Re: [Burning Wheel] Karameikos brinner #3
Igår samlades vi för vårat tredje spelmöte där vi ämnade fortsätta följa våra hjältars utsatta situation i radlebbskogens utkanter mitt under pågående krig mellan Stefan av Karameikos och den svarta örnen.
En av spelarna kunde inte delta, vilket åter igen lämnade kapten Nikolaj passiv under spelmötet. Vi bestämde oss raskt för att den svarta örnens trupper hade förgiftat honom och han ligger i ett komaliknande tillstånd, vilket även försvårar för dvärgen Wyrwarf och spingpojken Jiri som tvingas bära runt på honom.
Vi inleddemed en scen där Wyrwarf och Jiri, släpandes på kaptenen blir jagade genom skogen. Hundskall och männisorop kommer närmare och närmare och de bestämmer sig rakst för att lägga sig i bakhåll. Vi löser det med Stealthy mot Observation med intentionen att skapa ett fördelaktigt bakhåll vilket också lyckas. Kaptenen göms undan och Jiri leder sedan förföljarna in i bakhållet där dvärgen Wyrwarf ligger och gömmer sig. En snabb strid, vi löste den som en bloody versus med spelarnas intention att såra eller oskadliggöra fienden såpass att de kunde fly utan att bli förföljda, fiendens intention att fånga in dem. Vi slår bägge rätt dåligt och får lika. Och vi klipper till den andra gruppen.
Katherina och prästen Smerdjakov rider genom dimmorna, de hör upprörda röster framför dem, det är flera av deras mannar som är uppretade, runt om försöker flera rädda hästar och mannar som gått ner sig i radlebbträsket, men de flesta försök visar sig hopplösa. Sascia är ansvarig för att ha lett dem ut hit (resultatet av ett misslyckat circlesslag när Katherina ville lämna över befälet till någon och leda trupperna bort från bondgården som var under anfall under förra spelmötet). Några av männen anklagar henne för att vara en förädare, en spion för Von Orlow, den svarta örnen, men hon nekar. Katherina övertalar dem att det inte är något som kan avgöras nu i just denna stund, och Sascias öde skjuts upp till ett framtida beslut (Will vs Will, intentionerna vad dels att skjuta beslutet på framtiden mot att avgöra Sascias öde här och nu).
En spejare anländer och meddelar att den svarta örnens trupper närmar sig, om än på avstånd än. Katherina säger sig kunna en säker väg genom träsket (ett försök att öppna färdighetern Radlebb swamp-wise) och börjar leda trupperna runt vad hon tror är fast mark men i själva verket (då slaget misslyckades fatalt) en smal landtunga som leder dem rakt ut i träsket där de kör fast. I ett sista desperat försök att finna en väg ut därifrån ber fader Smerdjakov till Ixion genom en timmes meditation och bön. Guidance är ett Ob5 test, Smerdjakovs spelare rullar sex tärningar och lyckas få en hög med sexor som slås om (alla magiska färdigheter är per automatik öppna) och Ixion lyssnar till hans bön och råder honom att leda trupperna rakt ut i träsket, en under vattnet och dyn dold väg, men som skall vara säker.
Tillbaka till Jiri och Wyrwarf. De har bestämt sig för att ett lämpligt resultat av likläget innebär att Jiri blir fångad, och Wyrwarf lyckas fly. De beskriver hur den vilda strider äger rum och hur Wyrwarf och Jiris hund Psow lyckas fly undan, men Jiri blir tillfångatagen. Jag inleder en ny scen för Wyrwyrf, en bit in i skogen, på en säker plats andas han ut. Han hör upprörda röster, han känner igen dialekten, det låter som dvärgar, från Stenhem! Stenhem är dvärgarnas boning och sedan en tid tillbaka en plats alla dvärgar drömmer om att åter få bebo sen svartfolk invanderat och tagit över. Wyrwarf smyger fram, bakom ett buskage studerar han de bägge dvärgarna och ser till sin chock hur dessa två är edsbrytare som bär det tydliga tecknet på detta, deras rakade ansikten, som står bredvid en liten kärra dragen av två ponnys. Han gör sig redo för att dräpa dem, men någon kommer från vägen. Längs vägen kommer två soldater, de bär den svarta örnens färger och med dem ett befäl, klädd i tjusigare kläder och ridande på en häst. De börjar köpslå med dvärgarna, från vagnen plockar de fram utsökta vapen, tillverkade av mästersmeder i Stenhem. Det är inga vapen som vanliga dvärgar, eller ens högt ärade soldater bär, utan det är vapen som tillhör själva toppen av dvärgsamhället. Detta är ett utmärkt tillfälle för ett greedslag, något som han mot alla odds klarar. Ytterligare ett greed-test antecknas på grund av den fruktansvärda situationen, edsbrytare som säljer dvärgasmide till fienden! Precis då har diskussionen mellan de bägge parterna eskalerat, de skriker åt varandra och den svarta örnens soldater drar vapen och anfaller dvärgarna, Wyrwarf kastar sig ut och ställer sig på edsbrytarnas sida. Vi inleder en bloody-versus-strid. Wyrwarf har två hjälptärningar från edsbrytarna, hans intention är att jaga fienden på flykten och ta kontroll över vagnen. Fiendens intention är att fly med vagnen med vapen. Dvärgarna förlorar. Wyrwarf tar ett otäckt hugg över sidan, en mediskada som kommer blöda till ett steg värre om det inte plåstras om inom åtta timmar. Hans bägge dvärgabröder tar samma, svårt skadade ligger de nedsparkade i diket, och fienden flyr med kärran. Wyrwarf tänker ta tillfället i akt, när de andra ligger skadade ämnar han dräpa dem, men de skriker och övertalar honom om att vänta, de har information, om Stenhem. Att svartfolket kontrollerar hela Stenhem är en lögn, dvärgahovet lever, de har blockerat de nedersta regionerna och är i säkerhet. Vapnen kommer från Stenhem och de har en väg in som inte är kontrollerad av svartfolket. Det hela slutar med att de svär en ny ed, att hjälpa Wyrwarf att rädda pojken Jiri från fienden för att senare hjälpa honom driva ut svartfolket från stenhem, men mot att deras synder glöms bort. Wyrwarf säger endast att, "det får vi se då." Men de nöjer sig med det.
Tillbaka till träsket. Solen har börjat gassa över sällskapet som trycker sig genom träsket, ledda av Smerdjakov som lyssnar till Ixions ord. Alla vadar de i knähögt vatten och en av de få hästarna som de har kvar är den som Antoni, Katherinas ännu icke uttalade stora kärlek hänger över, svårt sårad. Ett vrål hörs, Antoni krampar till, han ramlar av hästen och faller ner i träskvattnet. Han räddas upp utav Katherina och Smerdjakov, hans sår är lika allvarligt som det som Katherina själv bär, men hon har klarat sig undan febern som alla som såras av Nyx tjänare riskerar att drabbas av. Men inte Antoni. Svullnaderna runt såret är omfattnade, hans feber är fruktansvärt hög, han kommer inte klara sig länge är diagnosen. Ingen har relevanta färdigheter för att lösa det hela. Katherina och Smerdjakov hjälps åt, ett circlesslag för att finna någon med kunskaper för att bota Antoni är intentionen, de misslyckas. En av mannarna kommer fram efter alla vägar vägar vara uttömda, med svag stämma berättar han om trollkärringen som sägs bo i utkanten av träsket, det kanske inte är den bästa av lösningar, men nu verkar det vara den enda. Sagt och gjort, sällskapet sätter fart mot hennes hydda.
Vi klipper tillbaka till det andra sällskapet. Jiri har brytit sig loss och flytt från vakterna, tillsammans med Psow sluter han upp med Wyrwarf och de två edsbrytarna, men de måste tillbaka. Jiri bar den tidigare kaptenens svärd, något som han har ett belief om att lära sig använda (Hans, jag tror vi glömde Artha för det beliefet, eller hur?) men det är nu, tillsammans med Jiris all packning hos soldaterna, så sagt och gjort. Sällskapet anfaller. Jiri har en egen intention, att döda personen som misshandlade honom när han hölls fången hos soldaterna, Wyrwarf och edsbrytarna vill bara driva fienden på flykten. Bägge lyckas. Jiri rycker åt sig fiendesoldatens yxa och klyver dennes huvud, och de tre dvärgarna anfaller det övriga sällskapet och driver dem på flykt utan några problem.
Vi klipper till häxans hydda. Utanför sitter mannarna och pustar, det är första gången på länge som de nu har fast mark under fötterna och kan sitta ner. Inne i hyddan ligger Antoni på en brits, naken och insmetad med lera som stinker avskyvärt, häxan som inte alls är den gamla kvinna som beskrevs tidigare, utan i samma ålder som Katherina vänder sig om, ser Katherina i ögonen och frågar "Vad betyder den här unge mannen för dig?" och Katherina öppnar upp och berättar att han betyder allt, och är den enda fasta punkten som hon har just nu. Detta går emot ett av Katherinas beliefs, "Tillsammans är vi starka!" och i slutändan mynnar hela den här scenen ut till en persona för Moldbreaker. Häxan er på Katherina och ler, "ja jag trodde väl det, det syns.." säger hon och nämner sitt pris. Ensamheten i träsket är fruktansvärd, hon börjer sig över en kittel, skrapar naglarna i den och spottar ner i den. Hon spår att om tre år, kommer Antoni och Katherina få ett barn, om hon skall rädda Antoni, är detta ännu ofödda barn priset som måste betalas. Katherina går med på det utan att ens förhandla och avtalet präntas in på Katherinas rygg.
Utanför har ytterligare oroligheter blåssat upp, männen har lugnat ner sig och nu kräver de att förädaren Sascia åtalas. Katherina som precis kommer ut från hyddan, plågad av sina sår och det nyligen inristade avtalet, bryter emellan. Efter fler vändor bestäms det, det hela måste avgöras med en duell, Sascia håller med och en plats upprättas. Snabbt inleds duellen, de bägge cirklar varandra och några slag utdelas, men snabbt visar det sig vem som kommer vinna. Sascia slås bakåt av flera kraftiga svärdshugg, hon går ner på knä, släpper sitt svärd och böjer sig. Hon erkänner sig som en spion för den svarta örnens trupper, bara de skonar hennes liv. Men det avgör inget, männen vill ha en bestraffning, och Smerdjakov och Katherina är dem som lett trupperna än så länge och också dem som de vänder sig till för att utdela denna bestraffning. Åter igen inleds en konflikt och Katherina lyckas skjuta beslut et om bestraffning på framtiden, till sällskapet når Luln.
Wyrwarf och Jiri fortsätter framåt, de har bestämt sig för att låta stegen ta dem mot Luln där de kan sluta upp med de övriga. Det är i vart fall vad de vet den vägen som alla var på väg när de splittrades. I en skog utav tallar, där den högra sidan utgörs av en brant som sträcker sig högt upp, sliter sig Psow. Han rusar iväg upp för kullen och Jiri försvinner efter honom, springandes och ropandes. Psow har uppenbarligen fått upp vittringen på något. Efter bortåt en timme lyckas Jiri komma ikapp, bara för att se Psow försvinna in i en grotta, men Jiri följer efter. En fruktansvärd stank slår emot honom men han trycker på och ger sig inte. Grottgången går djupt in i kullen och öppnar upp sig i en mindre sal, Jiri försöker smyga in utan att upptäckas, men misslyckas men jag håller på konvekvensen ett tag. Psow står mitt på golvet och skäller, framför honom brinner en liten eld och ovanför hänger en kropp från taket. Jiri försöker tillkala Psow men utan framgång (misslyckat Dog husbandry mot hundens Will), Jiri rusar fram, greppar Psow och ser att kroppen som hänger från taket är Psows tidigare ägare, den döde kaptenen vars svärd Jiri bär. Han är insmetad i lera och granris och vad som luktar som honung. Precis vaknar någon i ett grottrum i närheten, Jiri och Psow flyr längre in i grottan när ett nyvaket och upprört grotttroll tar sig ut i salen, de rusar genom gångarna och finner sig tillslut i en mindre sal än den tidigare, men här ligger det troll och sover, små troll, endast stora som kor. Barnens sovkammare. Jiri greppar kaptenens svärd och omedelbart när grotttrollet uppenbarar sig i ingången dräper han ett av barnen för att sen hålla svärdet över ytterligare en. I i grottan tar sig nu också Wyrwarf med edsbrytarna, de närmar sig grotttrollet bakifrån men flera av barnen vaknar, söker sig till sin far som skyfflar dem bakom sig för att skydda dem, ovetande om de svartfolkshatande dvärgarna som finns bakom honom. Det hela slutar i ett smärre blodbad, Jiri lyckas ta sig ut, likaså Wyrwarf och en av edsbrytarna, men trollbarnen och en av dvärgarna lämnas döda kvar tillsammans med en ursinnig trollfar som inte vågar förfölja dem längre än till där solen bryter av grottans behagliga skugga.
Samtidigt har Katherina och Smerdjakov tillsammans med resterna av trupperna satt fart mot Luln, de når fram till en by vid namn Nadzeija. En liten, sömnig by, endast befolkad av en handfull gamlingar, sjuklingar eller dårar som ännu inte övergivit den. Ett tempel tillägnat Merikka står i byns utkant, sedan en tid tillbaka stängt och två stora stendörrar blockerar ingången. Byborna berättar om hur det för flera år sen anlände präster från Specularum, Ixions präster, de gjorde ingen stor sak av deras ankomst men gick in i templet och förseglade det från insidan, med sig hade de en kvinna. Men efter det har ingen setts lämna eller ta sig in i templet. Smerdjakov är nyfiken, han tar med en av mannarna upp och undersöker stendörren, han bestämmer sig för att pressa upp den, ett Ob5 Power-test, misslyckas och jag beskriver hur dörrarna pressas upp, men uppenbarligen höll de även uppe taket vid ingången som nu börjar vika sig. Smerdjakov är redan inne i tempelsalen medans Aleksei, mannen som följde med, står förstenad alldeles vid ingången. Katherina hör vad som låter som ett don, rusar upp mot templet och lyckas kasta sig över Aleksei och putta in honom i templet, de är nu instängda. Två präster ligger döda på salsgolvet, en av dem bär Ixions symbol. I ett intilliggande rum ligger ytterligare en präst död på en brits, en annan hittas i vad som verkar vara ett bibliotek. Liket i biblioteket håller fortfarande sin hand över en glaskula som fortfarande verkar vara aktiv, de skådar in i den och ser Stefan av Karameikos tillsammans med en av Ixions överstepräster i Specularum samtala med någo avskyvärd varelse med tentakler istället för armar och ben, Stefan och översteprästen bugar mot varelsen som bugar tillbaka och talar på ett obegripligt språk, runt om dem, i Ixions tempel, ligger flera präster döda medan andra står, även de bygande mot varelsen. I kulan ser de sist hur vattnet runt Specularum tycks koka när flera av dessa avskyvärda bestar stiger upp ur vattnet.
De sliter sig från kulan, gömmer den i ett lakan och tar med den. Runt om dem hörs tassandet av fötter, de bestämmer sig raskt för att försöka hitta en ny utgång. Smerdjakov slår temple-wise för att finna en utång, men misslyckas, de skyndar sig ner genom gångarna, ständigt det tasslande ljudet bakom dem, allt närmare, de skyndar sig in genom en massiv dörr, regler den från insidan precis när ljudet av små små fötter når den. De befinner sig i en liten sal, taket är välvt och mitt på golvet står ett bord. På bordet ligger en naken kvinna, gammal, oerhört smal med långt grått hår. Hon är fastspänd med järnband som håller hennes kropp på plats. Och hon andas. De bägge känner genast igen henne som Stefan av Karameikos mamma, Angelika. De tar loss henne, bryter upp dörren och finner sig stående öga mot öga med två gigantiska spindlar, de lyckas fly förbi dem, ner för gångarna och ett enkelt speed mot speed-test löser jakten, de rusar genom gångarna, djupare och djupare ner, kommer fram till en öppning, framför dem är ett stup, nedanför rusan en underjordisk flod fram och bakom dem myllrar det i tunneln, både på golv, tak och väggar utav spindlar som närmar sig allt närmare. De hoppar. Ett Fortetest mot Ob5 för att ta sig ut oskadda när vattenmassorna pressar dem ner under vattnet, alla misslyckas och jag ger dem B6 skador utav vattnet, men de kommer ut i ljuset. Katherina och Smerdjakov tackar Ixion och bär Angelika av Karameikos upp ur vattnet, lokaliserar vart de befinner sig för att sen ta sig tillbaka till Nadzeija.
Hinner inte med att skriva några tankar om spelmötet nu så får återkomma om det. Men, det var riktigt trevligt, fyllt av fart, fläkt, dramatik och annat skoj! Och sist men inte minst, ett par klassiska skeenden med ett tempel, döda präster, en grotta och troll. Yeah!
