Nekromanti Coola seder

[DeBracy]

Jag tycker seder och traditioner är saker som verkligen kan berika spel enormt mycket även om culture gaming inte är ens fokus. Det är också sånt som kan kännas lite knepigt att bara hitta på på rak arm ibland så jag tänkte vi skulle kunna samla en massa häftiga seder och bruk i en tråd här. Låter inte det bra?



Själv vill jag berätta om brödet och svärdet.

När klaner från Eftal möter främlingar och inte vet deras intentioner så tar de ett spjut och på ena sidan hänger de ett bröd, på andra sidan ett svärd i sin skida. En representant för den egna klanen bär fram dessa, presenterar var man kommer från och ställer frågan:

»Vi är från Vindarnas dal. Vilket väljer ni, brödet eller svärdet?«

Om främlingarna väljer brödet så delar man det i två halvor och ger dem den ena halvan. Då man delat brödet är man bröder och liksom man delat det ska man även dela sina bördor.

Om främlingarna väljer svärdet kommer det naturligtvis bli strid - om inte direkt så kanske framtiden. Folket i Vindarnas dal stänger dock hellre fienden ute från dalen helt istället för att själva gå till angrepp.

(tagen från Nausicaä of the Valley of the Wind)




Så? Vad har du för spännande att dela med dig? Alla möjliga källor är välkomna (böcker, serier, spel, egna påfund, historiska seder osv.)

 

[Andy]

Det lägger jag kniven på.

Kanske spelar man finska zigenare, calanoriska klansmän eller Dune-duellister men uttrycket betyder det samma.

Om du lägger kniven på något, ett beslut, ett löfte eller ett annat föremål så betyder det att du är beredd att slåss till din egen död för att försvara det som du lagt kniven på. Kniven kan läggas rent fysiskt eller också kan din karaktär bara säga det, det spelar ingen roll.

Egenpåhittat culture-gaming uttryck. Jääh!

 

[Krille]

Vid ett tillfälle så bjöds officerarna i Tolfte flottiljen i Fehnmeyer-kåren till en officersbal i Bahren-Sivenien. En av de närvarande officerarna, major Boedeke, tog illa vid sig av flottiljens närvaro: han såg dem som fiender, kollaboratörer eller vekhjärtade pacifister. Han anklagade flottiljchefen att de förolämpade konungen genom att inte skåla för konungens hälsa. Det var rätt uppenbart att major Boedeke mest var ute efter en duell.

Istället för att utmana officeren så bad flottiljchefen major Matthias Statke sin ställföreträdare att ge Boedeke vad han ville ha. Ställföreträdaren, en merovisk officer, reste sig och utropade sedan nedanstående skål:

"Till dem som kom före oss. Till dem som gav sitt blod för sina hem, sina kamrater och sina familjer. Till dem som gav sina liv så att andra fick leva.

Kamrater! Vi kan aldrig ersätta er. Vi kan aldrig glömma er. Vi kan bara fortsätta er strävan för fred, så att ert blod inte har gått till spillo."

När hela middagssalen reste på sig som en man och besvarade skålen med ett högt och ljudligt "Kamrater!" i en stämma så lämnade Boedeke salen under ilsken tystnad. Poängen hade dock gått hem – det fanns inte en enda officerare i salen som inte hade döda kamrater och släktingar som man hedrade lika högt eller högre än konungen.

Historien om kamratskålen har sedermera spridits över hela fronten. Huruvida den är sann eller inte spelar ingen roll. Det viktiga är att Fehnmeyer-flygare ofta utropar den i offentliga sammanhang, och att skålen respekteras av närvarande soldater som ett fullvärdigt och neutralt substitut för en skål till den regerande monarken.

(Från Blå Himmel)

 

[Illern]

Åtminstone i äldre tider sägs romarna ha förklarat krig genom att kasta ett spjut över gränsen till fiendens land.

När de sedan skulle gå ut i krig öppnade de portarna till Mars krigsgudens tempel för att släppa in honom i templet. Dörrarna stängdes sedan inte under hela kriget.

Krigsäsongen, typ två tredjedelar av året, inleddes med att Mars präster utförde en rituell dans med ceremoniella vapen från templet i staden.

I den gamla romerska kalendern fanns ingen specificerad vinter utan det var den period som blev över när somaren var slut till det nya året började. Det är lågsäsong, när den inte ens finns i kalendern

I gammal grekisk krigsrätt ingick att det var förbjudet att hugga ned olivlundar. Bränn, mörda, plundra men rör inte olivlundarna.

I romersk rätt var inte bara gudarelaterade saker heliga utan även saker som stadsmurar.

 

[Ulfgeir]

På Hawai'i lär det enligt uppgift varit tabu att flytta lavastenar utan att göra en cermoni för att blidka Pele. Många ceremonier blir det då, hela ögruppen består av lava....


/Ulfgeir

 

[Mekanurg]

Stäppen Tegern i nordvästra Vidonia (Gondica) bebos av tappra ryttarstammar med många distinkta seder. De flätar rep av gadiant-antilopernas tagel.

Om två män, vilka båda saknar blodsbröder, ska ingå fosterbrödralag ger de sig ut tillsammans, utan följeslagare, på prärien och nedlägger fem till sex antiloper. Sedan tillverkar de varsitt rep, varefter de återvänder hem och går inför stammens äldste. Där splitsar de två samman repen till ett stycke. De äldste binder sedan samman männens handleder och låter stammens kvinnor bjuda dem på en dundrande fest där de två blir matade. Detta symboliserar pånyttfödande som bröder.

Efter detta är de två på alla sätt bröder, med rätt till arv och plikt till blodshämnd.