Nekromanti Culture Gaming

[Flurtis]

Att verkligen culturegejma är jäkligt svårt, men det blir jädrans häftigt när det görs bra. Jag vet att vi har några riktiga ess här på forumet inom just culturegajming. Personligen har jag svårt för det, inte smakmässigt utan snarare att få till känslan.

Jag brukar vilja ha fart och fläng i mina kampanjer högt tempo och många trådar ute för att se vilka linor spelarna drar i. Kanske min spelledarstil helt enkelt inte passar till CG.

Men vad gör en kampanj till ryssligt bra CG (Culture Gajming)?

Vilka hjälpmedel finns?

Hur ska man tackla problemet med tempo kontra beskrivningar?

Tips o Trix?

Oftast tycker jag att fantasy samt historiska rollspel kopplas i samman till större del med CG än andra genrar, jag vill ändå framhäva Sci-Fi som en väldigt intressant genrer. Genrens anpassningsförmåga samt breda spektrum av miljöer ger nästan oändliga möjligheter.

På senare tid tycks allt mindre krut läggas på den här sortens spel. Jag tycker det är synd. Enligt mig finner vi några av rollspelens absoluta kärnor i just den här typen av spel. Just sättet som spelstilen lyfter fram settingen är ju sjukt bra. Oavsett om jag spelar rollspel, brädspel, datorspel eller ser på film så är känslan A o O för mig. Mutant Chronicles filmen tillexempel har en av de skönaste settingarna och känsla som någonsin har placerats på en bioduk. Hur många kan inte säga att skjutegravskriget med framtida supervapen i början av filmen får nackhåren att resa sig.

När jag tittar tillbaka på min egna kampanjer ångrar jag att jag inte dragit ner på tempot och lagt lite större tyngdpungt på CG, jag tror det hade tillfört mycket.

//Mattias, kände för att skriva

 

[Krille]

Grundläggande för culture gaming är förståelse för kulturen. Om spelarna har den, och det finns en mer eller mindre uttalad önskan att kulturgejma, så kommer den som ett brev på posten.

Det finns två saker som i synnerhet hjälper spelare att börja med det. Det ena är en liten turistguide, och det andra är regler som främjar kulturens beteende. Och nu tänker jag göra en massa självgod reklam för Västmark för att visa vad jag menar.

Västmark har på de första sidorna en introduktion till världen på några sidor. Längst ner på de sidorna finns även en lista med saker som inte finns, som till exempel allmän skolgång, kapitalism, rättssäkerhet, demokrati etc. Av de sakerna så är det främst listan med saker som inte finns som spelare har kommenterat som ett suveränt sätt att hjälpa dem in i kulturen i världen, eftersom den pekar på saker som alla tar för givna. Där finns även en lista med värderingar som västmarkingar i allmänhet har. Precis som en normal Svensson gillar villa, volvo, vovve och en relativt socialdemokratisk norm (give or take - skattetrycket får gärna vara lägre, strejker är jobbiga, men å andra sidan får direktörer inte ha för hög bonus och LO borde minsann sätta lite press på företagen; och snälla, ta inte det här som en ursäkt att börja en politisk diskussion, utan ta det för vad det är: ett exempel på normen i Sverige idag), så har en normal Wiglaf en klase normer som han gillar, exempelvis ätten, sin heder, Gud och kungen, mer eller mindre i den ordningen.

När man väl greppat hur kulturen funkar - med hjälp av en sådan turistguide; detaljer kan man stoppa in sen - så kan man förstärka beteendet med lite regler som uppmuntrar beteendet. Här kommer till exempel regeln om wargild in. Wargild är ett värde som visar hur mycket man är värd, och därmed hur mycket ens ord, vittnesmål och kropp är värd. Det finns ett sätt att ta fram ens wargild, och det finns exempel på hur det appliceras. Exempelvis kan man i en rättegång summera ena sidans vittnens wargild och jämföra med andra sidans vittnens wargild; den sida som har högst vinner rättens gillande och målet. Det här har jag till och med använt som äventyr: rollpersonerna anklagades för ett brott och skulle ställas inför tinget. De hade trettio dagar på sig att leta upp vittnen för deras sak - de var naturligtvis satta på fri fot eftersom de svurit vid Gud att närvara vid rättegången, och skulle de bryta mot eden så skulle deras själ vara förverkad (de hade ju svurit vid Gud) och de skulle förklaras fredlösa, så det fanns ingen anledning för fogden att hålla dem inlåsta. Bara det är en typisk culture gaming-grej, egentligen.

I vilket fall som helst, äventyret handlade om att finna personer som var villiga att gå i ed på att rollpersonerna var hyvens killar som aldrig skulle kunna begå det illdåd som de var anklagade för. Det handlade inte om att finna bevis för hur andra sidan förfalskat bevis eller konspirerade emot dem, vilket var lite klurigt att få spelarna att förstå. När de väl kommit på att de var tvungna att hitta vittnena för att rentvå sig, snarare än att angripa anklagelsen som ofta är fallet annars, så gick det som på räls: gamla tjänster inhöstades, trohetseder utbyttes och i ett par fall tog de hiskliga lån för att muta rätt personer, men till slut hade de en klase godsägare, två riddare och en baron på sin sida som karaktärsvittnen.

Culture gaming fungerar synnerligen bra med fisktanksspelande. I just ovanstående fall så hade anklagelsen kommit av att en gammal fisk ville bli av med rollpersonerna, och in i kampanjen kom ett par nya fiskar i form av en långivande jude (ja, jag vet att det låter antisemitiskt, men goda kristna får inte ta ut ränta, vilket fick följden av att just judar, som inte hade det förbudet, lade rabarber på bankverksamheten i medeltida Europa och gav dem dåligt rykte som ockrare och gjorde dem eviga fiender med sina gäldenärer - vilka ofta var adelsmän och kungahus i Europa) och en av godsherrarna. En del av de gamla fiskarna rörders också om, och fisken som startade krisen genom anklagelsen var förstås inte klar efter att han förlorat rättegången. Just genom att man tar på sig kulturens glasögon som spelledare så får man ofta en reaktion från ens fiskar som funkar ypperligt för culture gaming.

Resultatet blir en väldigt sällsam upplevelse. Man tar helt och hållet semester från sig själv och nutiden, och blir en helt annan person i en helt annan kultur. Som bieffekt får man också förståelse för andra kulturer, eftersom man tränas i att sätta sig in i deras sätt att tänka.

 

[Flurtis]

Grundläggande för culture gaming är förståelse för kulturen. Om spelarna har den, och det finns en mer eller mindre uttalad önskan att kulturgejma, så kommer den som ett brev på posten.

Hmmm tror du det är möjligt att spela fram en sådan förståelse. Säg exempelviss en viking kampanj som utspelar siig i österled? Med andra ord är kunskap om kulturen ett måste eller går det att spela fram den? Skulle man kunna spela fram en "kultur" med spelarinflytande? Jag tror det, fast CG kommer ju vara lite haltande i olika intervaller.

Culture gaming fungerar synnerligen bra med fisktanksspelande. I just ovanstående fall så hade anklagelsen kommit av att en gammal fisk ville bli av med rollpersonerna, och in i kampanjen kom ett par nya fiskar i form av en långivande jude (ja, jag vet att det låter antisemitiskt, men goda kristna får inte ta ut ränta, vilket fick följden av att just judar, som inte hade det förbudet, lade rabarber på bankverksamheten i medeltida Europa och gav dem dåligt rykte som ockrare och gjorde dem eviga fiender med sina gäldenärer - vilka ofta var adelsmän och kungahus i Europa) och en av godsherrarna. En del av de gamla fiskarna rörders också om, och fisken som startade krisen genom anklagelsen var förstås inte klar efter att han förlorat rättegången. Just genom att man tar på sig kulturens glasögon som spelledare så får man ofta en reaktion från ens fiskar som funkar ypperligt för culture gaming.

Bra poäng!

//Mattias

 

[Krille]

Hmmm tror du det är möjligt att spela fram en sådan förståelse. Säg exempelviss en viking kampanj som utspelar siig i österled? Med andra ord är kunskap om kulturen ett måste eller går det att spela fram den?

Det är inga problem att uppleva en främmande kultur som man gästar. Det går alldeles utmärkt att som viking gästa ruserna och som främling uppleva deras kultur. Det är till och med bara kul och ger bara mer möjligheter att utforska och uppleva kulturer, genom att man belyser skillnaderna mellan flera kulturer. Det är ju till exempel lite av poängen i Franz G Bengtssons Röde Orm.

Skulle man kunna spela fram en "kultur" med spelarinflytande? Jag tror det, fast CG kommer ju vara lite haltande i olika intervaller.

Jag tycker att det är ett gränsfall. Det finns ju ingenting som hindrar att man gör så, men jag undrar om det inte är något som borde kallas "culture invention" snarare än "culture gaming". Klassisk culture gaming är ofta mer att man skapar eller utforskar kulturen i förväg och sedan försöker leva i den.

 

[Flurtis]

Det är inga problem att uppleva en främmande kultur som man gästar. Det går alldeles utmärkt att som viking gästa ruserna och som främling uppleva deras kultur. Det är till och med bara kul och ger bara mer möjligheter att utforska och uppleva kulturer, genom att man belyser skillnaderna mellan flera kulturer. Det är ju till exempel lite av poängen i Franz G Bengtssons Röde Orm.

Mitt exempel var dåligt. Frågeställningen jag var ute efter är: Kan man gå ifrån en känd kultur (viking) till en okänd kultur (Österled)? Sen att du inte har det blekaste aning om att jag bara känner till "vikingkulturen" medans jag är totalt nollad på öserled, kan ju kanske vara bra att kommentera

Klassisk culture gaming är ofta mer att man skapar eller utforskar kulturen i förväg och sedan försöker leva i den.

Så en redan etablerad kultur är alltså en premiss för Culture Gajming? I såna fall har vi slagit fast att en bra Culture Gajming upplevelse är väldigt beroende utav vettiga förberedelser och tydlighet. Om det nu är så dvs.

Vad tror ni om möjligheten att endast rollpersonernas kultur måste vara etablerad? Det skulle kunna skapa ett bättre underlag för CG kampanjer liknande den jag nämner ovan.

//Mattias

 

[Nässe]

Vad tror ni om möjligheten att endast rollpersonernas kultur måste vara etablerad? Det skulle kunna skapa ett bättre underlag för CG kampanjer liknande den jag nämner ovan.

I en annan tråd pratas det om att spela blind- och verkligen uppleva hur det är- vilket väl är en form av culture gaming? Om man inte strikt menar kultur ur en eller annan forskares specifika definition av "kultur" i just den avhandlingen...

Det man egentligen gör i Culture gaming är äl att utforska premisser i en kultur. Vi väljer ut vissa fenomen som vi tolkar som viktiga och tydligt annorlunda från vår egen kultur...

"På vikinga tiden var det här, det här, och det här annorlunda från nu.. Förhåll er till det!"

Vi definierar dessa premisser och använder dem som guid/ regler när vi spelar våra karaktärer.

Premisserna skulle ju kunna handla om en massa olika saker.

När Christian i Oktoberlandet skriver att spelaren som spelar en Kentaur måste fundera över hur karaktären går på toaletten, finns det speceiella bilar för kentauren, hur upplever man hästar- har man sex med människor så är ju det en typ av culture gaming/ kulturupptäckande.

Skillnaden som Krille pratar om är att vi ibland vet mer och ibland vet mindre, mer eller mindre köttig bild. Ändå handlar det ju (väl?) om en premiss- "så här funkar det"- detta utgår vi från när man kulturspelar...

Så det borde väl inte finnas något som talar mot att samberätta fram culture gaming.. Man skapar en premiss först bara... I den här världen är män korta och kvinnor långa- sen kan man tillsammans fläska ut det så mycket man vill innan spel- eller låta det spelas upp i spel.

Det intressanta som Culture gaming gör är, vilket ni redan sagt, att skaka om spelarnas förutfattade meningar, och invandra mönster- detta skapas ju av premissen ("Rättvisa avgörs av heder- inte av vem som har rätt".- som i Krilles exempel)

Premisser kan ju också etableras i spel och sedan gälla- detta görs till exempel i Mortal Coil där spelare och spelledare slår fast saker om magi i världen genom att lägga poäng- dessa fenomen är sedan etablerade och något som spelarna måste förhålla sig till när man rollspelar....

Är jag ute och cyklar?

Självklart håller jag (ju) inte med om att culture gaming måste handla om att utforska en historiskt korrekt tid/ plats. Det är kanske en smaksak.... eller så handlar det om intresse- eller om man tror att den typen av kunskap är möjlig att ha....

Hepp!

 

[Flurtis]

"På vikinga tiden var det här, det här, och det här annorlunda från nu.. Förhåll er till det!"

Just den här meningen tycker jag är bra! Den trycker nämligen på en bra defination om vad Cultur Gajming verkligen är!

Så det borde väl inte finnas något som talar mot att samberätta fram culture gaming.. Man skapar en premiss först bara... I den här världen är män korta och kvinnor långa- sen kan man tillsammans fläska ut det så mycket man vill innan spel- eller låta det spelas upp i spel.

Det intressanta som Culture gaming gör är, vilket ni redan sagt, att skaka om spelarnas förutfattade meningar, och invandra mönster- detta skapas ju av premissen ("Rättvisa avgörs av heder- inte av vem som har rätt".- som i Krilles exempel)

Fast premissen måste nog vara styrd utav spelarnas förutfattade meningar. Annars kommer de inte att räknas. Lite cyniskt kanske man skulle kunna säga att fördomar gynnar culture gajming?

Är jag ute och cyklar?

Ånej, väldigt bra åsikter och formuleringar!

//Mattias

 

[DeBracy]

Fast premissen måste nog vara styrd utav spelarnas förutfattade meningar. Annars kommer de inte att räknas. Lite cyniskt kanske man skulle kunna säga att fördomar gynnar culture gajming?

Det där behöver utvecklas/förtydligas. Hur menar du att premissen skulle vara styrd efter spelarnas förutfattade meningar? Genom att man lägger drag i kulturen helt i linje med eller direkt emot spelarnas egna uppfattningar om vissa saker exempelvis?

 

[Flurtis]

Styrd är nog fel ordval av mig. Jag skulle nog kanske ha använt "beroende av" istället.

Ett exempel:

Säg att vi spelar amerikanska desertörer under Irakkriget. Säg att vi har följande premiss: "Amerikanska marinsoldatert beter sig så här" vs "muslimsk folkkultur".

Culture Gajmingen kommer att se annorlunda ut beroende på vad spelarna har för åsikter. Säg att vi har tre spelgrupper till kampanjen: 1 svensk, 1 grupp ifrån texas, och en muslimsk spelgrupp. De olika grupparna hade således reagerat och influerat Culture Gajmingen utifrån sin egen syn på respektive folkgrupp.

Exempelt är hårddraget för tydlighetens skulle. Det måste varken gå i linje med eller mot spelarens föruttfattade meningar, men då fördomar tenderar att vara betydligt simplare än verkligheten som oftast är betydligt mer komplex. Underlättar det CG

//Mattias

 

[Krille]

I idealfallet har spelarnas förutfattade meningar ingenting med saken att göra. Poängen med culture gaming är inte att få sina förutfattade meningar krossade. Det är på sin höjd en bieffekt. Poängen är att uppleva en helt annan kultur från förstapersonsperpektiv.

Så huruvida spelgruppen är svensk, muslimsk eller texansk har egentligen ingenting med saken att göra. Det viktiga i culture gaming är marinkåristkulturen.

 

[Nässe]

I idealfallet har spelarnas förutfattade meningar ingenting med saken att göra.

Vi som spelare spelar ju utifrån vår förståelse av världen. Skillnaden mellan vår upplevelse av hur det bör vara/ hur det är kontra den bild som spelvärlden ger är ju det roliga.

Jag menar inte att poängen med culture gaming är att krossa sina förutfattade meningar- så klart.

Det viktiga i culture gaming är marinkåristkulturen.

Ja, som möter spelarnas kultur.

Vi leker med fiktiva berättelser men de är ju inte avklippta från oss själva- de passerar igenom oss. En upplevelse av premissen "rättvisa avgörs av heder inte av vem som är rätt" kommer att spelas och upplevas olika av en spelare som varit den utsatta parten i ett våldtäktsfall där förövaren gick fri för att flickan hade kort kjol- eller om spelaren var domaren som dömde...

Vår förståelse av vår historia kan inte särskiljas från oss själva...

Jag menar alltså enbart att självklart spelar det roll vem vi är som möter den påhittade kulturen...

Jag tror till exempel att olika personer skulle ha olika bild av vad som är "grejen" med vikingar- alltså premissen, vad definierar dem som annorlunda från oss.

Om man har varit ett land som plundrades av vinkingar, handlade med vikingar eller var vikingar så finns det ju inbyggt i vår egen förståelse av vikingar...

babbel, babbel,. babbel

 

[Flurtis]

Precis mitt tänk!

//Mattias

 

[Genesis]

Jag håller med till fullo. Poängen med CG är ju, som Krille säger, att uppleva en främmande kultur ur ett förstapersonsperspektiv. Och upplevelsen kommer definitivt att färgas av de förutfattade meningarna. Kanske framförallt kommer vad som är "främmande" i kulturen påverkas. Man jämför automatiskt kulturen med sin egen, om än undermedvetet, och det är ju den jämförelsen, skulle jag säga, som är mintkrämen i mitten. Chokladen är också god, men det är mintkrämen som skiljer pralinen från vilken jäkla mjölkchokladbit som helst.