Den här idén om att media eller experter är vänster är en uppfattning som blir gällare ju längre ju starkare den nuvarande högerpopulistiska vågen blir. Silvio Berlusconi kallade för flera år sedan marknadsliberala "The Economist" för "E communista" - det är för mig skolexemplet på vad du ger uttryck för ovan - ett högerpopulistiskt tunnelseende som gör att allt som inte är nationalkonservativt är "vänster".
Jag tror inte vi kommer att komma så mycket längre här, men det som alltid slår mig när jag stöter på den här typen av uppfattning är den totala bristen på historiskt minne. Har du inte märkt hur tydligt samhällsdebatten har kantrat åt höger? Hur kan du uppfatta hela den normala politiska skalan som någon sorts "åsiktskorridor"? Jag kan läsa dina argument, men jag kan allvarligt inte förstå hur någon på allvar kan komma till den uppfattningen.
Du har antagligen rätt om att vi inte kommer någon vart här. Men jag vill säga att jag inte är historielös. Innan SD blev relevanta i riksdagspolitiken så var media ändå vänster, med borgarna som fiender. Däremot har gränsdragningarna förändrats sedan dess sidorna bytt åsikter en del. Liberalernas ekonomiska idéer har vunnit på sätt och vis. Idag skulle man inte försvara varven på det sätt man gjorde på 60-70-talet. Frihandel har också vunnit gehör på vänstersidan. Skattenivån är förstås en annan sak och slaget mellan statligt/kommunalt ägt och privat har flyttat till att vara en fråga om vad man ska behålla och inte. Så i den meningen har man helt klart gått åt höger, åtminstone sossarna som verkar osugna på att driva på i den riktningen, men som gärna accepterar borgarnas förändringar i efterhand. I övriga frågor verkar man dock gått åt vänster i min mening.
Media förr var dock rätt snälla jämfört med hur de är idag. De var antagligen snarare sossiga fast med en del borgerliga idéer på ledarsidorna (det har de väl på sätt och vis ännu), men idag är journalisterna enligt undersökningar snarare MP eller V än S. Vilket förstås går igen i alla nyheter.
Antagligen syftar du med din "kantring åt höger" på den utveckling som skett sedan förra året, där man plötsligt försiktigt börjat ifråga sätta invandringen. Det är en liten öppning i åsiktskorridoren -troligen som följd av den massiva invandringen då - skulle jag säga, men det är långt kvar innan man talar öppet om problemen. Man får fortfarande vända sig till utländsk media, som Norge t.ex., eller alternativ media om man är nyfiken på etnicitet vid brottslighet t.ex.
Invandringen är det mest typiska uttrycket, men det går igen i allt. Språk, perspektiv, betoningar. En person som intervjuades om invandringen beskrevs till exempel som socialdemokrat, för att betona att hon inte var en ond människa mer eller mindre. När det framkommer att någon inte betalat skatt, så framställs det som att personen "tagit våra skattepengar" och inte som att personen undanhållit SINA pengar från staten. Man kan tycka vad man vill om det, men det är helt klart inte "hela den normala politiska skalan" utan ett exempel på åsiktskorridoren. Moderater ser inte ett socialdemokratiskt medlemskap som ett bevis på godhet eller människors inkomster som något de har till låns från staten. Man kan tänka sig hur media skulle te sig om samtliga journalister var moderater eller sverigedemokrater istället. Hade det låtit väldigt annorlunda så får man nog erkänna att vi har en åsiktskorridor och en vänstervriden journalistik.
Vilken "elit"? Tror du på allvar att politiker som framstår som "folkliga" är mindre elit? Eller att populistiska tidningsredaktörer är mindre "elit"?
Som jag använder begreppet "elit", ja. T.ex. de invandringskritiska som kommit upp sig politiskt, är inte en del av etablissemanget utan outsiders. Etablissemanget hade varit en bättre term inser jag nu. Uttrycker mig slarvigt.
Tog resten i en egen tråd.
