RECENSION Brancalonia

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,761
Location
Stockholm
Fantastisk recension av ett spel som fascinerar mig nått enormt av någon anledning. Troligtvis för att det har vibbar av WFRP som jag vill spela WFRP ... :)

Här kan man läsa mer om tankarna bakom att sätta en hård gräns vid level 6. Visserligen för D&D 3.5 men jag tror att Brancalonia säkert baserat sitt tänk på den grunden.

 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,948
Location
Uppsala
The Bounty Kingdom
Från början tillhörde Brancalonia Empire of Altomagna. Men för hundra år sedan blev det självständigt, och nyligen tappades kronan bort. Så nu är det mest en bunt lokalt regerade regioner med någon sorts sporadiskt centralstyre. (Kan tänka mig att The Empire Whacks Back kommer handla om att Altomagna försöker ta tillbaka kungariket igen; det är en krigskampanj i alla fall.)
1643363417860.png
The Kingdom - den röriga platsen där allt festande och allt äventyrande sker.

Hasty History of the Kingdom

Skummar snabbt förbi mer antika saker, som Founding of Plutonia, Draconian Empire, och The Fall of Plutonia. Efter Plutoniaimperiets fall (för tusen år sedan) har det egentligen varit konstant krig. Men det här stämmer inte helt, för det är framförallt i Bounty Kingdom som kriget och eländet består - stora delar av övriga världen har lugnat ned sig. Spelar ju dock inte så stor roll för den som råkar bo i just Bounty Kingdom - så därför pratas det om det tusenåriga kriget.

Folk har försökt ena kungariket hur många gånger som helst, men lyckas aldrig få stöd från fler än sina närmsta sörjande.

Vad som följer härnäst är ett uppslag om varje delregion. Kommer inte gå in i någon superdetalj på dessa, men de följer ungefär samma mönster med text om regionens historia, läget idag, och en paragraf eller två om vilka Jobs rollpersoner kan tänkas utföra i just den regionen.

Quinotaria
Den här regionen känns som den luktar lite Lovecraft, framförallt Innsmouth. I regionens historia reser sig ett sjömonster från haven och parar sig med folket. Än idag lever "dracian"-folkslaget här. En sorts Sylvans som är mer amfibiska än landlevande. Jobb i Quinotaria kan vara allt möjligt. Många kommer hit för att gömma sig, kanske låta sig shanghaias och försvinna.

Falcamonte
Huvudstaden för hela kungariket har varit här lite till och från, så det är en region som har oproportionerligt mycket adelsfolk som tycker de är jätteviktiga men som sällan har så mycket pengar kvar från fornstora dagar. Här finns också gobbolinis (goblins?!) som hånar er när ni går förbi, och skogar och marker är så fulla av banditer som vill återta pengar från den tramsiga adeln att det är svårt att inte bli rånad på vägen.

Galaverna
Marknader, entreprenörer, och rikedomar. En skarp kontrast till det utblottade närliggande Falcamonte. Räkna med att du kommer bli lurad i Galaverna, däremot, för här finns ingen heder. De som fortfarande har kvar någon makt sitter i sina torn på behörigt avstånd och iakttar när arméer av legosoldater pucklar på varandra för de bäst betalande.

Vortigana
En stor region som utgår från staden Vortiga, med dess kanaler, masker, och andra helt och hållet slumpmässiga likheter med Venedig. Det här är en väldigt rik stad, och stor del av kungarikets makt huserar här.

Pianaverna
En dimmig träskmark som befolkas av sömniga byar och otäcka legender. Hit kommer den som vill gömma sig, eller den som vill sprida någon sorts religiöst ljus till de barbariska hedningar som bor här.

Penumbria
Runt Penumbria vilar The Mistide. En mur av tjock otäck dimma som avgränsar Penumbria från övriga kungariket och markerar med all önskvärd tydlighet att här står verkligen inte allt rätt till. Penumbria är hårt och nästan ständigt härjat av väpnad konflikt. Livet är hårdare och straffen är också hårdare. Plus att det finns monster här från en svunnen tid, som alltid ser det som att knaves står på menyn.

1643365278562.png
Penumbria är fucked, okej?

Torrigiana

Intrigernas paradis, där ingens makt sträcker sig längre än till murarna på deras borgar och alla byar är konstant omstridda. Men det är också en varm plats som producerar mycket av landets vin (och solsken).

Spoletaria
I historien var Spoletaria en bastion som skyddade omvärlden från otäcka saker som kommer ur Penumbrias dimmor. Men nu när ingen egentligen kontrollerar stället så är alla dessa övervakande citadell och borgar perfekta ställen för att rekrytera legosoldater istället. "It is here that, in the absence of other occupation, daredevil captains and marauders put together companies ready for anything and head up the Via Cappia (Hanging Road) bent on looting."

Alazia
En plats fylld av ruiner, som i staden Plutonia sägs leda direkt till Inferno. Ruinerna befolkas av djävlar och spöken. Resten av området fylls av oberoende förläningar i ständigt bråk. (En rättså konsekvent trend ändå - inte så svårt att se varför Bounty Kingdom aldrig lyckats enas under en krona...)

Ausonia
Pirater och navigatörer huserar i Ausonia, och det har även landets största Ziganbefolkning - folk som kom från väst och landsteg här.

The Forgotten Counties
Texten på den här sidan är delvis förlorad bakom en stor blodfläck. Folk vägrar tro på att platser som Cuccaigne och Bengodi alls existerar. Knaves som beger sig hit kommer sällan tillbaka.

Volturnia
En region byggd på forna rikedomar som dock är plundrade sedan länge. En plats där oärlighet och svindleri är så djupt rotat att det inte är ovanligt för en anställd knave att bli lurad istället för att luras.

Piccadora
Ytterligare en plats som fallit i glömska. Här finns fortfarande viktiga hamnstäder och handel, men dess vildvuxna inland frekventeras numera främst av munkar, banditer, och kättare.

Zagara
En vacker ö som är "the island of wonders". Det känns som en korrupt och sönderkrigad variant av något Persiskt.

Tasinnanta
En hård och ogästvänlig kustregion som också vilar på milsvida tunnelkomplex från förr, lika rika på artefakter som regionens befolkning är rik på smädesord och högfärdighet.

The Seven and a Half Seas of the Kingdom
Ett uppslag om de sju haven - och Monstrum Sea - samt vad du kan tänkas utföra för jobb på dem.

Beyond the Kingdom's Borders
Bara en sida som säger att det finns saker bortom Bounty Kingdom.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,948
Location
Uppsala
Här kan man läsa mer om tankarna bakom att sätta en hård gräns vid level 6. Visserligen för D&D 3.5 men jag tror att Brancalonia säkert baserat sitt tänk på den grunden.
Jag gillar både den här grejen och att dela alla rewards på tio men inte priserna. Det sätter med rättså enkla medel en helt annan prägel på spelet.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,594
Location
Ludvika
Det är mycket kul idéer i Brancalonia! Saker som shoddy equipment är saker jag kommer sno rakt till att jag kör i 5e. Och grunderna för barfighter tycker jag verkar skitcoola, kommer definitivt att pröva dem och i alla fall sno delar av det konceptet.

Överlag verkar det vara en bok väl värd att läsa efter vad jag sett när jag bläddrat i den (och jag uppskattar verkligen den här ingåender recentionen för att ge mig lite tipps om vad jag ska slå ner på och lusläsa, för jag tycks inte ha tålamodet att läsa böcker från början till slut längre XD ).
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,948
Location
Uppsala
In Search of Quatrins
Kapitlet innehåller sex snabbt beskrivna äventyr med tillhörande kartor och statblocks för saker som behöver det. Undantaget är första äventyret, där du tipsas om att använda ett statblock som finns i första tilläggsboken - Macaronicon - men det är delvis för att det inte förväntas vara någon strid i det äventyret. Annars har jag inte sett några referenser till andra böcker i min genomläsning.

Äventyren följer en struktur som beskriver hur rollpersonerna får sitt jobb, lite bakgrund för spelledaren, och sedan ett antal scener med tillhörande material. "Scen" här känns som ett rättså abstrakt koncept. Men kom ihåg att ett helt äventyr är tänkt att spelas klart innan gruppen kan tänkas göra en long rest - så svårighetsgraden känns generellt lite högre än den brukar kunna vara i dylika äventyr.

Little People of the Grand Mount
Äventyr för nybörjarknaves, men också nybörjarrollspelare. Skrivet tillsammans med en iteliensk rollspelande föräldraorganisation så innehåller det väldigt lite våld och känns nästan mer som en saga i sitt utförande men ändå med världen Brancalonia som sitt ramverk. Riktigt trevligt äventyr faktiskt, även om det kanske inte känns helt träffande sett ur resten av bokens ganska nedsupna gladvåldsamma attityd.

Om allt går svinbra så blir rollpersonerna del av ett gäng efteråt och får 1d4+1 gp att festa bort.

1643456701604.png
Goodfellas - eller gooffellas, eller goosefellas, eller vad de nu skojar om att de borde kallas.

Rugantino - Tales of Love and the Knife
En marionette har blivit kidnappad och dockmakaren som brukade showa (och tjäna stora pengar) med marionetten är villig att betala en lösen eller avgift eller vad som helst för att få tillbaka sin käraste ägodel. Här bjuds slagsmål och slut som kanske inte visar sig vara helt och hållet som du tror.

The Forest of Howling Boars
En framgångsrik by betalar för att göra något åt sitt tilltagande vildsvinsproblem, utan att egentligen gå så mycket in på detaljerna. Och såklart, "The leader immediately accepted and decided to deploy his best henchmen. Since these still hadn't made their way back from prison, he decided to use the player-Knaves instead." Självklart är det fler märkligheter under ytan än du först kanske anar. Exempelvis varvildsvin, talande vildsvin, och vildsvinsmänniskor. Går det att lösa utan krig?

The Good, the Bad, and the Marionette, See Acquaviva and Die! och Penumbira Jeez Festival följer alla tre ungefär samma mönster. För den som är bekant med den digitala The Witcher-spelserien så känns det som att äventyren tar en del tänk därifrån. Det är sällan helt och hållet som du tror och det är oftast lite gråare än det är svart/vitt. Övernaturligheter kan lika ofta vara busiga och tokiga som precis livsfarliga. Rätt roliga äventyr, överlag.

New Monsters and Enemies
Bokens sista kapitel ger dig nog det som känns allra mest 5E - monsterbeskrivningar. Du får också stats på vanliga busar och standardfiender. Även sånt som "crowd of peasants", som passar när de är redo att doppa dig i tjära och fjädrar eller format lynchmobb för att ni gått för långt på något sätt.

1643458599002.png
Innehållsmässigt får du vad du väntar dig av sista kapitlet, men det som beskrivs är lite mer quirky - och med tanke på level cap på 6 så är flera av monstren precis skitfarliga. (Finns monster som har Challenge 8, 14, etc.). På bilden: viperwolf - skallervarg (notera svansen/stjärten)?

Slutsats - Brancalonia
Det finns mycket att gilla med Brancalonia. Som minst visar det hur flexibelt 5E är och hur små medel som krävs för att ge det en helt annan känsla. Men även om du tekniskt sett behöver PHB (och kanske DMG) för att spela, så känns det som att det inte är många paragrafer text som faktiskt kommer användas.

Det här påminner lite om spel som Spycraft och Starship Troopers i 3E OGL-eran. Spel som på sin höjd krävde att du kollade upp hur du slår fram dina grundegenskaper men som i övrigt inte brydde sig nämnvärt om grundreglerna. Brancalonia tar det kanske inte så långt, utan du förväntas på det stora hela använda stridssystem, spells, etc., från grundreglerna, men det är inte långt ifrån. Särskilt när uppmaningen blir att låta bli alla mer eller mindre exotiska subclasses som tillkommit genom åren.

För mig lyckas Brancalonia ta tillbaka det roliga med fantasyrollspel. Ingenting är jätteseriöst - även om världen beskrivs med mer namn och detaljer än jag förväntade mig (eller är så intresserad av själv). Det lyckas också fokusera blicken på ett annat sätt. Du slår helst inte ihjäl stadsvakterna, för det kan leda till problem med Queen's Guard eller Bounty Office. Det kan vara bättre att ge dem ett kok stryk och sen låta dem springa hem med svansen mellan benen. Ni kan svina, stjäla, luras, förfalska saker, slåss, och bete er på banditiga sätt, men om ni mördar någon så leder det snabbt till problem.

Kan varmt rekommendera Brancalonia för den som tycker att fantasy bör handla mer om antihjältar och att vad som sker mellan äventyren (framförallt festande) är minst lika roligt att spela på som något annat. Men du måste givetvis vara beredd på att det i slutänden bygger på 5E, även om det gör smarta intressanta undantag.
 
Top