Coola och töntiga former av magi

[Franz]

Jag har länge eftersökt ett magisystem där magikern är väldigt mäktig men där mycket förberedelser krävs. Säg att rollpersonerna ska söka efter en skatt i en dungeon. Magikern måste då fundera på vilka slags hinder de kan komma att stöta på och vad för slags besvärjelser som kan vara till hjälp för dessa hinder. Magikern måste sedan ägna en hel dag åt att rita pentagram, utföra offer och meditera för att sedan få några besvärjelser. Dessa är få till antalet men väldigt mäktiga.

Jag gillar även konceptet att magi alltid kommer med ett pris. Det ska hända något negativt med magikern när magin brukas. Hen kanske åldras, blir fulare, tappar minnet eller nåt annat.

 

[Tre solar]

Jag gillar magi där kraften balanseras mot något annat än en abstrakt resurs. I Hidden Kingdom balanseras mirakel mot att de måste gynna någon annan. Den hedniska magin balanseras istället mot missväxt och olyckor.

I mitt spel Blood & Bronze finns det alltid en analog till den magiska effekten. Till exempel: trollformeln "vittra sönder" åldrar ett objekt med x år för varje varv som objektet och trollkarlen roterar runt varandra. Så du skulle kunna ödelägga en stad genom att köra din vagn i cirklar runt den. Men det kommer kanske kräva hundra varv, så det är ett rejält företag i den vanliga världen. Om du vill göra det snabbt behöver du nog extra-hästar, färjekarlar och båtar för att snabbt komma över vattendrag, och soldater som skyddar dig. Eller så satsar du på långsamt förfall, och går ett varv runt staden varje dag så länge det krävs, och hoppas att ingen fattar misstanke av att en trollkarl cirklar som en slö gam runt en kadaver.

Så det tycker jag är coolt: när magin begränsas av någon slags förhållande till verkligheten - till exempel att det finns en balanserande moteffekt, eller att den motsvaras av en handling som magikern utför i verkligheten.

Lökigt är när magin är som ljus ur en ficklampa: utan ansträngning, drivet av en abstrakt resurs, och med tydligt avgränsad, alltid upprepningsbar, och alltid likadan effekt.

 

[Mogger]

Däremot är ju effekterna inte så coola, även om metafysiken bakom är lite intressant.

Jag tycker att metafysiken är allt. Om en eldboll är cool eller inte beror helt och hållet på hur eldbollskastaren lyckas kanalisera den där kraften och vilka uppoffringar som måste göras etc. Återigen, setting does matter

 

[Mundo]

Den enda coola besvärjelsen i DoD är Terror.
Change my mind..

//EvilSpook

Fel, det är kvävka, där du med ett enda slag tömmer en persons lungor på luft och förhindrar ny för att komma in. Han slår inget motståndsslag och han dör ganska snart. En riktig fuck-you magi.

 

[Mundo]

Tråkigast form av magi har de i Dr. Strange, där först kastar de en massa balla magier som gör hela världen upp och ned i något slags illusionstrick... Men när man sen ska utöva någon form av magikerstrid så frammas två stycken orangea basebollträn som man helt sonika slår varandra i huvudet med. De fick göra precis vad som helst utan begränsningar och de valde basebollträn.

 

[JohanL]

Fel, det är kvävka, där du med ett enda slag tömmer en persons lungor på luft och förhindrar ny för att komma in. Han slår inget motståndsslag och han dör ganska snart. En riktig fuck-you magi.

Men kom igen, Dödshand! Hur coolt som helst!

 

[anth]

Något som liknar @Mundo s kväka...

Vi har redan konstaterat att magiker som kastar eldbollar och eldklot är tråkigt.
Det är ungefär lika kul som någon som går runt med en eldkastare.
Nu kan eldkastare vara ganska häftiga, men använder man bara eldkastare (eldboll) i 20 strider på raken så börjar det bli ganska uttjatat och tråkigt.

I boken ADnD Oriental Adventures från 1985 heter magiker Wu Jen och denne kan kasta en spell som heter Internal Fireball.
Det är precis vad det låter som: en eldboll som exploderar inne i en annan varelse.
Av någon anledning har jag inte sett den spellen i någon senare DnD-produkt -antagligen för att det är för brutalt.

Här är en scen från animen DanMachi (mycket sevärd).
Huvudpersonen, den 14-åriga vithåriga pojken Bell Cranel, blir "vuxen" när han för första gången tvingas slåss ensam mot en stor minotaur.
Bell Cranel kan använda en sorts magi, Fire Bolt, som kommer från hans hand, eller vapnet han håller i.
Kör han en kniv i magen på någon och använder Fire Bolt får ni själva räkna ut vad som händer.
Ni kan spola till c:a 1:50 in i klippet om ni inte orkar titta på hela striden.
Helt uppenbart är det i slutet av klippet, för det är inte så mycket kvar efter att en fire bolt exploderar i magen på någon.

 

[Svarte Faraonen]

Töntigt? När jag väl har kommit över tröskeln att med bibehållen självrespekt låtsas att jag är någon som kan trolla – ja, då är det en mindre viktig fråga exakt hur jag låtsas trolla. Passar det i spelvärlden är det gott nog för mig.

 

[Gerkub]

Harmonism- snobbiga audiofiler som lider av nån form av ocd/autistisk störning och kräver ordning och reda samt klär sig i basker .

Ett sidospår som jag känner är viktigt: OCD kan yttra sig genom tvångsmässig ordning men är absolut inte bara det. Det är en felaktig föreställning som kan hindra folk att söka hjälp.

 

[Dr_Dängrot]

Ett sidospår som jag känner är viktigt: OCD kan yttra sig genom tvångsmässig ordning men är absolut inte bara det. Det är en felaktig föreställning som kan hindra folk att söka hjälp.

Helt rätt , ocd kan ta sig uttryck på flera olika sätt.

Jag är själv diagnosticerad med ocd och har ocd kring ett specifikt nummer . Jag måste tända och släcka lampan x-antal gånger innan jag är nöjd , låsa och låsa upp dörren x-antal gånger , jag måste spola i toan x-antal gånger , dricka x-antal klunkar innan jag kan ställa ned ölen osv .

 

[Gerkub]

Helt rätt , ocd kan ta sig uttryck på flera olika sätt.

Jag är själv diagnosticerad med ocd och har ocd kring ett specifikt nummer . Jag måste tända och släcka lampan x-antal gånger innan jag är nöjd , låsa och låsa upp dörren x-antal gånger , jag måste spola i toan x-antal gånger , dricka x-antal klunkar innan jag kan ställa ned ölen osv .

Jag har det med, men mer internt inne i huvudet. Tog lång tid att söka hjälp för jag trodde det för var folk med ordning och reda och inte för slarviga typer som jag. Håller med om att det inte är den coolaste formen av magi

 

[Lukas]

Tråkigast form av magi har de i Dr. Strange, där först kastar de en massa balla magier som gör hela världen upp och ned i något slags illusionstrick... Men när man sen ska utöva någon form av magikerstrid så frammas två stycken orangea basebollträn som man helt sonika slår varandra i huvudet med. De fick göra precis vad som helst utan begränsningar och de valde basebollträn.

Tycker nog det är tråkigare med magistrider som i Harry potter filmerna där allt bara verkar bli ljusstrålar i olika färger som dödar eller möts i luften.

Böckerna är inte bra här heller men där finns årminstånde en strid som borde vara intressant på film (Ministeriets statystrid mellan Dumbledor och voldemort) men filmen misslyckas till och med det.

 

[Lukas]

Den coolaste magin är den där oväntade saker händer för att magi är oberäknigt.
Svårt att göra bra i spel dock där spelare gärna vill ha ett hum av vad de sysslar med och oväntade effekter brukar bli religerade till misslyckanden.

Jag skulle vilja ha ha ett system som gav samma känsla om magisystemet i brädspelet eldritch Horror.
Där får man bara läsa framsidan av magi kortet, där det står vad du ska slå, och vem du ska sikta på (ibland även en effekt), efter då slagit slaget får du vända kortet och får där veta vad som händer baserat på ditt slag.
Det kan vara yttligare posetiva effekter, oväntade negativa effekter, eller bara konstiga saker. Sedan får du oftas dra ett nytt kort av samma spel, som har samma framsida men en ny baksida du inte får titta på.

 

[Dr_Dängrot]

Den coolaste magin är den där oväntade saker händer för att magi är oberäknigt.
Svårt att göra bra i spel dock där spelare gärna vill ha ett hum av vad de sysslar med och oväntade effekter brukar bli religerade till misslyckanden.

Jag skulle vilja ha ha ett system som gav samma känsla om magisystemet i brädspelet eldritch Horror.
Där får man bara läsa framsidan av magi kortet, där det står vad du ska slå, och vem du ska sikta på (ibland även en effekt), efter då slagit slaget får du vända kortet och får där veta vad som händer baserat på ditt slag.
Det kan vara yttligare posetiva effekter, oväntade negativa effekter, eller bara konstiga saker. Sedan får du oftas dra ett nytt kort av samma spel, som har samma framsida men en ny baksida du inte får titta på.

Har inte detta gjorts redan, iaf till en viss gräns med Wild Magic i DnD ?

 

[Lukas]

Har inte detta gjorts redan, iaf till en viss gräns med Wild Magic i DnD ?

Wild magic i DnD kommer ifrån en bra idé, men kan inte säga att jag gillar utförandet.

 

[Dr_Dängrot]

Wild magic i DnD kommer ifrån en bra idé, men kan inte säga att jag gillar utförandet.

Jag kommer inte riktigt ihåg utförandet i detalj om jag skall vara helt ärlig . Vill minnas ifrån DnD 3,5 att man fick slå nån form av kontrollera magi slag och misslyckades man så uppstod en random effekt som kunde vara både negativ eller positiv.

Minns jag fel här ?

 

[anth]

Problemet med Wild Magic är att samtidigt göra det kaotiskt och användbart.

I DnD5 tycker jag att Wild Magic är aptråkigt för det ska vara "balanserat".
Alltså hela syftet med Wild Magic är ju att det ska vara obalanserat utav bara h***e!
Men är det för obalanserat har spelaren ingen kontroll över magin och då är det inte kul att spela Wild Mage.

Det är lite bättre i DnD3 och ännu bättre i ADnD2.
Men även i ADnD2 är det slumptabeller som inte känns så slumpmässiga om man spelar Wild Mage under en längre tid.

Spelar man en Wild Mage slår man på en d%-tabell för slumpmässiga effekter.
Det ser jättehäftigt ut när man kollar på tabellen, men faktum är att har man spelat ett dussin spelmöten med en Wild Mage så börjar man slå samma saker på tabellen.
Så grundregeln ska vara att har man slagit något på slumptabellen ska det strykas och gruppen kommer på en ny slumpeffekt.