Nekromanti COC Modern-äventyr för få personer

[Ghoulz]

Inte jag!

Jag instämmer fullständigt.

En sak gjorde mig dock lite orolig:

Sedan kan folk påstå att det kan vara ett nyttigt sätt att hantera sina trauman. Må så vara, men det är ett område för experter och jag tänker inte vara den som tar ansvaret för någon annans psykiska välbefinnande utan att egentligen veta ett dyft (vad är egentligen ett dyft???) om ämnet. Man kan ställa till skada också.

Jag hoppas att ingen här tror att jag leker terapeut? Det gör jag nämligen inte. Lyhördhet samt respekt och en bergfast övertygelse om spelledarens amatörmässighet på psykiatrins område.

 

[Ghoulz]

Vad ÄR konst?

Nej, det kan vi lämna åt andra forum. Jag vill bara konstatera att rollspel kan, om intresset finns, vara en konstform. Men, visst, låt oss lämna det därhän.

Jag vill inte känna mig i fara när jag sitter runt spelbordet, men däremot vill jag att det skall vara läskigt.

Läskighet och rädsla är två olika saker. Säg t.ex. att vara rädd för att få cancer "på riktigt" och att vara rädd för att nefariten i kultomgången ska bita en är två skilda ting. Jag vill också att det ska vara läskigt när jag spelar, men det är inte samma sak som att vara rädd. Fan, t.o.m. jag och Rising lyckades komma till ett konsensus om det till slut. Läskig stämning - gärna, rädsla - nej tack. Till syvende och sidst handlar det om att rollspel är en fråga om inlevelse. Om man uppfattar något som läskigt beror det på identifikation med rollpersonen och situationen. Man låtsas så bra att man (för tillfället) går upp i rollen. Oavsett vad man spelar och vad de innehåller är det vad jag vill ha ut av rollspelet.

En genomarbetad kampanj är helt enkelt mer genomarbetad, vilket är ett positivt attribut i sig. Jag anser dock inte att den är vare sig finare eller mer konstnärlig.

Okej, jag anser att det föreligger en kvalitetsskillnad och att det ena därmed är finare och mer konstnärligt. Nu har vi gjort den poängen. Ingen mer diskussion om Bingolotto kontra Dramaten.

Vill bara infoga att det är uppenbart att person A inte vet något om konst.

 

[Ghoulz]

Re: Ångest

Bara så länge som folk påstår att jag är en sämre rollspelare då jag inte vill rollspela ångest på grund av att jag har upplevd verklig ångest.

Nu handlade det inte om ångest från början utan om inlevelse och ambition. Var det slarvigt av mig att använda ångestrollspelen som exempel? Uppenbarligen, men återigen: det handlade om inlevelse och ambition. Spela vad du vill.

Problemet är om en spelare anses vara en sämre rollspelare då hon inte vill spela T2000, eftersom det ger henne alldeles för starka associationer till den natten då serberna invaderade hennes hemby.

Det kan jag ta till mig och förstå. Men det är inget som tvingar henne. Möjligtvis kompistryck, men jag tror att det är ett marginellt problem i rollspelssammanhang.

Ett tips: var försiktig med sådana påståenden. Det kan alldeles för lätt tolkas som att alla andra är instabila, opålitliga och osäkra på sig själva.

Förhoppningsvis kan det också uttolkas som att jag vindlägger mig om att ha röven fri när det gäller stämningar pga oetiskt spelledande. Skämt åsido, lighten up. Du verkar utgå från att allt jag skriver är personliga förolämpningar. Vad jag menar är att jag känner mina spelare, jag delar mycket livserfarenheter med dem och vi vet vad som gäller när vi spelar ihop. Vi kan säga stopp när som helst. Vad det gäller rollspel.se har jag svårt att se vad det har med mig att göra...

 

[Selly]

Re: Vad ÄR konst?

"Läskighet och rädsla är två olika saker."

Det var ganska exakt det jag sade, faktiskt, fast med andra termer.

"Läskig stämning - gärna, rädsla - nej tack."

Åsså handlar det ju inte enbart om stämning dårå. Inte enligt mig iaf. Därför tycker jag att "rädsla - gärna, fara - nej, tack" är en bättre formulering.

"Vill bara infoga att det är uppenbart att person A inte vet något om konst."

Vill bara infoga att det inte stämmer, men att det däremot är uppenbart att person B är en pretentiös idiot.

 

[Ghoulz]

Transparens och dialog

Det är viktigt att ha spelarnas tillåtelse innan det blir för tungt. De måste ju vara medvetna om vad det är för skit de ska vara med om. Mitt obehag inför situationen mer hr. Okänslig Sl beror på att jag alltid är noggrann med att kolla av situationen (dessutom tycks han ha försvarat sig illa, såvitt jag uppfattade det hela bad han inte om ursäkt). Jag för också ett kontinuerligt samtal om rollspel och teman i det vi spelar med de som ingår i min spelargrupp. På så vis känner jag att det finns ett konsensus om vilka ämnen som är kosher att ägna sig åt. Dialog är rollspelets själva karaktär, och utbytet är livsviktigt. Man skapar ju saker tillsammans.

 

[Troberg]

Re: Inte jag!

Jag hoppas att ingen här tror att jag leker terapeut?

Nejdå, jag ville bara avskräcka andra från att pröva. Det är ungefär lika smart som alla amatörråd hur man blir av med en nackspärr...

 

[Krille]

Re: Ångest

"Det kan jag ta till mig och förstå. Men det är inget som tvingar henne."

Du missar poängen. Poängen är inte att hon inte vill spela T2000. Poängen är att hon inte ska behöva stå ut med att anklagas för att vara en sämre rollspelare för att hon inte vill spela T2000. Eller att jag inte ska behöva stå ut med att anklagas för att vara en sämre rollspelare för att jag inte vill spela ångestrollspel.

"Du verkar utgå från att allt jag skriver är personliga förolämpningar."

Nej, jag påpekar stillsamt att ditt ordval gör att du lätt kan misstolkas som att allt du skriver är personliga förolämpningar.

 

[Ghoulz]

Re: Ångest

Poängen är att hon inte ska behöva stå ut med att anklagas för att vara en sämre rollspelare för att hon inte vill spela T2000.

Nehej. Okej. Visa mig det exakta citat som du ständigt återkommer till där jag anklagar dig för att vara en sämre rollspelare. Peka på ett otvetydigt citat, inte ett där du på något vis uttolkat det. Något mer otvetydigt än "mr. Automatkarbin" krävs. Vi var, enligt mitt sätt att se det, oense om betydelsen av stämning och inlevelse. Personligen anser jag att rollspel går ut på att låtsas. Tar man bort hela föreställningsprylen och utgår från sina egna resonemang och inte rollspersonens kan man ju knappast komma och klaga på folk som ägnar sig åt rollgestaltning. Kan vi komma överens om att vi båda uttryckte oss klumpigt och kasta oss in i diskussioner om något annat nu?

Nej, jag påpekar stillsamt att ditt ordval gör att du lätt kan misstolkas som att allt du skriver är personliga förolämpningar.

Personligen är jag rätt trött på alla antydningar om vilken livsfara min naiva intsällning till och sjukliga fascination vid ångest innebär. Jag är också rätt trött på alla anklagelser om elitism. Jag har erkänt att jag gör ett urval när det gäller spel genom att bara spela med människor jag trivs med. Jag erkänner att jag tycker bättre om en viss typ av spelande. På samma sätt som du i ett antal omgångar framhållit livsfaran med ångestrollspel har jag framhållit att jag gillar det. Det är allt.

 

[Troberg]

Re: Ångest

Du missar poängen. Poängen är inte att hon inte vill spela T2000. Poängen är att hon inte ska behöva stå ut med att anklagas för att vara en sämre rollspelare för att hon inte vill spela T2000.

Här tänker jag sticka ut hakan och säga att hon kanske bör fundera på om rollspel överhuvudtaget är rätt hobby för henne. Har hon sådana problem med vapen och våld så kan det vara svårt att spela rollspel. Face it, de flesta spel är som gjorda för att vara porrtidningar åt en vapenfetishist och svårigheterna är ofta i form av våld.

Jag skulle i alla fall vara nervös inför att ha en sådan spelare när jag spelleder, mest för hennes skull, men även för min egen skull.

 

[Krille]

Re: Ångest

"Här tänker jag sticka ut hakan och säga att hon kanske bör fundera på om rollspel överhuvudtaget är rätt hobby för henne."

Tja, om vi talar om praktikanttjejen så konstaterade hon illa fort att det faktiskt inte var rätt hobby för henne, så jag nämnde inte den saken nåt mer, helt enkelt. Och en underbar ömsesidighet inträffade: hon rackade inte ner på mig för att jag spelade rollspel, och jag rackade inte ner på henne för att hon inte spelade rollspel. Vi är fortfarande de bästa kompisar.