Visst känner ni till Chainmail? Det här figurslagsspelet som skrevs av bland annat Gary Gygax, och som introducerade wargamingvärlden till fantasy gaming, och vars stridssystem låg till grunden för det som senare blev Dungeons and Dragons? Som de retrofantaster vi är så bestämde jag och Owlbearpig oss för att testa spelet, och idag spelade vi vårt första parti!
Det första som slår en med spelet är att det inte är skrivet i modern tid och för en modern publik. Boken är mycket knepigt organiserad och relevant data är utspridd mycket oförutsägbart över sidorna. Vissa saker är extremt otydliga hur de ska gå till, och jag gissar att det här är en blandning av att dåtidens publik antagligen redan förstod en hel del av det som inte direkt uttalas och att spelet ju är en amatörpubliktion som antagligen inte lästs av någon utomstående alls innan release. Det blev alltså en hel del bläddrande under spelets gång, och väldigt mycket diskussion om hur reglerna skulle tolkas.
En av de saker som är ganska oklart är det här med vilket av de tre stridssystemen som skall användas när. Det finns ett abstrakt närstridssystem mellan infanteri som påminner om hur spel som t.ex. Warhammer kom att se ut senare. Det finns ett man-to-man-system som är det system som var menat att användas i Dungeons and Dragons, som är en matris där olika vapen har olika chanser att slå igenom rustning. Och så finns det ett system för Fantastic Creatures, som är en matris som visar hur effektiva Giants är mot Dragons, etc. Eftersom vi spelade med ganska få poäng (250p per sida) och väl framförallt var mest nyfikna på Man-to-man-systemet använde vi en mix av Man-to-man och Fantastic Creatures-systemet under vårt parti.
Något annat som är lite oklart är att det inte finns några som helst regler för deployment (dock ett helt ok system för att placera ut terräng!), vem som börjar, eller när spelet är slut och hur man avgör vem som vinner. Vi hittade på en mix av gamla Warhammer-lösningar för att fylla i de hålen med.
Ett annat regelmässigt hål är hur Wizards spells fungerar. Vi hittade inget om hur många spells man får kasta per runda, eller när det sker, så vi bestämde att man får använda en spell per runda, samt sin magiska missile-attack, och att missile-attacken används i missile-fasen och ens andra spell används i slutet av rundan.
Det är också mycket oklart hur det skall gå till när t.ex. fler än två grupper är involverade i en melee, och hur många som kan slåss om man använder man-to-man-systemet, men lite sunt förnuft och gentlemens agreement löste det där ganska bra.
En sak som är väldigt tydligt i Chainmail är att olika typer av trupper är extremt olika bra mot varandra. Det skrivs också som ett design goal i introduktionen, och det blir på sätt och vis väldigt intressant under manövreringsfasen. Tyvärr leder det också till att vissa Fantastic Creatures och Wizards är helt överjävligt mäktiga. Owlbearpigs 2 Giants körde över allt i sin väg utan att riskera något alls, och slaget blev extremt ojämnt då jag helt saknade trupper som kunde mäta sig med jättarna.
Trots bristerna måste jag dock ändå säga att spelet är extremt spelbart, och på många vis roligare än t.ex. Warhammer Fantasy. Spelet känns kvickt, öppet, rimligt och kul. Det skulle under inga omständigheter vara möjligt att tävlingsspela utan en rejäl FAQ men det är nästan till spelets fördel. Det här är ett spel för att ha en trevlig eftermiddag där wizards förintar en hel grupp orcher med en gigantisk eldboll och där jättar sveper iväg en hel radda jättespindlar med sin klubba medan hobbitar smyger runt och ghouls står och tuggar på alver i ett träsk. Med lite erfarenhet kommer det också bli mycket enklare att lista ut hur man bygger jämnare matchade arméer och det kommer säkert göra spelet mycket mer spännande.
Jag hade väldigt roligt och räknar med att fortsätta spela Chainmail av och till, och jag blev nästan till och med sugen på att testa att använda man-to-man-systemet i mitt Dungeons and Dragons-spelande!
Det första som slår en med spelet är att det inte är skrivet i modern tid och för en modern publik. Boken är mycket knepigt organiserad och relevant data är utspridd mycket oförutsägbart över sidorna. Vissa saker är extremt otydliga hur de ska gå till, och jag gissar att det här är en blandning av att dåtidens publik antagligen redan förstod en hel del av det som inte direkt uttalas och att spelet ju är en amatörpubliktion som antagligen inte lästs av någon utomstående alls innan release. Det blev alltså en hel del bläddrande under spelets gång, och väldigt mycket diskussion om hur reglerna skulle tolkas.
En av de saker som är ganska oklart är det här med vilket av de tre stridssystemen som skall användas när. Det finns ett abstrakt närstridssystem mellan infanteri som påminner om hur spel som t.ex. Warhammer kom att se ut senare. Det finns ett man-to-man-system som är det system som var menat att användas i Dungeons and Dragons, som är en matris där olika vapen har olika chanser att slå igenom rustning. Och så finns det ett system för Fantastic Creatures, som är en matris som visar hur effektiva Giants är mot Dragons, etc. Eftersom vi spelade med ganska få poäng (250p per sida) och väl framförallt var mest nyfikna på Man-to-man-systemet använde vi en mix av Man-to-man och Fantastic Creatures-systemet under vårt parti.
Något annat som är lite oklart är att det inte finns några som helst regler för deployment (dock ett helt ok system för att placera ut terräng!), vem som börjar, eller när spelet är slut och hur man avgör vem som vinner. Vi hittade på en mix av gamla Warhammer-lösningar för att fylla i de hålen med.
Ett annat regelmässigt hål är hur Wizards spells fungerar. Vi hittade inget om hur många spells man får kasta per runda, eller när det sker, så vi bestämde att man får använda en spell per runda, samt sin magiska missile-attack, och att missile-attacken används i missile-fasen och ens andra spell används i slutet av rundan.
Det är också mycket oklart hur det skall gå till när t.ex. fler än två grupper är involverade i en melee, och hur många som kan slåss om man använder man-to-man-systemet, men lite sunt förnuft och gentlemens agreement löste det där ganska bra.
En sak som är väldigt tydligt i Chainmail är att olika typer av trupper är extremt olika bra mot varandra. Det skrivs också som ett design goal i introduktionen, och det blir på sätt och vis väldigt intressant under manövreringsfasen. Tyvärr leder det också till att vissa Fantastic Creatures och Wizards är helt överjävligt mäktiga. Owlbearpigs 2 Giants körde över allt i sin väg utan att riskera något alls, och slaget blev extremt ojämnt då jag helt saknade trupper som kunde mäta sig med jättarna.
Trots bristerna måste jag dock ändå säga att spelet är extremt spelbart, och på många vis roligare än t.ex. Warhammer Fantasy. Spelet känns kvickt, öppet, rimligt och kul. Det skulle under inga omständigheter vara möjligt att tävlingsspela utan en rejäl FAQ men det är nästan till spelets fördel. Det här är ett spel för att ha en trevlig eftermiddag där wizards förintar en hel grupp orcher med en gigantisk eldboll och där jättar sveper iväg en hel radda jättespindlar med sin klubba medan hobbitar smyger runt och ghouls står och tuggar på alver i ett träsk. Med lite erfarenhet kommer det också bli mycket enklare att lista ut hur man bygger jämnare matchade arméer och det kommer säkert göra spelet mycket mer spännande.
Jag hade väldigt roligt och räknar med att fortsätta spela Chainmail av och till, och jag blev nästan till och med sugen på att testa att använda man-to-man-systemet i mitt Dungeons and Dragons-spelande!
