Nekromanti Chtullu-Indie

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Nässe said:
Tyr said:
Jag skulle rekommendera att du inte gör så. :gremsmile:
1920-talet kallades för det glada 20-talet (Roaring Twenties). Det var högkonjunktur, "världen" höll på att återhämta sig från det första världskriget, så arbetslösheten var låg och folk hade det relativt bra. Folk hade för första gången råd att köpa bil och moderniteter så som kyl och radio. Det fanns inget som ny teknologi inte kunde fixa! Kvinnor fick på sina håll rösträtt. Arkitektur och konst blomstrade.
vad är rimligt att måla världen i för att få rätt stämning?

Det är ju som du säger kontrasten man vill åt.
Jag tycker det låter som Lägg en yta av 20-talsanda på allt - Människor skyddas från verklighetens fasor av sin naiva och lyckliga uppfattning att världen är enkel, vänlig, pålitlig och progressiv.

Det är en yta som täcker allt, men ytan är inte tjockare än gladpack. De flesta människorna lever på den ytan hela sitt liv, utan problem, och den kan skydda mot skrämmande tankar och syner - Men den kan också brista. Vilket är smärtsamt och fruktansvärt.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Jag har fortfarande problem att uttala mig då jag inte riktigt ser vilken Lovecraft som vi talar om. Om vi tar Lovecrafts noveller, så borde en princip kunna vara att "Positionera allt för att kunna belysa vansinnets menigslöshet", fortfarande för, flummigt dock. Vad jag är ute efter är helt enkelt: Lovecraft är sämst i världen på karaktärer. Det finns ingen push. Inget driv. Inget liv i dem. De finns där av en enda anledning, att förklara hur jäkla meningslösa de är i förhållande till alltet. Känns inte speciellt skoj att rollspela? Eller hur?

Jag skulle rekommendera att du gör såhär: Förlägg allt som du säger, 20-tal, norsk fiskeby. Skapa ett antal playbooks som gör att alla kommer vara kopplade till byn på något vis. Borgmästare, bibliotekarie, en inflyttad storstadsbo, en fiskare, en präst, en forskare på det lilla universitetet, osv. Följ två principer:

Första snor jag min från western, "Låt allt blir stött och slitet av havet, regnet och vinden."

Den andra beror lite på. Jag skulle rekommendera att du skapar ett färdigt hot. Beroende på hotet skulle jag rekommendera att du styr din andra princip. Handlar det om att i innsmouthanda varelser från havet degenererar befolkningen, får dem så djupt som ner till sin egen arvsmassa att förändras med sitt samröre med dessa onämnbara kreatur från djupet, så kanske hotet är just det, att befolknigen kommer förändras. Degenereras. Korrumperas till både kropp och själ. Fronten är såklart mythoset i stort, hoten alla dess olika uttryck.

Andra principen skulle då kunna vara "Visa det onämnbaras inflytande på själar och kroppar" eller "Visa på allts och allas möjliga öppenhet för korruption."

Om det å andra sidan skulle handla om en liten gruvby där Migos skulle befinna sig, experimentera på befolkningen och bryta det där de nu behöver bryta i våra gruvor, så kanske principen är en helt annan. Eller för den delen om det handlar om en kult som försöker väcka någon sovande gudom från bortom vår värld. Här kanske det mer handlar om att "ständigt visa på människans meningslösa existen" osv.

Jag tror du kommer behöva två principer. Den enda använder du alltid. För allt. Den andra bara när du vill belysa mythosrelaterade grejer.
 

Tyr

Hero
Joined
14 Oct 2000
Messages
1,647
Location
Karlskrona
Ersätt princip 1 med det Arvidos skrev så tycker jag det ser bra ut. Ju mer rollpersonerna gräver desto mer rämnar den perfekta fasaden. Om du gärna vill ha en mer eländig spelvärld så kan du spela under 30-talet istället, under den stora depressionen (vilket i sig kan vara resultatet av great old ones).
 
Top