärnan har kvar bilden av vad jag ville säga, men inte de exakta ordvalen. Och då har jag lättare att formulera om det från början. Ofta blir jag betydligt nöjdare med andra försöket, om det är något stycke jag brottats rejält med.
I min erfarenhet hjälper det också mycket att vara välstrukturerad. Till exempel att börja med en kort sammanfattning. "Stridsrundan har alltid tre faser. 1.. 2... 3..." Därefter gå igenom dessa mer utförligt. Att konsekvent välja samma ord för samma sak. Liksom att välja tydligt olika ord, för olika saker.
För att göra det ännu tydligare, är det också bra att använda typografin (som jag försökte göra i stycket ovan) för att markera vad som är viktigt och så. (Sedan finns det synpunkter på att tex kursiv stil gör en text mer svår att läsa - men allt är avvägningar.)
Mycket av detta har jag för övrigt struntat i att tillämpa, i detta svar. Mycket avkortade, ofullständiga meningar. Mer inre dialog. Inga strukturerande rubriker.
Chuchulain
Veteran
- Joined
- 24 Feb 2016
- Messages
- 93
HIttade en bok för länge sedan som hette något i stil med "Skrivarboken". Har för mig den innehöll rätt många bra tips.
Chuchulain
Veteran
- Joined
- 24 Feb 2016
- Messages
- 93
Och som någon skrev ovan. Skriv, koka ner, skriv, koka ner, skriv... Lite som en god sås
Idag, med alla sociala medier, märker jag att jag utgår ifrån att alla vet vilken ståndpunkt jag utgår från. Det är också bra att tänka på, att verkligen beskriva detta (beskriver kanske mig mer än dig, men ändå en tanke ) Tänker att pedagogiken kan påverkas av detta dock.
Idag, med alla sociala medier, märker jag att jag utgår ifrån att alla vet vilken ståndpunkt jag utgår från. Det är också bra att tänka på, att verkligen beskriva detta (beskriver kanske mig mer än dig, men ändå en tanke
) Tänker att pedagogiken kan påverkas av detta dock.
Tony.Meijer
Ärketeknomantiker
Tack goe Sapient. Väldigt matnyttigt.Sapient;n160077 said:Många bra råd redan. Jag känner heller inte till så mycket "resurser", utom böcker - och du har redan fått tips om flera bra.
Det jag kan tillföra är bland annat att understryka vikten av att läsa och reflektera över det du tycker är bra - varför är det bra? Vad är det som gör den texten bra?
[…]
Mycket av detta har jag för övrigt struntat i att tillämpa, i detta svar. Mycket avkortade, ofullständiga meningar. Mer inre dialog. Inga strukturerande rubriker.
Tony.Meijer
Ärketeknomantiker
Det kan jag i och för sig tänka mig, mindre distraktioner...Arfert;n160100 said:
Brior
Swordsman
Jag tillhör dem som inte är så förtjusta i Stephen Kings bok. Han ger förstås en mängd bra tips och man kan gärna läsa den fast med en nypa salt. Följande citat belyser vad jag inte gillar med boken:
"Jag misstror intrigen av två anledningar: för det första är våra liv i stort sett intriglösa <...>, för det andra tror jag att en intrig och den spontanitet som äkta skapande förutsätter inte går att förena. <...> Intrigen är enligt min uppfattning den duktiga författarens sista utväg och tråkmånsens första."
Dels ogillar jag hans insmugna värdeomdömen som jag finner onödiga och som dyker upp ganska ofta, dvs anspelningar på att han har rätt och att de som tycker annorlunda är lite dumma, dels tycker jag att ovanstående är ett ganska dåligt generellt råd, även om det säkert fungerar för King och en del andra.
Som kontrast betonar Syd Field, vars bok "Screenplay" jag just läser (om) att författaren måste känna till huvuddragen i sin historia innan första ordet sätts på pränt för att inte gå vilse. Nu handlar Fields bok om manus, men jag hävdar att det rör sig om "äkta skapande" lika mycket som romanskrivande och kanske passar rollspelsskrivande väl så bra. Jag rekommenderar Fields bok som jag finner mer saklig och analytisk, medan King ger sig iväg på anekdoter om sitt privatliv och är ganska pratig.
Den senaste skönlitterära bok jag läste av King var "Under the Dome" och jag tyckte att den väl illustrerade problemet med hans angreppssätt: en jättebra vision som sedan blir ganska träig i utförandet.
Vad gäller din egen pratighet så ha alltid frågan i bakhuvudet: "går detta att säga effektivare och med färre ord". Väldigt bra är att ha någon testläsare, för det är lätt att bli hemmablind. (Fields citerar Picasso: "Art is the elimination of the unneccessary.") Skriv på och arbeta sedan om gång på gång.
"Jag misstror intrigen av två anledningar: för det första är våra liv i stort sett intriglösa <...>, för det andra tror jag att en intrig och den spontanitet som äkta skapande förutsätter inte går att förena. <...> Intrigen är enligt min uppfattning den duktiga författarens sista utväg och tråkmånsens första."
Dels ogillar jag hans insmugna värdeomdömen som jag finner onödiga och som dyker upp ganska ofta, dvs anspelningar på att han har rätt och att de som tycker annorlunda är lite dumma, dels tycker jag att ovanstående är ett ganska dåligt generellt råd, även om det säkert fungerar för King och en del andra.
Som kontrast betonar Syd Field, vars bok "Screenplay" jag just läser (om) att författaren måste känna till huvuddragen i sin historia innan första ordet sätts på pränt för att inte gå vilse. Nu handlar Fields bok om manus, men jag hävdar att det rör sig om "äkta skapande" lika mycket som romanskrivande och kanske passar rollspelsskrivande väl så bra. Jag rekommenderar Fields bok som jag finner mer saklig och analytisk, medan King ger sig iväg på anekdoter om sitt privatliv och är ganska pratig.
Den senaste skönlitterära bok jag läste av King var "Under the Dome" och jag tyckte att den väl illustrerade problemet med hans angreppssätt: en jättebra vision som sedan blir ganska träig i utförandet.
Vad gäller din egen pratighet så ha alltid frågan i bakhuvudet: "går detta att säga effektivare och med färre ord". Väldigt bra är att ha någon testläsare, för det är lätt att bli hemmablind. (Fields citerar Picasso: "Art is the elimination of the unneccessary.") Skriv på och arbeta sedan om gång på gång.
Skarpskytten
Ödestyngd världsvandrare
Här kommer några saker till som jag gått och tänkt på, i en salig röra.
Flera har nämnt Olof Lagercrantz bok. Jag har inga tydliga minnen av den, annat än att den varken var särskilt konkret eller så inspirerande. Istället vill jag slå ett slag för Göran Häggs bok Nya författarskolan (2004, 2005), som är både handfast, inspirerande och rolig (även om man får stå ut med författarens ganska stora ego och spydigheter mot andra litteraturvetare som han inte tycker om).
Ett annat välskrivet rollspel som man kan läsa bara för läsupplevelsen är Järn. Jag kan vara väldigt petig när det gäller texter, men jag har bara hittat några småsaker jag kan reta mig på i den här, som text då. Det är alltså väl värt tiden att läsa detta rollspel och se hur författaren går till väga, både när det gäller struktur, förklaringar och språk.
Förutom att skriva mycket, som många nämnt, så tycker jag att det bästa rådet här ovan är Sapients. För att bli bättre på att skriva måste man också lära sig analysera text, alla sorters text, från romaner till baksidan på mjölkpaket. Vi vanliga människor kan nöja oss med att säga om maten var god eller inte, men en kock måste kunna sätta ord på sina upplevelser. Så är det också om man ska bli bra på att skriva. Varför är den här texten "bra"? Vad är det som gör att språket i den här texten inte fungerar? Varför har författaren valt att börja på just detta sätt av alla möjliga sätt som hen kunde valt? Vänta, var det där en plantering? Och så vidare. Du har bevisligen redan börjat göra detta (eftersom du efter Vimes kritik startade denna tråd), så det är bara att fortsätta.
Nu är ju inte målet här att du (Tony) ska bli heltidsförfattare, utan få redskapen att skriva klart Masque. Och då har jag ett förslag. Du behöver varken gå skrivarlinjen på en folkhögskola, skriva essäer på kammaren eller gå med i en skrivcirkel för att nå ditt mål. Du har ju redan ett skrivprojekt: Masque. Det enda du behöver göra är att ändra din syn på detta projekt. Det är inte ett spel som "bara" ska bli klart, det är också något du gör för att bli bättre på att skriva. Så förutom att du behöver lite mer tålamod - och en annan sorts hjälp än du kanske tänkt - är det bara att fortsätta jobba på spelet. Bra va?
Flera har nämnt Olof Lagercrantz bok. Jag har inga tydliga minnen av den, annat än att den varken var särskilt konkret eller så inspirerande. Istället vill jag slå ett slag för Göran Häggs bok Nya författarskolan (2004, 2005), som är både handfast, inspirerande och rolig (även om man får stå ut med författarens ganska stora ego och spydigheter mot andra litteraturvetare som han inte tycker om).
Ett annat välskrivet rollspel som man kan läsa bara för läsupplevelsen är Järn. Jag kan vara väldigt petig när det gäller texter, men jag har bara hittat några småsaker jag kan reta mig på i den här, som text då. Det är alltså väl värt tiden att läsa detta rollspel och se hur författaren går till väga, både när det gäller struktur, förklaringar och språk.
Förutom att skriva mycket, som många nämnt, så tycker jag att det bästa rådet här ovan är Sapients. För att bli bättre på att skriva måste man också lära sig analysera text, alla sorters text, från romaner till baksidan på mjölkpaket. Vi vanliga människor kan nöja oss med att säga om maten var god eller inte, men en kock måste kunna sätta ord på sina upplevelser. Så är det också om man ska bli bra på att skriva. Varför är den här texten "bra"? Vad är det som gör att språket i den här texten inte fungerar? Varför har författaren valt att börja på just detta sätt av alla möjliga sätt som hen kunde valt? Vänta, var det där en plantering? Och så vidare. Du har bevisligen redan börjat göra detta (eftersom du efter Vimes kritik startade denna tråd), så det är bara att fortsätta.
Nu är ju inte målet här att du (Tony) ska bli heltidsförfattare, utan få redskapen att skriva klart Masque. Och då har jag ett förslag. Du behöver varken gå skrivarlinjen på en folkhögskola, skriva essäer på kammaren eller gå med i en skrivcirkel för att nå ditt mål. Du har ju redan ett skrivprojekt: Masque. Det enda du behöver göra är att ändra din syn på detta projekt. Det är inte ett spel som "bara" ska bli klart, det är också något du gör för att bli bättre på att skriva. Så förutom att du behöver lite mer tålamod - och en annan sorts hjälp än du kanske tänkt - är det bara att fortsätta jobba på spelet. Bra va?
Tony.Meijer
Ärketeknomantiker
Det låter rimligt och jo, du har nog rätt. Jag tror dessutom att den första sak jag måste göra är att faktiskt tänka igenom vad jag vill ha för struktur, hur jag vill förklara och vilket språk jag vill använda.Skarpskytten;n161490 said:
Tack för att du la mig på rätt spår igen, slutmålet med Masque är att det ska vara bättre eller lika bra som Götterdämmerung och det involverar språket (kanske inte illustrationerna dock, Bergting är vass). Jag har nog glömt av det i min iver att bli klar.