Vad gäller hur man beskriver tror jag däremot på mer allmänt hållna riktlinjer (första gången man ser något naturligt men hemskt kan man beskriva det typ såhär... Första gången man ser något övernaturligt kan man beskriva det typ såhär...) ALlmänt hållna tips om glossolalia, minneskrångel och motsägelser helt enkelt.
En grej jag funderar på är om man kan bygga upp nåtslags immunitet. När man sett tolv olika sorters Mythosmonster, påverkas man lika starkt av det trettonde då?
Min tanke var att eftersom det här är ganska far off från "vanligt" spelande så kunde det vara schysst med ett par exakta exempel som komplement till de allmänt hållna riktlinjerna.
Beträffande immunitet tycker jag nog det. Antalet/graden av taggar man har borde korrespondera inte bara till sinnesjukdom utan även till hur mycket man lever i mythosen och således inte blir lika påverkad.
Tricket hänger på att man kan behandla gruppen som en och samma person. Det kan förklaras med masspsykos. Inget nollställer skräckkänslan som att få reda på att man är galen. Om en rollfigur får en galen beskrivning medan de andra får en riktig beskrivning så faller det platt. Hur kan man styra upp detta?
Det är därför spelledaren i förväg ska inviga de spelare som INTE är drabbade.
När spelledaren beskriver något galet agerar de invigda spelarna som om det inte vore galet, medan de drabbade spelarna varken vet ut eller in.
Tricket hänger på att man kan behandla gruppen som en och samma person. Det kan förklaras med masspsykos. Inget nollställer skräckkänslan som att få reda på att man är galen. Om en rollfigur får en galen beskrivning medan de andra får en riktig beskrivning så faller det platt. Hur kan man styra upp detta?
Jag, som har blivit spelled med detta system, betraktar inte detta som något större problem.
Rollpersonerna en grupp. De är med om nästintill exakt samma grejer. Det gör inget om gruppen drabbas av masspsykos, för allt är redan mass-.
Det är dessutom inte omöjligt att rikta beskrivningar till särskilda spelare, utan att visa upp dessa som falska.
Säg att en rollperson väljs ut för att först gå in i ett hus. En man dyker upp och rusar mot nämnda rollperson, som dänger till mannen i huvudet. Spelledaren säger »Han faller till marken, men du ser hur han börjar ta sig upp« (något som inte är »sant«).
Det behövs inte mer. Övriga spelare behöver inte få någon beskrivning. Behövs det, eller om de frågar »Rörde han sig verkligen?« så är det bara att svara lite avvikande och inlindat och göra spelarna osäkra på vem av dem som egentligen är galen.
Problemet med att göra det oförutsägbart är att man då samtidigt gör sig av med en grundgrej i systemet; att det ska förstärka det som redan finns. Att världen ska färgas av ens upplevelser. Det ska bli som en ekokammare...
Sedan; även om du ni vet "ok, jag har varit med om en massa otäcka saker i vatten, och nu ser jag konstiga saker i vattnet" - det är ju fortfarande så att man inte vet om spelledaren säger att man ser otäcka saker i vattnet för att det finns otäcka saker eller för att spelledaren har en hög "otäcka saker i vattnet"- taggar på dig. Så osäkerheten finns fortfarande där - den grundläggande osäkerheten i att inte kunna veta om man kan lite på sina sinnen.
Bara om man sköter det fult; det är väl klart att folk ser olika saker även i vanliga fall? Vissa rollpersoner lägger märke till vissa ledtrådar, andra inte, etc. Jag brukar iaf variera mina beskrivningar på det viset.
Sedan kan fåglar flyga iväg etc - det konstiga man ser (oavsett om det sedan gömmer sig för övriga eller inte) kan antingen vara att man är tokig - eller ett läbbigt monster på riktigt, men som inte syns hela tiden.
En sak har väl blivit tydlig, av döma av andra trådar: du och jag spelar med olika agendor. Men, I still think this is awesome! Jag tror också bestämt att även jag kan ha användning för liknande mekanik.
Sedan vill jag inte börja klampa in med mina funderingar, eftersom vi som sagt spelar olika. Om det blir av att jag använder mig av det, och känner att det behövs, så får jag väl skapa min egen tråd. Jag vill alltså mest ge dig tummen up; gogo!
Så... En rätt givande tråd, på det hela taget. Jag har fått en del finslipning gjord. Målet är ju att bygga nåtslags produkt av det här, antagligen bara PDF men ändå.
Om jag ska försöka mig på nåtslags översikt över vad som "behöver förklaras" då:
Skräcksystemets syfte
-kort om berättare man inte kan lita på
Det hemliga pappret
-Varje rollpersons upplevelser noteras.
-Varje upplevelse ger också 1 eller flera taggar (behöver bättre ord)
-Får man samma tagg flera gånger ökar den i värde.
-Varje gång man får en liknande Upplevelse noteras det också.
Att beskriva upplevelser
-När man får en upplevelse för första gången så blankas den typ helt. Tidshopp i narrativet (minnesförlust), alternativt helt felaktiga beskrivningar som normaliserar. Även glossolalia är ett alternativ. Lite olika om det är en onaturlig eller naturlig upplevelse (död kropp vs färg från bortom tid och rymd) och även "hur illa".
-Sedan gradvis mer korrekta beskrivningar.
Att använda taggar
-Exempel på taggar
-Några konkreta exempel på hur man kan variera sig inom taggarna
-Fokus; använd sådant spelarna tycks reagera på och tycka är obehagligt.
-Att dölja för olika spelare; alla ser inte samma saker.
-Specifika sinnessjukdomar; våldsamma tendenser, disassociation, vanföreställningar, fobier, schizofreni och hur de kan kopplas till taggar och beskrivningar.
Det jag funderar på just nu:
* Konkret, systemet med immunitet.
Såhär har det sett ut:
Varje upplevelse kan få fyra markeringar. Vi kan kalla dem 1, 2, 3 och 4.
Varje konkret upplevelse har en "nivå" på hur tydlig och hemsk den är. Att se ett hundlik är mindre jobbigt än att se ett människolik, och att se ett människolik på avstånd genom dimma är mindre illa än att se det på nära håll i väl mörkt, suggestivt rum. Ett gäng exempel på varje "nivå" givs. Nivåerna är 1-4.
När man är med om något hemskt, så "räknas" det bara om upplevelsens nivå är högre än det man redan har. Eller mer exakt, man får bara nya taggar om upplevelsen är värre.
Det jag vill åt är:
- Avtrubbning. Ju fler gånger man ser en Byakhee, desto mer "van" vid dem blir man, och desto mer tydligt/korrekt ser man dem.
- Om man sett många varelser tidigare, så kan man hoppa över det första steget. Dvs har man sett säg 4-5 onaturliga grejer så är man redan så avstrubbad att systemet räknar med att man sett _alla_ varelser en gång redan, dvs man får inte den där allra första jättekonstiga beskrivningen. Jag känner att det här kan vara intressant att skilja på naturligt/onaturligt, men jag vet inte.
Jag upplever inte att mitt system hittills är optimalt för att nå det jag vill åt. Förslag?
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.
