Kritikflykt är vad det är!
Är väl inne på lite samma spår som hr. Aldengran här ovan. Anser att hela begreppsbiten är totalt ointressant - att måla ut sig som fansin känns mer som ett ställningstagande eller alternativt en dragning till undergroundaspekten. Ibland känns det som om vissa fansinmakare, det vill säga de som säger sig göra fansin, är charmade av det faktum att det inte är någon storbudgetproduktion. Anledningarna till dessa kan förstås vara många varav en ganska fundamental sådan säkerligen kan vara avsaknaden av kvalitetskontroll. Du behöver inte stå till svars för någon och om någon kritiserar dig för ditt fansin kan du alltid försvara dig med att du gör den på din fritid och blablabla. Lyckligtvis är inte alla så stramt orienterade och egocentrerade - vad får dem att tro att någon överhuvudtaget skall bry sig om deras blaska?
Fansinmakares produktioner för inte sällan tankarna till "hej, det här är min hemsida"-fenomenet på nätet. En dedikerad person intresserar sig - gillar man fansinkulturen eller i alla fall ämnet så blir det intressant, gör man det inte så känns det amatörmässigt. Genom att kalla sig "fansin" klarar alla den här granskningen, det är ju "dedikerat". Går man ut och kallar sig tidning går tankarna direkt till aktiebolag, anselig budget och inte minst ett visst krav på kvalitet. Folk får det mycket lättare att kritisera och de eventuella spärrar som fanns på grund av det "charmerande dedikerade arbetet" som gjorts med fansinet är troligen som bortblåsta. Hur skulle vi reagera om DN fick en konkurrent som stavade fel i varannan mening, hade taskig meningsbyggnad och inte minst råkade tappa en sida här och var, snett dessutom? Den hade hyvlats ned.
Jämför Kalles rollspelstidning med Codex. Den förra är "tryckt" i pappas kopiator på jobbet, snett och dessutom dåligt häftad. Layouten gör i bästa fall texten läslig, inte sällan staplar den antingen effekter eller text på ett allt annat än trevligt sett. Korrekturläsning? Icke sa nicke, det är tråkigt så det var visst inte så noga.
Codex å sin sida har layoutare, färg, tryck, råd att köpa in bilder och gör inte fullt så många fadäser med saker som försvinner. Texterna är förhoppningsvis korrekturlästa (även om man undrar ibland). Snyggare, bara lite dyrare - om alls - och professionell.
Vilken av dessa får mest kritik? Vissa hackar på allt, men jag kan lova att majoriteten är betydligt vänligare mot Kalle än de är mot Codex. Varför? Codex har betalt. Codex har budget. Codex skall ha kompetenta människor som gör allting. Minsta lilla fel är därmed skandalöst.
Rätt eller fel, det skiter jag blankt i. Min poäng är att fansin ofta används som begrepp när man inte vill ta på sig trycket mot en "riktig" publikation. Hur många fansin klarar granskningen? Just det.
Innan någon attackerar mig för fullt, börjar svära eller laddar pistolen vill jag att ni tar följande punkter i åtanke:
* Jag gillar fansinkulturen, stödjer den när jag kan, köper det mesta.
* Jag är ingen större fan av Codex av olika anledningar, läser hellre fansinen...
* Jag anser att en tidnings charm inte ligger i hur väl PhotoShop utnyttjas.
* Jag är fullt medveten om att texten ovan långtifrån kan appliceras på alla fansinmakare.
* Jag är trött på det här nu.
Låt höra...