Andra spelmötet. Två nya spelare hoppade in. Sayatias spelare avstod denna vecka. Så vi var sju spelare + en DM (mig).
Dom nya rollisarna heter Azira, Yufars f.d. trolovade som numera är en spetälsk domedagsprofet.
Och Nalim, en frustrerad plugghäst och rådets nyaste medlem som vill bli tagen på allvar. SLP:n Hamid har tagit honom under sina vingar.
Vi lade ett par timmar på att göra dom nya rollpersonerna sen spelade vi också. Fyra och en halvtimme var mötet totalt. Hittills bygger vi plattform, vänjer oss vid staden och spelvärlden. Det är investering även om nån RP dör. Vi lär oss sederna i Hawa.
Culture gaming… har alltid varit nåt jag sett som så himla jobbigt och kräver så mkt plugg, träning, förberedelser etc. Och nu är vi igång med det. Och ja, det är ansträngning. Men Najm vilka kickar det är att hålla på med nåt så här seriöst? Detta känns som typ... sånt rollspel jag bara läste om tidigare. Alla kör så himla a-game hela tiden. Vi har två filmregissörer/manusförfattare i gruppen som aldrig spelat rollspel tidigare (den ena har spelat lite schack, den andra har inte ens spelat fia med knuff tror jag) och dom fattade direkt grejen. Otroligt.
Gillar allas scener för den delen!
Som sagt, hittills har det mest varit plattformsbygge, etablera vilken extrem paranoia och otrygghet alla känner inför varandra... tror vi kommer fortsätta i den fasen åtminstone en bra bit in på nästa möte.
OK, OK, experimentet! Hur går det med det!
Jag märker att jag sitter och "ransonerar" dom D&D-saker jag som DM vill säga/göra. Jag vill dra levnadskostnader från allas pengar utifrån deras bostadssituation ex vis. Jag vill slå vädertabellen osv osv. Men jag är sparsam med det; oroa er inte, jag missar inte nåt utan jag har allt uppskrivet. Det jag har gjort är att slänga in mig på ett kort i vår Hillfolk-precedensordning (vi kör inte med "dagens tema" som är i orginalhillfolk så vi kör inte heller med det konstiga "SL byter ordning med den av dom andra som satte temat" osv). Vi har alltså en DM's turn vs sju player's turns (en var). Och jag använder min tur ibland till sån bookkeeping, ibland till SLP:er som knackar på.
Så D&D-reglerna vs Hf? Det har varit 99% Hf och 1% D&D. Som sagt, D&D är fortfarande "pistolerna på bordet" och det var nära en RP dödade en annan idag. Saker som hur lång tid det tar att segla till en annan stad etc är också frågor där vi vände oss till reglerna (2e-reglerna använder vi där. Har jag bestämt. Jag envåldshärskar en massa såna nördefrågor. Men jag är en rättvis DM.)
Men det är ju tre världar som möts. Hf-regler, D&D-procedurer, och aQ-kanon. Och måste säga att aQ-kanon har bidragit jättemycket tycker jag. Vi utforskar settingen och hur settingen påverkar oss.
Om man ska prata CA... har det varit nån story? Egentligen inte (det är en slow boil isf). Har det varit premisser som adresserats? Nej, dom har bollats men inte tillfredsställts. Och i Hf kommer det nog dröja till säsongens sista spelmöte innan dom gör det. Eller det får vi väl se men det är den emergensen -- fortsatt lite statiska -- tycker jag mig kunna ana utifrån reglerna.
Har det varit någon gamism? Nej, egentligen inte. Men det som det har varit en massa, är exploration of setting & exploration of character.
Om vi ska prata RISS så är det verkligen en skavig skavföttersbädd mellan Impro och Sandbox och vi hade en del konflikter kring det idag. Men jag är inte orolig. Vet att jag kommer få tillfälle att prata med spelarna mellan mötena.
Min roll som DM? Jag pajar ibland stämningen lite för att inflika nån culture gaming grej, påminna om nåt namn osv. Tycker det är helt klart värt det, såna inflikningar. Keep it canonical?
Det känns för tidigt att säga om detta är "bra" eller inte men för mig var spelmötet en ren bliss, det känns asskönt, jag hade jätteroligt, jag var engagerad osv. Är stolt över att ha rott ihop detta!
