Nekromanti CCC får ett hem

[Rising]

Re: På med fleecetröjan

Well, i vårt projekt får alltså var och en anta sitt eget ansvarsområde, och kanske har våra personliga kunskaper satt in oss i rätt sammanhang per automatik. Jag kan till exempel inte säga något om bilar (för det begriper jag inte) men har enkelt för att "hitta på" så därför jobbar jag med det. Hittar på saker, alltså. Tror att det är svårt att vara en ledare och fördela personal om man arbetar med folk man inte känner. CCC-gruppen är som sagt en öppen grupp där vem som helst kan hoppa in (vilket återigen medför att man får in åsikter från oväntat håll som berikar idéerna). Om alla hoppar av utom en enda person, då är ju problemet å andra sidan löst. (du sa ju själv att det gick bra att utveckla projekt på egen hand och att man då slapp kompromisser) - då kan han fixa allt så att det blir som han själv vill ha det.

Om det helt otroliga skulle ske och samtliga inblandade tröttnade exakt samtidigt (!) då får man anta att projektet var förhäxat av högre makter och att man helt enkelt får finna sig i ödesgudinnans outgrundliga nycker... ;^D

De begränsningar du tar upp; tid, personal, resurser och utrustning, är inga hinder för oss. Det var det jag menade med "hobbyprojekt". Vi har helt enkelt allt vi behöver, och inga krav på oss att bli färdiga till jul, eller så.

Antar att du jobbar lite proffsigare än så, varpå jag naturligtvis håller med om att det krävs fungerande ledarskap. Jag har så många projektgrupper med hierarkier och ansvarsfördelningar i mitt arbete, att jag välkomnar varje utflykt i den otvungna låtsasvärlden. Det är därför jag gillar att SPELA rollspel, och jag går efter samma devis när jag ska SKAPA dem.

Men som sagt, vi menar nog samma sak, och helt anarkistiska är vi ju inte i CCC-gruppen.

/Rising

 

[Krille]

Salamitaktiken

"Tror att det är svårt att vara en ledare och fördela personal om man arbetar med folk man inte känner."

Det är faktiskt inte så svårt som det låter. Det är lättare än att bli klar med hela projektet om man inte gör det, enligt min erfarenhet. I grunden handlar det om respekt, motivation och resurshantering, och man behöver faktiskt inte känna folk för att klara av dessa tre. Så länge som folket är ärliga med sina förmågor och begränsningar och man som ledare visar respekt för dessa så klarar man ofta ledarjobbet hyfsat bra, även om man inte känner folket.

"Om det helt otroliga skulle ske och samtliga inblandade tröttnade exakt samtidigt"

De behöver inte tröttna samtidigt. Det räcker med att alla tröttnar. Ofta får man en kedjereaktion - en tröttnar, vilket gör att någon annan också tröttnar, som får en tredje att "få bättre saker för sig", och så vidare. Kvar sitter en ensam eldsjäl och deppar över att hans fina projekt är urtrist. Det är i det läget som man verkligen behöver gott ledarskap, god motivation och ansvarsfördelning. Och det här inträffar som sagt var oftare än man tror. Ett antal hobbyrollspelsprojekt utan någorlunda vettig projektledning har rasat ihop på mindre än en månad på just det här sättet - jag har följt en del genom ringen Svenska Rollspelsskapare som jag modererar och har sett det hända flera gånger om.

"De begränsningar du tar upp; tid, personal, resurser och utrustning, är inga hinder för oss."

Åjo. Bara en sådan sak: hur gör ni vid julfirandet? Kan ni arbeta när ni besöker familjen i Långtbortistan? Hur blir det om någon skaffar flickvän? Får mycket att göra på jobbet? Börjar spela i en kampanj? När hårddisken dör för den som sitter och skriver? Allt detta är saker som snor resurser från ert projekt, och åtminstone julfirandet är inte ens ett oförutsett problem. Om fel person ska skida i Korpilombolo så kanske någon annan inte kan skriva det han hade tänkt att skriva kring trettondagsafton - vilket är hans enda lediga helg - för att materialet inte blir klart.

Visst, det är inget stort problem om man saknar deadline, men det är likväl ett problem, eftersom det tär på personalresurserna. Alla orkar inte vänta hur länge som helst, till exempel. De flesta jobbar för att få se något resultat, och om resultatet uteblir så tröttnar de. Således finns det någon form av tid- och personalbegränsning, även i ett deadline-löst öppet projekt.

"Jag har så många projektgrupper med hierarkier och ansvarsfördelningar i mitt arbete, att jag välkomnar varje utflykt i den otvungna låtsasvärlden. Det är därför jag gillar att SPELA rollspel, och jag går efter samma devis när jag ska SKAPA dem."

Tja, som sagt var, jag hoppas att det fungerar, men jag är skeptisk. Det är helt okej - och till och med en förutsättning - att ta ledigt från verkligheten när man spelar rollspel, men när man skapar rollspel så är man dessvärre beroende av och utnyttjar såpass många resurser från verkligheten att man inte kan komma undan den, enligt min erfarenhet. Det enda tillfället som man kan ta ledigt från verkligheten när man skapar rollspel är under spånfasen.

 

[Cybot]

Krille är helt dominerad av sin Y-kromosom

För ditt sätt att tänka är oehört slutet till en strikt manlig maktstruktur, ie hierarkisk. Vad du inte tänker på är att concensus inte är så jäkla dåligt om man har gott om tid.

 

[Cybot]

Re: Salamitaktiken

"få bättre saker för sig"

Jag är student, har obegränsat med studiemedel och om jag vore en CCC rollperson skulle jag bara ha runt 5 i Ragga.

Jag kommer inte att få bättre saker för mig.

:þ
(känner för att visa upp sina ASCII l337 talanger istället för att använda prefabricerade emoticons)

 

[Rising]

Orvars Korvar

Mnjaa, grejen med ett hobbyprojekt är ju att alla brinner för att klura, inte för att se ett resultat. För min del skulle jag hellre ställa upp på ett projekt som jag tyckte var roligt, än ett som var überseriöst och där det ställdes krav på mig. (även om det senare säkert skulle bli färdigt långt innan vi ens kommit halvvägs i det förra) Jag erkänner att jag är en obotlig idealist, men jag tror faktiskt att det ändå blir "bättre" om man har kul, och jag tycker faktiskt att deltagandet i CCC-gruppen är roligt i sig, även om jag visste att vi om två veckor skulle få datorvirusangrepp som raderade alla våra texter och bilder, och bli partiellt lobotomerade så vi skulle glömma allt vi hittils hittat på, så skulle jag nog ändå klura på i vanlig takt tills dess. Jag har helt enkelt så roligt att skapandet i sig är värt mödan.

Om alla andra i gruppen skulle åka bort i SIDA-projekt till sydpolen och inte kunna ha mejlkontakt med mig på två år, skulle jag se till att ha fina rasbeskrivningar, bilder och lite annat smått och gott när de kom tillbaka. Och eftersom jag har all utrustning för att genomföra projektet på egen hand, ser jag det som en självklarhet att det också blir färdigt någon gång. Jag tror inte att jag är ensammen i gruppen om att resonera på det sättet heller, vi råkar bara tycka att det är roligare och mer givande att jobba i grupp. Så det blir säkert klart till slut. Tid är som sagt inget problem. Ingen förväntar sig att någon ska skriva något till trettondagsafton, om han inte har sagt att han ska ha något färdigt tills dess, vill säga. Det är en helt demokratisk organisation, alltså. Men det är nog som du skriver sist:

Det enda tillfället som man kan ta ledigt från verkligheten när man skapar rollspel är under spånfasen.

-och allt vi gör är ju egentligen bara en enda stor, komplicerad spånfas. Hittils. Spåneriet har ju iofs varit ytterst produktivt och konkret (vi har ju ändå skrivit saker som kommer vara med i det färdiga resultatet) men fortfarande är det ju så att vi bara provar oss fram.

Jag hoppas verkligen att du har fel, och att vi även fortsättningsvis kan "leka" oss fram till en färdig slutprodukt, men jo, dina ord fungerar som en nyttig varning. Om det skulle balla ur till meningskiljaktigheter får vi väl snabbt som fan låta Kalle ta rollen som arbetsfördelare och "sista ordet-hållare" och inordna oss efter ett hierarkiskt system med planeringsscheman, logistik, deadlines och allt som hör därtill.

Men jag hoppas att vi kan larva oss hela vägen fram till mållinjen, och sluta högt upp på prispallen.

/Rising

 

[Krille]

Re: Krille är helt dominerad av sin Y-kromosom

"För ditt sätt att tänka är oehört slutet till en strikt manlig maktstruktur, ie hierarkisk."

Det finns ett skäl till att jag håller mig vid den modellen. Den funkar nämligen, och om den funkar så är jag nöjd. Då struntar jag i om den är strikt eller lös, hierarkisk eller platt, eller maskulin eller feminin. Jobbet blir gjort, slutresultatet uppnås. Vad är problemet?

"Vad du inte tänker på är att concensus inte är så jäkla dåligt om man har gott om tid."

Snarare, koncensus är inte så jäkla dåligt om man bara spånar eller inte vill nå resultat. Jag tror att koncensus är hur bra som helst i början av ett projekt, där man spånar fram målet med projektet.

Jag är dock totalt övertygad om (tack vare en kasse års erfarenhet av projekt i olika former och seriositet) att när målet är framspånat så är det bäst att överge koncensus och gå över till en mer traditionell projektsyn, i alla fall om man vill nå resultat. Tid spelar i det sammanhanget inte så stor roll - att alla är överens om att något ska göras hjälper inte så mycket om ingen gör jobbet.

 

[Krille]

Känslan att vara klar

"För min del skulle jag hellre ställa upp på ett projekt som jag tyckte var roligt, än ett som var überseriöst och där det ställdes krav på mig."

För min del skulle jag inte ställa upp på ett projekt som inte var roligt, seriöst och där det ställdes krav. Utan krav, ingen prestation - då skjuter man upp till morgondagen vad man borde ha gjort förra veckan. Utan seriositet, ingen motivation - jag har ingen lust att ställa upp på ett projekt som inte resulterar i något. Och utan roligt, inget... eh, skoj.

Det finns dock en speciell känsla med att skapa som allt skoj under skapandet aldrig kan ens komma i närheten av. Det är när man står med sin färdiga grunka i handen och säger "waow! det här har jag gjort!" Det är den känslan som driver mig att nå ett slutresultat. Spånar gör jag jämt ändå, skapar gör jag jämt ändå, och det kan vara hur kul som helst. Men färdigställandet av något... det finns helt enkelt ingenting som ersätter det.

 

[Rising]

Re: Känslan att vara klar

Hi hi, nä, jag är nog mer en "resan är målet"-typ, så jag får inte samma känsla av ett färdigt projekt. Jag är stolt över allt jag hittils skrivit och ritat förstås, men det är jag oavsett om det kommer med i en färdig produkt eller om det (peppar peppar) skulle rinna ut i sanden. Däremot är jag aldrig stolt över något som jag "tvingats" göra, eller något som jäktats fram. Jag har inte gjort ett enda "jobb" som jag varit stolt över, till exempel -bara hobbyprojekt och trams på fritiden.

Men jag förstår hur du menar, och ditt tankesätt har ju onekligen resulterat i en bibba välgjorda spel, så jag får helt enkelt dra slutsatsen att det är två helt olika tillvägagångsätt, och konstatera att jag är lyckligt lottad som fått driva igenom CCC-projketet med likasinnade.

/Rising

 

[Sodivra]

Näh.

Men nu beskrev ju Krille principen och inte hur det står till med er grupp.. Jävla synd att det ska handla om prestige hela tiden.

 

[Rising]

Mmm...hallå? (+ en dikt om apor)

Var det inte så att cybot försvarade principen och använde arbetet i vår grupp som ett argument? Att anklaga någon för att vara prestigetörstande är förvisso inte världens grovaste förolämpning, men det kändes ändå onödigt i sammanhanget. (Look who's talking!)

För så kan man ju inte resonera; tänk om någon sade "Alla som är brunhåriga är fula" och jag skulle säga "Nejdu, jag är brunhårig och alldeles förträffligt attraktiv! (Ja, tjena tjena baby)" -inte kan man då replikera med "Amen asså jag menade ju principiellt jöö, måste det handla om prestige hela tiden!?"

(Och vinnaren i tävlingen "sämsta liknelser genom tiderna" är: Johan Rising!) Nå, nu har jag säkert villat bort alla med korkade åsikter och ett beklämmande oansvarigt användande av parenteser i överflöd, så jag slutar med en liten dikt:

En liten apa på Skansen
bet sig i svansen
och blodet, det rann sen
ner på schimpansen.
-vi ringde ambulansen.

Läkar'n tänkte på saken
och bedövde makaken.
Han fick plåster på baken,
den arma kraken.
- snart var han frisk -och vaken!

/Rising

 

[Magnus Seter]

Ytterligare en risk

Ett tips från en som varit med om både ett flertal kommersiella och hobbyrelaterade rollspelprojekt, mjukvaruutvecklingsprojekt, webbprojekt, konvent och så vidare (både som projektledare och projektmedlem):

Den största risken ni har internt är att ni inte har någon dödslinje. Ni behöver aldrig vara klara. Alltså riskerar ni att aldrig bli klara.

Jag rekommenderar att ni börjar sätta interna dödslinjer, alltså tider när ni åtminstone ska presentera betamaterial för varandra. Externt behöver ni självklart inte göra det, men om ni vill bli klara nån gång, rekommenderar jag interna dödslinjer.

Annars är den största risken att ni aldrig blir klara, för att ni som sagt aldrig behöver vara klara.

Lycka till!

MVH

Magnus

 

[Magnus Seter]

Kromosomer

OBS! Detta inlägg innehåller generaliseringar. OBS!

Som Krille är inne på så har det inget med kromosomer att göra, utan resultat.

Inom webbranschen känner jag i stort sett enbart kvinnliga projektledare. Alla killar är så upptagna med att spåna på coola grejer att de är för upptagna att göra klart något. Vilket inte tjejerna är. De är fokuserade på resultat, och ser till att något händer!

Om det fingerar bra uppstår en friktion och en dynamik mellan dessa två krafter, där alla bidrar med det de är bra på. Men utan någon som är dedikerad till att uppnå resultat, sker oftast ingenting. Det är först när man är fokuserad på resultat det blir mer än bara snack. Det är då det blir verkstad också.

Men jag tror inte, trots statistiken i min egen bransch, att det är en fråga om kvinnligt och manligt, utan precis om Krille säger, en fråga om huruvida man vill ha en chans att uppnå resultat, och om detta överhuvudtaget är något man vill uppnå.

Precis som Krille är jag en junkie för att uppnå resultat. Jag har alltför många havererade rollspelsprojekt bakom mig för att ödsla tid på saker som inte blir något. Ut med det och se om det funkar, är min devis. Eller... ja, en av mina deviser i alla fall.

MVH

Magnus

 

[Rising]

Jo, fast det kan ju vändas till en fördel

Alltså, som dialogen går nu ser det faktiskt redan ut som om CCC aldrig kommer bli "klart". -Vi har helt enkelt så många balla idéer att många säkert kommer få stryka på foten eller skjutas upp i obestämda framtider (där de som bekant oftast försvinner spårlöst).

Men spelbart skall det allt bli! (Egentligen är det nog redan klart, till och med. Det handlar bara om att vidareutveckla befintligt material och fylla i tomrum.) En smart sak med CCC är att arbetet främst handlar om att inspirera spelledarna (och spelarna), inte att förse dem med tabeller och kartor. Därför tror jag att de kommer behövas mindre "kalla fakta" än i vanliga spel. Det kan utvecklas som expansioner i framtiden.

Och att sätta deadlines på fristående expansioner känns ju inte välbehövligt. Jag tror att regelinfernospel kräver mer av de tidsplaneringar du pratar om. CCC kommer nog bli lika mysigt och otvunget att spela som att utveckla. Det är ju liksom svårt att ta ett spel om fauner, läderalver och varulvar som raggar brudar, äter cheeseburgare och cruisar runt i cadillacs på ett riktigt organiserat dödsallvar, däremot är det absolut dödsviktigt att vi utvecklar alla detaljer så att våra visioner verkligen når fram. Sådant arbete kan inte mätas i arbetstimmar eller A4:or. Man kan inte be någon att "få en bra idé om gangsterväldet i filmbranschen tills på torsdag" - det måste få ta den tid det tar, helt enkelt.

/Rising

 

[Krille]

Att spela bandy

"Jag tror att regelinfernospel kräver mer av de tidsplaneringar du pratar om."

Snarare, definierade spel kräver mer tidsplanering, oavsett om det är regler, spelvärld eller spelstil som man definierar. Fast är målet bara att flumma runt och hitta på, utan att ha något resultatkrav, då funkar säkert er plan, men det är inte ett projekt som jag skulle vilja vara med i. Jag skulle nog tröttna jefligt fort på allt snack och frånvaron av bandy.

"Det är ju liksom svårt att ta ett spel om fauner, läderalver och varulvar som raggar brudar, äter cheeseburgare och cruisar runt i cadillacs på ett riktigt organiserat dödsallvar"

Ge mig betalt så gör jag det. Då ska du nog få se både en tidsuppskattning och tidsrapport samt ett antal A4-sidor specar innan deadline.

Liksom, när det gäller knasighet eller svårighet att ta spelet på allvar så ser jag inte så stor skillnad på CCC och Playelf. Likförbannat hanterar jag Playelf seriöst, vilket med lite flyt torde synas på konvent i framtiden (det beror lite på finansieringen och om allt på den punkten klaffar i tid). Det kommer inte att hamna där om jag inte hanterar Playelf som ett seriöst projekt.

 

[Sodivra]

Ett litet föredrag..

Nej.. Krille säger att folk kan tröttna, och Cybot säger att han inte kan tröttna.
Det har ju ingenting med Krilles uttalande att göra (Jo okej, lite..)

För att, även om Cybot ALDRIG kommer sluta med CCC, vad som än händer,
så kan ju Krilles uttalande stämma om ni andra tröttnar.
Nu kanske inte Cybot försökte sätta sig emot någonting, inte ens omedvetet..
Han kanske bara ville göra en liten anmärkning på det här.. Fast det tror jag ärligt talat inte.

Så då tog jag det som att han uppfattade Krilles hjälp som ett angrepp mot hans effektivitet. Det finns sådan här "ta-åt-sig-het" i nästan alla diskutioner jag möter där det finns en gnutta slitning mellan parterna, även om dom är i all välmenighet (Du och Krille brukar ju bli rätt vilda.. Och det är synd. Därför skrev jag att det var synd. Jag ville också vara lite upplysande, men det borde jag nog ha betonat mer.. Känslolägen är ju svårt på internet. Och detta verkade ju du ha uppfattat som ett angrepp på Cybot.

För så kan man ju inte resonera; tänk om någon sade "Alla som är brunhåriga är fula" och jag skulle säga "Nejdu, jag är brunhårig och alldeles förträffligt attraktiv! (Ja, tjena tjena baby)" -inte kan man då replikera med "Amen asså jag menade ju principiellt jöö, måste det handla om prestige hela tiden!?"

Nej det är klart, men nu var ju Krilles uttalande ett korrekt ("Saker kan hända"), och blir inte motbevisat av Cybots inlägg. Därför verkar Cybots inlägg inte tjäna till något annat än att befästa Cybot. (Usch, jag känner mig som en åtalare.. Inget illa ment Cybot.) Om han däremot hade sagt att "Brunhåriga brukar ha mindre hjärna" och du svarat "Men jag har ingen liten hjärna!" Så skulle jag se det som att du tog åt dig och vill befästa din position.


Så jag ville bara vara snäll. På ett trött sätt.
Cybot ska inte ta åt sig, jag skulle vilja säga det här till hela världen..
Och jag hoppas att du/ni orkat läsa allt det här, och lärt er lite.
(Nu säger jag inte att ni ska lära av mig, men jag ser det som
mycket viktigt att höra andras synvinklar och få tänka nya tankar.)
Och Cybot kanske bara ville göra en lustig notis,
och kände aldrig att han tog åt sig.
Jaja, jag fick träna fingrarna på tangentbordet iallafall. /images/icons/tongue.gif

 

[Rising]

Re: Att spela bandy

Snarare, definierade spel kräver mer tidsplanering, oavsett om det är regler, spelvärld eller spelstil som man definierar. Fast är målet bara att flumma runt och hitta på, utan att ha något resultatkrav, då funkar säkert er plan, men det är inte ett projekt som jag skulle vilja vara med i.

Ha ha, jag tänkte precis ta upp detta. Alltså med att det handlar om defenierade projekt eller inte. Och då kan jag passa på att dra en parallell till vår gamla debatt om Kultmonstrena. Dessa hatar du som bekant (de är inte defenierade nog för dig) medans jag älskar dem (de är inspirerande nog för mig). -Där har vi kontentan!

Vem som helst kan betalas för att under ordnade former skriva x antal sidor om något monster och göra det überdetaljerat till minsta molekyl, men en inspirerande text kommer inte på beställning, hur mycket man än betalas och dompteras av dogmatiska chefer. Den får man när man minst anar det. (oftast i duschen av någon anledning) Ingen boss kan beorda någon att inspireras och inspirera. (Han KAN iofs tvinga in mig i duschen, men jag tvivlar på att det är hemligheten...) -funkar helt enkelt inte så.

Så där har vi skillnaden. Det handlar inte om huruvida CCC är seriöst eller inte (för seriöst är det -på sitt vis-), utan det handlar om två radikalt olika målsättningar, och -som en logisk följd av detta- två olika arbetssätt. Hade du projektlett uppfinnare, filosofer eller musiker i din karriär tror jag att du hade haft större insikt i hur det här arbetet skall gå till. De borde ha mer likheter med oss än den sorts projektarbeten du hänvisat till.

/Rising

 

[Rising]

Re: Ett litet föredrag..

Ärs, jag hade hoppats att du skulle skrivit något korkat så jag kunde läxa upp dig och alla som har åsikter om folk som tar åt sig "i onödan" osv, men så skriver du så himla smarta saker att jag tappar alla argument i fillingarna (nytt ordspråk) och vet inte riktigt vad jag ska säga...

För du har naturligtvis rätt. Helt rätt. Så rätt att jag ångrar mitt förra inlägg. Hoppas jag inte uppfattas som en sån där jobbig typ som bara anmärker på folk (som om jag inte redan gjorde det, suck) men det var ju skönt att vi redde ut det här, iaf.

Dessutom fick du ju en fin dikt om apor på köpet, och det är ju inte varje dag man får det. (alltid något) ;^D

Nå...Tills nästa gång jag skriver något dumt...
-Hare bra
/Rising

 

[Sodivra]

Tja du Rising..

Jag vet inte- Dikten var inte sådär himla bra.. Hmmm.
Nä jag skojar ju naturligtvis! -Det är verkligen uppfräschande att få ett sådant samarbetsvilligt och o-prestigefullt svar! /images/icons/grin.gif

Och om du tycker att jag har rätt så har du kanske lärt dig något.. [color:red]Ouuups,</font color=red> det är ju såna saker, som kan tolkas lite hursomhelst, som gör det så lätt att ta åt sig.. -Jag menar alltså att om man tycker att någon annan har rätt så har man lärt sig något. Och då har man "vunnit" diskussionen/debatten. Och kommit ett steg till på upplysningens stig till nirvana!

Så ångra inte ditt inlägg!

 

[Krille]

Spelleda i duschen

"men en inspirerande text kommer inte på beställning"

Inte? Det har jag aldrig märkt. Just idag tillbringade jag med att skriva just inspirerande och stämningsskapande texter till Skymningshem, och det var planerat att det skulle skrivas idag. Kort sagt, på beställning.

Får jag fråga hur du gör när du spelleder? Får du plötsligt inspiration i duschen, rusar ut till telefonen, samlar ihop en kasse kompisar och spelleder med en blöt handduk kring höften, toppinspirerad men blöt i håret? Eller planerar du spelmötet veckor i förväg, bokar tid med kompisarna och pressar fram stämningsskapande verbala beskrivningar på beställning på plats? Eftersom jag antar att det är det senare som gäller så talar vi återigen om på beställning, men dessutom med en deadline. Är du inte klar med ditt förarbete inför spelmötet... tuff skit, liksom.

"Hade du projektlett uppfinnare, filosofer eller musiker i din karriär tror jag att du hade haft större insikt i hur det här arbetet skall gå till."

Faktum är att jag har projektlett musiker. Så länge som jag pressade dem på resultat så kom det resultat - en del riktigt trevliga stycken, faktiskt. Men när projektet så småningom togs över av andra, mer flummiga personer (jag fick jobb och var tvungen att lämna projektet) så flummade projektet ut, och intet mer kom från musikerna.

 

[Cybot]

Gjorde snarare en anmärkning

En lite lätt sarkastisk anmärkning om min livs situation ser ut.

Det är inte förrän senare när man är mer klarvaken och kan tänka på det från en annan vinkel som man ser hur otroligt ohumoristiskt det verkar när man totalt misslyckas med att fånga tonläget.