Nekromanti Chill

[Hans E Magnusson]

Om ni skulle sätta er ner och lira lite Chill, vilken skulle ni då välja.
Det gamla fina Chock varianten
eller det lite nyare och med kanske bättre regler?

Pacesetter edition

Mayfair edition

Varför skulle man vilja spela Chill?
Jag har alltid haft någon konstig dragning till det, dom där svarta SAVE sidorna i sinkan kan jag fortfarande mysa till.

 

[rjonas]

Varje gång jag ställer mig och handdiskar spelas äventyret med pantersnubben-the-ripper upp i huvudet på mig. -Det måste vara nåt slags sinnesförvirrat beting. Men mig gör det inget.

 

[solvebring]

Aldrig lirat Chill eller Chock. Dock ska väl Chock in i min planerade Äventyrsspelssamling en dag. Fast om man nu ska komma till saken så verkar spelet aldrig ha fått någon speciell beröm. Jag har knappt ens hört folk tala om det, än mindre med entusiasm utöver det vanliga tugget av ren skär 80-talsnostalgi. Dessutom, om man får tala för sig själv (och det får man), så varför inte köra på Call Of Cthulhu eller World Of Darkness som man verkligen vet är bra?

Om ni skulle sätta er ner och lira lite Chill, vilken skulle ni då välja.

Pacesetter edition...
Varför? Jo, det ser mest oldschool ut och är väl - om jag inte fattat fel - den tidigare versionen?

 

[krank]

Jag vet inte. Har bara spelat en (modifierad) version av Chill med en spelledare vid ett enda tillfälle. Jag skulle spela den utgåva som hade bäst och bredast och bäst världsbeskrivning, antar jag. Jag skulle nog ändå aldrig använda originalreglerna (blev inte så impad när vi spelade)...

 

[Mekanurg]

Om ni skulle sätta er ner och lira lite Chill, vilken skulle ni då välja.
Det gamla fina Chock varianten
eller det lite nyare och med kanske bättre regler?

Varför skulle man vilja spela Chill?
Jag har alltid haft någon konstig dragning till det, dom där svarta SAVE sidorna i sinkan kan jag fortfarande mysa till.

Jag är inte särskilt förtjust i spelreglerna i den första versionen. Men spelvärlden har sin charm om man håller sig i det förflutna, före IT:s genombrott.

 

[MrG]

Chock!
Men det är bara nostalgi...

-Gunnar (och så skulle Kankis spelleda, Micke skulle spela Henry, jag William och vår fiende skulle vara Dracula)

 

[nominesine]

Nu dömer jag bara utifrån omslagen men... Pacesetters härliga gamla box ser ju betydligt mysigare ut. Dessutom hade jag många oförglömliga spelkvällar med Äventyrsspels översättning av densamma på 80-talet. När var det? 198...?!?

Det upphottade omslaget från Mayfair ser ju ut som om det har tecknats av en åttaåring med grava motoriska störningar. Eller möjligen Malcolm MacLarren. Inget gott tecken. Välj ursprungsutgåvan.

 

[Ram]

Pacesetters helt klart. Om man inte är allergisk mot den tabell som man använder till allt. Ganska trevliga regler faktiskt. Det nya har jag bara kikat på lite snabbt, men det föll mig inte på läppen. Däremot så finns det en mycket stor risk att min smak härrör från nostalgi.

Sedan tycker jag att spelet kommer mest till sin fördel om man spelar ~1880 - 1935. Jag tycker att mycket av charmen försvinner om man närmar sig modern tid. Fast iofs, man kan göra mycket med känslan av utsatthet om man börjar plocka bort saker...

 

[Gurgeh]

Jag skulle spela den svenska varianten med det mysiga kyrkogårdsomslaget, hudmönstrade böcker och illustrationer som Nisse Gulliksson tecknat på sammanlagt tio minuter. Varför då? Jo, för att den redan står i min bokhylla.

Jag gillar Chock på många sätt, framför allt för att det var det första spelet jag såg som innehöll regler för andra saker än att döda motståndare. Det finns till exempel ordentliga regler för att övertala folk, samt för att lugna ner djur som blivit skrämda av spöken! Reglerna är inte speciellt bra, eftersom de alltid kräver avläsning av en tabell, men det är kul att de finns där.

/tobias

 

[Arfert]

Skulle välja Pacesetters, för den mysigare stämningen på omslaget.

Och för att jag aldrig spelat det, bara det senare.

Inte så mycket till råd kanske, men jag tycker känsla är viktigt för upplevelsen av ett spel, inte enbart reglerna. Charm kan rädda mycket.

 

[Christoffer]

Afraid, några spelar anhöriga, andra SAVE agenter, osv.

 

[Hans E Magnusson]

Afraid, några spelar anhöriga, andra SAVE agenter, osv.

Fel fel fel.
Som vanligt

 

[Christoffer]

Afraid, några spelar anhöriga, andra SAVE agenter, osv.

Fel fel fel.
Som vanligt

det ska vi bli två om! Vi avgör det med en omgång Showdown nästa gång vi ses!!!

 

[Hans E Magnusson]

Afraid, några spelar anhöriga, andra SAVE agenter, osv.

Fel fel fel.
Som vanligt

det ska vi bli två om! Vi avgör det med en omgång Showdown nästa gång vi ses!!!

Såklart, som vanligt då.

 

[Big Marco]

Sedan tycker jag att spelet kommer mest till sin fördel om man spelar ~1880 - 1935. Jag tycker att mycket av charmen försvinner om man närmar sig modern tid. Fast iofs, man kan göra mycket med känslan av utsatthet om man börjar plocka bort saker...

Jag har en molande tanke på att chockmästra lite men då kommer året att vara kring 1985 - precis innan IT-revolution. Datorer var klumpiga och utan globalt nät, mobiltelefoner fungerar i NYC och liknande. Mer person och mindre teknik, men ändå inte lika inskränkt eller flummigt som att spela tidigare.

(Jag väljer Pacesetters, då Mayfair-utgåvans regelbas är kajk och helt ocharmig. Dessutom suger illusarna och layouten i Mayfair-Chill (jag tror att jag har alla versioner av Chill hemma))

 

[solvebring]

1985. Wikipedia är din vän Se här.

 

[Bjorn]

Tyvär äger jag inte längre (tror jag) den svenska översättningen av Pacesetterversionen. Annars så väljer jag nog hellre den än Mayfairs.

Helst skulle jag dock vilja testa "The Beast Within" som är en slags post-holocaust/cyberpunkversion av Chill där monstren redan vunnit och RP spelare delar av en motståndsrörelse som är de enda som förstår det.

Tycker för övrigt att Pacesetters regelmotor är riktigt bra för att vara så gammal. Lite "keff" att stridsreglerna i original har svårt att diffrentiera mellan olika vapen och sånt men jag har för mig att det finns en sinkadusartikel som fixar det ganska bra.

Har spelat ganska mycket Chock då det begav sig, huvudsakligen i viktoriansk setting. Klart roligt då och jag misstänker att jag skulle gilla det även idag. Mitt minne är dock att det i första hand är ett pussel och problemlösningsspel, vill man spela ett skräckspel för att de fakto bli rädd och känna känslor och så bör man spela nåt annat.

Har även spelat en del Star Ace, som är som ett helt galet och hillarious spoof på star wars.

/Bjorn

 

[Big Marco]

Helst skulle jag dock vilja testa "The Beast Within" som är en slags post-holocaust/cyberpunkversion av Chill där monstren redan vunnit och RP spelare delar av en motståndsrörelse som är de enda som förstår det.

Den har jag inte provat - däremot spelade vi en del Creature Feature, där man spelade monster som skyddade sig mot elaka SAVE-medlemmar som försökte döda en. En längre kampanj var i Göteborg där jag var en Patrick Bateman-vampyr (som spelade True Faith för mina offer) och en varulv med en lya i Brudaremossen och en mumie som hängde vid Sahlgrenska. Vi röjde runt på Avenyn, Landvetter flygplats och vi hade en stor showdown på Linnégatan, där jag har för mig att en spårvagn slungades mot en grupp slemma SAVE-folk. =)