ceruleanfive;n341788 said:
PDF:er har oftast bättre lönsamhet än fysiska böcker. Men som spelskapare och förläggare tycker jag personligen att det är roligare att någon har en bok i hyllan – än att de har en PDF i datorn och jag har några kronor extra på kontot.
Jag är en sån jäkla hycklare här. Eller, jag väljer att se det som att jag har ett "komplext förhållande" till böckerna – eller "pappersdonglarna" som jag ibland med delvis spelat förakt i rösten kallar dem.
Jag har ju sedan flera år i princip slutat använda fysiska böcker. När jag läser rollspel blir det oftast på min surfplatta (det är mest det den är tillför), och när jag läser skönlitteratur blir det på min Kobo-platta med E-bläck. Jag orkar helt enkelt inte med pappersböcker. De har heller aldrig varit nån sådär superviktig del av upplevelsen – medan jag läser finns ju ändå varken jag eller boken, utan bara informationen, storyn, världen, vad det nu än är jag läser. Jag är ökänd för att helt försvinna in i läsningen (men lyckas tydligen vara ganska bra på att gå och läsa – något slags inbyggt radarsinne låter mig undvika bilar och andra hinder medan jag går och lever i en helt annan värld) och bli helt okontaktbar och rätt irriterad om någon lyckas bryta igenom.
Men iallafall. Trots att jag egentligen inte använder böcker till det de är till för, så köper jag dem ändå. Pappersdonglarna. Jag har ett par ganska ordentliga hyllor fulla med pappersdonglar. De är fina att titta på. Det händer att jag bläddrar lite i dem. men mest står de där för syns skull.
Och jag ska inte sticka under stol med att det är ganska trevligt att kunna kliva in på SF-bokhandeln och se en bok man skrivit stå där bland alla de andra pappersdonglarna. Som en riktig bok. Som om jag vore en
riktig rollspelsförfattare, som alla de där andra som har sina böcker där, och inte bara en totalamatör som snubblat in i en fungerande arbets-pipeline. Nyhetens behag har svalnat något – när More than Human ställdes i SF-bokhandelns hyllor var det antagligen det största som hänt mig dittills i mitt liv, eller iaf ganska nära. Ett riktigt livsmål som uppnåddes. Numera är jag ju lite mer van. Men det är fortfarande rätt häftigt.
Så… Jag vet inte riktigt var jag står. Jag inser iaf att jag är en "del av problemet" och att jag egentligen inte har rätt att klaga det allra minsta lilla ifall pappersdonglar helt försvinner och slutar säljas.
(Jag tjänar inte en spänn på PDF:er, utom när nån förvirrad själ slänger åt mig några kronor frivilligt på
DrivethruRPG. Samma PDF:er som finns där, finns ju gratis
på spelens hemsida, komplett med "källpaket" med InDesignfiler, illustrationer, typsnitt etc.)