[Call of Cthulhu] Kung Lykaons arv

[Skymning]

Sällskapsrummet/Matrummet
Mythos Points: 9
Insight Points: 0
Grit: 3
Health: 4/6
Corruption: 5/6

//Jag slumpar fram ett rum. Sällskapsrum/Matrum.
Finns det någon där? 82. Ja.
Fler än en? 93. Ja. Då är det två stycken eftersom Dieter har minst två hos sig.
Kön på den första. 75. Man.
Kön på den andra. 49. Kvinna.//

Jag stannar inte när jag springer förbi trappen som går upp till ytan. Jag tänker inte ens tanken på att försöka fly och rädda mig själv. Det spelar ingen roll hur rädd jag är, den gamle polisen inom mig är tränad till att tänka på andra först och på att stoppa brott. På andra sidan dörren, som jag ser framför mig, kommer jag få tillfälle att göra båda.

Monstret som är inristat på stendörren består av glober, tentakler och ögon, men jag har inte tid att låta det skrämma mig. Jag trycker upp dörren med axeln och ser ännu en trekantig korridor framför mig. I slutet öppnar sig ett rum som är minst lika stort som det som kultisterna använde som lager. Någonstans inifrån hör jag röster som talar tyska.

Jag rusar vilt in i rummet och överraskar dem. Salen har en dörr som vetter åt söder och en liten, kort gång mot norr. Från gången hör jag avlägsen gråt och höga skin av fasa. Jag vet inte vad rummet användes till från början, men nu har Dieters män ställt ut fällbord och fällstolar, där man kan äta mat och ta igen sig. Jag ser ett fältkök där mat står och puttrar och mängder av konserver och annan proviant.

Vid en tvättbalja av metall står två stycken kultmedlemmar och tvättar av blod från sina händer. De är klädda i kåpor av vargpäls, där huvan består av ett varghuvud och vargsvansar hänger längst nederkanten och släpar i golvet. När de överraskat vänder sig emot mig ser jag att den ena är en man och den andra är en kvinna. De är nakna under kåporna och i pannorna har de tecknat ockulta symboler i blod.

"Era svin!" vrålar jag så att snor och tårar flyger från mitt ansikte.
Sedan börjar jag skjuta.

//1, 5, 5 och 1, 3, 4. 1 träff. Mannen 2/3.

Är de beväpnade med pistoler? Inte troligt alls. 16. Nej.
Ritualknivar? 88. Ja.
Jag har en pistol. Försöker de fly? 30. Nej.//

Jag träffar mannen i axeln och ser hur han flyger runt av träffen. Bloddroppar regnar ner på golvet men skadan stoppar honom inte.
"Für Die Bruderschaft der Wölfe!" skriker båda och sträcker sig efter sina blodiga ritualknivar.

//Initiativ. Jag 8. Mannen 6. Kvinnan 5.
Jag skjuter mot mannen. 1, 3, 5 och 2, 5 6. Mannen -2. 0/3.
Kvinnan drar sin dolk på första handlingen och springer mot mig på den andra.//

Jag trycker av två gånger till och mina kulor träffar bålen på den skadade mannen. Han springer skrikandes några steg emot mig men rasar sedan ihop på golvet. Däremot närmar sig kvinnan snabbt och i hennes ögon ser jag att hon är beredd att dö för sin sak.

//Jag skjuter. 2, 3, 4 och 1, 3, 5. Kvinnan 2/3.
Hon attackerar. 3, 4, 5 och 5, 6, 6. Jag 2/6.
Jag spenderar 2 Grit för att få tillbaka 1T3 HP. 3. Då har jag 5/6.//

Jag hinner få iväg några skott innan kvinnan är framme och ser hur ett hål bildas i hennes blottade buk. När hon låter dolkhuggen regna över mig är jag osäker på om hon ens förstått att hon är träffad. Två gånger punkterar hennes kniv huden över mina revben, men jag biter ihop. Jag har kommit för långt för att låta något stoppa mig.

//Jag skjuter två gånger med Disadvantage eftersom kvinnan är så nära. 2 och 5. Kvinnan 1/3.
Hon attackerar. 2, 4, 5 och 1, 3, 3. Jag 4/6.//

Medan hennes kniv fortsätter att öppna upp mig likt ett levande såll, låter jag Lugern gå av mot hennes bara kropp. Jag tror att jag träffar, men kvinnan vägrar att ge upp.
"Für Die Wölfe!" skriker hon med ett vansinnigt uttryck i ansiktet. "Für Die Wölfe!"

//Jag skjuter två gånger med Disadvantage. 4 och 5. Kvinnan 0/3.//

Jag ändar hennes miserabla liv genom att sätta pipan mot den blodsmärkta pannan och trycka av.

 

[Skymning]

Hall
Mythos Points: 9
Insight Points: 0
Grit: 1
Health: 4/6
Corruption: 5/6

//Jag slumpar fram ett rum. Tomt.
Finns det någon där? 14. Nej.//

Klagandet och skriken från Dieters offerritual är så höga att jag är osäker på om någon har hört mig skjuta. Men vad spelar det för roll? Antingen dräper de mig eller så dräper jag dem. Vad är meningen med något, egentligen? Världen är på ända och universums mörka krafter kommer att segra tillslut. Vad kan en ensam människa göra? Just nu vill jag bara rädda Rosie.

Medan jag springer genom den korta gången i nordlig riktning, trycker jag ner pistolen i bältet och tar upp min tändare och en av mina molotovcocktails. Snart ska världen brinna!

Jag ser någon slags hall på andra sidan gången, och i den västra änden finns stora, halvöppna dubbeldörrar. Skriken hörs genast tydligare och innanför ser jag ett blodstänkt golv och hör Dieters mässande stämma.

 

[Skymning]

Helgedomen
Mythos Points: 9
Insight Points: 0
Grit: 1
Health: 4/6
Corruption: 5/6

//Lever Rosie? 64. Ja.
Lever Adam? 51. Kanske. Ok, då håller han just på att offras.//

"F'uln gnaiihyar goka bug mnahn' hupadgh k'yarnak, Nyarlathotep Azathoth naorr'e vulgtm 'ai ngs'uhn ya uaaah ebunma Yoggoth phlegethog. Zhro y-gof'nn R'lyeh", mässar Dieter.
Han står naken bakom ett offeraltare med Kung Lykaons staty i ena handen och en upp-och-nedvänd vargskalle fylld med blod i den andra. Hans kropp är täckt av tecken skrivna i blod och framför hans högra öga sitter monokeln kvar. Han ser helt galen ut. Vid hans sidor står två kultmedlemmar med offerknivar och samma utstyrsel som de jag dödade tidigare. De har satt sina knivar i Adam Burnett och håller på att öppna honom likt en fisk som ska tömmas på sina inälvor.

Adam vrålar, och det gör även Rosie och de fiskare som fortfarande lever. De andra ligger döda på golvet i en hög tillsammans med sina inre organ. En sjuklig, gul dimma rullar över golvet och salen är fylld av vaxljus som fladdrar med otäckt gröna lågor. Konstiga skuggor rör sig över de piktogramfyllda väggarna.

//Mythos Points +1.
Corruption Test. 5, 6.//

Jag flämtar av förfäran över det jag ser, men jag har börjat bli luttrad. Finns det något som kan skrämma mig längre? Kan saker bli värre än de jag redan har sett? Jag klickar igång min tändare, springer in i rummet och håller lågan farligt nära tygstycket på spritflaskan.

"NnnTsathoggua nilgh'ri hrii h'hupadgh nafluln ilyaa y-gnaiih mg cchtenff, ph'mnahn' 'fhalma y-n'gha 'bthnk naooboshu uaaah s'uhn llll y-ch' hrii", skriker Dieter när jag avbryter honom.
"Sluta!" vrålar jag och stannar mitt i rummet. "Annars dödar jag er alla!"
Jag hötter hotande med min molotovcocktail.

//Charismatic. 1, 4, 5.//

Dieter tystnar, ställer ner skallen och håller upp handen för att visa att de andra ska sluta med det dem gör.
"Gratulerar, Herr Barton", säger han. "Ni har på något sätt lyckats ta er ända hit. Jag berömmer er envishet. Men nu är det över. Ge mig min dolk."
Adam ligger och gnäller på altaret. Det är mitt fel att han är där. Det var jag som övertygade honom att följa med mig.
"Aldrig", säger jag. "Släpp fångarna och ge mig statyn, annars sätter jag eld på er alla!"

//Gör han som jag säger? Inte troligt alls. 53. Kanske. Ok, han vill göra en överenskommelse.//

"Det kommer inte att ske, Herr Barton. Men vi kan göra ett byte. Om ni ger mig kniven låter jag er, Rosie och det som är kvar av er journalistvän att gå. Men statyn och de andra fångarna behåller jag."
"Tyvärr Dieter", säger jag. "Jag vill inget hellre än att slippa ifrån den här ön och era vidriga ritualer, men evig fullmåne och vargmän överallt låter inte som en värld jag vill leva i. Sista chansen!"
Jag hötter med flaskan igen.

//Gör han som jag säger nu? Inte troligt alls. 12. Nej.//

"Gör vad du vill, Barton. Men du ska veta att du aldrig kommer att komma levande härifrån."
Jag tänder på och kastar min molotovcocktail mot Dieter och hans kumpaner.

//Varulv
HP: 6
Traits
When you transform you drop all gear and take 4 extra hit points.
Chomp: If you drop to zero hit points you revert back but remain at zero until healed.
Fleet of Foot
Tracker

Träffar jag? 1, 6.
Dieter 5/6. Kultist 1, 2/3. Kultist 2, 2/3.//

Flaskan flyger över rummet och exploderar mot väggen bakom dem. Glassplitter och flammande sprit regnar över Dieter och kultisterna. Deras vargpälsar fattar genast eld och Dieters hud rodnar under den extrema hettan.
"Töte ihn!" skriker Dieter till de andra. "Töte ihn und nimm den Dolch!"

//Initiativ. Jag 12. Dieter 8. Kultist 1, 7. Rosie 7. Kultist 2, 6.
Jag försöker ta statyn medan kultisterna måste släcka elden. 5, 6.
Är Rosie bunden med rep? 94. Ja.//

Men kultmedlemmarna har inte tid att döda mig just nu. För att inte brinna upp måste de kasta av sig kåporna och slänga sig mot golvet. Dieter gör detsamma och kultisterna släcker elden på sina kroppar genom att rulla runt på det blodfläckade golvet. Allt de håller i händerna faller till marken.

"Kniven, Rosie!" ropar jag till Rosie och pekar på en av kultmedlemmarnas blodiga offerknivar som glider mot henne över golvet. "Befria dig själv!"
Samtidigt springer jag fram genom rummet, hoppar över altaret och rycker upp figurinen av Lykaon som ligger en armlängds avstånd från Dieter. Han svär åt mig. Rosie böjer sig ner och tar upp kniven och börjar sedan bearbeta repen hon är bunden med.
"Lass ihn nicht entkommen!" skriker Dieter.

//Ny runda. Dieter förvandlar sig till varulv. Kultisterna börjar komma efter mig. Rosie befriar fiskare.

Hur många fiskare lever? 2? 72. Ja.//

Jag drar min Luger och börjar backa mot utgången samtidigt som kultisterna reser sig och börjar komma emot mig. De har inga vapen, men i deras ögon lyser samma övertygelse som hos kvinnan jag sköt tidigare. Ingen av dem är rädd att dö för sin ledare.

"Spring!" säger jag till Rosie.
Men Rosie lyssnar inte. Hon är en godare människa än jag och börjar befria de två fiskarna som ligger bundna bredvid henne. Hon slänger ett öga mot den döende Adam och jag ser på hennes uttryck att hon gör samma slutsats som jag. Det finns ingenting som kan rädda honom längre.

Bakifrån altaret hör jag ett isande skri och sedan ljudet av ben som bryts av och återformas. Dieter kämpar sig lidandes upp på benen, och medan han ställer sig upp och stödjer armarna mot altarskivan, ser jag hur hans kropp växer, hans ansikte förvridas och dras ut, och sedan tjockt, svart hår som växer ut över kroppen. Efter en otäck, smärtsam förvandling står så en monstervarelse framför mig. En blandning mellan varg, missfoster och människa. Långa, vassa tänder. Gula klor stora som köttkrokar. Ögon svarta som kosmos. Den öppnar sitt vidriga gap och vrålar så att ljudet ringer i väggarna.

//Mythos Points +1.
Corruption Test. Jag 3, 6. Rosie 4, 6.//

Jag känner hur benen nästan viker sig av rädsla och hur mitt hjärta slår lika snabbt som en utombordsmotor, men jag var beredd på att detta kunde hända. Med svettiga händer håller jag upp statyn av Kung Lykaon och sätter Lugerpipan emot den.
"Låt oss gå, annars skjuter jag!" vrålar jag åt monstervargen.

//Jag ger Josh och Rosie 3 xp var och lägger 6 xp på att höja min Corruption till 7, då jag hela tiden befinner mig på vansinnets brant.//

 

[Taogoli]

Riktigt bra skrivet, hur spännande som helst

 

[Skymning]

Riktigt bra skrivet, hur spännande som helst

Man tackar!

 

[Skymning]

Temple of The Outer Gods, Pilot Island, Fredag den 9e November 1928, 3.40 AM
Mythos Points: 11
Insight Points: 0
Grit: 1
Health: 4/6
Corruption: 5/6

//Story Direction. Dice roll. Something happens. "A Mythos creature appears." No shit!//

Nästan lamslagen av rädsla backar jag mot dörren. Mina andetag är små, snabba flämtningar. Min kropp darrar. Jag skakar så mycket att jag hör pistolpipan skrapa mot statyettens alabasteryta. Tänk att ett så litet föremål kan ha en så stor inverkan på världens framtid.

"Låt oss gå!" vrålar jag igen men mitt skrik kommer ut som ett räddhågset gnyende.
Jag börjar tappa det lilla mod jag har kvar när det väldiga monstret smidigt hoppar över altaret och landar framför mig med en tung duns. Marken skälver. Jag ser hur saliv rinner längst de sylvassa tänderna och droppar vid mina fötter. Vargmannen lutar sig över mig.
"Ge mig statyn!" morrar den gutturalt och jag hör att Dieters vargform gör det svårt att uttala mänskliga ord.
Han lyfter sin ena, väldiga labb för att antingen slita av mitt huvud eller för att rycka statyn ur min hand.
"Jag gissar att du är snabb", säger jag hest och fortsätter backa. "Men jag lovar att jag hinner trycka av innan du gör något."
"Om du förstör statyn sliter jag er alla i småbitar!"
"Det betvivlar jag inte alls. Men då kommer du aldrig få din dröm om en värld under evig fullmåne uppfylld."

//Kan Dieter hålla sig från att döda mig i sin vargform? 64. Det är på gränsen, men ja.//

Monstervargen vrålar mig i ansiktet av ilska. Det är så fasansfullt att jag känner hur min blåsa töms över benen. Dieters känsliga nos reagerar genast.
"Så vad är din plan nu, ynkliga människa? Jag kan känna lukten av din feghet rinna ner längst dina ben. Hur tror du att du någonsin ska komma undan?"
Ärligt talat vet jag inte svaret på det, men jag tänker inte ge Dieter det tillfredställande besked han vill höra.
"Kom, Rosie!" skriker jag istället. "Ta med dig fiskarna och ställ er bakom mig!"

//Vid det här laget har förmodligen några av kultmedlemmarna kommit på fötter efter sina skador. De är ju varulvar tros allt. Stämmer det? 45. Kanske. Det betyder att några av dem har hämtat sig.

Upptäcker jag dem? Perceptive. 1, 4, 3.
Gör Rosie det? 4, 5.//

När jag backar ut i hallen utanför helgedomen, ser jag plötsligt hur Rosie blir ännu blekare i det tårstrimmade ansiktet.
"Akta dig!" skriker hon.
När jag svänger runt ser jag en fasansfull syn. Den döde mannen och kvinnan jag just sköt ihjäl står bakom mig med sina offerdolkar i händerna. Hålen i deras kroppar har läkt, men jag ser fortfarande blodet som runnit från de skottskador som numera bara är rödflammande ärr. Deras nakna kroppar är grönbleka och svettiga, och i deras ögon glöder ett vansinnigt hat. Kvinnan försöker slita statyn ur mina händer, men eftersom Rosie varnade mig i tid hinner jag rycka bort figurinen.

"Jag skjuter!" vrålar jag vansinnigt. "Jag skjuter! Jag skjuter!"
"Låt honom gå!" morrar Dieter.
Kultisterna drar sig ovilligt mot väggarna och lämnar plats.
"Inga fler tricks!" säger jag. "Det här var er sista chans."

 

[Skymning]

3.42 AM
Mythos Points: 11
Insight Points: 0
Grit: 1
Health: 4/6
Corruption: 5/6

Jag skyndar mig bort genom de märkligt lutande gångarna och de obehagligt vinklade rummen. Det känns som om världen är på ända. Dieter och hans anhängare följer efter på avstånd och spejar oavbrutet mot mig efter minsta misstag de kan utnyttja.

När vi kommer till trapprummet ropar jag efter de fiskare som satt fastkedjade i templet.

//Har de hunnit ta sig loss? Inte troligt. 9. Nej.//

Jag får inget svar. Antingen sitter de fortfarande fast eller så har de kommit loss och flytt. De kan till och med vara döda. Min överväldigande rädsla gör att jag har slutat bry mig. Är de inte här får de klara sig själva.

"Jag har Lykaons staty!" skriker jag till vakterna utanför när jag går upp för trappan. "Dieter vet att jag är på väg ut. Ser jag ett enda vapen skjuter jag sönder den. Samma sak om ni försöker stoppa mig. Fattar ni?"

//Gör dem det? 52. Kanske.
Det kan betyda att de är dåliga på engelska.//

För säkerhets skull ber jag Rosie upprepa det jag har sagt på tyska.
Vi hör ljud av något som faller till marken och sedan en röst som säger: "Okay. Okay. Wir haben unsere Waffen freigegeben. Sie können durch."
När Rosie nickar åt mig att de har förstått, vågar jag ta de sista stegen upp. De två vakterna står på var sin sida om ingången med händerna i luften och vapnen vid fötterna.
"Var är båtarna?" frågar jag dem.

//Berättar de? 90. Ja.//

En av dem pekar åt norr.

När vi kommit utom synhåll från Dieters män griper skräcken tag om mig och jag börjar rusa mot båtarna. En upptrampad stig visar vägen. Min ficklampa lyser i Rosies hand och ljuskäglan flyger över marken. Piskande grenar slår mig i ansiktet, stenar och rötter får mina fötter att snubbla. Jag flåsar högt och hör Rosies andetag strax bakom. Trots att jag förstår att de utmattade fiskarna börjar släpa efter, sänker jag inte min fart. Även jag är utmattad och har ont. Min kropp är trasig av skador som inte tagits om hand, mitt dåliga knä viker sig nästan av smärta och jag darrar av ansträngning. Men jag fortsätter ändå. Jag drivs av rädsla och adrenalin. Ifrån templet hör jag hur Dieters baktassar börjar dundra mot marken och upprörda röster som skriker på tyska.

//Hur många båtar har kultisterna. 2? 78. Ja.//

Månen står högt och dess reflektion bryts upp mot det vågiga, svarta vattnet. Vid en stenig strand ligger två motorbåtar och gungar på vågorna. De är bundna till varsitt träd som står i närheten.
"Ta de här och hoppa i", säger jag till Rosie och räcker över pistolen och statyn.
Medan hon kliver i tar jag fram nästa molotovcocktail, tänder på och slänger den mot utombordaren på den andra motorbåten. Stora lågor lyser genast upp höstnatten när flaskan går sönder och motorn täcks av flammande eld. Det tar inte lång tid innan den exploderar med ett dån och båten börjar sjunka.
"Skynda! Skynda!" skriker jag åt fiskarna medan jag hoppar i den kvarvarande båten och försöker starta motorn.
Jag hinner precis få igång den när de stapplar ut mellan träden. Dieter är inte långt bakom. Jag kan höra vegetationen ge vika för hans väldiga skepnad. Medan fiskarna hoppar i båten skär jag av repet som håller fast den och sätter mig vid motorn. Jag gasar på så hårt att de faller omkull på durken när båten hastigt åker bort från stranden.

Vi lämnar snabbt Pilot Island bakom oss och jag ser Dieters monterskepnad lysas upp av den brinnande båten. Bredvid honom börjar kultister vada ut i vattnet, men de kan aldrig hinna ikapp. Rosie ställer sig upp med Lykaons staty och Lugern i händerna.
"Vad gör du?" skriker jag åt henne för att överrösta motorns vrålande.
"Räddar världen!" säger hon och håller upp figurinen så att alla på stranden kan se.
"Våga inte!" vrålar Dieter gutturalt. "Jag kommer att följa er till världens ände. Mörda er, hela era familjer och alla som ni någonsin talat med. Jag kommer …"
Mer hinner inte Dieter säga innan ett skott ringer i natten och statyn splittras i tusen bitar. Dieters ångestfyllda monstervrål är så högt att det hörs ända bort till Kingsport.

Efter en stund ser vi hur Dieters zeppelinare lättar från ön och börjar följa efter oss. Ljuskäglan söker oavbrutet över vattnet, men när vi närmar oss sjöstaden ser vi hur några båtar lägger ut från bryggorna. De har hört motorn på Pilot Island sprängas, sett lågorna från ön och kanske hört Dieters vrål. När de närmar sig vår båt ger luftskeppet upp och vänder om.

 

[Skymning]

Epilog

När polisen kom till Pilot Island hade kulten redan lämnat ön och försvunnit i sin Zeppelinare. Vad som hänt på Pilot Island tystades ner och i tidningarna stod det att en privatdetektiv sprängt en smuggelliga som haft sin bas på ön. En vecka senare åkte jag och Rosie dit igen med dynamit och sprängde ingången till templet.

Var den skrämmande ordboken kom ifrån har vi ännu inte fått svar på, men den är numera i Rosies ägo. Jag klarar inte av ha den i närheten. Rosie har börjar studera den från pärm till pärm, och varje gång jag träffar henne ser hon lite blekare ut. Först försökte vi tillsammans bearbeta det som hänt oss, men det visade sig vara för tungt för oss båda. Nu har vi inte setts på ett tag.

De pengar Rosie gav mig som betalning för att jag antagit hennes uppdrag, använde jag för att betala mina böter till polisen i Kingsport. Jag orkar inte arbeta längre och är helt utblottad. Jag sover knappt någonting då mardrömmar fyller varje stund av sömn jag får, och drömmarna börjar mer och mer ta över mina vakna stunder. Det känns som om jag är förföljd, som om otäcka tingestar rör sig i skuggorna. Kommer Dieter att fullfölja sina hot? Jag har fortfarande hans offerdolk. Kommer något annat från universums dunkla utkanter komma för att förgöra oss alla? Kanske något från de mörkaste havsdjupen? Mina händer har börjat skälva och min matlust har försvunnit. Min hy är blek och fuktig och mitt hår har snabbt börjat bli grått. Det enda som ger mig tröst nuförtiden är flaskan.

Då jag inte längre kunde betala min hyra förlorade jag mitt kontor och min bostad. Ett tag vandrade jag omkring bland uteliggarna på Arkhams gator, men deras blickar skrämde mig. Jag tror de har sett något, jag tror de vet mer om verklighetens kalla realitet än oss andra. Kanske är några av dem spioner för de utomvärldsliga kulterna? Nej, jag kunde inte stanna på gatan heller, så nu har jag skrivit in mig på Arkham Sanitarium. Kanske kan detta ställe bli min räddning? En av de andra patienterna jag lärt känna här kan smuggla in sprit och personalen håller mig kraftigt drogad för att jag ska få lugn och ro. När mardrömmarna blir för verkliga brukar jag skära mig med Dieters dolk. Mitt blodsoffer verkar lugna de yttre gudarna. Det värsta är bara att väggarna aldrig vill sluta att viska. "Ph'nglui mglw'nafh Cthulhu R'lyeh wgah'nagl fhtagn. Ph'nglui mglw'nafh Cthulhu R'lyeh wgah'nagl fhtagn. Ph'nglui mglw'nafh Cthulhu R'lyeh wgah'nagl fhtagn…"

 

[clarence redd]

Tjusigt avslut! Och kul att få se Solo Investigator’s Handbook i användning. Hur tycker du att solomekaniken har fungerat i spel?

 

[Skymning]

Tjusigt avslut! Och kul att få se Solo Investigator’s Handbook i användning. Hur tycker du att solomekaniken har fungerat i spel?

Tack!

I stort har den varit bra. Utgången "Maybe" i oraklet ställer dock till det ibland. Ofta behöver man ett klart ja eller nej. Tabellerna var bra men funkade inte i slutet. När man väl löst "fallet" får man träffar som inte längre passar in i handlingen. Jag behöver t.ex. inte mer ledtrådar. Tabellerna borde vara uppdelade i "handling" och "avslutning" eller något liknande.

 

[clarence redd]

Jag upplever samma problem med Mythic GM Emulator. Den envisas med att lägga in nya twistar och karaktärer även mot slutet. Ibland känns det som om äventyren ska fortsätta i all oändlighet.

Om jag har förstått det rätt så är Untold konstruerat för att berättelser ska knytas ihop bättre mot slutet. Tyvärr har jag inte provat.