Tänker också på varför de ska frammana "Guden" i fråga? Även de dyrkande kulterna kan vara kul är det faktiskt rätt få berättelser som använder dem, speciellt då de kan gå lite emot tanken kring mythosen. Mythosen är liksom inte "Onda Gudar". De är varelser som är så mycket mer utvecklade och mäktiga än oss att vi bara är små sandkorn i en öken de flesta inte ens vet om. Vi människor har sällan något att vinna genom att ha kontakt med dem och de som "lyckas" bör gärna betala högt pris.
Jag är av den skolan som tycker att Lovecraft och Call of Cthulhu blir mer spännande om du bygger på "kunskapens fara". Det är ofta där allt slår slint och att vi får reda på något vi önskade att vi slapp, men när vår nyfikenhet tagit oss dit är det för sent och vi tappar i bästa fall förståndet, eller måste leva med den hemska vetskapen av vad som finns. För vi kan aldrig vinna. Vi kommer inte ens förlora. För vi kan inte ens spela spel eller i liga med The Great Old Ones.
Om du ska involvera varelser tycker jag mycket mer om att jobba på small scale. Att dra in en Great Old One är liksom förstörande till den graden att de kan ödelägga en hel stad direkt. De flesta Lovecraft-noveller där huvudpersonen möter varelser är de ofta få och enstaka och längre ner i rangordningen, som en enstaka Mi-Go. Bara Shoggothen i At the Mountains of Madness är ju liksom helt sjuk att möta. Därför gillar jag mer att då knyta dem till de lite mindre och "down to earth"-varelserna!