Tja, jag börjar faktiskt i duschen...
Får jag fråga hur du gör när du spelleder? Får du plötsligt inspiration i duschen, rusar ut till telefonen, samlar ihop en kasse kompisar och spelleder med en blöt handduk kring höften, toppinspirerad men blöt i håret?
Nej, men du är faktiskt inte långt ifrån. Ett nyskapande och smart äventyr kan aldrig jäktas fram, inte av mig, inspirationen måste komma av sig själv och inte sällan när jag står i duschen. Jag försöker skriva upp alla lösa idéer jag får, efter drömmar och så, och förr eller senare har jag ett par ingredienser som jag kan börja jobba med. Då får jag sitta och arbeta mer "professionellt" -men fortfarande är det så att de bra idéerna som "knyter ihop" de lösa fantasibitarna till ett komplett äventyr kommer som en uppenbarelse. Inte vid arbetsbordet, utan när jag jag klämmer ut kaviar på en knäckemacka, när jag balsamerar frisyren eller kanske när jag går ut med soporna.
De idéer jag pratar om kan tillexempel vara den där idén jag skrev upp i ett exempel för länge sedan, när rollpersonerna inkallades till polisförhör angående deras nyss bortgångne kamrat, och polismännen frågade dem om de visste vilka personerna i den dödes filofax kunde vara. Rollpersonerna hade ingen aning om vilka de där namnen var inledningsvis, men insåg snart att det VAR namn på folk de kände, fast med bokstäverna omkullkastade i olika anagram!
-Hur skulle en sådan idé kunna jäktas fram? Skulle jag gå ord för ord i ett lexikon och kolla om det gav något, kanske? "-Abakus-, hmm... nej, -aborre-, hmm, nej... -abscess-, nix.... ... -anagram-, hmm... HMMM... hmmmmmmmm... JA, där har vi det!"
Jag brukade köra spelmöten enligt den devis du förespråkar, men särskilt fantasifulla äventyr blev det ju inte. Jag vill inte säga att dina äventyr är kassa eller så, missförstå mig rätt nu, men jag är övertygad om att även du får dina "nyckelidéer" vid helt andra tillfällen än vid arbetsbordet. Sedan kanske du använder mer tid åt projektering än inspirering, men smaken är ju som sagt som baken. Två olika sätt att arbeta på, som sagt.
"musik" kanske var ett dåligt exempel, eftersom jag vet att det här är väldigt olika för olika musiker. Max Martins produktionsföretag är texempel vana att stressa fram sitt material, medans Thåström måste få göra saker i sitt eget tempo. Kanske är det till och med så att vi gillar två olika sorters musiker också? Att utvecklingsmetoden följer med i själva "soundet"? Några av mina favvo-musiker är ju bluesartister, och de om några är ju vana att agera helt och hållet efter inspiration. BB King kunde ju plötsligt få ett infall och ta sig till studion och dra ihop ett helt album om saker han upplevt på morgonen - andra stunder var han helt omöjlig att jobba med och led av idétorka... Fast jag tror att jag läser in för mycket i min liknelse nu.
Vad jag däremot är säker på, är att vi resonerar på två väldigt olika sätt, och att det skulle vara ett rent helvete för en projektansvarig att försöka få något vettigt ur ett samarbete mellan oss båda ;^D
Hoppas du ändå finner något av intresse i den färdiga CCC-produkten. (men jag inser att det är mycket begärt)
/Rising