Och USB-stickan innehåller bara en länk.Du kräver att konstnären jobbar på ett flashminne som de sedan krypterar och säljer USB-stickan där den som köper den har lösenordet.
Och USB-stickan innehåller bara en länk.Du kräver att konstnären jobbar på ett flashminne som de sedan krypterar och säljer USB-stickan där den som köper den har lösenordet.
Korrekt, precis. Det enda som är unikt med NFT är att man kan säga att zo0ok släppte ett konstverk som NFT i ett exemplar och Rymdhamster, och ingen annan köpte det exemplaret. Exemplaret av en NFT alltså - Non Fungible Token - inte exemplaret av konstverket för det är digitalt och fritt att duplicera.Fast finns det verkligen någon unikhet garanterad i en NFT? Det är väl inget som hindrar att att en bild släpps som flera NFTer, precis som man kan trycka upp en bild i större upplaga?
Dvs du kanske äger just den där specifika JPEGen (eller alltså snarare den URL som pekar på den specifika JPEG:en, om jag fattat allt rätt), men det finns inget som hindrar att någon annan äger en URL till en identisk kopia av samma JPEG.
Fast finns det verkligen någon unikhet garanterad i en NFT? Det är väl inget som hindrar att att en bild släpps som flera NFTer, precis som man kan trycka upp en bild i större upplaga?
Dvs du kanske äger just den där specifika JPEGen (eller alltså snarare den URL som pekar på den specifika JPEG:en, om jag fattat allt rätt), men det finns inget som hindrar att någon annan äger en URL till en identisk kopia av samma JPEG.
Eller?
Det finns knappast något som hindar någon att skapa flera tokens som pekar mot samma länk heller. Varje token är kanske unikt, men varken URLen i dem, eller vad som URLen pekar mot behöver vara unikt (och medans URLen inte kan ändras, så kan det som lagrades där bytas ut). Så kroken som Mona Lisa hänger på kan säljas flera gånger, för man kan ju inte flytta på kroken.Korrekt, precis. Det enda som är unikt med NFT är att man kan säga att zo0ok släppte ett konstverk som NFT i ett exemplar och Rymdhamster, och ingen annan köpte det exemplaret. Exemplaret av en NFT alltså - Non Fungible Token - inte exemplaret av konstverket för det är digitalt och fritt att duplicera.
Om det står i min NFT att Lupus Maximus har utfärdat den för sitt konstverk, i 1 exemplar... så har jag ju den äldsta/första sådan NFT i kedjan.Så, den enda garanterade unikheten är väl ett just det tokenet har en unik nyckel, och resten är tillbaka till att köparen har förtroende för säljaren att den inte gjort fler kopior än som påstås. Sedan har vi ju den vanliga risken att någon annan kommer åt URLen (eller mediat lagrat någon annan stans).
Jag tänkar bara högt...När jag funderar på det lite så undrar jag varför det är en url de slänger in i NTFen snarare än hashen på den singerade filen.
Om jag inte äger filen, men kan öppna den, så kan jag spara/exportera den i ett format utan NFTn.Det man vill är ju att baka in NTFen i bilden på något vänster (tillsammans med signaturen, så klart, så man också ser att filen inte ändrats). Öppnar man en PDF i Acrobat Reader och den är signerad så kan man se signaturen i GUIt - att även skicka in vem som som äger filen på samma sätt borde vara görbart.
Übereil
Ja. Beviset är tekniskt/matematiskt... tror inte att fler än ett dussin människor i Sverige på riktigt förstår koden och matematiken som gör att man kan lita på det på riktigt, och skulle vara kapabla att att så att säga validera/falsifiera på riktigt.Och det kanske folk kan. Min bild är att det stora problemet är att beviset är lite för suspekt för att det ska gå att lita på, inte att produkten per se är ointressant.
Vilket är weird. För så funkar det ju inte med vanliga konstnärliga verk. Tvärtom faktiskt.Och den dagen Chaosium kollapsar/försvinner, så är knappast de där NFTerna utfärdade av Chaosium så mycket värda heller.
Ja, NFT-konceptet vore betydligt mer begripligt om konstverket var en del av själva asseten - i det läget skulle man ha både bilden och (om det inte fuskats) konstnärens tillstånd att använda den (och kanske även en någorlunda juridisk äganderätt till i alla fall den här instansen av bilden) inbakat. NFT-bilden skulle då kunna vara "självidentifierande" som lagligt använd, vilket potentiellt kunde finnas någon poäng med.Vilket är weird. För så funkar det ju inte med vanliga konstnärliga verk. Tvärtom faktiskt.
Jag kan ju anta fel, såklart.Vilket är weird.
Titta på dokumentären som länkats tidigare i tråden.Föresatsen med kryptovalutor är, så vitt jag förstår, att ersätta våra nuvarande institutioner med andra. Och om det är så, beror väl "bluffen" helt på om vi accepterar dessa nya institutioners legitimitetsanspråk?
Det har jag såklart gjort, men tack ändå.Titta på dokumentären som länkats tidigare i tråden.
Då förstår jag inte varför du ställer den frågan, men OK.Det har jag såklart gjort, men tack ändå.
Problemet, som jag ser det, är att köparen tror att de har köpt en korv. Men de har bara "köpt" korvhållarplatsen hos korvförsäljaren. Så länge korvförsäljaren håller en korv där och säger att den är din, så är allt bra. Men går korvägaren t.ex. i konkurs så försvinner din korv. Du kommer aldrig att kunna bevisa att det är din korv, så länge den inte ligger i just det korvhållarfacket.Jag tycker det här är en jätteintressant tråd och jag har lärt mig massor. Så jag hoppas att jag inte spårar ur tråden, men jag skulle vilja ställa en fråga:
Undantaget energiförbrukningen, är inte problemen _egentligen_ problem med ägandeskap, och inte med NFT?
Om jag köper en korv, är det enda som visar att jag är ägaren mitt kvitto. Och det har ingen logiskt nödvändig referent, varken i form av mig eller korven. Så det är en bluff, om det inte vore för de institutioner som genom sanktioner gör det verkligt.
Föresatsen med kryptovalutor är, så vitt jag förstår, att ersätta våra nuvarande institutioner med andra. Och om det är så, beror väl "bluffen" helt på om vi accepterar dessa nya institutioners legitimitetsanspråk?
Eller finns det någon extra nivå av bluff?