Nekromanti Cthulhu igen, slå mig ine...

[baron Max Durhal_UBBT]

Fast ärligt talat, nu är jag den ende som babblat på skräckforumet på fyra raka inlägg. Men strunt samma, jag hade en tanke om spelet igen. Jag undrar, vad är det bästa stället att få information om platser på 20-talet? Att få veta saker om Paris under nutiden kanske inte behöver vara så svårt, men hur det var för åttio år sedan är en annan. Jag har för mig att huvudregelboken listar en del referensböcker som skulle kunna hjälpa stackars spelledare, har någon prövat dom som nämns där?

Måste bara visa också, håller någon med det som skrivs här

Jag tror också att jag börjar få stoff till en egen kampanj (Det vill säga efter att jag plöjt igenom Shadows of Yog Sothoth, Masks of Nyarlathotep, Day of The Beast, Dreaming Stone, Before the Fall, Escape from Innsmouth för att inte nämna alla möjliga äventyr som man kan få från Delta Green). Men jag tycker att det är svårt att skriva äventyr överhuvudtaget, men jag kan inte sätta fingret på vad det är. Hur gör ni när ni gör ett äventyr till detta spel, för jag känner att det inte är så lätt som jag tycker att det borde vara, men det kan också bero på att jag spelar rollspel väldigt sporadiskt och därför inte känner mig manad att skriva så mycket. Nåja, dom ovannämnda kampanjerna får väl duga så länge.

 

[Guest]

Nej då...

Jag undrar, vad är det bästa stället att få information om platser på 20-talet?

Att söka på internet är ju lätt, kolla i lite historiaböcker och sådant. Kanske söka lite på paris historia... Om du tittar på kartor från Paris i nutid och på 20-talet så ska det väl inte vara så stora skillnader... Man ser vad vissa kvater är och vissa specifika platser...

 

[Hoel]

Hur gör ni...?

Hur man gör för att skriva CoC...
Jag är något av en novis i området att skriva CoC men jag har skrivit en del annat, både skräck, sci-fi och fantasy och för mig börjar det alltid med en liten idé. Den gemensamma nämnaren är att det händer när jag försöker sova, jag har nämligen rätt svårt för denna konst (somna alltså) och då brukar alla saker jag sett läst och hört under dagen blandas ihop till små idéer, ofta scener. De bästa av dom väljer jag ut och funderar vidare på ett par nätter innan jag börjar skriva om dom. Min dator är full av små kartor, bilder och idéer. Det stora problemet brukar vara at knyta alla dessa idéer till en värld men med lite fantasi fungerar det för det mesta.
Exempel:
-Idén: Hur fruktansvärt vidrigt skrämmande måste det inte vara att falla handlöst ner i en djuphavsgrav med bara en liten ficklampa. Det är helt kolsvart och runt omkring dig finns några av de mest mardrömslika varelser som jorden någonsin frambringat.
Världen: Hur knyter man in denna lilla scen i en värld. I detta fallet är det ju som upplagt för CoC, under havet finns ju ganska många av dom riktigt elaka typerna, big C själv t ex.
Vad gör RP där: Enkelt, kolla på alla klaustrofobiska undervattensfilmer, det finns bara två typer: Ubåtar (das Boot, Below osv) och undervattensbaser (The Abyss, The Sphere). Här väljer vi undervattensbas. RP är forskare och när dom kommer ner börjar hemskheterna, man behöver inte mycket för att klura ut hur man skrämmer skiten ur ett gäng forskare på havets botten om man har hela mythoset att leka med...
Utförandet: Jag och sluper skriver för tillfället på "En Grav i Djupet"

 

[Jocke]

Re: Masks rewiev:en (spoiler)

Angående länken: Jag tror att den stackars recencenten hade den fruktansvärda oturen att spela Masks med en spelledare som har för lite erfarenhet av att leda köpäventyr, för om man verkligen konkret enbart ser till texten så är det smålinjärt och ger mängder med tillfällen att skjuta folk. Så var det verkligen inte varken när jag spelade Masks eller fem år senare när jag spellädde Masks. Okej, det fins en del dumma olågiska grejer i karaktärsbeskrivningaran, men det skiter man ju i om det inte är viktigt för storyn. vad arg jag blir.
Vill även tillägga att sista mötet vi körde masks kom mina spelare utklädda till sina karaktärer, det låg en hel del jobb bakom det fuicka jag reda på sen.

 

[sockerpappan]

Gräv där du står!

Det finns en sak man kan ta som hjläp när man skriver till CoC som jag tycker är närmast ovärdelig, Historien. Och då menar jag inte historieböckerna om kunungar och krig, som visserligen är intressant som krydda ibland men oftast håller en för episk nivå för CoC, utan den lokala historien kring olika platser. En förutsättning för detta är att man vill skriva scenarion till den plats man själv bor på (eller i närheten av). Bra exempel på lyckade försök till detta är NisseNytts scenarion på LinCon 2001 & 2002, nämlingen "mörkret mellan stjärnorna" och "Ur afgrunden" som handlar om Uppsala 1906-07 och som prickar en rad tidsmässigt korrekta händelser och karaktärer. Sedan när man som person går i uppsala har man en annan förklaring till varför ett hus står där det står eller vem greve birger mörner egentligen var osv, vilket ger kickar från rollspelet till det riktiga livet.

När man skriver från historiska källor har man fördelen att histoie ibland nästan skriver sig själv. Det enda man måste göra är att man plockar några historiska händelser på den plats man vill ha scenariot och sedan gör man som alla konspirationsteoretiker, dvs. man funderar på hur kan detta nu höra ihop. När man så har sammanfogat några händelser med en motivationsgrund av kulter och utomjordiska intelligenser är det bara att slänga in karaktärer i det hela. Och skulle man under skrivandets gång få idebrist är det bara plocka fram din lokala historiebok och se vad som faktiskt hände då. Du kan ge dig på att det har hänt en massa spektakulära händelser i din egen bygd som du helt fräckt kan använda... Dessutom får man bilder och miljöer ganska gratis.

Ett tips är att man kan börja sin historiska forskning på kommunhuset och be dem dra ut en kopia ur deras kartarkiv närmast den tiden man är intresserad av så man inte slårner ett scenario på fel sida karttillverkningen. Dvs beslutar man sig för Umeå 1934 och går till kommunhuset så ser man att det finns kartor från 1937 och innan dess från 1917 och 1899 men att det just var ett stortglapp där man beslutat att lägga sitt scenario. Om man nu tycker att kartor är viktiga dvs men de underlättar förståelsen av annan litteratur genom att man kan se vad vad hände någonstans

Problem: hur etiskt är det att ta existerande personer, om än döda sådana, och hävda att de var med i ockulta sammanhang, om än bara för att förnöja lite?

 

[Troberg]

Re: Gräv där du står!

Problem: hur etiskt är det att ta existerande personer, om än döda sådana, och hävda att de var med i ockulta sammanhang, om än bara för att förnöja lite?

Först och främst: en fet disclaimer. Standardgrejan att alla likheter med verkliga personer och händelser bla bla.

Har man en sådan tycker jag det är OK att använda kända personer, och att använda mindre kända om man byter namn på dem.

Har ni förresten märkt att även filmer och TV-serier som gör anspråk på att vara baserade på verkliga händelser har den där standarddisclaimern, även om man inleder med "The following is based on a true story"? Hur ska de ha det?

 

[Ithaqua]

Re: Gräv där du står!

Problem: hur etiskt är det att ta existerande personer, om än döda sådana, och hävda att de var med i ockulta sammanhang, om än bara för att förnöja lite?

Jag vet inte hur etiskt det är, men det är fruktansvärt roligt..*S* Jag gör det i stort sett hela tiden, och det är inte det enda sättet jag förvrider världshistoriska personligheter på. Coc blir väldigt svårt att spelleda om man inte får ta sig väldigt stora friheter, eftersom hela spelet bygger på konspirationer som gemene man, kontemporära historieskrivare inberäknade givetvis, inte har en aning om..

 

[Ymir]

Historiska SLP:er the WW way.

Problem: hur etiskt är det att ta existerande personer, om än döda sådana, och hävda att de var med i ockulta sammanhang, om än bara för att förnöja lite?

Tja...White Wolf gjorde det till en konstform i Vampire, och fortsatte med hela World of Darkness, även om det tonades ned rejält i 3rd ed. Nu är kanske WW inte kända för att vara 'etiska' eller något, men ändock.

Deras meritlista inkluderar bland annat Ur-Shulgi, Hatshepsut, Nefertiti, Qin Shi Huangdi, Wu Hou (Kejsarinnan Wu), 'Petronius the Arbiter', Septima Dominica, Anna Komnena, Belisarius, Narses, Bulscu, Geza Arpad, Subotai, Rasputin, Greve Cagliostro, Jiang Qing och Heinrich Himmler. Då har jag inte ens börjat räkna upp mytiska och bibliska personligheter än, men i många fall där är det mest namnet som lånats, förstås.

Mot bakgrund av detta tror jag likfullt att lånandet av historiska personligheter för eget bruk är fullt okej, även om jag själv skulle vara väldigt försiktig med allt för kända namn. Ska man spela i vår världs historia blir bruket av de som en gång levt här helt enkelt oundvikligt till sist, oavsett hur starkt de satt sina fotspår i historien.

- Ymir, som älskar Anna Komnena

 

[Pom]

Re: Gräv där du står!

I kampanjer noggrant baserade i ens omedelbara närmiljö (låt vara ett antal år tillbaka) kan man ju i teorin göra sig impopulär: "Förresten Bosse, när vi spelar brukar vi använda din farfar som skogstokig barnamördare."

Men det är väl mer åt hållet hyfs & hänsyn. Vad man gör opublicerat är ju annars ingen annans sak.

 

[walium]

Re: Historiska SLP:er the WW way.

"...och Heinrich Himmler. "

Var Heinrich Himmler en vampyr eller finns det någon annan anledning till att han är omnämnd?

 

[Ymir]

Re: Himmler goes Vampire

Han var vampyr i Vampire 2nd ed (Berlin by Night), något WW tycks ha förträngt i 3rd. Tremere-klanen såg till att inviga honom lagom till andra världskrigets slutskede.

I samma stad fanns också en Malkav som trodde att han var Hermann Göring, men det är en helt annan historia. Överlag en rätt pinsam stadsmodul, men så var det också 2nd edition.

- Ymir, förklarar

 

[sockerpappan]

Re: Gräv där du står!

tja...
vi använde riktiga personer både till namn och titel men vanliga människor som faktiskt funnits när vi skrev i umeå 1934. Sedan får man väl ha med en disclaimer om: "fiktiv berättelse men med verkliga människor" eller liknande.