Nekromanti Choose your adventure!

[Svarte Faraonen]

[Upp med nävarna, nu är det fajt!]

Kolossens näve beskriver en kurva genom luften, en kurva med en tänkt slutpunkt någonstans vid din haka. Kvickt väjer du undan och kopplar ett grepp om Franks nacke. Hans ansikte får stifta bekantskap med en trävägg, och du känner hur hans motspänstiga muskulatur veknar. Du låter honom dråsa i golvet och tar in blickarna från det förvånade klientelet.

[Sola dig i glansen av din framgång.]
[Dags att gå... någon annanstans.]

 

[Wilmer]

[hoppa av kärran]

Olidligt idyllisk skulle byn du hoppar av i vara om det inte vore för domedragsprofeten som står alldeles bredvid sig och orerar och flagellerar sig så att blodet stänker. Han varnar för bestarna som kommer om natten, kommer för att sluka alla. Jahapp. Byar alltså.

[Titta djupt i brunnen]
[Pilla dig i naveln]

 

[android_iv]

[Sola dig i glansen av din framgång.]

Malligt spänner du din bröstkorg och funderar en sekund vilken replik som bäst skulle påverka din publik. Kanske något sarkastiskt och lättsinnigt?
"Mat och motion i ett? Jo jag tackar! Det är inte.."
Längre än så hinner du inte innan en man rusar som en tjur rakt in i din vänstra sida. Han kopplar ett grepp kring din torso och ni tumlar båda två över matbordet bakom dig. Mat, bestik, ölsejdlar och förvånade kunder flyger åt höger och vänster. En förste kastar sig över din anfallare, en annan över skänkflickan och en tredje över en fjärde. På några sekunder är ett slagsmål utan dess like i full gång. Du kravlar upp och tar skydd i ett hörn, duckar för en träpall, hoppar åt sidan för en fallande man. En man med mat i hela skägget, bestick i händerna och våld i sinnet tar sikte på dig. Han vrålar ut sitt raseri och går till anfall

[Krogslagsmål? Härligt!]
[Bättre fly än illa fäkta]

 

[Wilmer]

[Flashback till kriget!]

De satans vildarna var överallt. Löjtnanten var död, standaret tappat och pilarna slut. Du rycker i din sköldkamrats bepansrade arm men han faller död ner i leran. Någon har skurit halsen av honom. En mörkeralv sitter uppe i ett träd. Svarta pälskläder och ett diaboliskt leende. Den lägger en till pil på strängen men du kastar ditt spjut mot den och den skuttar iväg innan spjutet borrar sig djupt in i barken precis där den satt. Den sänker pilbågen och ger dig en gillande nick innan den försvinner iväg genom vegetationen.

Ett avlägset sus närmar sig och du ryckts tillbaks till verkligheten.

[Kväv ditt skrik och se dig omkring.]
[Kasta högaffeln mot trädet där den måste sitta!]

 

[Svarte Faraonen]

[Bättre fly än illa fäkta]

Din tur är nog över för idag. Du slänger en tom ölsejdel i ansiktet på mannen för att distrahera honom, tar ett vilt hopp över en omkullsparkad stol och springer ut genom dörren. Vart tar man sig nu? Hamnen, kanske?

[Till hamnen!]
[Hitta någonstans att sova.]

 

[Wilmer]

[Dags att gå... någon annanstans.]

Innan någon hunnit reagera tränger du dig ut genom folkvimmlet. Nattluften är sval och fuktig. Bakom dig hör du hur århundradets krogslagsmål bryter ut.

[Till hamnen!]
[Hitta någonstans att sova.]

 

[android_iv]

[undersök var ljudet kom ifrån]

Du går av kärran. Det är kallt och blåsigt. Ändå svettas du som om du hade feber. Du går några steg till, spanandes i mörkret, men du varken ser eller hör något.
Jo. Nu hörde du det igen! Ett hasande och knakande ljud. Ljudet av hårt läder som spänns eller böjs. Men ljudet kom återigen bakifrån.. från kärran.
Du vänder dig om och kan se en människa dra sig ut från under hölasset. Det ser ut som en människa, ett huvud två armar och två ben, men någonting är fel. Det rör sig inte som en människa. Armarna skjuter ut från den liggande kroppen och tar ett fast grepp i marken. Det drar sig framåt, ut från sitt gömställe. Ryckigt och okontrollerat ställer det sig långsamt upp. Lemmarna verkar stela och spasmiska, huvudet hänger på sned.
Med uppspärrade ögon tar du några skräckslagna steg bakåt och drar hårt efter andan.

[ta ännu några skräckslagna steg bakåt..]
[fly hals över huvud mot bondgården]

 

[android_iv]

[Krogslagsmål? Härligt!]

Du duckar under hans första desperata anfall och skallar honom rakt över näsan. Blodet sprutar och färgar både ditt hår och hans skägg smutsrött. Du tar tag i större glasflaska och krossar den mot närmsta huvud. Mannens ögon snurrar till, blir glasartade och han faller ihop.
Du lyckas undvika några klumpiga utfall till från diverse glada, men förvirrade, kombatanter och ser till att ge tillbaka mer än väl. Du håller dig vid väggen, i stridens utkant, och klarar dig därmed undan alltför mycket uppmärksamhet.
Ett gyllene läge uppenbarar sig och du hugger till med din krossade flaska mot en medelålders man. Den träffar mellan skulderbladen och med ett utdraget tjut faller han ned på knä. Med ett djälvulskt grin måttar du en spark mot hans ansikte och tänderna flyger åt alla håll när den träffar.
Så känner du en hård dunk. Allt blir tyst, långsamt. Världen går i ultrarapid och smärtan börjar pulsera från ditt huvud ut i hela kroppen. I stridens hetta blev du oförsiktigt! Måste ha blivit träffad. Fan!
Du försöker ta ett stapplande steg men benen ger vika och du dråsar ihop på rygg. Ögonen har svårt att fokusera men du ser snart en hånleende man stå böjd över dig. Frank! I händerna håller han en mindre slägga.
"Go'natt dönick!"
Det är det sista du ser och hör innan släggan krossar ditt gudsförgätna ansikte.

[Slut]

 

[android_iv]

[Hitta någonstans att sova.]

Du har svårt att veta vad du ska göra nu. Egentligen önskar du komma på ett skepp härifrån snarast möjligt, men det börjar bli sent och få lägger nog ut vid den här tiden på dygnet. Trots det beger du dig till hamnen. Men för att leta rätt på någon stans där du kan vila över natten, kanske kan du få skjuts av någon av morgondagens första fiskare eller handelsmän?
Efter att ha snokat omkring lite längs kajkanten hittar du en mindre fiskeeka som ligger upp och ned på land. Den är uppställd på två små pallar för att möjliggöra reparation och tjärmålning.

[kryp in under ekan och försök få några timmars sömn]
[leta vidare efter sovplats]

 

[Pilzefrau]

[Pilla dig i naveln]

Du finner en otrevligt stor mängd mögel där. Du borde verkligen kolla där oftare.
[Mmm, middag!]
[Uppsök läkare]

 

[Poseur]

Re: [fly hals över huvud mot bondgården]

Innan du hinner se något mer utav den där spasmiska människan. Du intalar dig själv att det måste vart en människa, så kutar du för glatta livet emot bondgården. Spöregnet slår hårt i ögonen medans du springer, du ser dåligt och halkar till i leran! Blöt, smutsig och skräckslagen så närmar du dig bondgården.
Du hör hur 'människan' springer efter dig i leran, skvalpande ljud och ett gutturalt vrål hörs.
Men till din skräck ser du hur boskapet ligger på marken med avslitna klövar och dom stirrar illvilligt på dig där dom ligger i leran.


[Intala dig att det är en dröm!]
[Gå in i ladan och göm dig]

 

[Pilzefrau]

[Låter bra!]

Du nickar åt kvinnan och tar hennes utsträckta hand. Ett högt svischande hörs när ni båda lyfter från balkongen som så klart finns. Bestarnas blickar följer er hungrigt när ni flyger över kullen, ner mot staden.

Men hon landar inte i staden, utan flyger vidare ut över havet mot den otilgängliga klippiga ön. Här uppifrån ser du ett fågelnäste högst upp på klippan.

[Släpp taget]
[Följ med]

 

[android_iv]

[Gå in i ladan och göm dig]

Du hastar in genom ladans bakre dörr och slänger igen den bakom dig. Reglar den snabbast möjligt.
Boskapsfållorna på nedre plan verkar helt tomma och du hör inget ljud av boskap. Så minns du plötsligt de lemlästade korna du nyss såg utanför och förstår att de nog aldrig mer kommer se insidan av denna lada. Ovanför de tomma fållorna finns en våning där höet brukar förvaras.
Var din förföljare tagit vägen vet du inte. Han borde ha kommit fram till ladan vid det här laget men inget bultande hörs på den reglade ladugårdsdörren. Du kikar ut genom springor i den timrade väggen men kan inte se något på grund av mörkret. Åt andra hållet kan du se ett svagt ljussken, det kommer troligen från bondgårdens huvudbyggnad. Är det fortfarande tänt inomhus? Är det någon där?

[Sök hjälp i bondgårdens huvudbyggnad]
[Klättra upp till övervåningen]

 

[Wilmer]

[Till hamnen!]

Du går ner till hamnen. Ett myller av pirar och bryggor döljs av ett värre myller segel och master. Många båtar ligger i hamn och drivor av sjömän sitter och super bort sin senaste lön på de många hamnkrogarna. En kapten med vild blick står på en låda och berättar om sitt företag: att dräpa lindormen som terroriserar havet och skrämmer sjömän att stanna iland. Ett litet gäng råbarkade och protessamlande busar flankerar honom, de är nog hans besättning.

[Joina dem!]
[Tänd din sjöskumspipa]