Nekromanti Chock i framtiden också

[Herr Grönstedt]

Jag behövde lite lektyr på hemlighuset och handen föll slumpmässigt på regelboken till Chock. Oj, så nostalgiskt och trevligt. Men är det bara nostalgi som gör att jag blir glad? Jag har inte så mycket till övers för den form äventyr runt organisationen S.A.V.E antar, men den delen av spelet kan man strunta i. I övrigt så gillar jag fortfarande spelet även om det har sina uppenbara brister med handlingstabellens klumpighet, samtidigt blir det också dess charm. Om man fräschade upp eller rensade upp spelvärldens mytologi, så kanske spelet skulle vara skoj att spela även idag, och inte bara vara förnöjsam läsning för den nostalgiske.

Eller vad säger ni övriga?

 

[krank]

Jag har inte Chock, eller Chill, framför mig, men jag har iaf spelat nåt äventyr i det...

Jag gillar grejen med att tillhöra en organisation. Det är nämligen en snygg lösning på skräckrollspelandets mest centrala problem: Normala skräckberättelser är oneshots. Är man med om nya konstiga skräckhändelser varje vecka behövs någon form av förklaring för att det inte ska kännas krystat. Det är iofs inte unikt för skräckgenren; det blir samma sak i fantasy, om man nu låter rollpersonerna vara "de utvalda" i profetia efter profetia, så att säga. Om man nu ska iterera berättelser som i original är ickeiterativa så behövs en extra faktor.

I Supernatural förklarar man det med att låta huvudpersonerna (eller i rollspelet, rollpersonerna) vara just hunters, som har det som jobb att åka runt och jaga spöken och grejer. Kanske det spelet kan vara nåt att snegla på? Det är ruskigt bra.


Vad skiljer egentligen Chock från "generisk" monster-of-the-week? Om vi till exempel jämför med Buffy, Supernatural, X-files?

 

[jakobius]

Jag håller med. Chock var ett riktigt skönt spel och det var synd att Äventyrsspel inte satsade mer på det.
Särskilt sourceboken "Nattens fasor" gillade jag väldigt mycket. Vi spelade faktiskt Chock ganska långt fram på 90-talet, egenhändigt framknåpade kampanjer i en 20-30-talsmiljö.

 

[Herr Grönstedt]

Ja, vad skiljer Chock från Supernatural, X-files, och Buffy? Personligen har jag alltid gillat skräckserier från 50-talet, och Chock ger en den känslan. Men jag håller med om att skräck inte passar så bra för kampanjspelande.

Jag skulle gärna spela Chock i en värld byggd på Hans Arnolds illustrationer.

 

[Ond bråd död]

Jag är också väldigt svag för Chock, men jag är rädd att det egentligen bara handlar om nostalgi.

Reglerna är väldigt knepiga, och jag förundras särskilt över hur man fick fram värden för grundegenskaper. Har för mig att man slog 3t10 multiplicerade med 2 och adderade 20 för varje värde.

Ändå känns det jäkligt coolt och omslaget till Nattens Fasor är nog mitt favoritomslag för någon rollspelsprodukt. Men det beror nog också på nostalgi.

 

[Nässe]

Jag diggade chock som fan när det begav sig. Det är lätt i efterhand att såga regelsystemet men när vi spelade det så upplevde vi aldrig några problem eller konstigheter.

Jag gillade Nattens fasor otroligt mycket, tycker det är en av de bästa rollspelsprodukterna som skrivits i Sverige (håna mig hur mycket ni vill!).

Det stora problemet för mig med spelet var att alla monster skulle dödas på ett speciellt sätt, och det skulle man alltid forska fram- blev rätt tradigt och tjatigt efter ett tag. Jag hade också svårt för alla skräckhändelser i de skriva äventyren som var av typen- "det kommer en hand ut genom spegeln, slå på skräcktabellen". Inte så jättespännanade.

Äventyret med Dracula spelade vi flera gånger- riggigt skoj, när man knöt in lite mer relationer och så än vad som stod angivet.

Äventyret med Loch Ness var ju en katastrof så här i efterhand, likaså det som utspelade sig i Sydamerika- ändå spelade vi de äventyren flera gånger och hade asroligt. Mycket märkligt.

När Kult kom för Chock bort- plötsligt kunde man maskingevära ner monsterhelvetet, och slapp leta silverantikviteter och grön svamp eller vad sjutton man nu dödade monstrena med. Av någon anledning upplevde vi det som en stor befrielse...

 

[Dante]

Jag gillade Nattens fasor otroligt mycket, tycker det är en av de bästa rollspelsprodukterna som skrivits i Sverige (håna mig hur mycket ni vill!).

<div>
</div> <div>Jag vet varför </div> <div>
</div> <div>

</div>

 

[Nässe]

:gremdrink:

Helt klart, och det har ingenting med namnet högst upp att göra....

 

[Ond bråd död]

Äventyret i Sydamerika var nog det första äventyr som jag redan som barn ifrågasatte. Första gången jag insåg att speltillverkarna inte alltid vet vad de sysslar med.

Roligast hade jag med nåt tredelat äventyr som utspelade sig i samma herrgård. Men antagligen är det inte så imponerande idag.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag behövde lite lektyr på hemlighuset och handen föll slumpmässigt på regelboken till Chock. Oj, så nostalgiskt och trevligt. Men är det bara nostalgi som gör att jag blir glad? Jag har inte så mycket till övers för den form äventyr runt organisationen S.A.V.E antar, men den delen av spelet kan man strunta i. I övrigt så gillar jag fortfarande spelet även om det har sina uppenbara brister med handlingstabellens klumpighet, samtidigt blir det också dess charm. Om man fräschade upp eller rensade upp spelvärldens mytologi, så kanske spelet skulle vara skoj att spela även idag, och inte bara vara förnöjsam läsning för den nostalgiske.

Eller vad säger ni övriga?

Jag säger att settingen behöver renodlas. Färre monster, en specifik miljö (London?) och tidsperiod (kring 1900). Ut med S.A.V.E., in med ett regelsystem som stödjer skräck. Jag skulle kanske bygga spelet kring Sherlock Holmes, men lägga till något övernaturligt.

 

[Storuggla]

Det skulle klart gå. En ny utgåva skulle ju släppas (engelsk, alltså) men intresset för den var så lågt att det visade sig ogörligt eftersom inte tillräckligt ville betala.


Storuggla, sorgligt när sälar brölar

 

[Ond bråd död]

Kom att tänka på upplägget med spells som fyllde den ena boken och som oftast var mest lite kusliga och inte egentligen gjorde någon riktig nytta. Det var också en konstig lösning. Vad tycker folk om den?

 

[CapnZapp]

Själva spelet var klumpigt, buggigt och obalanserat. Dålig överrenstämmelse mellan mekaniken och den förväntade nivån av action, om jag minns rätt. Antagligen inget att spara på.

Vad gäller settingen gillar även jag organisationsidén. Inte främst av Kranks anledning (även om det ju är praktiskt) som att det passar tidsandan att ge sig ut och bekämpa ondska. Målet har uppenbarligen varit att försöka tillåta Sherlock Holmes äventyr fast i grupp, vilket jag tycker är en bra idé.

Vad jag egentligen vill säga är att om man inte spelar "hjältar" i det viktorianska England kan man lika gärna strunta i allt vad Chock har att komma med och istället välja Delta Greens värld+organisation och Trails regler. Med andra ord, om man inte fokuserar på Chocks kärna och nostalgi kan man lika gärna använda material som egentligen är mycket bättre)

 

[Don Kennetho]

Självklart är Chock fortfarande roligt att köra.

Vi har ju den nyare versionen på www.stank.nu också: http://www.stank.nu/index.php?option=com_docman&task=cat_view&gid=142&Itemid=59

 

[CapnZapp]

Det skulle klart gå. En ny utgåva skulle ju släppas (engelsk, alltså) men intresset för den var så lågt att det visade sig ogörligt eftersom inte tillräckligt ville betala.

Nu tror jag ju inte just världen behöver en ny upplaga av Chill, men det här med ransom-metoden har ju sina nackdelar.

Hade de bara gått och tryckt en ny upplaga hade de ju fått ett flertal kunder som inte ens var medvetna om de ingick i gruppen "ville inte betala" eftersom de inte överhuvudtaget kände till initiativet ifråga.

Vill väl mest säga att bara för att man inte får ihop till ett visst antal ransom-kunder kan man inte dra slutsatsen att spelet inte skulle kunna slå.


Zapp, som själv är väldigt tveksam till alla former av finansmodeller som innebär "betala nu, få kanske något senare".

 

[Herr Grönstedt]

Jag tänkte just länka till Stank.

 

[Herr Grönstedt]

Jag har spelat Skymningarnas by flera gånger och gjort riktigt kusliga rovdjuret-varianter på det. Faktiskt både till Chock och DoD.

 

[Herr Grönstedt]

Själv är jag mest nöjd bara jag får slå 1T100. Kan inte direkt sätta fingret på vad tjusningen med det är dock.