Nekromanti [BSK] Spelrapport: InSpectres

Jonas Ferry

Swordsman
Joined
22 Feb 2005
Messages
447
Location
Stockholm
Dags för den tredje och sista spelrapporten från BSK (Borås Spelkonvent) från min sida, den här gången InSpectres. Jag spelledde två pass, torsdag 19-00 och fredag 19-00, och Arvid spelledde också två pass, fredag 14-19 och 19-00. InSpectres var det av de tre spelen som jag trodde skulle vara enklast att få folk intresserade av, eftersom det är mer lättsamt än Dogs in the Vineyard och My Life with Master.

Spelet: InSpectres
InSpectres handlar om en nystartad spökjägarfirma som åker ut på uppdrag av ockult karaktär. Monster, spöken, aliens, eller bara ett klassiskt missförstånd, det avgörs av spelledaren och spelarna tillsammans när de spelar uppdragen.

Rollpersonerna i InSpectres är ganska enkla. De har fyra grundegenskaper: Academics (mentala aktiviteter), Athletics (fysiska aktiviteter), Technology (tekniska aktiviteter) och Contact (sociala aktiviteter). Dessutom har alla en Talent, något de är extra bra på och som ger en bonustärning, som kan vara "Bilmekaniker", "Star Trek-nörd" eller "Gröna fingrar", eller något liknande. Varje egenskap har ett antal T6 knutet till sig, mellan 1 och 4 stycken när spelet börjar.

Man skapar dessutom tillsammans själva firman, som också har ett par värden: Library Card (ger bonus på Academics), Gym Card (bonus på Athletics), Credit Card (bonus på Technology) och Bank (bonus på allt). Här har man också ett antal T6 att sätta ut, men till skillnad från grundegenskaperna så försvinner de när de används. Beroende på hur stor firman är har man olika många tärningar. När man skapar firman ska man dessutom bestämma om den har en speciell nisch (vampyrer, kanske), var huvudkontoret ligger (i någons garage, kanske) och så vidare.

I spelet får rollpersonerna sedan uppdrag som är värda ett antal jobbtärningar (Franchise Dice). Uppdragen är inledningsvis mycket vaga (någon har sett ett mystiskt ljussken, firman får undersöka), men blir mer och mer konkreta allteftersom. När spelarna slår grundegenskapsslag för att utföra handlingar kollar man vad den högsta tärningen visar. 4-6 så får spelaren beskriva vad som händer, 1-3 får spelledaren bestämma. Dessutom ger en 5:a 1 jobbtärning och en 6:a 2 jobbtärningar, och gör att man kommer närmare målet för uppdraget.

Man kan dessutom råka ut för stresslag, som rollpersonen får när den blir skadad fysiskt eller psykiskt, eller om den helt enkelt blir pressad på något sätt. Allt från skottskador till mobiler som ringer vid fel tillfälle kan ge stress. Stress kan sänka grundegenskaperna temporärt, tills efter uppdragen. Mellan uppdragen kan man nämligen använda jobbtärningarna man precis tjänat in för att skicka folk på semester eller till sjukhus, men då kan man inte använda dem för att höja firmans värde. Det blir en avvägning vilket man vill göra.

InSpectres: Torsdag 19-00
Jag kan ha blandat ihop lagen, och isåfall ber jag om ursäkt, men jag tror att det här laget hette Trauma. Det var 5 grabbar, vilket egentligen var en mer än vad vi bett om. Eftersom spelarna har så stort inflytande kan det lätt bli förvirring med för många viljor, plus att det är lätt att någon sitter tyst och inte märks. Men med rätt grupp funkar det, som det gjorde här.

Grabbarna valde att spela i Sverige istället för Kalifornien som man egentligen gör. Från början skulle de vara norrländska vampyrjägare, men de flyttade handlingen till Stockholm istället. Däremot var en av rollpersonerna en norrländsk jägare som satt sig i Volvon med sin älgstudsare och åkt till huvudstaden för att jaga monster. Firman sponsrades av den bortskämde rike 17-åringens mamma, och kontoret låg i hennes garage. De hade en rysk "pimp" som VD, en tekniker med ghostbustersryggsäck och VR-glasögon, samt en före detta bibliotekarie med en imponerande samling lesbiska vampyrporrfilmer. I studiesyfte, såklart, eftersom deras firma ägnade sig åt att jaga vampyrer.

Det första uppdraget var från en klubb vid namn Elysium, där det börjat försvinna flickor, som var värt 5 jobbtärningar. De åkte dit, men 17-åringen stoppades av vakten. Han smög sig förbi, och de andra tog sig också in. De hittade en slemmig farbror som gick runt och kladdade på flickor, och genom en makaber identifieringsteknik tog de reda på att han var vampyr. Makaber hur?

Jo, i InSpectres har man en speciell stol som utgör "bikten". Tänk er Big Brother eller Robinson, en person ensam med en kamera. Här kan rollpersonerna hoppa ut och berätta saker som har hänt eller kommer att hända, plus att de kan ge varandras rollpersoner karaktärsdrag. Om spelaren använder karaktärsdraget så får gruppen en extra jobbtärning i slutet av uppdraget.

Så, en spelare hoppade ut i bikten och förklarade att bibliotekarien hade för vana att slicka män på halsen ute på klubbar. Okej... så han går fram och slickar den misstänkte vampyren på halsen, slår ett Academics-slag och listar ut att killen är kall som en fisk. De förintar honom snabbt, och uppdraget är nästan över. När de ska rapportera till klubbägaren är han nämligen också vampyr, och de dödar honom nästan innan någon kommer på att de isåfall inte kommer att få betalt. De låter honom o-leva, och tackar för sig.

Nästa uppdrag blev en ännu mer vansinnig historia som började med ett ljussken på en rik kvinnas bakgård och slutade med rymdhundar, dobbermans med sådana där grå alienhuvuden med stora ögon, som attackerade brandmännen som försökte släcka herrgården som rollpersonerna råkat lobba en granat i. Well, spelarna var tokiga, vad ska jag säga? Jag tyckte att det var skoj, och det är definitivt ett av sätten man kan spela på.

Det tredje uppdraget handlade om blod som försvann från en blodbank på ett sjukhus. Nu var spelarna verkligen inspirerade, och skaffade en apache-helikopter med silverpläterade scudmissiler. Under uppdragets gång surfade vampyrbossen på en missil, samtidigt som han jagades av en annan. Uppdraget slutade på baren Bengans Dynghål, där vår ryske pimp upptäckte att hans mamma var boss inom ryska maffian och var den som låg bakom stölderna för att sälja blod till vampyrerna i staden. Dessutom kände bibliotekarien igen henne från en av sina filmer! Chocken blev för stor, och VD:n avslöjade att han hade tagit ut alla företagets pengar (alla Bank-tärningar) och köpt sprängämnen för, som han fäst på sig själv. Han tryckte på knappen och begravde dem alla under husmassorna. De övriga rollpersonerna lyckades dock till slut krypa fram och fundera över om de skulle fortsätta driva företaget nu när de saknade VD.

Så kan det gå. Eftersom InSpectres lämnar en massa i händerna på spelarna kan det bli så vansinnigt gruppen känner för. Det var framför allt killen som spelade 17-åringen som var vild, det var hans idé med apachen, och surfandet, och en massa andra saker. Jag vet inte om övriga gruppen var riktigt lika inne på sånt, men det gjorde i alla fall att det hände mycket hela tiden.

InSpectres: Fredag 19-00
Det här laget kan ha hetat "Stiff nipple crew", kanske. De visade sig vara inne på att hela tiden bygga vidare på vad som hänt tidigare i uppdraget och att försöka leda fram emot ett logiskt slut. Vi kommer att se att deras andra uppdrag blev rätt knasigt ändå.

Den här firman var baserad i Kalifornien, men också den inneboende hos en gammal kvinna. De hade sitt kontor på övervåningen och hade dessutom hand om hennes garage. VD:n var en före detta programmerare som visade sig var väldigt långsam på att ta beslut; det var skoj. Med sig hade han en före detta kvinnlig bibliotekarie i femtioårsåldern som kokade kaffe och skötte hela företaget. De hade en bonnig bilmekaniker och en jock som varit i Irak (på guidad semester, men han pratade om det som om han varit där och krigat).

Spelarna hade jätteskoj med att skaffa utrustning till firman, och la en del tid i början av scenariot på det. Det kan man göra, men man kan också köpa saker i spelet. Några höjdpunkter var dels deras bil, där spelaren slog en 6:a på sitt Technology-slag och beskrev en vansinnigt high tech bil. Irak-killen ville ha ett hagelgevär, men slog sämre. Han slog en 3:a, vilket innebär att SL bestämmer, men spelaren får lägga till någon positiv detalj. Jag beskrev att hans hagelgevär var enkelpipigt, men med pumpfunktion. Ganska menlöst. När det kom till den positiva detaljen ropade bibliotekariespelaren "Lasersikte!", men istället valde Irak-spelaren att hagelgeväret skulle vara oförstörbart. Det var gjort av metall från Titanic (!) och mycket skratt blev det när gruppen såg framför sig hur geväret var "osänkbart", och hur de skulle klamra sig fast vid det om de någon gång hamnade i vatten.

Hursom, det första uppdraget var värt 5 poäng och utspelade sig på en italiensk restaurang i staden. Spelarna var som sagt mycket noggranna med att inte motsäga sådant de redan sagt, så det blev en riktigt bra liten spökhistoria. Gäster hade klagat över att de hört en röst som rörde sig från köket till ytterdörren, och det visade sig vara den före detta kocken, ägarens pappa, som huggigt av sig ett finger för länge sedan. Fingret hade hamnat i en burk med grönsaker inlagda i olja som stod i fönstret, och den döde pappan saknade sitt finger. De lyckades hitta det, och föra det till kyrkogården.

En höjdpunkt var att bilmekanikern hoppade ut i bikten och berättade att Irak-killen råkat ut för något i Irak som gjort honom mer eller mindre döv. "Det blev ju lite pinsamt", sa han i bikten, "när han började skrika sådär". Okej, då visste spelaren, och vi andra, att han skulle skrika till någon gång. Förutom att han inte gjorde det direkt, utan väntade; han väntade tills vi glömt bort det hela. Gruppen pratade med den nuvarande ägaren i köket och berättade om vad de kommit fram till, men de behövde en jobbtärning till. Irakspelaren, som ännu inte skrikit, förklarade hur han gick ut till entrén och slog ett Academics-slag. Ägaren berättade precis med italiensk brytning "Men ni pratar om pappa" när Irak-spelaren ger ifrån sig ett gallskrik! Han har hittat fingret i inläggningen, och vi andra hoppade högt av förvåning. Det var mycket snyggt tajmat.

Det andra uppdraget var ett 15-poängsuppdrag som utspelade sig på ett kontor nattetid. Något poltergeistaktigt kastade omkring papper och prylar under nätterna, och firman hyrdes för att undersöka. Vad kom de fram till? Häng med nu... en liten faxmaskin hade skaffat ett metallskelett där den själv satt i magen på kroppen. Utanpå skelettet hade den dragit på ett vampyrskal, och det var den som hemsökte kontoret. Det visade sig att den kunde kommunicera med och kontrollera alla kontorets maskiner, utom kaffeautomaten.

Den tålde inte kaffe! Detta var för att hela incidenten grundade sig i maskinernas uppror eftersom kaffeautomaten fick all uppmärksamhet på kontoret. De dränkte metallvampyren i kaffe, men faxen lyckades sända sitt medvetande till en stor kopiator och ge sig av nedför trapporna. Tänk er "klonk, klonk", stor kopiator som klampar iväg. Bilmekanikern gav sig in i klimaktisk slutstrid med kopiatorn. Han slet loss huven, men kopatorn kontrade med att kopiera hans bakdel när de brottades. Mekanikern slet loss pappersfacket, och det sprutade bläck som blod över golvet. Till slut stannade kopiatorn och slutade kämpa, med texten "Var god kontakta en servicetekniker" på displayen.

Grymt jäkla skoj spelmöte var det, mycket beroende på att grabbarna hela tiden såg till att inte säga emot sådant de tidigare sagt, och för att rollpersonerna hade jäkligt skön gruppdynamik. De kompletterade varandra bra, och jag tror att de hade lika skoj som jag hade. Jag tror faktiskt aldrig att jag har skrattat så mycket när jag spelat tidigare, vi helt enkelt ofantligt roligt.
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Roligast hittills...

(Haglegeväret) var gjort av metall från Titanic (!) och mycket skratt blev det när gruppen såg framför sig hur geväret var "osänkbart", och hur de skulle klamra sig fast vid det om de någon gång hamnade i vatten.
Bwahahahaha! :gremsmile:

Ägaren berättade precis med italiensk brytning "Men ni pratar om pappa" när Irak-spelaren ger ifrån sig ett gallskrik! Han har hittat fingret i inläggningen, och vi andra hoppade högt av förvåning. Det var mycket snyggt tajmat.
BWAHYAHAHAHAAAAA... hihihihih... :gremlaugh:

Till slut stannade kopiatorn och slutade kämpa, med texten "Var god kontakta en servicetekniker" på displayen.
HAHAHAHAHAHAHOOOO...(hyperventilerar) hahahohohahaooo... :gremgrin:

(lugnar ned sig)
Det lät verkligen skitkul! Jag har kollat på Inspectres tidigare, men det här var verkligen bra!

Grymt jäkla skoj spelmöte var det, mycket beroende på att grabbarna hela tiden såg till att inte säga emot sådant de tidigare sagt
Det här är en poäng som jag känner igen från min spelgrupp - som är förtjust i "humoristiskt" rollspel även i mer allvarliga situationer - att om man "seriös" blir det ofta roligare.

Erik
 

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Eftersom jag nu var så gnällig gällande DitV så kände jag mig manad att utbrista i ett spontant "Hurra!" ... för den här spelrapporten var väldigt rolig och inspirerande och fick mig direkt att vilja spela InSpectres.

Jag förstår att InSpectres manar till lite galnare upptåg med tanke på spelarkontrollen - men det ska väl sägas att många konventsäventyr blivit lika roliga och galna även med konventionella regler eller utan regler alls.

/RipperDoc
 

Jonas Ferry

Swordsman
Joined
22 Feb 2005
Messages
447
Location
Stockholm
Tackar så mycket.

Oh ja, det har förmodligen något att göra med att konventsscenarier är tidsbegränsade, så man har chansen att få ur sig en massa trams utan att det sabbar ens årslånga kampanj. Dessutom är väl ofta SL peppad att göra ett bra möte, och gruppen är peppad att få valuta för sin tid och sina pengar.

Det är spelarkontrollen, men också den stora inspirationskällan "Ghostbusters" som gör att InSpectres gärna blir komiskt. De ständiga plot-twistarna som uppstår när man får nya jobbtärningar uppmuntrar också humor, eftersom de ofta kastar in handlingen på ett nytt spår eller förklarar något som hänt tidigare på ett sätt man inte väntade sig.
 

Jonas Ferry

Swordsman
Joined
22 Feb 2005
Messages
447
Location
Stockholm
Re: Roligast hittills...

Roligt att du gillade spelrapporten!

Det här är en poäng som jag känner igen från min spelgrupp - som är förtjust i "humoristiskt" rollspel även i mer allvarliga situationer - att om man "seriös" blir det ofta roligare.
Menar du att spelarna eller rollpersonerna ska vara seriösa? Jag tycker båda.

Alltså, jag menar inte att man ska sitta och vara tråkiga och allvarliga. Men att göra helt vansinniga saker är sällan skoj om man inte har något som har lett fram till det innan. Då är det ofta mer effektfullt med lite mer lågmäld humor, som de andra har chansen att bygga vidare på. Men det är kanske en personlig åsikt från min sida.

Angående rollpersonerna så tipsas man i spelet att göra normala personer. Man ska inte göra Neo i Matrix, för det är inte så komiskt att se honom jaga vampyrer. Om man däremot har en före detta bibliotekarie och en pimp som brottas med en tunnhårig och lönnfet vampyr på ett dansgolv, så blir det lättare att se det lustiga i situationen. Man kan vända på det också. Man kan nämligen spela "Weird Agents", alltså varulvar, vampyrer, zombier och så. De kan ju verka coola, men det blir allra roligast om man spelar ut vardagsscener med dem. Vampyren kanske jobbar för att tjäna ihop pengar till underhållet för alla hans "nattens barn", eller någon kanske hittar zombiens lunchlåda i kylen...
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Skämt eller allvar?

-Hörrududu! Du är en idiot!
-Menar du allvar eller skojar du?!
-Allvar!
-Det var tur det, jag tål inte att man skojar med mig!

Menar du att spelarna eller rollpersonerna ska vara seriösa? Jag tycker båda.
Jag blir oftast irriterad om en spelare är allvarlig. Jag blir definitiv irriterad om han inte är seriös.

Framförallt gäller detta när man försöker vara rolig. Humor är mycket svårare än drama att få "bra".

Min observation var närmast att av även om de bägge grupperna hade våldsamt kul, så lät den andra gruppen roligare, och jag tror det beror på det du sade om att deras historia var konsekvent; de tog så att säga sin humor på allvar.

De kan ju verka coola, men det blir allra roligast om man spelar ut vardagsscener med dem.
Jo. Det sägs att det finns två effektiva sätt att uppnå roligheter: det första är att ha vardagliga och förnuftiga huvudpersoner som utsätts för absurditeter, det andra är att absurda huvudpersoner kontrasteras med vardagen. Även tokroliga personer mår väldigt bra av att ha en mer sansad person som sin "straight man". (På samma sätt kan man chocka folk ganska effektivt om man gruppens comic sidekick blir hotad, rädd, förbannad etc på allvar .)

Erik
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Väldigt, väldigt skoj!

Precis som de andra spel som du har rapporterat om så låter det här som något som framförallt lämpar sig för konventsspel. Kanske blev det mer röj för att det är en miljö och ett upplägg som det är lättare att associera till? Jag hade gärna testat det i alla fall om möjligheten hade uppenbarat sig på till exempel GothCon.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Spelrapport Arvid

Första gången plockade jag på mig tre bekanta för att spelleda InSpectres, då jag var ledig på DitV-passet.

Dessa gjorde en firma i Chicago, en liten lokal i hörnet på ett bostadshus. Firman bestod av en VD som var en före detta dektetiv hos polisen. Han önskade att han var en privatdeckare, och hade därför ett eget noir-kontor där han tog emot kunderna.

Vi hade också en lagerarbetare som snackade på götebosska, en riktigt go gubbe. När något fasansfullt dök upp så svarade han med saker i stil med "Naj naj, ge daj nu!"

Slutligen hade vi en spazzig tekniker som kanske var lite för kär i sina prylar, kanoner och sin freestyle. De hade också en sekreterare, tant Doris, som var väldigt virrig och sömnig.

Deras första jobb var en man som hade hört plaskiga ljud på sin bakgård. Spelarna tog sig an fallet med academics och technology-slag, så när de gav sig av från kontoret så hade de bara en jobbtärning kvar, de visste de vad de skulle möta, och de hade grävt fram en fet kanon att hantera det med. Det var någon sorts kladdig grodliknande varelse de var ute efter. Ofarliga men lättretade. De beger sig till kunden och bestämmer sig för att leta upp varelsen, då den hoppar den in i ansiktet på teknikern. Stress följer, men varelsen fimpas.

Eftersom VD:n önskade att han var en deckare, så vandrar en riktig femme fatale in på firman. Kul reaktion från VD:n här, som i hemlighet sprejade frenetiskt med sin luftrenare under sin stol. Damen kan inte sova, på grund av mystiska ljussken och ljud. Spelarna samlar ihop en massa teknologi och riggar upp en övernaturlig bevakningsanläggning i deras sopiga bil (Som lagerarbetaren dock älskade) utanför damens hus. Inne i huset så råkar VD:n somna på sin vakt och hamnar i en "skuggversion" eller nåt av vår värld, aktivitet på mätarna, flaskor exploderar... Lite läskigt.

VD:n tar sig tillbaka med viljestyrka, och tillsammans går de in för att leta upp "fenomenet". Teknikern har med sig sin kanon igen. Nu ballar det ut rejält, med moderna kubistiska konstverk (Allting var kliniskt rent och nytt i huset) som börjar släpa sig mot rollpersonerna på sätt som verkar säga emot naturlig geometri. Väggarna täcks av glödande droppar som rinner uppåt. Teknikern fäller ut sin kanons alla förstärkare/kylmekanismer/kalibreringstillbehör och blästrar de oheliga figurerna, och en del av huset. Deras (nu tydligen demoniska) klient kommer då ut genom väggen och biter av lagerarbetarens hand. Efter visst diplomatiarbete så får han tillbaka den, och sen skjuter de henne, då det påpassligt visat sig att de boobytrappat hela huset med klägg som håller fast oönskade övernaturligheter.

Nu tog vi en rast på nån timma. Eftersom spelarna ville döda zombies så sprang en bibliotekarie in och hävdade att folk hade försvunnit på stadsbiblioteket, och nu ville ingen gå in i mörkret där Skepnaderna rörde sig. "Ni måste hjälpa mig! Vår budget tillåter inga andra!" var hans öppningsreplik, vilket spelarna gillade. Tyvärr var tiden slut nu, och jag skulle ta nästa grupp i InSpectres.

...

Dessa var en grupp om fem, och deras firma delade lokaler med en pizzeria, då Tony "Peperoni" hade bestämt sig för att tjäna lite extra pengar vid sidan om pizzerian. De hade också en sekreterare, men den här gången var det en bimbo som blev anställd av de lökiga spökjägarna för sitt utseende. (Vem vet vad Doris blev anställd för?) Förutom Peperoni så hade vi Chefen (Rätt vettig, faktiskt), Professorn (Brittisk.), teknikern (En hormonstinn tonåring, fast äldre) och vapenmiffot. (Fick tyvärr inte komma fram så mycket i spel.)

Jag började deras första jobb lite fult, med en hysterisk affärsman som ville ha hjälp och en pizza. Kul grej här är att på vägen så tvärväjer Peperoni för en skolbuss, och chefen får pizzan i ansiktet. Snabba ryck tillbaka igen, baka en ny pizza, och sen iväg igen. Kul att se att de prioriterade pizzan, alltså. :gremsmile: Väl framme så visade det sig att han ville ha hjälp med sin dator som hängt sig... men rollpersonerna hittar av en händelse ett litet slemmonster som hoppar upp i ansiktet på dom. (Hey, det är inte så mycket man kan göra med slemmonster!)

När spelarna nu skulle göra sig av med sin stress via de jobbtärningar de tjänat ihop så nöjde de sig inte med att konstatera vad rollpersonerna gjorde, utan en låååång scen på puben följde där spelarna rollspelade hur de slappnade av. Jag skulle just slänga in en vampyrattack på puben när de gav sig tillbaka till kontoret. (Spelarna hade uttryckt sugenhet att få möta lite vampyrer.) Så personalen sitter på kontoret, det är mitt i natten... Plötsligt öser en polisbil förbi, tvärnitar, backar. En Arg Polis stövlar in och konstaterar att mannen de följt efter har gömt sig i ett Avsides Hus, som verkar hemsökt. (Scenariogeneratorn som finns i spelet är skitbra!) Nu behöver de några som kan rensa ut stället. Genom ett Contact-slag så får de veta av polisen (Han var för arg för att vilja snacka mer med dom först :p) att snabba skepnader svishat förbi i huset. Anledningen var att jag ville öppna för vampyrer åt spelarna, men de hade något helt annat i tankarna...

Rollpersonerna packar ner en hel hög vapen och prylar. Väl framme vid huset så får en rollperson syn på ett huvud i ett fönster, och inser att det rör sig om "Huvudlösa Huvudjägare", ett slags läskiga pygmétroll med lösa huvuden. Sagda huvud likvideras genom att Peperoni kastar in sladdarna från ett bilbatteri genom fönstret, och Teknikern, som alltid blev vald till bollagen sist, med ett makalöst kast lobbar in vattenballonger, och jägaren grillas.

Höjdpunkten kom när spelarna hörde ett rytmiskt dunkande på taket, vände blicken upp och såg en samling huvudjägare sitta och spela trumma på sina mumlande huvuden där uppe. Efter en kort strid så konstaterar en rollperson att Huvudjägare bara lever i 15 minuter, varefter de alla förvandlas till stoff. Ett smart drag av spelarna kan det tyckas, men vad som räknas är ju faktiskt hur många jobbtärningar som ligger kvar. Och det var en del... Stoffet sugs in i huset, och något mullrar. Efter att ha absorberat sina bröder spränger en gigantisk huvudjägare genom taket, som sen ger sig av för att ödelägga New York. Rollpersonerna misslyckas med sina Academics-slag, och kommer på en helt vansinnig ritual som aldrig kommer funka. Men efter att ha plockat upp några prostituerade med sin skolbuss, låtit dem klä ut sig till skolflickor (erm...-_-) och börjat hoppa runt huvudjägaren på ett fånigt sätt så lyckas de faktiskt få slut på sina jobbtärningar - Uppdraget lyckat! En militärhelikopter blåser plötsligt bort huvudjägaren, och de tackas för att de uppehöll den tillräckligt länge. (Vissa knepiga frågor ställs också om den där skolbussen.)

I det sista uppdraget återanvände jag femme fatale:n som egentligen själv är monstret. Hon hade sett ljussken och hört ljud när hon försökte sova. Efter ett Academics-slag konstaterar en rollperson att det kan vara "Poltergaist... eller reguljära spöken... eller, eh..." "Vampyrer!" påminner jag spelaren, då de inte fått sina vampyrer än. "Eller vampyrer!" konstaterar rollpersonen. Rollpersonerna drar med sig en vampirelajvare som går med på att vara lockbete mot att få träffa en riktig vampyr. Återigen så riggar de upp fet bevakning i huset, yadda yadda, läskig output på maskinerna, stor konfrontation i slutet med småflickevampyrer och damen, deras lajvarkompis dör, gigantiska plot holes. Slut! (Jag är lite trött nu, det får bli snabbversionen... :gremtongue:)

...

Bägge grupper verkade nöjda, speciellt den första. Lite reflektioner jag gjorde: Det var grymt enkelt att lyckas bra, så hälften av tiden körde jag med husregeln att den högsta tärningen plockas bort, och man alltid har minst två. Grupperna slutade också varje uppdrag med lite mer stress än de kunde kompensera för. Lösningen på dessa problem är förmodligen att ge en del små stressmoment i början, för att få ner värdena lite, och spara på fetestressen till slutet. "Confessions" var lite knepiga. Grupperna gillade dom, även om det verkade lite svårt att greppa hur det var "meningen" att man skulle göra det. (Man kan ju förstås göra hur man vill med dem.) Jonas beskrev det riktigt bra: Confessions beskriver vad som HAR hänt eller vad som SKA hända, och det ska inte angränsa till det som händer nu. (Det vill säga, helt oväntad bakgrundsinfo eller något som man inte har en aning om hur det kommer hända) Samt, slutligen, för att ge karaktärsdrag. Tror jag ska använda en liknande förklaring nästa gång.
 

Jonas Ferry

Swordsman
Joined
22 Feb 2005
Messages
447
Location
Stockholm
Re: Spelrapport Arvid

Jag fick ju höra dina berättelser live på konventet, så jag kan inte annat än att säga igen att det låter riktigt skoj. Otroligt roligt att kombinera en pizzeria med en spökjägarfirma.

Angående Confessionals så är det nog bra om man ger dem en liten "in-game"-förklaring. En av mina grupper bestämde sig för att det var klipp från intervjuer som de skickade till InSpectres huvudkontor efter varje uppdrag, som en debriefing ungefär. Det funkade bra, även om vi kom på det i efterhand, vilket gjorde att det var lite förvirrat under själva spelet. Annars är det ingen dum idé att någon rollperson har med sig en videokamera för att dokumentera, då blir det naturligt med de små bikterna.

Annars kan man använda dem som dagboksinlägg, om man spelar Lovecraft-inspirerat. Eller "Captains log" om man kör Star Trek-inspirerat: "Katenens logg, stjärndatum 682873.28, fortsättning. Väl inne på baren upptäckte vi hur Fänrik Thorvald inte alls verkade tåla sprit. (ny characteristic: tål ej sprit)"
 
Top