(Tack vare youtubes awesomeness är många av länkarna i det här inlägget till -hela- filmerna).
Fucking Åmål är bara en av de tio bästa filmerna som någonsin gjorts alla kategorier. Det är vidare sannolikt den bästa skildringen av ungdomar som någonsin gjorts i något medium.
Slutscenerna borde räcka som argument.
Övrig riktigt bra svensk film är tex Fanny & Alexander, Mun mot Mun, Låt den rätte komma in, Den Osynlige, Lilja 4-Ever, Smala Sussie, Sjunde inseglet, Jungfrukällan, Körkarlen, Fyra nyanser av brunt, Torsk på Tallinn, Hets, Den bästa sommaren, Glasblåsarens barn, Jalla jalla, Ronja Rövardotter, Pelle Erövraren, Apflickorna, för att bara nämna några.
Pelle Erövraren och
Jungfrukällan av dessa har gjort särskilt starkt intryck i mitt minne, även om Låt den rätte komma in och Ronja Rövardotter är de jag håller för mest tekniskt fulländade (jag förmodar att alla känner till de två så jag struntar i att länka); Apflickorna är väldigt ny, väldigt omtalad, och extremt sevärd, trailer
här; den var den stora guldbagge-vinnaren i år, och det var välförtjänt.
Mun mot Mun är också en storfavorit eftersom jag är en sån sucker för ångestfilm (det verkar dessvärre inte finnas några klipp från den öht på youtube, men den innehåller basically allting en riktigt sossporrfilm bör göra; drogmissbruk, sexuellt utnyttjande, gråtande tonårstjejer, och utdragna, monotona och navelskådande samtalsscener med Pernilla August). En annan helt okej film med liknande teman är Säg att du älskar mig, men den är inte direkt fulländad, om än ett intressant debattinlägg i svallvågorna av Flickan och skulden, typ. Det finns också ångestfilmen
Jag saknar dig, som jag helt hade glömt bort att jag måste ta och se.
Jungfrukällan och Sjunde inseglet är, utöver sina övriga meriter, notervärda för att vi svenskar efter det, med undantag för den fantastiska Ronja Rövardotter, slutade kunna göra vettig medeltidsfilm, vilket är synd och skam av stora proportioner. Det finns dock enstaka charmiga sagofilmer, typ
Glasblåsarens barn , som bitvis är en fröjd för ögat med fantastiskt suggestiv ljussättning i stora, drömska rokokoslott. (1700-talsgrejer verkar vi inte helt ha glömt hur man gör bra, lyckligtvis, att döma av många svt-produktioner de senaste tio-femton åren, i synnerhet då Herr von Hancken).
Så vit som en snö, En kärlekshistoria, Kvarteret Korpen och Mannen på taket ska vara extremt bra enligt uppgift, men jag har inte sett dem. Ett öga rött borde vara bra, givet att boken är det. Det fanns en tid way back when när svenskar var bland pionjärerna inom det tidiga filmmediet;
Körkarlen är kanske den av dessa uråldriga filmer som håller bäst idag.
Det finns en del intressanta svenska skräckfilmer som många har missat, varav Körkarlen givetvis är nån slags startpunkt; vi har tex spökhusfilmen
Besökarna från -88, och det splitternya nattmara-psykodramat Marianne; trailer
här. Inte att förglömma är givetvis Låt den rätte komma in, som bara är en av de bästa vampyrfilmerna ävårz, och totalt överlägsen den amerikanska remaken. Vi har också Skuggornas hus från 1996, om typ skolelever på klassresa i ett läskigt hus på Gotland; jag minns den inte tydligt nog för att rekommendera den, men det lilla jag minns är väldigt positivt så jag ska ta och se om den snart. Jag tillhör också den minoritet(?) som tycker
Frostbiten är en bra och festlig film. (Men visst, det är inte Trolljägaren, Fritt Vilt, eller Död Snö, vi får nog ta och erkänna att norrmännen gör lättsmält skräckfilm bättre än oss; det är när vi drar till med ångestkortet som vi vinner (dvs Låt den rätte komma in)).
As actionfilmer goes är Livvakterna en rulle som levererar, och känns lika högkvalikativ som någon hollywoodrulle (om än stilsamt sparsmakad). I övrigt kommer jag dock inte på någon svensk actionfilm jag riktigt tycker håller måttet, men det bör påpekas att jag inte ser särskilt mycket actionfilm.
