(Säg gärna till om jag har en direkt felaktig take på ereb/kh eller Chronopia här)
Det bör nog sägas att det finns två Chronopia: det som presenteras i världskapitlet i grundboken och det som byggs vidare på i de efterföljande böckerna. Det ursprungliga Chronopia var en kanske överraskande jordnära blandning av sword & sorcery, sci-fi och en rad historiska kulturer och fenomen med allt från Rom till totalitära regimer under 1900-talets första halva. Världen utanför murarna lämnas öppen eftersom den bara är i förbifarten intressant för det som försiggår i städernas stad, och de olika fantasyfolken är av samma skrot och korn man brukar hitta i till exempel D&D, med undantag för att de nu bor i en storstad med varandra och människorna. Det är till exempel lätt att missa att de så kallade asätarna som håller rent på stadens gator är ghul, eller "ghouls". Förutom kejsarens järnnäve så finns det knappt någon lag och ordning på gatorna och folk förlitar sig på skydd från klaner, gäng, handelshus, tempel och liknande, men alla är å andra sidan fria att söka lycka och rikedom som de vill (och på bekostnad av de svaga och utsatta).
Det senare Chronopia började med att införa idel lagar och licenser, uppehållstillstånd och annan grådaskig, socialrealistisk byråkrati, och började försöka få de olika grupperna och folken att stå ut från de sedvanliga fantasyupplagorna för att ha något att fylla ut böckerna med, vilket gav ett blandat resultat. Å ena sidan är till exempel mycket av alvboken riktigt bra, som det politiska ränkspelet mellan husen och hur furst Belisarius roar sig med att skriva och sätta upp de absolut värsta tänkbara teaterpjäser som bara ett konstnärligt geni med tusentals år på nacken kan skriva ihop, och å andra sidan har alla böckerna väldigt mycket "bloat" som är menat att ge spelarna nya roliga leksaker, som strutsar, nya coola vapen och rustningar och yrke efter yrke med nya förmågor och bonusar. Allteftersom blev böckerna mer och mer extrema vilket kulminerade i Svartblod med cyberorcer och lobotomerade troll, varav det senare var ett bra exempel på hur restriktiv staden blivit med lagar och byråkrater lurandes vid varje hörn.
Det är helt enkelt resultatet av att grundbokens världskapitel och de efterföljande böckerna författades av två olika personer med skilda bakgrunder, erfarenhet och influenser, och säkert hur marknaden utvecklades och vilken riktning Target Games ville att spelet tog (som hur svartblodsimperiet som först nämndes i de senare böckerna är taget från figurslagsspelet Chronopia).
PS: Det var inget fel med idén att ha alver ridandes på stora fjäderfän, problemet var bara att man valde just strutsar. Något som Phorusrhacos hade varit roligare. Dessutom var strutsryttarna från huset Cerias som är kända för att avstå från prål, så valet av kläder på omslaget är något missvisande.