Nekromanti Ciao!

Dewain

Veteran
Joined
27 Oct 2004
Messages
116
Location
Torekov;Bjärehalvön, skåne
Re: Ciao! (Spoiler för SF Demagogerna)

1. Tappa näsduken

Har ingen näsduk

2. Svimma i tid och otid, dock alltid damigt, och med fördel när han är inom räckhåll. Litar du inte på hans reflexer och koordination kan det vara en god idé att helt enkelt svimma rakt på honom.

Denna idé kan jag nog använda mig av. Det kan bli lite lagom dråpligt att svimma i tid och otid.

3. Beröm hans starka muskler/modiga hjärta/blanka rustning/långa svärd. Ofta, mycket och länge. Och innerligt.

Kunde kanske fungera på en halvidiot men tyvärr så är han inte det.

4. Var i nöd. Desto oftare, desto bättre

Jag har redan börjat med denna offensiv, första gången vi träffades så var jag omringad av tiraker. Sedan dess så har jag blivigt ned klubbad av ett par andra tiraker när jag tog ett välbehövligt bad, och sedan inte att förglöma när jag blev nedfrusen av en isdrake (otrevliga saker de där). Och var gång så har han räddat henne. Men jag tror att det kan bli lite jobbigt att hela tiden behöva komma till undsätning även om det inte är med mening som jag hela tiden hamna i trubbel.
 

Eleas

Hero
Joined
31 May 2000
Messages
855
Location
Malmö
"Ville bara tacka för alla tisp och idéer som jag fått även de som är något mindre genomförbara. Hoppas att det finns fler som har tips och idéer om hur min RP ska gå tillväga för att nå dit hon vill."

...den alviska blicken. Utmärkt verktyg, och ett sätt att diskret "råka" visa sin uppskattning. En alv känner ju som bekant om man betraktar honom eller henne. Därför kan heta blickar vara klart mer märkbara än de annars skulle vara, och långt mer användbara i ens romantiska arsenal. :gremsmile:

--Björn, eye of the beer holder
 

Eleas

Hero
Joined
31 May 2000
Messages
855
Location
Malmö
"Den är väldigt kul att leka med den.
Där finns många potensial med att utnytja den alviska blicken................................"


Heh, jo. Intressant twist kom till när min rollperson Nigel kärade ned sig i en blind älva vid namn Arali. Hon kunde ju inte se, och inte fokusera på honom - men han märkte att hon kunde känna av honom. Så när han vill tala om för henne var han är och liknande brukar han ge henne en blick, och han ger henne ömma ögonkast när han märker att hon är nedstämd. Jättesött. :gremsmile:

--Björn, som gillar Ymirs tolkning av alvisk blick
 

Azdeus

Veteran
Joined
28 Aug 2002
Messages
170
Location
Hemsjö, Västergötland
Re: Ciao! (Spoiler för SF Demagogerna) Att göra...

1. Tappa näsduken

Har ingen näsduk


Skaffa näsduk...

2. Svimma i tid och otid, dock alltid damigt, och med fördel när han är inom räckhåll. Litar du inte på hans reflexer och koordination kan det vara en god idé att helt enkelt svimma rakt på honom.

Denna idé kan jag nog använda mig av. Det kan bli lite lagom dråpligt att svimma i tid och otid.


Dålig idé då är det bättre att jaga honom med fackla och Tirakisk eld!

3. Beröm hans starka muskler/modiga hjärta/blanka rustning/långa svärd. Ofta, mycket och länge. Och innerligt.

Kunde kanske fungera på en halvidiot men tyvärr så är han inte det.


Alla män är fåniga halv idioter, värst är dom i helrustning! Gör!

4. Var i nöd. Desto oftare, desto bättre

Jag har redan börjat med denna offensiv, första gången vi träffades så var jag omringad av tiraker. Sedan dess så har jag blivigt ned klubbad av ett par andra tiraker när jag tog ett välbehövligt bad, och sedan inte att förglöma när jag blev nedfrusen av en isdrake (otrevliga saker de där). Och var gång så har han räddat henne. Men jag tror att det kan bli lite jobbigt att hela tiden behöva komma till undsätning även om det inte är med mening som jag hela tiden hamna i trubbel.


Då gör du det helt enkelt fel! Gör om gör rätt! Provocera gudarna om det skulle behövas!

Obs! Inte helt seriöst! :gremwink:
 

Pendragon

Swashbuckler
Joined
5 Aug 2000
Messages
3,030
Location
Malmö, SKÅNE
Re: Ciao! (Spoiler för SF Demagogerna)

Har ingen näsduk
Det hindrar dig inte från att utnyttja andemeningen, vilket i sig är en light-version av #4 "Var I Nöd". Sätt dig i situationer där han får givna tillfällen att rädda dig undan nedsmutsning, ansträngning eller utskämning. Alltså, ge honom möjlighet att få vara din hjälte i alla situationer stora som små. Sen kvittar det om det är att plocka en bok från högsta hyllan du inte når eller att slå ihjäl draken som tagit dig tillfånga. Bara du får honom att känna sig som din hjälte efteråt.

Denna idé kan jag nog använda mig av. Det kan bli lite lagom dråpligt att svimma i tid och otid.
Var försiktig med otiden dock. Denna strategi kan dessutom vara riskabel, det finns ju trots allt skumma riddare som inte föredrar våp (typ Brian de Bois-Guilbert)...
Se också till att han är tillräckligt vaken för att fånga dig. Det är föga imponerande att bara dimpa i backen. Å andra sidan, det kan vara ett riskfritt sätt att skada sig lite grann, så att han får pyssla om dig (fast då är en vrickad fot bättre, då har du ju rätt att vänta dig att bli buren...;)).


Kunde kanske fungera på en halvidiot men tyvärr så är han inte det.
Då får du anpassa ditt beröm. Att från början spela kall och oimponerad, för att sedan motvilligt erkänna att han trots allt vet vilken ände som är den farliga på svärdet får vem som helst att känna sig duglig. En annan fördel med att spela kall och svåråtkomlig i början är att han får tro att han tuktat argbiggan...

Jag har redan börjat med denna offensiv, första gången vi träffades så var jag omringad av tiraker. Sedan dess så har jag blivigt ned klubbad av ett par andra tiraker när jag tog ett välbehövligt bad, och sedan inte att förglöma när jag blev nedfrusen av en isdrake (otrevliga saker de där). Och var gång så har han räddat henne. Men jag tror att det kan bli lite jobbigt att hela tiden behöva komma till undsätning även om det inte är med mening som jag hela tiden hamna i trubbel.
Det där låter ganska överentusiatiskt. Tänk på att det ända du kan få ut av att dö är på sin höjd lite tårar vid din grav...och lite högre än så siktar du väl? :gremwink:

/Joel - Riddarromantisk?
 

Dewain

Veteran
Joined
27 Oct 2004
Messages
116
Location
Torekov;Bjärehalvön, skåne
Re: Ciao! (Spoiler för SF Demagogerna)

Jo, det är väl så att hon borde vara något försiktigare. Men flickan är lite för naiv :gremblush: för sitt eget bästa men sista mötet med tiraker fick henne att förstå att bättre springa än illa fäkta.

Mötet med draken, ja vad ska jag säga om det hon, tillhör den gamla tron och är väldigt okunnig om drakar och drakliknande varelser. (Mammans fel har helt missat att berätta närmare om drakar och dess likar.) Hon blev helt till sig när hon såg draken (de är ju heliga) och ville se närmare på den, men det mistaget gör hon inte om. :gremgrin:
 

Tell

Hero
Joined
21 Feb 2008
Messages
1,083
Ot - men...

Du har sett "hustruskolan" för många gånger.(trodde aldrig att jag skulle säga en sådan sak..)
 

Tell

Hero
Joined
21 Feb 2008
Messages
1,083
Funderingar kring kärleken och maktens plikter

Ber tusen gånger om ursäkt -Rax har redan skrivit det mesta av nedanstående en gång... Det var bara det att jag blev en aning inspirerad när jag läste ingångsfrågan. återigen - förlåt mig'
vänligen/t

"...noblesse oblige..."
Med andra ord så har din potentielle älskare plikter, vilka nog kan förklara hans självkontroll. Precis som nutidens tjänstemän enligt sin hederskod ínte bör vara medlemmar i politiska organisationer, eller ens öppet politiskt aktiva, så har en riddare, vilken är konungens eller någon annan furstes tjänsteman, också plikter, om än av annat slag. Hans trohet mot sin herre kommer troligen innebära att han inte kan gifta sig utan tillstånd, och när han gör det så måste han se över sina möjligheter att försörja sin familj. ´Som lågadlig bör det dock inte bli allt för stort rabalder om han äktar en högborgelig flicka (för din karaktär är högborgelig, eller hur?). Han kommer att dra på sig sura miner från sina ståndsbröder, vilket han nog kan fördraga, och era gemensamma barn kommer också att få det svårare än vad som hade varit fallet om hans maka var av bättre blod (men inte heller detta bör hindra honom, eller hur? amor omnima vincet, eller hur det nu stavas... :gremwink:), men vad som förmodligen kommer att avhålla honom är det faktum att din rollperson skulle bli utfryst av de damer som du tvunget skulle komma att spendera din tid med. Alternativet är att ta dig till älskarinna, men det är ungefär att nedvärdera dig till en prostituerad när han själv inte är av så pass gott blod att hans bedd lyfter din status högre än en mindre ädel adelsmans hustru.
JAG tror inte att någon man som älskade en flicka på det viset skulle riskera hennes rykte så.

Om din noble chevalier däremot är högadlig ändrar det saker. Dels så kommer han aldrig kunna ta dig till hustru. På den nivån är till och med leenden politik - ´på sin höjd skulle du kunna tillåtas bli hans mätress, vilket i och för sig inte är omöjligt, och inte heller skamligt på denna nivå. Om du i så fall ingår äktenskap innan han har tröttnat på dig så är ditt värde på äktenskapsmarknaden högre än vad det hade varit om du så varit klosteruppfostrad och orörd, eftersom din hand innebär hans öra. Å andra sidan så kommer han att få brottas med sig själv om saken. Om han inte är mycket frisinnad (och om jag har tolkat dina tidigare uttalanden rätt så är han snarare mönsterhovmannen) så kommer han tvunget att förakta din låga börd och även om han älskar dig förakta sig själv om han accepterar dina inviter utan att vara villig att stå för det.

Förutsatt att han snarare är knape eller friherre än greve eller hertig så finns dock följande tips:

en klassisk, kliché men nästan ofelbar metod är att först få honom att åtrå dig (med fördel gjort genom att ge honom ett par leenden och äran att ta emot nattvarden i ditt sällskap - naturligtvis med förkläden i form av ett par andra unga adelsmän- under loppet av ett par dagar - förutsättningen för att detta skall lyckas är dock att du i allt annat har framstått som dygden själv, och dessutom är på en samhälleligt jämlik nivå som honom) och därefter ge en av hans nära vänner (eller jämlika konkurrenter) ett ynnestbevis i all oskuldsfullhet (det klassiska är en näsduk, ett dok eller något dyligt - inte mer förbindligt eller värdefúllt än så). Bara vetskapen om att något du har burit nära nog mot huden bör reta honom till vansinne.

Det effektivaste om han har lidelser men ännu kan hålla dem i schack är att använda den klassiska taktiken med tjuvkikandet (ja jag vet att jag inte borde undervisa dig eller nån annan här om den taktiken, men jag menar, den är nästan utdöende utanför krogkretsen) - det vill säga titta på honom, när han upptäcker det och kastar en blick för att se vem det är så låter du bara era blickar nudda varandra innan du tittar bort (gärna lätt rodnande). I tillräkligt stor mängd kan sådana tillfällen få vilken kille som hälst att ta kontakt - känslan av att intressera sig för någon som hyser motsvarande känslor och inte göra något åt det är rent fysiskt irriterande! (med hans alvblick görs detta ännu mer fascinerande - han måste hålla sina tankar rena när han ser på dig - annars märker du det och kan ta illa upp! försök nu under tre minuters tid aktivt undvika att tänka på rosa elefanter: enkelt?)

Dessa var bara komplement och idéer. kom också ihåg att ju mer du lämnar åt hans fantasi, destå effektivare för att öka hans begär efter det!
Hans försvar bör med det sista rådet ha brutits inom två veckor, med resultatet att han blir din ödmjuke tjänare. Är det något annat resultat du önskar - en "vän", beskyddare eller make- så skriv ned specifikationen. vi skall i så fall fundera på hur resultatet kan uppnås.

För fler, mer handgripliga tips, se Ovidius, Choderlos de Laclos och till viss del Castiliglione. :gremwink:
 
Top