Chaosium, licenser, Cthulhu och annat som gör folk galna

[Leon]

Ja, och det är inte alltid lätt att dra en linje mellan var Lovecraft slutar och de börjar, eftersom de också fyllde ut rätt mycket i Lovecrafts existerande varelser och så.

Ja, Mythosen är en oformlig massa.

ToC är däremot väldigt noga med att man kan göra sina egna väldigt annorlunda tolkningar och modifiera innehållet, just för att man som spelare inte ska veta allt redan. Gudarna och monstren får ofta en hel uppsättning möjliga och motstridiga tolkningar, till exempel så här:

Tänkte också på ToC. Är nog men favoritbit med det spelet

 

[Rickard]

Ja, Call of Cthulhu är säkert ett registrerat varumärke. Men novellen jag nämnde heter, som jag skrev, The Call of Cthulhu. Inte samma sak! Det var därför jag gjorde en poäng av det. Chaosium har väl inte varumärkesskyddat titeln på Lovecrafts novell, eller?

Notera att om man söker varumärkesskydd så gör man det inom olika områden ... och de är väldigt smala. Ett är exempelvis "bägare för tärningar" och ett annan "brickor för damspel". Nu när jag kollar finns det "rollspel" och "rollspelsspel". Man kan göra flera varumärkesansökningar, exempelvis för att täcka in böcker och film, men man måste då göra någonting av det inom den kategorin, annars finns risken för att tappa varumärket. Hur detta går till har jag inte så stor koll på, men jag har (fått) för mig att den senaste Conan-filmen stressades fram pga. varumärkestappet. Jag vet bara att ny varumärkesregisterering måste ske var tioende år. Åtminstone i Sverige.

För man gör dessutom varumärkesregistreringen per varje land. Givetvis finns det tjänster för att kunna regga sig till upp till hundra länder.

 

[Oscar Silferstjerna]

Inte tillräckligt. En superviktig grej med varumärken är att det inte får finnas risk för förväxling (engelskans likelihood of confusion), speciellt om det är inom samma område. Det är ju t ex det som Chaosium lite utnyttjat kring andra spel som använder "XX of Cthulhu" i titeln, t ex, där de gärna tagit i lite för vad som anses rimligt… men att medvetet kalla ett Lovecraftianskt rollspel för The Call of Cthulhu gör det ju rätt tydligt att man medvetet vill rida på varumärket.

Men du menar alltså att de har varumärkesskyddat även Lovecrafts novelltitel (med ett The i titeln) just för rollspel? Hur vet du det?

Det råder ju inget tvivel om att novellen är betydligt äldre än rollspelet.

Vad just du väljer att kalla ditt rollspel är förstås upp till dig. Själv hade jag nog siktat på något utan Cthulhu i titeln.

 

[Gabrielle de Bourg]

Men du menar alltså att de har varumärkesskyddat även Lovecrafts novelltitel (med ett The i titeln) just för rollspel? Hur vet du det?

Det råder ju inget tvivel om att novellen är betydligt äldre än rollspelet.

Vad just du väljer att kalla ditt rollspel är förstås upp till dig.

Jag menar att de varumärksskyddat namnet på rollspel som heter Call of Cthulhu, vilket gör att något som är snarlikt nog att förväxlas därför skulle löpa risk att bli stämda.

Oavsett om novellen är äldre än rollspelet och namnet på den i sig inte är skyddat. Grekiska mytologin och Nike är bra mycket äldre än gympaskorna, men jag tror inte direkt att Nikes advokater skulle bry sig jättemycket om det även om ens skor hette "The Nike", t ex.

Angående att veta definitivt är svaret, som så ofta med intellektuella rättigheter skrivet i sten. Det är ju ofta något man får avgöra vad som gäller från situation till situation, men en möjlighet är ju t ex att titta på tidigare rättsfall och vad som lär hända, där t ex varumärket 3N förlorade mot tejptillverkaren 3M just för att det ansågs att de är för lika och utnyttjat detta.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag menar att de varumärksskyddat namnet på rollspel som heter Call of Cthulhu, vilket gör att något som är snarlikt nog att förväxlas därför skulle löpa risk att bli stämda.

Oavsett om novellen är äldre än rollspelet och namnet på den i sig inte är skyddat. Grekiska mytologin och Nike är bra mycket äldre än gympaskorna, men jag tror inte direkt att Nikes advokater skulle bry sig jättemycket om det även om ens skor hette "The Nike", t ex.

Angående att veta definitivt är svaret, som så ofta med intellektuella rättigheter skrivet i sten. Det är ju ofta något man får avgöra vad som gäller från situation till situation, men en möjlighet är ju t ex att titta på tidigare rättsfall och vad som lär hända, där t ex varumärket 3N förlorade mot tejptillverkaren 3M just för att det ansågs att de är för lika och utnyttjat detta.

Jag blir sugen på att fråga någon från Chaosium exakt var de anser att gränsen går för intrång på deras varumärke. Förmodligen är gråzonen stor. Att de använder sig av en död författares ej längre upphovsrättsskyddade verk gör ju också situationen speciell.

 

[Gabrielle de Bourg]

Jag blir sugen på att fråga någon från Chaosium exakt var de anser att gränsen går för intrång på deras varumärke. Förmodligen är gråzonen stor. Att de använder sig av en död författares ej längre upphovsrättsskyddade verk gör ju också situationen speciell.

Det går absolut att fråga, tyvärr tror jag inte heller de kan svara exakt på det heller, eftersom det en case by case-basis… och för att det är ett amerikanskt bolag så tror jag inte att de skulle ge sådana svar utan kontakt med advokater.

Det där med advokater gör ju också att jag säger att "den gubben går nog inte" för att en av sakerna att skydda sig mot är ju bara att någon skulle skicka en stämningsansökan – och står man då som en ensam tredjepartstillverkare är det ju ofta svårt att vilja dra det inför domstol. För att inte tala om den "relationella" kostnaden.

Med det sagt är det inte alls som att det inte går att fråga andra! Med ett spel hörde t ex jag av mig till ett annat förlag just för att dubbelkolla en varumärkesgrej för att vara på säkra sidan (där vi dessutom bara var övernitiska) och som syntes på tråden så svarade ju t ex Chaosium på vad man fick.

 

[Rickard]

Jag blir sugen på att fråga någon från Chaosium exakt var de anser att gränsen går för intrång på deras varumärke. Förmodligen är gråzonen stor. Att de använder sig av en död författares ej längre upphovsrättsskyddade verk gör ju också situationen speciell.

Varumärkeslagen har dock inget att göra med upphovsrättslagen. Upphovsrättslagen skyddar något man skapat (ex. ordföljden i rollspelet) och det får man automatiskt medan varumärkeslagen är något man ansöker om.

 

[Oscar Silferstjerna]

Varumärkeslagen har dock inget att göra med upphovsrättslagen. Upphovsrättslagen skyddar något man skapat (ex. ordföljden i rollspelet) och det får man automatiskt medan varumärkeslagen är något man ansöker om.

Jo, men jag tycker att det är (åtminstone etiskt) märkligt att registrera någon annans konstnärliga verk som eget varumärke (utan att betala för det?). Även om man tar bort ett ”the” i titeln. Jag förstår att det förmodligen finns fler exempel på liknande sätt att använda sig av andras skapelser, men det betyder ju inte att det är oproblematiskt.

Det Chaosium har gjort är att de har plockat en massa idéer från Lovecrafts verk, skapat en del eget och sedan lagt mixen under ett skyddat varumärke som andra kan få tillgång till med tydliga restriktioner. Uppenbarligen är det inte olagligt och affärsmässigt är det också begripligt, men jag funderar ändå över hur schysst det är. Samtidigt är jag ambivalent nog att själv fundera på att skriva något med hans mythos som grund. Har ingen aning om vad jag tycker är rätt eller fel i det här sammanhanget.

 

[Oscar Silferstjerna]

Nej, det Chaosium gjorde var att göra ett rollspel, inspirerad av H. P. Lovecrafts verk. Verkshöjden är så extremt jävla viktigt här: ja, världen och mycket av idéerna kommer ursprungligen från Lovecraft och de är fritt fram; men att göra dem till ett rollspel var Chaosiums skapelse (och du kan ju inte hävda att Lovecraft direkt skrev ett rollspel). Ett rollspel som de kallade för Call of Cthulhu, vilket då blir ett varumärke de har registrerat och måste betala för.

Och de äger rätten till varumärket Call of Cthulhu så som det kopplas till rollspelet. T ex ges det ju ut massvis av olika utgåvor av novellen The Call of Cthulhu med det namnet utan problem och när jag tittar på Ligans gav ut Barangers konstbok så är den t ex inte licensierad från Chaosium. Det går absolut att ge ut saker som heter Call of Cthulhu… så länge det inte riskerar att förväxlas med Chaosiums rollspel Call of Cthulhu. Där gäller ju typ följande regler:

1. Skyddet gäller först och främst inom samma område. Därför kan du t ex göra en låt som heter Call of Cthulhu, för det är ju inte ett rollspel. Men att göra rollspelet The Call of Cthulhu skulle ju utan tvekan förväxlas med Chaosiums Call of Cthulhu (tänk bara hur många butiker som skulle göra fel) och då klampar man på deras varumärke. På samma sätt kan jag inte göra ett rollspel som heter Drakar & Demoner.
2. Skyddet handlar också om sådant som gör att vi känner igen varumärket, t ex loggan. Så du kan inte bara trycka upp merch med deras logga och kränga hursomhelst, även om de själva kanske inte gör det, för jag använder ändå det etablerade varumärket. Det här är varför fultishor är en big deal, t ex.
3. Hur det presenteras är också relevant: om jag t ex gör ett rollspel som heter Cult of Cthulhu men har en logodesign med exakt samma form och typsnitt kan jag åka dit på det, för det är ändå något där det inte är allt för svårt att hävda att jag utnyttjar igenkänningen på varumärket.

Och just det där med att utnyttja igenkänningen är det som är A och O. För om det tydligt går att peka på att man försökt utnyttja att folk är bekanta med varumärket är det som gör att man åker dit.

Vi har ju etablerat de viktiga bitarna man nu får göra: man får göra Lovecraftianska rollspel och de kan få använda BRP. Båda utan något som helst krav på att Chaosium måste tycka till eller godkänna. Men varför måste det just få heta The Call of Cthulhu?

För sista gången - jag förstår att Chaosium har rättigheterna till varumärket Call of Cthulhu, som omfattar deras rollspel. Naturligtvis är jag också väl medveten om att Lovecraft inte har skrivit ett rollspel (helt otroligt att jag ska behöva påpeka det). Men förlaget har i det här fallet plockat massor av idéer från hans författarskap. Och ja, jag förstår att de har gjort ett rollspel, men det hade ju aldrig sett ut som det gör utan Lovecraft. Det fattar alla.

Som jag skrev ovan är jag väl medveten om att det här inte är olagligt. Men jag är ändå ambivalent inför vad det innebär att plocka idéer från någons författarskap och sedan lägga det hela under ett skyddat varumärke. Det var det hela. Nu blir det inte fler inlägg för mig i den här tråden. Trevlig helg!

 

[Gabrielle de Bourg]

Som jag skrev ovan är jag väl medveten om att det här inte är olagligt. Men jag är ändå ambivalent inför vad det innebär att plocka idéer från någons författarskap och sedan lägga det hela under ett skyddat varumärke. Det var det hela. Nu blir det inte fler inlägg för mig i den här tråden. Trevlig helg!

Ja, alltså, det är lite grejen med att göra en adaptation av något. Sedan kan det såklart gå överstyr (typ… Disney) men det här känns som ett så märkligt case att haka upp sig på. Det här är ju inte så annorlunda från Universals filmmonster, som likaså var från klassiska berättelser av döda författare.

Sedan kan man ha diskussionen om att konst bör vara fri och äganderätt osv, men det är lite av en annan. Det är liksom ingenting som gör just Chaosium unika i det här fallet.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Bara för att skapa ordning i klassen så är det även relevant att påminna om att när rollspelet Call of Cthulhu skapades och varumärkesskyddades, så togs det fram under licens från Arkham House då H.P Lovecrafts verk inte var under public domain år 1981, utan rättigheterna till Lovecrafts författarskap ägdes (på oklara grunder, men det är en annan historia) av August Derleth och hans förlag.

Lovecrafts verk föll in i amerikanska public domain år 2008, alltså i perioden mellan spelets sjätte och sjunde utgåva.

 

[Gabrielle de Bourg]

Bara för att skapa ordning i klassen så är det även relevant att påminna om att när rollspelet Call of Cthulhu skapades och varumärkesskyddades, så togs det fram under licens från Arkham House då H.P Lovecrafts verk inte var under public domain år 1981, utan rättigheterna till Lovecrafts författarskap ägdes (på oklara grunder, men det är en annan historia) av August Derleth och hans förlag.

Lovecrafts verk föll in i amerikanska public domain år 2008, alltså i perioden mellan spelets sjätte och sjunde utgåva.

Mycket relevant! Vilket betyder att Trail då torde varit första produkten som gjordes efter han blev public domain. Som dock i sin tur står att de har en deal med Chaosium, bl a gissningsvis för regelkonverteringar, tippar jag och ska jag spekulera, så skulle det potentiellt vara för att få använda andras skapelser.

Derleth är f ö spännande som någon man lite skulle kunna ta upp som en mer klassisk ”rättighetshoggare” som gör en annans skapelser till eget varumärke; å andra sidan hade vi nog inte pratat om Lovecraft utan honom.

 

[JohanL]

Mycket relevant! Vilket betyder att Trail då torde varit första produkten som gjordes efter han blev public domain. Som dock i sin tur står att de har en deal med Chaosium, bl a gissningsvis för regelkonverteringar, tippar jag och ska jag spekulera, så skulle det potentiellt vara för att få använda andras skapelser.

De licensierade det från Chaosium, ja, men det har nog mer att göra med att kunna använda det som vi ovan sett inte är PD. T.ex. har Eternal Lies-kampanjen (det här är en rejäl spoiler) Y'golonac.