Hade väl börjat med "Välkommen till slummen, kräk!" för att parafrasera
Violence. Satt en stämning för att vara hyrsvärd-gäng som gör heists och forma spelstrukturen utifrån det. En spelstruktur är alltså hur man spelar ett spelmöte. Spelstrukturen består av olika delar där jag naturligt kan introducera regel-element och världsmaterial. Världsmaterialet består mer av meningar och påståenden, än ingående beskrivningar, som spelledaren sedan kan använda sig av, tillsammans med egna påhitt (och vägledning för att komma på dessa påhitt) för att skapa egna äventyr.
Moduler hade kunnat vara spelstrukturer i hur man spelar alvhusen i deras högspelande intriger, får sitt dvärgimperium att växa trots konkurrens av människor, alver, wongoser, maraijiputter och isbarbarer, de heliga krigarna från De Hängivna, att skapa sin egen kult. Varje del kommer med fler påståenden och påhitt om världen (staden). Någonstans där släpps också
Kejsarens sista timme som en meta-kampanj att lägga som ett lager över själva spelandet för att kunna skapa händelser som drar in rollpersonerna i någonting större, oavsett vad deras ursprungliga mål var.
För smala spel till trots, och jag älskar dem, så är de ur ett rent finansperspektiv rätt dåliga. Man släpper dem och så är det klart. Det är fint att få ett konstnärligt uttryck men jag ser gärna att spelet också lever vidare.