Nekromanti Casualtråd - Era bästa\roligaste Eonminnen

[tamagami]

Här tänkte jag slänga upp en tråd med lite roliga eonhistorier lite såhär på fredagskvällen..

Jag tänkte berätta om en kampanj för ett par veckor sen.
Jag var SL och de två spelarna var en extremt överkraftful barbar, och en lite smådålig psyksjuk magiker, som var kär i sin tama höna(paulina)

Efter att ha slagit sig igenom zombies i nekromantikens mörka fängelsehåla(ja, jag vet, alldeles för mainstream)
så möter de "boss"magikern barbaren har inga större problem att ta hand om hans vaktskelett, medans magikern kraftlöst försöker attackera nekromantikern, när skeletten är sönderhackade och han förstår att han är påväg att förlora slänger han en blixt som träffar magikern i halsen(som redan har massa trauma från att han försökte parera en storyxa med en värja) får ett dödsslag på ob6t6 mot sitt chockvärde på 13, slår och skriker högt, fem ettor och en två. Behövs det berättas att han blev lycklig? Att han ett par rundor efter blev bränd till aska av ett eldhav är en annan historia


(edit - oj, sär skrivning i ämnesraden, fix'd)

 

[duncan_UBBT]

Tja, för ett par år sedan var jag med i en spelgrupp där vi fick i uppdrag att ta reda på vad det var som orsakade händelserna i Helm. Vi tog in på värdshuset i staden, men frammåt kvällen blev byggnaden stormad av en Skugga. Vi slogs tappert, men den gick inte att få död på. Den plockade upp riddaren i gruppen och slängde denne tvärs över rummet. Magikern i gruppen började alstra, men blev avbruten av att skuggan slug till även denne.

En i gruppen var drakväktare, men inte ens denne kunde stå emot skuggan. När hela gruppen ligger end i olika delar av skänkrummet kommer gruppens fulla dvärg och alkoholisttjuv ned från övervåningen. Båda kan knappt stå, men dvärgen försöker avfyra sitt armborst som denne är beväpnad med. Han lyckas med färdighetsslaget.

SL: Ok. Du kastar stolen.

Stolen flyger genom rummet, och sätter skuggan i ryggen. Skuggan får (i egenskap av skugga) halverad skada, men dör nästan ändå. Det är då vår kära alkholisttjuv skrider fram och försöker stabba skuggan med sin dolk.

Sl: Ok. Du sticker den med moroten.

Jag minnst inte riktigt vad slaget var på, men jag tror vi slog fram skadan med GrundKross-1. Skuggan dog.

 

[Fienden]

För alla er som inte spelat Diamantäpplet, krafting spoiler incoming:

Precis när Krole och Nattros stulit äpplet så börjar ju gruppen kämpa med dörrjäveln. Detta tar ju självklart galet lång tid. När gruppen kommer ut så föreslår en viss Vikrat att "Vi tar lite Dunna för att komma ikapp fanskapen!". För er som inte vet är Dunna ett preparat som gör att man omöjligen kan somna på ett antal dagar. Utmattning funkar dock likadant och sömnbrist blir ett STORT problem. MEN SKIT SAMMA! Gruppen drar i sig detta och försöker springa ikapp tjuvarna. Tyvärr tar de FEL VÄG och springer rakt upp i bergen innan de listar ut att andra vägen nog är rätt. Så, ner i träsket i 2 km/h på grund av utmattning, men inte fan sover dem! Nej nej, kämpa sig ända ner till kolarlägret är vad som gäller innan de kollapsar fullständigt, vetande att hela eskapaden var idioti och fullt i onöden.

... Jag som SL hade iaf kul.

 

[Daniel]

Här är en välomtyckt klassiker från min spelgrupp (kanske tillkommer fler minnen här i tråden!):

I en lång kampanj, vid namn "I Mörkernävens Grepp" som gick ut på att Grand Lamia återvänt till styret över Asharinas vandöda och förde krig mot de levande, befann sig RP ombord på lamia-amiralen Den Röde Slaktarens enorma skepp under ett sjöslag mellan levande sjörövare och de vandödas korsarflotta utanför Kathar.
En RP (alv) fäktades man mot man mot Den Röde Slaktaren på skeppets brygga.
En RP (tirak) befann sig under däck, på övre kanondäcket, omringad av mängder av vandöda korsarer.
Två RP (dvärgar) befann sig också under däck, på ett nedre kanondäck (det var verkligen ett episkt Titanic-liknande fartyg) där de slagit ut den halvt vandöda, spetälska kanonbesättningen.

De två dvärgarna stannade nu upp och såg först på krutvapnen runt sig och sedan på varandra. De log båda med en pyromanisk glimt i ögonen, som alla dvärgar skulle ha gjort med tillgång till trettio laddade kanoner. De bestämde sig för att vända kanonerna neråt kölen och spränga hål på vampyrskeppet. Vad de inte visste var att på däcket under låg krutförrådet och när de avfyrade den första kanonen exploderade nästan hela skeppet och samtliga RP dog. Alven på skeppsbryggan undkom explosionen men valde (med viss press från övriga spelare och SL) att stanna kvar på det sjunkande skeppet och episkt fortsätta striden mot vampyramiralen tills de båda drogs ner i djupet.

Episkt. Och kul.

 

[duncan_UBBT]

Vi hade även ett annat trevligt äventyr som var en del av en kampanj nere i Stora Archipelagen.

Rollpersonerna seglar mot en ö där de hade tänkt stanna för att proviantera. De ser hur rök stiger från byn vid stranden. Efter att snabbt ha lagt till längst ute på bryggan springer rollpersonerna till byn. De får reda på att det var grannstammen som anfallit byn. Efter mycket prat med byborna får rollpersonerna i uppdrag att ge sig i väg till den andra byn för att ta reda på varför du helt plötsligt anföll sina grannar.

Halvvägs genom djungeln kommer spelarna på att de glömt anteckna vad byborna sa, och när de väl når byn så är spelarna övertygade om att deras uppdrag i själva verket var att döda hövdingen för den andra byn.

De lyckas med sitt uppsåt, och det hela resulterar i att stammen förintar den första stammen, då de trodde att de var dessa som mördad deras hövding.

Själva anledningen varför stammarna blivit osams uppdagades aldrig.

 

[Demo]

Bland dom bästa minnena jag har från våra spelmöten är från min lillebror som då spelade en cirefalisk vapenmästare vid namn Uno "Svärdssvingare".


Men efter att ha återvänt från en resa uppe i norr och efter att ja besegrat en demon så reser gruppen till Soldarn och till staden Västerbrygga.
Rp skulle tala med stadens överhuvud men tänkte skjuta på det till dagen därpå och kvällen till ära fira sin seger över demonen... och som vanligt så sätter kraggbarbaren Cerec och Uno "Svärdssvingare" igång med alkoholen....

Det slutar med katastrof som vanligt, stadsvakten vill jättegärna få tag på de två idioterna som har misshandlat flera gäster och 2 stadsvakter.
Efter en jakt i staden så kommer Uno på den lysande ideén att man kan simma ut från staden... för bron över går ju inte att passera nu... sagt och gjort.

De båda idioterna slänger sig i vattnet med sina världefullaste prylar....

SL: Ni börjar sjunka förbannat snabbt då eran utrustning är tung och ni kan ju faktiskt inte simma...

haha spelarna får panik och det hela slutar med att Uno sjunker till botten och dör.


Detta fick mina spelare att verkligen tänka till när man spelar Eon. haha