Jag har inte spelat civ 5 ännu, men jag har varit väldigt intresserad av det, sett en knippe let's plays på youtube och checkat en massa trådar på civfanatics.
Mitt intryck är något i stil med:
1. Att använda hexagoner var ett simpelt, men välkommet, inslag som ändrar och förbättrar spelet utan att ändra grundpremissen för spelserien. Väldigt smart.
2. Jag står lite kluven inför 1upt. På ett sätt är det förstås häftigt att sätta upp ens armé med melee-fighters i fronten och bågskyttar bakom dem; och det öppnar upp för ett spel som mer handlar om att kontrollera terräng än att leda stacks of doom mot varandras städer. Det jag gillar med detta är att man slipper tråkiga scenarier där en stor styrka lufsar omkring på ens land och förstör alla ens gruvor och bondgårdar medan man sitter och trycker bakom ens stadsmurar; men jag tycker generellt sett att detta är mer passande i ett rent krigsspel än ett imperiebyggarspel. Det blir lite fånigt eftersom skalan inte funkar; med bågskyttar som skjuter kors och tvärs över hela nationsgränser. Det är dessutom en stor miss att AI:n inte riktigt verkar fatta hur systemet funkar och envisas med att placera enheter på riktigt korkade sätt eller bara göra idiotiska kamikazeattacker rakt in i ens skottfält.
3. Jag tycker att man har resonerat helt fel med Expand- och Exploit-delarna av 4X-genren. Jag tycker att Civ 4 var en stor framgång över Civ 3 i det att man skippade individuella maintenance-kostnader för byggnader och drog ner på nackdelarna med att sprida ens imperium över en stor area. Att bygga saker och vidareutveckla ens imperium är *roligt* och något som skall uppmuntras i den här sortens spel. I Civ 5 så tar byggnader väldigt lång tid att bygga, allt är belagt med maintenacekostnader och fördelarna av byggnaderna (särskild underverken!) är mindre än någonsin tidigare. Man har på så vis förskjutit fokus från imperiebyggande till fältslag; och detta på ett väldigt matematiskt och micromanagement-förhöjande sätt som jag finner olyckligt. Vidare så saknar jag filmerna för när man byggt färdigt ett underverk.
4. Sättet som städer vidgar sina gränser är mycket mer organiskt och levande än det gamla "feta krysset"; men implementationen är inte den bästa, eftersom man har dålig kontroll över hur och var man vill bredda sitt inflytande. Man är på rätt väg, dock.
5. City-staterna tycker jag har mycket potential. Civ har alltid haft ett ganska klurigt förhållande till sina AI:n. Jag såg en föreläsning från programmeraren bakom AI:n till Civ 3-4 som berättade att det i princip fanns två sorters olika AI:n. Dels "good" AI - en artificiell problemlösare som försöker spela spelet så framgångsrikt som möjligt (där har vi schackdatorer och ens motståndare i Starcraft, m.m.) och dels "fun" AI - vilka är mer av artificiella personligheter som snarare försöker "rollspela" och agera trovärdigt än framgångsrikt. Människorna i SIMS och ens avatar i Black and White är bra exempel på sådana artificiella personligheter. Det intressanta med datormotståndarna i Civ är att de alltid har legat lite i mitten av dessa båda ytterligheter. På ett sätt så är de datormotståndare som försöker spela så framgångsrikt som möjligt, men samtidigt så rollspelar de (Gandhi är sällan inriktad på krigskampanjer och såväl Mao som ryssarna väljer gärna kommunism som stadsskick) och hela spelet hänger till vissa delar på att de ibland måste agera stick i stäv mot vad som hade varit mest framgångsrikt (de tar inte och taktikröstar i Förenta Nationerna-omröstningar, till exempel, utan röstar på den som de tycker bäst om - så att man har ett gott skäl till att skänka gåvor till dem för att därigenom bygga bra relationer; vilket annars hade varit meningslöst). Vad jag skulle vilja se mer av i Civ-serien var att city-staterna tog på sig mer av "rollspelandet" medan de andra civilisationerna kunde bli mer av "motspelare". Jag har alltid tyckt att diplomati-delen av Civ känns lite artificiell eftersom det blir så tydligt att de andra civilisationerna inte spelar för att vinna; så jag gillar verkligen hur city-staterna kan hamna mellan spelarna och bli till slagträn som man måste blidka eller hota till underkastelse. Diplomati-delen av spelet funkar helt enkelt bättre med city-staterna än med de andra civilisationerna. Det jag tycker att Civ 5 missar, dock, är att man har gjort kontakten med de andra civilisationerna lite för dunkel och obegriplig (de känns ofta tämligen random) medan interaktionen med city-staterna är för transparent och mekanisk. Man är ett steg på rätt riktning, dock.
6. Flytet i spelet har blivit väldigt mycket segare. Civ 4 tycker jag var genialiskt i sättet som det hela tiden pockade en på att spela "ett par drag till": Det fanns alltid något att uppfinna eller bygga färdigt inom ett par, få drag, och de första dragen bara rusade på i ett snabbt och smidigt tempo. I Civ 5 så är allt mycket segare och motigare. Det känns som att man betydligt oftare bara får sitta och vänta på att få något gjort. Återigen verkar de ha tagit för givet att man måste ägna sig åt militära kampanjer för att spelet skall funka.
7. Jag gillar verkligen att det bara är att skicka ut trupper över vatten, istället för att bygga dumma båtar och grejer först. Här har man resonerat rätt i mina ögon; för i de gamla Civ-delarna så krävde krigföring mellan olika kontinenter så många olika skepp och supportenheter att de tog hundratals år att genomföra, och sällan var värt riskerna. Lyckades man prickskjuta ner någon av motståndarnas fullastade transporter så kunde han i ett svep förlora ett halvt sekel av samlad produktion; vilket bara var swingy och dumt.
8. Jag förstår inte riktigt poängen med att man övergivit Civic-systemet från Civ 4, även om jag överlag tror att jag föredrar det nya kulturvinstkriteriet. Jag gillar att man kan levla upp ens statsskick, men det känns ändå väldigt mycket plattare än i Civ 4. Jag hoppas att Civ 6 kan åstadkomma något som inte kommer att kännas som en tillbakagång.
9. Individuella förmågor för ledarna är kul och jag gillar hur det ger mer personlighet åt civilisationerna än hur det tidigare varit. Några förmågor (ottomanernas, framförallt) verkar illa valda i mina ögon, dock, medan andra (aztekernas!) är spot-on.
10. Jag gillar den grafiska stilen på menyerna, men tycker att användargränssnittet känns mer konsolinriktat än hur jag hade önskat velat ha det på en PC. Men här vet jag inte riktigt vad jag talar om eftersom jag inte spelat spelet; det är möjligt att det känns bättre när man själv sitter bakom spakarna.