Sådär, ursäkta att det tog lite tid, men nuså har jag sammanställt lite tydligare mina tankar kring BE:
Nu blir det här lite märkligt att skriva för jag har som sagt inte spelat spelet, jag har läst det, läst massor om det, spelat en hel del Burning Wheel och grundar mycket av mina antaganden från detta samt endel intervjuer där jag försökt plocka ut vad BWHQ själva säger om spelet.
Till Simon och NilsH: Det här är på intet sätt menat att negera er upplevelse av spelet, om det framstår så så ber jag hemskt mycket om ursäkt. Och, jag vill gärna höra era kommentarer på min infallsvinkel. Som sagt den är helt ogrundad och ni får gärna komma med ett “Men grabben för fan, så där går det inte till..” om jag nu drömmer om hur det skulle vara att spela BE.
Jag ser Burning Wheel och Burning Empires som väldigt mycket samma spel. Någon intervju om Burning Empires sades det att ett mål när de började designa spelet var att tvinga folk att spela som de gjorde. I samma intervju så har jag för mig det talas om att hela scenstrukturen både syftar till just att tvinga folk att dela spotlight, ta ansvar och driva berättelsen osv men också till att faktiskt skapa en serietidning. Jag vet inte om du har tillgång till Iron Empires-albumen, men om du har det, eller bara något annat seriealbum, så bläddra igenom det, och håll scentyperna i huvudet. Det är rätt intressant när man gör det, hur väl de stämmer överens med de olika sorters scener som du kan sätta och på vilket sätt det skapar en pacing som faktiskt driver mot konflikt, mot en höjdpunkt i berättelsen.
Så när det kommer till ordning, struktur osv, så ser jag det väldigt likt det som sker vid spelbordet när vi spelar Burning Wheel. När en scen avslutats är frågan öppen, vem vill ta plats härnäst, antingen vändar man som SL sig till någon och säger “ok vad gör du?” eller så är det någon som säger “ok, jag tar mig genom skogen och söker efter resterna av armén”. Den stora skillnaden är egentligen att man som SL uppmanas sätta scener med bara SLPs, man kan visa sina SLPs elaka planer och på så vis “locka” fram att spelarna tillgriper sina konfliktscener för att hindra eller stoppa. Skulle jag spela Burning Empires idag skulle jag spela det precis som Burning Wheel, fast med scenekonomi. Jag tror inte jag skulle spela det så att vi “väljer en scentyp” och sen spelar ut den, utan spelaren skulle bara sätta scenen (vart är min SLP, vilka är där, vad gör vi) och sen skulle jag som SL gripa in och spela SLPs och världen och så får vi se vart scenen landar. Är det en färgscen? Är det en kommunikationsscen? Är det en byggscen? Etc. Jag tror det är viktigt att låta scenerna växa organiskt. Att en färgscen kan få bli en byggscen. Att min färgscen kanske växer och blir din konfliktscen. Osv. Låt fiktionen i scenerna styra. Sen kommer såklart scenutbudet minskas allt eftersom och tvinga fram vissa typer av scener, men finns det inget mer att göra, så avsluta bara manövern och gå på en ny. Bara för att någon har en färgscen kvar betyder det inte att den behöver användas, även om det är lite slöseri att inte göra det. Däremot skulle jag nog vara benhård på mängd scener uppåt. Det tycker jag är rätt viktigt och en rätt central del i spelets mekanik.
Metaspelet ser jag egentligen inte som ett spel, det är en rätt liten del man har att påverka, mycket handlar om att scripta hårt, försöka placera sina karaktärer så de kan hjälpa varandra, precis som Simon och NilsH säger. Men jag tror att ett sätt att angripa metaspelet på som inte skapar trubbel och konflikter med spelet i sig, är att kasta av sig att det faktiskt är en tävling mellan SL och spelarna. För det sker på rätt ojämnlik mark. SL har rätt mycket befogenheter som gör att allt är tiltat till dennes fördel. Så som jag skulle angripa det, som jag var inne på lite innan, är just som en backdrop. Det handlar om att sätta scenen för vad som sker runt dessa karaktärer i deras liv och det drama som spelas upp mellan dem. Vissa delar av vad karaktärerna gör kommer påverka scenen, fältslag kommer falla åt ena eller andra hållet och kanske kommer det påverka planetens öde, men kanske inte. Och, det är där jag tycker det fina är. Vi kan spela en fantastiskt vacker och optimistisk historia om en man som söker sin familj, räddar dem mitt under fältslag och storskaligt krig, men planeten faller. Vi kan spela en annan historia, samma man söker sin familj, planeten räddas men på bekostnad av dennes familj. Eller kanske lyckas han med både och? Metaspelet är bara en timer och kampanjbackdrop. Det skapar ramverket för resten. Visst kan man spela mot det, visst kan man engagera sig för att rädda planeten, men jag tror inte man ska hoppas på för mycket. Det är lite “ur händerna” från de FONs man spelar, även fast de är bigshoots, så är deras individuella påverkan rätt liten.
Lite lästips:
Jag föreslår att du börjar med att läsa igenom vad Paul B har sammanställt under “Getting past the first turn”. Alla de artiklarna tar avstamp i de problem som många har med Burning Empires och som Paul själv, uppenbarligen om man följer hans historia på BW-forumet, har haft med spelet. De är nog de absolut viktigaste grejerna tror jag. Du finner dem här:
http://www.burningempires.com/wiki/index.php?title=Emergent_Behaviours
Acual People Actual Play är en podcast som inledde sin existens med en serie om Burning Empires som även den är väldigt vettig att lyssna igenom, inte lika mycket aha-upplevelser som Paul Bs trådar, men väl värt att lyssna igenom. En fördel medd dessa är att det inte handlar om inspelade spelmöten, utan de samtalar om de spelmöten de nyligen haft, vilka problem som upstått och hur de löst dem, osv. Finns här:
http://apap.libsyn.com/
På archive.org finns en hel del Actual Play av Burning Empires sparade, framförallt är det Mel White från den gamla podcasten Virtual Play som lagt ut inspelningarna. Bara lyssnat på ett fåtal men kan absolut rekommendera att lyssna igenom lite utifall du kan med inspelade spelmöten. Finns här:
http://www.archive.org/search.php?query=burning empires AND subject:"Burning Empires"
Sist åter igen denna disclaimer: Jag har som sagt inte spelat det. Jag har förberett mig för att göra det ett par tre gånger och läst, lyssnar och fördjupat mig såpass i spelet att jag ändå känner att jag har ett grepp om hur det skulle fungera i spel. Men Simon och NilsH, kom gärna och säg åt mig att jag har vanföreställningar om ni tycker det verkar vara så. Eller, kanske är det bara det att vi spelar BW olika?
Sist, lycka till med spelandet! Fråga på om det är något mer, skriv en lång eller kort AP om hur det gick sen!
