För min del har det löst sig på olika sätt.
1) I något scenario har de kunnat ägna sig åt undersökningar med sina rollpersoner, helt enkelt för att de haft undersökande yrken. Kanske som journalister, poliser eller detektiver. Då gick själva skräckbiten hand-i-hand med deras vardagliga aktiviteter.
2) Någon annan gång har de helt enkelt spelat studentynglingar i USA som får skolgången betalad av föräldrarna. Aristokratungar, med andra ord. Då blev inte jobb något problem, eftersom de inte hade några till att börja med. Skolan blev också en tillgång och resurs. (Särskilt om man pluggar vid Miskatonic... men det enda mina spelare någonsin fått göra är titta lite på omslaget av Necronomicon genom en glasmonter).
3) Fattigdom är en annan grej. Du begränsas starkt i hur långt du kan resa, vad du kan köpa för att genomföra den ena eller tredje ritualen och vem som kanske överhuvudtaget vill ha med dig att göra. Taget till sin spets kan man gestalta slavar eller tiggare, så blir det flera nivåer av problem. För vilken polis bryr sig om en tiggare som vädjar om att få bli inlåst i en cell för att han är förföljd av fiskmänniskor?
4) Sedan kommer vi till det du antagligen är ute efter. Individer som har helt andra jobb än vad de egentligen sysslar med under äventyren. Bilförsäljare, cykelbud, kloakrensare eller råttfångare, kanske. Vanligt folk.
Här kan man använda sig av de knep Lovecraft använder sig av. Till exempel att dra ut handlingen över långa tidsrymder, så att de individuella rollpersonerna får baka in själva "äventyret" i vardagen. Cykelbudet kan passa på att norpa den där gamla boken när han lämnar saker hos antikvitetshandlaren. Bilförsäljaren kan låta smuggla artefakter i fodret på bildörrarna. Kloakrensaren kan leta reda på proppskåp och kortsluta strömmen till psykhemmet där den gamle kamraten (och tidigare RPn...) hamnat. Et cetera.
Utdragna handlingar sker över veckor, vilket också är ganska rimligt eftersom det kan ta lång tid att förstå sig på Unausprechlichen Kulten eller kartlägga vissa gamla medeltida stammars folkvandringar kring kuststäderna efter elfenbenskusten...
Det finns säkert mer knep också. Men det jag åsyftar är att rollpersonernas normala sysselsättningar verkligen inte behöver vara några problem. Snarare tillgångar. Sedan får man anpassa spelet efter vardagen istället för tvärtom. För det är få som slutar sina jobb och och reser till Bahamas dagen efter de hittat en konstig grön staty eller snubblat över en bok från medeltiden.
