Nekromanti Bygga ett samhälle som är sårbart på ett intressant sätt

[Ram]

Ett av mina återkommande sidoprojekt är att bygga en steampunkvärld som verkigen smakar steampunk. En av de saker som jag märker när jag pular i världen är att jag väldigt ofta kommer tillbaka till att jag vill bygga stora viktiga samhällsfunktioner på ett sätt som kan angripas för att skapa ganska tunga kaoriska situationer. Som exempel har jag skapat ett plasmabaserat power grid som är väldigt sårbart och lätt att skada och som kräver kontinuelig manuell övervakning av massor med folk och som är beroende av experter för att inte braka samman. Syftet med saker som dessa är egentligen att lusa ned hela världen med intressanta personer och funktioner och även att skapa en uppsjö av äventyrskrokar.

Är det bara jag som resonerar såhär när jag bygger en värld eller ett samhälle? Jag finner att jag ofta bygger en värld som bara precis håller ihop och där saker allt som oftast barkar rätt rejält åt helskotta när det barkar? Hur tänker ni andra? Hur skapar ni era värdlar, scenarion eller vad det nu må vara?

 

[Mogger]

Jag råkar nästan alltid skapa döende världar eller världar som befinner sig i en dramatisk brytpunkt. Det senare är i allmänhet intressantare för spel, eftersom det nästan per automatik innebär konkreta konflikter på RP-nivå. I det senare fallet tänker jag både sociala omvälvningar (ex. på gränsen till revolution) och/eller tekniska (ex. månfärder är plötsligt möjliga för gemene man). En variant av det här som jag är väldigt förtjust i är exemplet boom town som exmpelvis Klondike eller Tombstone. Men även en kraftig och plötslig urbanisering som i 1800-talets San Francisco är kul. Det innebär att samhället ganska fort kan omstöpas, och det som var sanning igår är falskt idag. Det sista exempelet som jag är svag för är "Den döende kungen" eller liknande. Alla vet att kungen är döende. Alla vet att det kommer att uppstå ett enormt maktvakuum. Alla vill fylla det. De flesta kommer att misslyckas, och det är fullständigt livsfarligt att misslyckas!

Helst blandar man ju en massa av det här för en sy dynamisk värld som möjligt, men utan att det blir för grötigt.

 

[Ymir]

Samhällen i omstöpning är på många sätt de mest tacksamma att utforska i fiktion. De är dynamiska och fulla av konflikter och drama.

Men det finns andra varianter också. En del fiktion utforskar framgångsrikt uråldriga och statiska men bräckliga tillstånd, lite som det du beskriver Ram. Detta kan ges lite olika vinklar, men min favorit är framgångsrika, gamla och monolitiska civilisationer som står inför en snart kommande katastrof eller omvälvning. Man behöver bara sätta en fot i Angkor för att bli sinnessjukt inspirerad till det.

Den mest sällsynta varianten upplever jag är utforskandet av statiska och oföränderliga tillstånd. När sådan fiktion fungerar tenderar den att fokusera på fruktlös kamp och idealism som i slutändan inte åstadkommer något. Asiater verkar särskilt bra på sådana här berättelser, kanske bland annat för att de synkar väldigt väl med en dharmisk världsbild, medan västerländsk mentalitet är präglad av abrahamismens idé att man på något sätt alltid lever i den yttersta tiden.

Obligatorisk läsning härvidlag är för övrigt Jared Diamonds "Collapse - How societies choose to fail or succed".

 

[Zire]

Det är sant. Typ enda gången man slänger in ett fullständigt harmoniskt ohotat samhälle, är när det strax ska gå under från någon tidigare okänd katastrof.

Och även om man inte planerat något för stunden, eller RP stack innan apokalypsen inleddes, så har den fridfullt lyckliga platsen världens måltavla rätt på sig. Man vet att det tar skruv bäst när ondingen fjuttar eld på den byn.

 

[Ram]

Det här är riktigt intressant tycker jag. Vad är era erfarenheter vad gäller vad som funkar och inte? Är det mer intressant om det är väldigt konkret eller mer abstrakt? Är det olika hur man ser på det som spelare och som spelledare? Har ni några exempel om saker som har fungerat bra eller saker som inte fungerat alls?

 

[Wyldstorm]

Brukar inte behöva designa in sådant, det brukar komma av sig självt när man funderar vad folket vore irriterade över (högsta gemensamma nämnare).
Alla samhällen har i det närmaste alltid attityderna att "det var bättre förr", jantelag, "det är sämre nu än tidigare" och dylikt..
Uppfattningen av samhällsproblem är ju extremt relativ, så att säga.

 

[DanielSchenström]

Jag har aldrig* medvetet designat sårbara samhällen mest för att jag designar kampanjer där medan stora väldigt farliga och omvälvande saker kan hända så ska de inte vara för lätta, för det är inte det jag vill fokusera på i kampanjen. I TS steampunksamhälle exempelvis skulle jag bara designa det om det är vad äventyret eller kampanjen skulle handla om. Jag ger spelarna ganska fria tyglar för det mesta. Om plasmanätet skulle gå sönder så ändras hela fokuset på kampanjen/världen. Jag skulle snarare göra samhället stabilare för att kunna fokusera på vad annat nu kampanjen skulle hamna om.

*Ok en gång, i Traveller där mina spelares rp jönsar runt i galaxen så hade jag en värld nära att utlösa ett kärnvapenkrig. Om rollpersonerna hade landat och blivit uppmärksammade så hade det ändrat hela den världspolitiska scenen och satt stopp för det. De valde dock att inte landa och återkom inte förrän efter att de utplånat sig själva.

 

[JJoghans]

Det är sällan jag har skapat världar, p.g.a. svagt behov att göra det. Men nu när jag tänker på saken så har mina kreationer brukat ha en ganska instabil maktbalans och ofta en stark hotbild. Det vill gärna bli väldigt mörkt innan det är färdigt.