På LinCon i år spelade jag en omgång Cold Soldier med Ron Edwards. Det är ett tvåpersonersspel skrivet av Bret Gillan. Ni kan hitta spelet här. Det är superkort och gratis, så läs det.
Det här var det första tvåpersonersspel jag spelat. Jag gillade det starkt. Spelet är riktigt imponerande och väldesignat och ger en tajt och dramatisk berättelse. Det existerar i ett hörn av spelstilar som jag finner väldigt intressant, och jag skulle gärna prata lite om den spelstilen. Det är en sorts väldigt funktionell hybrid mellan Story Now och Step On Up, där båda agendorna förstärker varandra.
Spelet har en tydlig premiss. Du är en odöd soldat uppväckt av en mörk mästare som befaller dig att göra hemska saker. Du kämpar för att uppfylla din mästares order, men i ditt inre glimtar det ibland till ett minne av ditt tidigare liv. Du kan försöka motstå din mästares befallningar, men det är inte lätt, och det försvagar dig. I slutet avgörs ödet för något som är viktigt för dig. Spelet är också tydligt speligt. Du samlar på dig kort och du ger kort till SL och du kan använda dina kort för att vinna eller förlora konflikter, och allt detta påverkar dina chanser i den sista konflikten. Du kan ta taktiska och strategiska beslut.
Du adresserar premissen när du väljer vad det är du vill försöka uppnå, och du använder spelarskicklighet i att försöka uppnå det. Och på samma sätt så tvingar den speliga mekaniken dig att göra val som i sin tur adresserar premissen. Båda delarna förstärker varandra, istället för att kompromissa och hamna någonstans halvvägs. Story Now-delen blir bättre av Step On Up-delen, och SOU-delen blir bättre av SN-delen. Det är ett symbiotiskt förhållande.
Det här tycker jag är spännande, och jag har sätt spel som rör sig lite åt det här hållet. Don't Rest Your Head, första utgåvan av With Great Power …, säkert andra jag inte kommer på nu. Känner ni igen detta? Har ni spelat på det här sättet? Gillar ni det? Är det här kanske ett bra sätt att få spelare som gillar olika spelstilar att ha kul i samma grupp?
Det här var det första tvåpersonersspel jag spelat. Jag gillade det starkt. Spelet är riktigt imponerande och väldesignat och ger en tajt och dramatisk berättelse. Det existerar i ett hörn av spelstilar som jag finner väldigt intressant, och jag skulle gärna prata lite om den spelstilen. Det är en sorts väldigt funktionell hybrid mellan Story Now och Step On Up, där båda agendorna förstärker varandra.
Spelet har en tydlig premiss. Du är en odöd soldat uppväckt av en mörk mästare som befaller dig att göra hemska saker. Du kämpar för att uppfylla din mästares order, men i ditt inre glimtar det ibland till ett minne av ditt tidigare liv. Du kan försöka motstå din mästares befallningar, men det är inte lätt, och det försvagar dig. I slutet avgörs ödet för något som är viktigt för dig. Spelet är också tydligt speligt. Du samlar på dig kort och du ger kort till SL och du kan använda dina kort för att vinna eller förlora konflikter, och allt detta påverkar dina chanser i den sista konflikten. Du kan ta taktiska och strategiska beslut.
Du adresserar premissen när du väljer vad det är du vill försöka uppnå, och du använder spelarskicklighet i att försöka uppnå det. Och på samma sätt så tvingar den speliga mekaniken dig att göra val som i sin tur adresserar premissen. Båda delarna förstärker varandra, istället för att kompromissa och hamna någonstans halvvägs. Story Now-delen blir bättre av Step On Up-delen, och SOU-delen blir bättre av SN-delen. Det är ett symbiotiskt förhållande.
Det här tycker jag är spännande, och jag har sätt spel som rör sig lite åt det här hållet. Don't Rest Your Head, första utgåvan av With Great Power …, säkert andra jag inte kommer på nu. Känner ni igen detta? Har ni spelat på det här sättet? Gillar ni det? Är det här kanske ett bra sätt att få spelare som gillar olika spelstilar att ha kul i samma grupp?
Men någon annan gör det säkert!