Mogger
Hipsteranka
Då har vi premiärspelat CoC Sverige. Först, vi har spelat rätt mycket CoC genom åren, så vi är bekanta med system, mythos och setting. Själv är jag ingen expert på Lovecraft men har läst några böcker och spelat en del kampanjer och äventyr. Men jag kan inte rabbla monster eller gudar.
1. Göra RP
Enkelt och rättframt. Jag har ju alltid tyckt att CoC klarar sig rätt bra med extremt lätta regler, och hade själv nog valt @krank s Kutulu, men det gick så fort och var så lite jobb så det gjorde inget. Bakgrundstabellerna var en bonus. Min RP blev inte alls som jag hade tänkt mig, men på ett bra sätt. Jag gillar bakgrundstabeller. Gillar inte lika mycket åldersmodifikationer och förflyttningsvärdet kändes nästan parodiskt att räkna ut, givet att vi aldrig kommer använda det
Dock, två utredare såg dagens ljus som båda kändes intressanta och kompetenta. Jag spelar Oscar Sparvenfeldt, en pensionerad flottkapten med gott namn och tät börs. Dock med en storebror som stulit rampljus och karriärmöjligheter, trots sin brist på karaktär och måttlighet. Oscar är snarare ärlig, generös och noga med att göra rätt för sig. Vilket sannolikt legat honom i fatet. Den andre RPn var studiekamraten Efraim Salomonsson, en arkeolog från Lysekil vars studier vid Uppsala gläntat på dörrar som kanske borde hållits stängda. Numera närmast överlärd och med svaga sociala färdigheter. Kommer från en fanatisk prästfamilj.
2. Session #1
Vi hann spela några timmar, och jag måste säga att äventyret känns oerhört habilt! Både jag och den andra spelaren har en del poäng inom historia och arkeologi och inte obekanta med universitetsvärlden. Dessutom har vi båda rötter i Bohuslän, så några eventuella faktafel och logiska luckor skulle inte passare obemärkt. Men det var vattentätt. Superkul! Vi angrep det som in-gamearkeologer (även om min roll snarare är finansiär och glad amatör) och kunde utan problem hålla oss in character genom alla moment. Ställa rimliga frågor och få rimliga svar, och överlag enkelt gå in i våra roller. När vi sedan anlände till Bohuslän kom den där obehagliga känslan sakta krypande, som hos en god mysrysare. En alldeles lagom känsla av att "det är något som inte står rätt till här", och kalla kårar längs ryggen.
3. Reglerna
Finns egentligen inte så mycket att säga om dessa. Att kunna pressa slag var kul. Det ger ytterligare ett moment som är intressent, och som sagt tycker jag inte att CoC lutar sig så starkt på sitt regelsystem.
4. Första intryck
Mycket gott. Sverige på 20-talet och Cthulu gifter sig väl och äventyret verkar riktigt starkt!
1. Göra RP
Enkelt och rättframt. Jag har ju alltid tyckt att CoC klarar sig rätt bra med extremt lätta regler, och hade själv nog valt @krank s Kutulu, men det gick så fort och var så lite jobb så det gjorde inget. Bakgrundstabellerna var en bonus. Min RP blev inte alls som jag hade tänkt mig, men på ett bra sätt. Jag gillar bakgrundstabeller. Gillar inte lika mycket åldersmodifikationer och förflyttningsvärdet kändes nästan parodiskt att räkna ut, givet att vi aldrig kommer använda det
Dock, två utredare såg dagens ljus som båda kändes intressanta och kompetenta. Jag spelar Oscar Sparvenfeldt, en pensionerad flottkapten med gott namn och tät börs. Dock med en storebror som stulit rampljus och karriärmöjligheter, trots sin brist på karaktär och måttlighet. Oscar är snarare ärlig, generös och noga med att göra rätt för sig. Vilket sannolikt legat honom i fatet. Den andre RPn var studiekamraten Efraim Salomonsson, en arkeolog från Lysekil vars studier vid Uppsala gläntat på dörrar som kanske borde hållits stängda. Numera närmast överlärd och med svaga sociala färdigheter. Kommer från en fanatisk prästfamilj. 2. Session #1
Vi hann spela några timmar, och jag måste säga att äventyret känns oerhört habilt! Både jag och den andra spelaren har en del poäng inom historia och arkeologi och inte obekanta med universitetsvärlden. Dessutom har vi båda rötter i Bohuslän, så några eventuella faktafel och logiska luckor skulle inte passare obemärkt. Men det var vattentätt. Superkul! Vi angrep det som in-gamearkeologer (även om min roll snarare är finansiär och glad amatör) och kunde utan problem hålla oss in character genom alla moment. Ställa rimliga frågor och få rimliga svar, och överlag enkelt gå in i våra roller. När vi sedan anlände till Bohuslän kom den där obehagliga känslan sakta krypande, som hos en god mysrysare. En alldeles lagom känsla av att "det är något som inte står rätt till här", och kalla kårar längs ryggen.
3. Reglerna
Finns egentligen inte så mycket att säga om dessa. Att kunna pressa slag var kul. Det ger ytterligare ett moment som är intressent, och som sagt tycker jag inte att CoC lutar sig så starkt på sitt regelsystem.
4. Första intryck
Mycket gott. Sverige på 20-talet och Cthulu gifter sig väl och äventyret verkar riktigt starkt!
