Nekromanti Cogservatism

[God45]

Jag såg någon online peka ut hur det är så lite punk i Steampunk att han hade börjat kalla det Cogservatism. Punk ska ju handla om att spela marginaliserade karaktärer som slåss mot samhället och "The Man". Men i Steampunk spelar man alltid rika, vita, gentlemän och grevar med en massa pengar som åker runt på äventyr med sin steampunk Tech. Man är "The Man".

Så jag började tänka på hur man skulle designa ett spel som var både Steam och Punk. Och jag hade problem med det, vem vill spela en gruvarbetare som jobbar 100 timmarsveckor och dör av lungsot vid 22 liksom? Jag vill inte spela det i alla fall... Eller vill jag det? Hur kan man göra det här coolt?

Så jag vänder mig nog till er här på forumet, hur kan man göra ett Steampunk spel som inte bara är Cogservatism?

 

[chrull]

Limma på lite kugghjul här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Franska_revolutionen så är det nog klart.
<object width="425" height="350"> <param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/TFCuE5rHbPA"></param> <param name="wmode" value="transparent"></param> <embed src="http://www.youtube.com/v/TFCuE5rHbPA" type="application/x-shockwave-flash" wmode="transparent" width="425" height="350"> </embed></object>


Förövrigt så trodde jag vi var överens om att Steampunk är förbjudet 2013.

 

[krank]

Tja...

Låt spelarna spela fattiga; alltså inte gruvarbetare utan trasproletariat; desperata, fattiga, hungriga. Kanske finns det en särskild sorts magi de har tillgång till. Äventyren kan handla om överlevnad i ett steampunk-utopias utkanter; man bråkar med andra "gäng", kanske blir man anlitad att stjäla något från en rik snubbe...

 

[Vimes]

Problemet med steampunken, i jämförelse med cyberpunken, är att du inte har några kompetenta "punkare". I cyberpunken har du hackers, Takeshi Kovacs och så vidare. I steampunken har du inga naturliga hjältar som slår underifrån. Rimligtvis borde steampunkens punkhjältar vara revolutionärer och så vidare. Dock tror jag att det känns "fel" på grund av att själva hjältekonceptet kräver indivudualism.

Eller såhär: cyberpunken har starka, kompetenta, individualistiska "punkare", det finns inga sådana naturligt i steampunken.

Ett alternativ är att spela steampunk med noir-hjältar. Ta noir-konceptet och flytta det till steampunk/1888/London/zeppelinare/mässing/jaddedi. Det tror jag skulle funka bra. Steampunk är mest estetik egentligen, tror jag.

 

[Sodivra]

Jag såg någon online peka ut hur det är så lite punk i Steampunk att han hade börjat kalla det Cogservatism. Punk ska ju handla om att spela marginaliserade karaktärer som slåss mot samhället och "The Man". Men i Steampunk spelar man alltid rika, vita, gentlemän och grevar med en massa pengar som åker runt på äventyr med sin steampunk Tech. Man är "The Man".

Så jävla sant!

Ta Cyberpunk och ersätt cyber med ånga? Tänk nationalism, imperialism, exploatering och ostindiska kompaniet istället för megakorper, och kapitalism, pengar, alienation, och exploatering istället för cyber och cyberpsykos.

En rollpersonsgrupp kan vara ett fackförbund.

 

[Krille]

unk ska ju handla om att spela marginaliserade karaktärer som slåss mot samhället och "The Man". Men i Steampunk spelar man alltid rika, vita, gentlemän och grevar med en massa pengar som åker runt på äventyr med sin steampunk Tech. Man är "The Man".

Byt kön. Spela inte "The Man". Spela "The Woman".

Då kan du spela rik, vit och civiliserad med en massa pengar, och du kommer ändå vara en marginaliserad andra klassens varelse som inte har rösträtt och i praktiken är din fars eller makes ägodel.

 

[God45]

Fan vad många bra svar jag fick direkt.

En rollpersonsgrupp kan vara ett fackförbund.

Den här iden rockar! Perfekta sättet att få ihop en spelargrupp. Man jobbar för något bra men man kan ändå slåss med folk och grejer.

Byt kön. Spela inte "The Man". Spela "The Woman".

Den här iden är intressant, men jag vet inte hur kul det skulle vara att spela... Antingen spelar man som ett vanligt Steam punk spel eller så blir det väldigt pratigt känns det som. Eller missförstå jag?

Ett alternativ är att spela steampunk med noir-hjältar. Ta noir-konceptet och flytta det till steampunk/1888/London/zeppelinare/mässing/jaddedi. Det tror jag skulle funka bra. Steampunk är mest estetik egentligen, tror jag.

Att spela The shadow är en cool ide men det känns om det bara kommer bli noir och inte så mycket stea punk...

Kanske finns det en särskild sorts magi de har tillgång till.

Jag tänkte inte ens på att lägga in magi och grejer... Vad för sorts magi skulle det här kunna vara.

Äventyren kan handla om överlevnad i ett steampunk-utopias utkanter; man bråkar med andra "gäng", kanske blir man anlitad att stjäla något från en rik snubbe...

Det här låter som bra material för äventyr Det känns ganska Svavelvinter på något sätt.

 

[krank]

Jag tänkte inte ens på att lägga in magi och grejer... Vad för sorts magi skulle det här kunna vara.

Jag kom in i steampunken via PC-spelet Arcanum, så det är därför jag alltid tänker magi =)

Jag tänker vild, kollektiv magi som inte alltid gör som man vill. Bindande av den nya tidens andar; maskingastar och ångdemoner. Spritmagi, gruvmagi, strejkmagi, maskinmagi, smutsmagi, fulmagi, våldsmagi, klasshatsmagi.

Fan, det här vill jag spela. Rollpersonerna är ett gäng udda underklassmagiker i en fördjävligt samhälle. Klasskamp och överlevnad. Smuts och blod och fabriksrök.

 

[Mogger]

Så jag vänder mig nog till er här på forumet, hur kan man göra ett Steampunk spel som inte bara är Cogservatism?

Man förlägger handlingen till New Crobuzon.

 

[God45]

Så jag vänder mig nog till er här på forumet, hur kan man göra ett Steampunk spel som inte bara är Cogservatism?

Man förlägger handlingen till New Crobuzon.

Jag kan inte läsa China Mieville utan att kräkas lite i min egen mun så jag kan inte motbevisa det här. Vad för något från det är passande här?

 

[Krille]

Byt kön. Spela inte "The Man". Spela "The Woman".

Den här iden är intressant, men jag vet inte hur kul det skulle vara att spela... Antingen spelar man som ett vanligt Steam punk spel eller så blir det väldigt pratigt känns det som. Eller missförstå jag?

Ja, du missförstår.

Tanken är inte att man ska stå och tjata om kvinnors rättigheter, utan att man är en andra klassens varelse oavsett hur förfinad och högklassig och rik man är. Däri har du automagiskt ett motstånd för dig som vanlig cogservativ äventyrare. Dörrar är stängda på grund av ditt kön, du får en massa extra krångel med precis allting plus en massa mansplaining på köpet, ditt inflytande räknas enbart genom din far eller make, du kommer att anklagas för samhällsomstörtande verksamhet etc.

Kort sagt, som kvinna blir du ungefär analog till gatornas massor i cyberpunken, och som kompetent kvinna så blir du ungefär analog till cyberpunkens punkiga hjältar.

 

[Mogger]

Jag kan inte läsa China Mieville utan att kräkas lite i min egen mun så jag kan inte motbevisa det här. Vad för något från det är passande här?

I princip, ta all jävla skit från dagens nedgångna storstäder - kriminalitet, droger, rasism, polisbrutalitet, etc - och all jävla skit från dagens politik - korruption, nepotism, maktmissbruk, etc - och släpp ner några eländiga, vilsna personer i smeten. Utstötta, misstrodda, i klorna på de mäktiga och hänsynslösa, rädda, ensamma...

Krydda med "crisis energy", "dreamshit", ångdriven bionetik, skalbaggsfolk och allt annat coolt du kan komma på så är du hemma.

(Fast, gillar man inte China Miéville ligger ens preferenser så långt ifrån mina att vidare diskussion sannolikt är meningslös )

The river twists and turns to face the city. It looms suddenly, massive, stamped on the landscape. Its light wells up around the surrounds, the rock hills, like bruise-blood. Its dirty towers glow. I am debased. I am compelled to worship this extraordinary presence that has silted into existence at the conjunction of two rivers. It is a vast pollutant, a stench, a klaxon sounding. Fat chimneys retch dirt into the sky even now in the deep night. It is not the current which pulls us but the city itself, its weight sucks us in. Faint shouts, here and there the calls of beasts, the obscene clash and pounding from the factories as huge machines rut. Railways trace urban anatomy like protruding veins. Red brick and dark walls, squat churches like troglodytic things, ragged awnings flickering, cobbled mazes in the old town, culs-de-sac, sewers riddling the earth like secular sepulchres, a new landscape of wasteground, crushed stone, libraries fat with forgotten volumes, old hospitals, towerblocks, ships and metal claws that lift cargoes from the water.

 

[God45]

(Fast, gillar man inte China Miéville ligger ens preferenser så långt ifrån mina att vidare diskussion sannolikt är meningslös )

Han gjorde en "Dark and edgy" re-boot av Dial h for hero vilket är dumt men han gjorde det på det värsta möjliga sättet. Så min utgångspunkt är kanske inte objektiv

Jag försökte börja läsa den första av böckerna du nämnde men han är så... Dryg? Dryg och självgod i hur han skriver att jag inte klarade av att läsa det.

Så hans idéer är kanske bra, men jag kan inte läsa hans böcker. Så om du vill förmedla idéerna så är jag mycket tacksam

 

[krank]

I princip, ta all jävla skit från dagens nedgångna storstäder - kriminalitet, droger, rasism, polisbrutalitet, etc - och all jävla skit från dagens politik - korruption, nepotism, maktmissbruk, etc - och släpp ner några eländiga, vilsna personer i smeten. Utstötta, misstrodda, i klorna på de mäktiga och hänsynslösa, rädda, ensamma...

Krydda med "crisis energy", "dreamshit", ångdriven bionetik, skalbaggsfolk och allt annat coolt du kan komma på så är du hemma.

Ja, Perdido Street Station tyckte jag var hundens kulor och biets knän. Urban fantasy när den är som fläskigast. Jag började försöka läsa The Scar dock, men gav upp ganska fort. Borde jag envisas? Blir den bättre/mer läslig? Eller ska jag skippa den och försöka med Iron Council istället?

 

[Cybot]

Ja, du missförstår.

Tanken är inte att man ska stå och tjata om kvinnors rättigheter, utan att man är en andra klassens varelse oavsett hur förfinad och högklassig och rik man är. Däri har du automagiskt ett motstånd för dig som vanlig cogservativ äventyrare.

Fast då kanske man bör använda de accepterade termerna så som The Other eller koncepten som finns inom subalternitet. Då finns det en rad olika möjligheter.

 

[Krille]

Fast då kanske man bör använda de accepterade termerna så som The Other eller koncepten som finns inom subalternitet. Då finns det en rad olika möjligheter.

Gesundheit. Nu pratade du över min kunskapsnivå. Var läser jag vidare för att ha en chans att hänga med i diskussionen?

 

[Mogger]

Ja, Perdido Street Station tyckte jag var hundens kulor och biets knän. Urban fantasy när den är som fläskigast. Jag började försöka läsa The Scar dock, men gav upp ganska fort. Borde jag envisas? Blir den bättre/mer läslig? Eller ska jag skippa den och försöka med Iron Council istället?

Jag hade lite problem med att komma in i The Scar, men sedan gick det undan! Jag gillade den. Inte lika bra som Perdido, men fortfarande i en klass för sig själv. Iron Council har jag inte läst än.

 

[Vimes]

Fast då kanske man bör använda de accepterade termerna så som The Other eller koncepten som finns inom subalternitet. Då finns det en rad olika möjligheter.

Gesundheit. Nu pratade du över min kunskapsnivå. Var läser jag vidare för att ha en chans att hänga med i diskussionen?

Nu vet jag inte exakt vad Cybot far efter. Men i varje fall två av artiklarna i den här antologin är direkt relevanta för hur "den andre" (icke bourgeoisieman) representerades på olika arenor under slutet av 1800-talet. Ganska lättillgängligt empiriskt användande av "the Other" och "subaltern".

Edit: Den är alltså tillgänglig online.

Edit 2: Någonstans är jag skeptisk till att man kan rollspela subalternitet, tycker det låter som en motsägelse.

 

[Cybot]

Fast då kanske man bör använda de accepterade termerna så som The Other eller koncepten som finns inom subalternitet. Då finns det en rad olika möjligheter.

Gesundheit. Nu pratade du över min kunskapsnivå. Var läser jag vidare för att ha en chans att hänga med i diskussionen?

The Other är ett koncept inom kontinental filosofi där The other är den det där andra, det olika och det som inte är normen.
Simone de Beauvoir applicerade tankarna på genus i boken "Det andra könet", och sedan dess är The Other normalt en term för könsroller som inte är normen som samhället utgår ifrån (The other är det som är skilt ifrån mannen. Men The Other konceptet kan appliceras på det mesta som inte är vit, medelålders man).

Subalternitet är ett koncept inom forskning om kolonialitet/postkolonialitet. Man hittar det först hos marxisten Antonio Gramsci men som har utforskats framför allt av Gayatri Spivak (literaturteoretiker/filosof).
Vem är den subalterna? Den subalterna är den som inte erkänns agentstatus (varken vän eller erkänd fiende. De bara är där och förväntas vara verktyg för någon), och Spivak ställer frågan om de grupperna som har makten ens kan höra vad den subalterne säger (och att de i de fallen där de ens försöker lyssna omtolkar budskapet till något som passar in i deras världsbild, troligtvis något helt annat än vad den subalterne försöker säga).

 

[Cybot]

Edit 2: Någonstans är jag skeptisk till att man kan rollspela subalternitet, tycker det låter som en motsägelse.

Jo. Att verkligen rollspela subalternitet är nog svårt eller omöjligt. Det säger dock inte att ett försök inte kan vara givande.