Nekromanti Citat

[Gurgeh]

Många personer som skriver saker tycker om att inleda sina verk med citat från olika källor, gärna från en författare av grövre kaliber, men det kan lika gärna vara ett par textrader från en Backstreet Boys-sång om det passar bättre i sammanhanget. I litterära verk är det ofta mycket svårt att de vad citatet har för relevans för verket i fråga. Där får man ofta känslan av att författaren bara ville visa att han faktiskt är så bildad att han läst Shakespeare eller Proust och minsann kan citera honom.
Jag kom på att jag borde klargöra att jag avser citat i stil med: "Make my day" -'Dirty' Harry, inte citat så som de används i vetenskapliga avhandlingar, men det fattade ni säkert.

Även många rollspelsskribenter (inklusive jag) tycker att det är kul med citat, gärna många citat också. I ett rollspel kan man använda dem mer flitigt än i en bok, till exempel i början av varje kapitel eller början av varje stycke till vilket man kan hitta ett citat med någon relevans alls.

Vad är det då jag undrar? Jo, vad anser folk i allmänhet om citat i rollspelsprodukter?

* Tillför de något till produkten eller det bara intellektuell onani från författarens sida?
* Ska de vara på originalspråk (om man tror att läsaren klarar av att läsa det) eller ska man översätta allt till svenska (eller det språk man nu skriver på).
* Är det viktigt att de passar spelets genre? Är det distraherande med ett citat från Kapten Kirk i ett fantasyrollspel eller ett från Gandalf i ett sf-rollspel?
* Hur exakt bör man referera till den källa man citerar från? Jag tycker till exempel att det är kul att behandla citat från litterära karaktärer som om de vore riktiga människor och först i en lista någon annanstans i spelet berätta var citatet egentligen kommer från.

/tobias

 

[Krille]

• De är mest till för att illustrera och vara kul.
• Jag föredrar originalspråk om man kan förvänta sig att publiken kan läsa originalspråket (dvs engelska och svenska). Annars är det svenska som gäller.
• Det är viktigare att citatet passar sammanhanget än att det är hämtat från rätt genre. Undantaget är om man har en direkt litterär förebild till sitt rollspel (Star Trek-citat i Lord of the Rings RPG? Nääääe...).
• Jag föredrar en formel enligt ovan: citat, upphovsman och källa. Källan ska anges och vara korrekt angiven, men det är väl OK om man anger källan på annan plats. Undantaget är återigen om man har en direkt litterär förebild. Då kan man anse källan som underförstådd utan problem.

 

[Lindenius]

Jag tycker personligen att citat endast fungerar i rollspel som bygger på litterära eller filmiska verk.

Varför? Resultatet blir annars ett allt för starkt stilbrott, vilket ger produkten en mindre "seriös" framtoning. Är det okej med en mindre seriös framtoning - kör hårt - men då ska man inte heller inbilla sig att det går att skriva texter som uppväger den framtoningen.

Undrar om någon över huvud taget fattar vad jag menar...

Äsch. Det jag menar är: var konsekvent damn it!
Och hellre utan än med.

//Erik - Inga Darth Vader-citat i Fantasy.

 

[Troberg]

Jag älskar citat och oneliners, speciellt när de rycks ur sitt sammanhang och byter innebörd. Hitlercitatet i Mutant 2 är ett bra exempel.

Sedan har jag en försmak för sarkasm och cynism, så sådana citat passar mig bra (Ambrose Bierce är kungen på dem). Tuffa oneliners i Duke Nukem och Bruce Campbell-stil är också trevliga.

"Yeah, like that would work..." - Sarcastro
"It is time to kick ass and chew bubblegum, and I'm all out of gum." - Duke Nukem, snodd från Roddy Piper
"Speed is the key, doubt kills" - Glömt var den kommer från
"No one with a fast car needs to be justified." - Ministry
"Well, hello Mr Fancypants" - Bruce Campbell
"It's a chick thing" - Ron Perlman
"I love the smell of napalm in the morning. Smells like... victory." - Kilgore
"Charlie don't surf!" - Kilgore
"If they give you ruled paper, write the other way." - Nobelpristagare i litteratur vars namn jag glömt
"Erst kommt die Fressen, dann kommt die moral" - Kurt Weill

Jag tycker det är viktigt att ange källan, och att kolla upp att det verkligen är sant (många citat kommer inte från de som de oftast påstås komma från). Tyvärr har jag dåligt minne för namn, så jag tappar ofta namnen.

Citaten behöver inte passa spelens genre, men måste passa till spelens stämning. Om jag exempelvis skulle göra ett mörkt krigsspel så skulle jag inte använda ett patriotiskt hjälte-citat, utan något i stil med:

"I don't know something called International Principles. I vow that I'll burn every Palestinian child (that) will be born in this area. The Palestinian woman and child is more dangerous than the man, because the Palestinian child's existence infers that generations will go on, but the man causes limited danger. I vow that if I was just an Israeli civilian and I met a Palestinian I would burn him and I would make him suffer before killing him. With one hit I've killed 750 Palestinians (in Rafah in 1956). I encourage my soldiers to rape Arabic women and girls as the Palestinian women is a slave for Jews, and we do whatever we want to her and nobody tells us what we shall do but we tell others what they shall do." - Ariel Sharon, in an interview with General Ouze Merham, 1956

Om man baserar spelet på ett verk så är det lämpligt att ta citat från det verket. Att göra ett Dune-spel utan "Fear is the mindkiller(snip)"-grejan skulle bara vara fel.

Jag anser att man bör hålla originalspråket där det är meningsfullt. Om det är ett språk som inte läsren kan förväntas kunna så får man översätta, såvida man inte tappar innebörden (som man tex gör i Weill-citatet ovan (fressen är när djur äter, essen är när människor äter)).

Det kan också vara kul med felcitat. Ändra ett ord eller en bokstav så att man ändrar betydelsen på ett underhållande sätt.

"Även en blind höna kan kackla."

Man bör dock inte göra så att det ser ut att vara ett citat då.

 

[Feuflux]

Spelarboken till gamla DoD Magiboxen är det enda som poppar upp i huvudet när jag gör kopplingen citat-rollspelsprodukter. Där finns det ett flertal citat (främst från fantasyböcker om jag inte minns fel) och jag tycker det passar in toppenbra. Förvisso har jag inte läst många av böckerna det citeras ifrån men det är fortfarande stämningshöjande. Beskrivs nekromanti så kommer ett bokcitat där nekromanti förekommer och så vidare. Citaten kommer dock inte i början av kapitel utan ligger mitt i, och du var kanske mer inne på att starta kapitlen med citat? Hursomhelst, jag gillar hur de gjorde i den modulen.
I ett rollspel kan man använda dem mer flitigt än i en bok, till exempel i början av varje kapitel eller början av varje stycke till vilket man kan hitta ett citat med någon relevans alls.
_____

Vad är det då jag undrar? Jo, vad anser folk i allmänhet om citat i rollspelsprodukter?

* Tillför de något till produkten eller det bara intellektuell onani från författarens sida?

Beror på, om de verkligen anknyter till det som beskrivs i kapitlet så tycker jag de tillför något. Om du stoppar in ditt "Make my day" -'Dirty' Harry i ett kapitel om skidåkning så blir det inte bra, stoppas det in i kapitlet om handeldvapen så kan det bli bra. Nu gillar jag dock lite längre citat, är det oneliners du tänker ha känns det mer som bildtexter. "Intellektuell onani" blir det om du citerar författare som "normalt folk" aldrig hört talas om. Igenkänningsmomentet är en (relativt) viktigt del.

* Ska de vara på originalspråk (om man tror att läsaren klarar av att läsa det) eller ska man översätta allt till svenska (eller det språk man nu skriver på).

Hmm, kommer 8 sidor text på svenska och sedan ett engelsk citat på en rad kan det kanske se lite dumt ut, men "Gör min dag - Smutsiga Harry" är ju så dåligt att de nog ska hålla dig till orginalspråk på citaten i alla fall.

* Är det viktigt att de passar spelets genre? Är det distraherande med ett citat från Kapten Kirk i ett fantasyrollspel eller ett från Gandalf i ett sf-rollspel?

Passar det i sammanhanget så är det okej. "Make my day" är förvisso är tufft citat, men jag skulle inte stoppa in det i ett fantasyspel trots det. Har man Gandalf-citat så tänker folk på magi, finns det inte magi i spelet kanske man ska hålla Gandalf utanför.

* Hur exakt bör man referera till den källa man citerar från? Jag tycker till exempel att det är kul att behandla citat från litterära karaktärer som om de vore riktiga människor och först i en lista någon annanstans i spelet berätta var citatet egentligen kommer från.

För att återigen titta på Spelarboken till Magiboxen, där står det:
"Ur Silmarillion av J R R Tolkien" efter citattexten. Det funkar bra där, men det är väl inget krav att göra så antar jag.

 

[Rising]

Jag stör mig lite på dessa citat faktiskt. Nu tycker jag visserligen att ditt rollspel hade väldigt omsorgsfulla och pricksäkra citat så som jag minns det, men det jag tycker generellt är:

- Man bör välja citat från källor som passar rollspelet. Är det inte i Västmark där det finns Babylon 5-citat? Det sticker lite i mina ögon. I ett Vietnam-rollspel vill jag inte läsa något som Duran Duran sagt till Barbarella, och i ett spel i rymden vill jag inte läsa någon textrad från Dylan. Det känns lite som om man skulle kalla en nefarit i Kult för "skeletor" eller använda bilder från Michael Jacksons Thriller i ett WoD-rollspel. Jamenar; det kanske stämmer helt okej när det gäller själva innebörden, men det för med sig associationer som skär sig totalt med helhetsupplevelsen.

- Hittar man något citat som är så djäkla bra att man bara måste ta med det fastän det kommer från en sunkig källa, gör då hellre en parafras på citatet och låt det komma från någon karaktär i spelvärlden.

- Sedan tycker jag det ser oerhört slappt ut om det finns flera citat från en och samma källa i äventyret. Det ser ut som om citaten vore hopskramlade lite förhastat under en kväll. Det måste i så fall vara en poäng med att man baserar så många citat från ett och samma håll, man måste ha en tanke med det, för plötsligt är hela verket/författaren intimt förbunden med rollspelet.

- Jag stör mig extremt mycket på engelska texter i ett svenskt rollspel, om inte spelet utspelar sig i engelskspråkiga områden och man kan föreställa sig att det förutsätts att rollpersonerna pratar engelska med varandra. Typ. Men alltså, skulle jag ta ett citat från Peter Pan eller Alice i Underlandet i Eskapix skulle det tveklöst bli på svenska. Ditt rollspel hamnar dock på det område där jag tycker engelska skulle passa fint.

"* Hur exakt bör man referera till den källa man citerar från? Jag tycker till exempel att det är kul att behandla citat från litterära karaktärer som om de vore riktiga människor"

Ja, det är festligt. "Truly songs and tales fall utterly short of the reality, O Smaug the Chiefest and Greatest of Smoker Monkeys and Poopy-heads alike!"-citatet kommer verkligen från Bilbo, inte Tolkien! Det funkar bra med mig, bara jag kan få se var citatet kommer ifrån, så.

/Riz

 

[Troberg]

Tillägg

Jag ogillad mycket när man ger fel person äran för ett citat och det dessutom inte ens är troligt att personen skulle sagt det.

Exempel:

I Kult finns följande citat: "I still believe in God, but God no longer believes in me.". Det påstås komma från Andrew Eldritch, vilket är helt fel. Det är Wayne Hussey som klämde ur sig det, långt efter rättsprocesserna mellan dem och Hussey startat The Mission. Vid det tillfället så fanns det en ansenlig mängd definitiv illvilja mellan dem.

Kolla innan ni citerar!

 

[Krille]

"Man bör välja citat från källor som passar rollspelet. Är det inte i Västmark där det finns Babylon 5-citat?"

Två stycken, faktiskt. Dessutom ett Mike Oldfield-citat, ett Alice i underlandet, ett Alice i Spegellandet, tre eller fyra Shakespeare, en Arne Anka, en Megatokyo, två Highlander, en Howard Pyle, en Tennyson och en från Bibeln. Dessutom en Terry Jones.

Så varför denna disparata samling källor? Tja, till att börja med så anser jag att det är viktigare att citatet passar sammanhanget än att källan gör det. Faktum är att jag har svårt att komma på ett bättre citat som illustrerar spelledarens svåra konst än det där från Star Trek: "Risk is a part of the game if you want to sit in that chair." Det skulle väl vara det från Highlander som jag ersatte det med.

Sen är det inte dumt att titta på andra genrer (i form av miljödefinierade genrer). Inspiration kommer från lite överallt ifrån. Man blir lätt begränsad om man inskränker sig till sådant som passar genren. Då är risken stor att man får stårymässig inavel.

Slutligen... det är rätt skoj att se hur folk som tar rollspel på alldeles för stort allvar reagerar när man hädar i sitt eget 1100-talsspel och citerar Babylon 5. Över huvud taget, folk tar saker och ting på alldeles för stort allvar rent generellt. Inklusive sig själva, sina rollspel och rollspelens citat.

 

[Johan K]

Citat ? Jatack !

Jag tycker att citat är en trevlig grej som livar upp stämmningen lite. Speciellt om de passar in i sammanhanget. Så det kvittar egentligen i vilken genere man skriver citat. bara det passar in för just för den specifika situationen.
Gjärna att man har orginalspråket på citatet, känns ananrs som man kan tappa lite av poängen med det..

 

[Lindenius]

Oj, nu blev det allvar...

Slutligen... det är rätt skoj att se hur folk som tar rollspel på alldeles för stort allvar reagerar när man hädar i sitt eget 1100-talsspel och citerar Babylon 5. Över huvud taget, folk tar saker och ting på alldeles för stort allvar rent generellt. Inklusive sig själva, sina rollspel och rollspelens citat.

*funderar på att ta åt sig lite*

Jag håller inte riktigt med om den slutsatsen du gör. Jag tror det handlar mer om att folk tar olika allvarligt på olika saker. Enligt vad jag förstått har du utförliga beskrivingar av medeltida liv och leverna i Västmark - det är ett tecken på att du tar det allvarligt. Allvarligt på ett positivt sätt alltså.

Våra specialistkunskaper/intresseområden gör att vi alltid tar vissa saker mer seriöst än andra. I mitt fall är genreblandningar ett av dessa.

//Erik - har en kopp det står baa baa baa baa baa på.

 

[Krille]

Re: Oj, nu blev det allvar...

"Jag tror det handlar mer om att folk tar olika allvarligt på olika saker."

Framförallt handlar det nog om att folk tar allvarligt på saker på olika sätt.

"Enligt vad jag förstått har du utförliga beskrivingar av medeltida liv och leverna i Västmark - det är ett tecken på att du tar det allvarligt. Allvarligt på ett positivt sätt alltså."

Jo, det finns ju allvarligt och allvarligt. Allvarligt på ett negativt sätt är ju då när man inte tål att ens älskade disciplines kallas för "superkrafter" av knasbollar som hävdar att rollpersonerna i ett visst spel är superhjältar i svarta läderkläder och långrock istället för trikåer, eller att det finns Trek-citat i ett medeltidsrollspel.

Tar man så hårt på sin hobby att man inte tål att det skojas om och med den så tar man den för allvarligt, på ett negativt sätt.

 

[Rosen]

Jag älskar citat och oneliners, speciellt när de rycks ur sitt sammanhang och byter innebörd.

Min favorit i den genren:
"Skåne är till för människor, till skillnad från Danmark."
(Anders Blixt)

Det var en helt relevant observation i sitt sammanhang - en diskussion om Wastelands - men den blir rätt bisarr om man plockar ut den.

--
Åke

 

[Troberg]

Det var en helt relevant observation i sitt sammanhang - en diskussion om Wastelands - men den blir rätt bisarr om man plockar ut den.

På vilket sätt blir den bisarr? Jag förstår inte hur du menar?!?!?

 

[Magnus_UBBT]

Nobilis är ett paradexempel på hur man försätter läsaren i rätt sinnesstämning med hjälp av citat och utdrag, förvisso påhittade, men ändock.

 

[Rising]

"Tja, till att börja med så anser jag att det är viktigare att citatet passar sammanhanget än att källan gör det."

Budskapet är ofta större än textens omedelbara innebörd. Om jag säger "arbete gör dig fri" så kommer du säkert ha en bitter smak av koncentrationsläger i munnen, även om orden i sig inte antyder något sådant.

Till budskapet räknar jag upphovsmannen. Och det gör ju alla, tänk bara hur annorlunda det hade varit om "in the future everyone will be famous for fifteen minutes" hade sagts av den dokusåpa-ansvarige på kanal 5.

Eller om Michael Jacksons text till "rock with you" hade varit skriven av Mike Tyson:

"Don't try to fight it
There ain't nothing that you can do
Relax your mind
Lay back and groove with mine"

Citatet i sig är bara en del av budskapet som når läsaren. Upphovsmannen är en annan viktig del.

---

Jag håller med dig om att man får inspiration från alla håll och kanter. Faktum är att jag undrar om man överhuvudtaget kan srkiva något som inte egentligen bara är en individualisering av vad någon annan sagt/skrivit innan.

Kan jag egentligen skriva att "glömskan är ljuvare än något minne", eller är det bara en parafras på "silence is the new noise" eller "ingen möbel är så vacker som platsen den stod på efter att man avlägsnat den"?

Jag tror det där sista är Woody Allen igen, om jag nu skriver ett rollspel där Woody Allen skulle ge taskiga associationer, kan jag inte ta min egen text om "glömskan.." istället?

I det där läget tycker jag att ett citat är rätt slappt och lite fåfängt. Det går precis lika lätt att hitta på något eget med samma innebörd som citatet man inspirerats av. Då kan man dessutom ge det en färg och en prägel som ökar stämningen när man läser rollspelet.

Den rädsla du uttrycker för "storymässig inavel" ser jag istället för ämnesmässig idissling. Alltså att man tar ett citat från Jung så fort man har med drömmar att göra, eller Machiavelli i ett kapitel om stadsskick. Om man istället gräver lite djupare i böcker från författare som passar stämningen i ens rollspel, då kan man kanske hitta en text som är mindre uppenbar och som kittlar sinnena.

/Rising

 

[Troberg]

Nobilis är ett paradexempel på hur man försätter läsaren i rätt sinnesstämning med hjälp av citat och utdrag, förvisso påhittade, men ändock

Ah, påhittade citat är ju så underbara. Warhammer 40k, åtminstone andra editionen som jag hade (och ångrar nåt så fruktansvärt att jag sålde (någon som har en extra?)...), hade ju så undebara citat.

"Camouflage is the color of fear. I have no fear of death. My colors I wear openly, they proclaim louder than any words: I'm proud to live, I'm proud to die."

"Here I am and here I shall die"

Det är sådant som ger stämning till ett spel.

 

[Krille]

Everything I know, I learned from Babylon 5

"Om man istället gräver lite djupare i böcker från författare som passar stämningen i ens rollspel, då kan man kanske hitta en text som är mindre uppenbar och som kittlar sinnena."

Grejen är att stämningen inte alltid uttrycks i miljön, så att säga.

För att återigen ta paradoxen Babylon 5-citat i Västmark: Västmark är oerhört inspirerat av Babylon 5. Inte vad gäller miljö, utan snarare vad gäller teman och struktur. Visst, det är ont om rymdsaxare i Babylon 5 och det krävdes ett sjujävla skohorn och en överdos vaselin för att få in riddare (det gick dock: avsnittet heter "A Late Delivery from Avalon", i vilket Babylon 5 får besök av ingen mindre än kung Arthur).

En av grundtankarna bakom Babylon 5 verkar vara att ibland kan vi råka bli centrumpunkten för en händelseutveckling som kan påverka allt omkring oss.

En annan grundtanke är att saker och ting förändras. Det Babylon 5 som vi lämnar i slutet på säsong 5 är inte samma Babylon 5 som vi kom till i pilotavsnittet. Samma sak gäller Västmark: världen förändras. När kampanjen är slut så är det inte samma Västmark. Någonting har hänt i världen.

En tredje grundtanke är att väldigt mycket i Babylon 5 bygger på en bakgrund som blir mer och mer uppenbar. Sheridans bakgrund som krigshjälte ger honom mängder med problem med de gamla fienderna. Sinclairs bakgrund som utvald av fienden ger honom problem med den egna flottan. Garibaldi har problem med flaskan. Ivanova håller sin telepati hemlig och avskyr Kåren. Delenn var den avgörande rösten som startade Minbari-kriget som nästan förintade människorna. Alla de här forna egenskaperna återkommer gång på gång i serien och visar sig vara avgörande. Den bygger på personerna, helt enkelt. Samma sak i Västmark: genom att ge rollpersonerna ett förflutet och en spelvärdemässig koppling till den så finns den där och kommer in i spelet. På så sätt kan spelledaren bygga kampanjen på rollpersonerna, och bakgrunden kommer in i spelet gång på gång.

Slutligen har vi den episka kampanjformen, med anslag, mittdel och slut. Babylon 5 planerades som en ståry över fem säsonger på samma sätt, något som ingen försökt tidigare annat än i korta miniserier. Den episka kampanjformen är central i Västmark, så central att en rätt stor del av spelledarkapitlet tar upp den.

Med allt detta i bakgrunden, kan du nu på något sätt motivera varför Västmark inte skulle innehålla citat från Babylon 5?

 

[Sodivra]

"Berättelserum", oj jag kan också hitta på termer.

Jag vill också svara på den här frågan.

Med allt detta i bakgrunden, kan du nu på något sätt motivera varför Västmark inte skulle innehålla citat från Babylon 5?

För att de som läser Västmark kanske inte sett Babylon 5.
Det är ju något vi diskuterat förut - Vems bild av verket är den sanna? Upphovsmannen eller betraktaren?

Jag kan förstå att Babylon 5 synkar bra med din berättelsevärld eller hur man ska kalla det, det berättarrum du byggt upp genom erfarenhet, smak och tolkning. Om jag såg Babylon 5 så skulle jag säkert också gilla citatet i Västmark, och kanske förstå Västmark lite bättre, något från ditt berättelserum.

"Berättelserum" var en term jag hittade på just nu, jag vet inte om den ger er något eller om ni tycker den är skit. Vad jag menar är att iallafall jag har en känsla för berättelser, mål jag vill uppnå, saker jag tycker om, berättelsens essens för mig.. En riktig berättelsekänsa alltså. Ska skriva lite om det här i Friföreställnings-tråden tror jag.

Jag gissar iallafall att andra har iallafall något liknande.

 

[Lindenius]

Zorghzzt - intergalaktisk förgörare

Med allt detta i bakgrunden, kan du nu på något sätt motivera varför Västmark inte skulle innehålla citat från Babylon 5?

Det här säger jag förstås utan att ha en aning om vilket citat det är. Med huvudet full fart mot väggen med andra ord.

Tja, ett motiv är väl att den bakgrunden inte ges i spelet och därmed så förstår inte läsaren kopplingen, utan ser bara genreöverskridandet.

Alltså, det problematiska är ju egentligen inte citatet i sig, utan snarare referensen. Det vill säga att det står till exempel "Zorghzzt - intergalaktisk förgörare" som referens i ett fantasyspel. Sedan får väl Zorgzzt säga vad han vill.

//Erik - ett kilo lättare

 

[Sodivra]

Instämmer till fullo. [Lite OT]

Självdistans.

Mmmm. Så nära det kan bli en dygd hos mig. (Försöker att inte låsa mig vid dygder och dogman) Självdistans, att kunna se sig själv med olåsta perspektiv, ÖKAR allvaret på sätt och vis. Den människa som kan ha självdistans ser jag som mer seriös än den överallvarlige. Tar livet seriöst, så att säga.

Självdistans är också en del av mitt berättelserum (Nu när jag börjat använda termen så kan jag lika gärna fortsätta, eller hur?) och därför gillar jag den berättarstil som jag kan hitta i japanska serier och datorspel - Ett slags barnslig okonstlad attityd till dramatiken, hey vi gör en saga här, vi vet att den är för skojs skull.. Vi kan få saker att kännas viktiga utan att vara pretantiösa.

Mina två nuvarande rollspelsprojekt, Lilla Staden vid Berget och Råttorna i Venicetti baserar sig till stor del på självdistans - SvB är lite av en soft drift med fantasyn, lite mossig själv men samtidigt rätt fräsh - IMHO. Råttorna i Venicetti har "äventyrare" som är balla, men samtidigt.. råttjägare.

Hur som helst: Mer självdistans i rollspel! Men det är ju bara jag det.