Jag blev inte förvånad, då jag kände till dem och la upp dem, ganska OT som de var. Däremot har det egentligen aldrig slagit mig att de skulle vara särskilt relevanta ur ett rollspelsperspektiv och jag undrar lite över hur du ser på den frågan själv?
Alla vet ju dessutom att lantmätaren, han är en mäktig karl, och om han inte sköter sitt jobb kommer han att straffas med att bli ett spöke eller lyktgubbe eller slikt väsen efter döden.
Om något kan jag tycka att vi pratar om detta som om det vore lite av ett rollspelsfenomen, med Murder Hobos som någon slags anomali. Men om det inte är det?
Man skulle ju kunna tänka sig detta som en del av speldesignen; man har ingen mekanik eller pratar öppet om trauman och hedersproblematik, men är det inte så att det finns de som ser regelmängden och tänker "det är uppenbarligen tänkt att man ska slåss mycket i det här spelet" och därmed spelar sin rollperson så? Och för den delen, skapar inte många spelledare äventyr på samma premiss?
Det är hobo delen som är anomalin. De flesta våldsverkare var bofastaOm något kan jag tycka att vi pratar om detta som om det vore lite av ett rollspelsfenomen, med Murder Hobos som någon slags anomali. Men om det inte är det?
Jag har nog mer eller mindre medvetet, dragit paralleller till Old West som ju enligt siffror inte alls var så våldsam som fiktionen säger och tänkt att folk nog varit som folk är. Absolut våldsammare, men att det skulle vara på den nivån trodde jag inte! Å andra sidan gäller ju toppen under digerdödens Italien så kanske var det en rejäl topp?
Som sagt, jag vet inte riktigt. Det är lite ny fakta som jag måste marinera lite först
Japp!
Det var inte de enda. Sabel och pistol hörde till uniformen för brevbärare på landsbygden på 1800-talet.
Nej, om vi tänker oss att våra fantasy utspelar sig i någon slags psuedo/antik/medeltid/tidgmodern tid så tycker jag inte att det är en anomali med gäng med (unga) våldsverkare som drar runt. Framförallt inte om statsmakten är svag och/eller stora krig rasar. LotFP val att ha trettioåriga kriget som setting är helt rätt i så måtto. Även gammel-DnD där spelet utspelar sig i en slags Frontier kan ju motivera sådant (även om Western inte var så våldsam som i filmerna).
Also: tullverket. De militariserads på 1820-talet (eller om det var 30-talet). Jag har inga siffror men det var inte ovanligt att tulltjänstemän dödades i tjänsten under 1600-, 1700- och första hälften av 1800-talet.
Inte så konstigt, de kom ju och försökte lägga sig i folks (o)hederliga arbeten...
Jag tror inte det. Men det får mig att vilja gräva lite djupare.
Det är väl det där om att våldsverkarna är utan hem, familj, och/eller annat som egentligen knyter dem till något, d.v.s. "hobo" delen som är något av ett anomali. Som jag förstått det så var många våldsverkare knutna till en plats eller en familj, och i vissa fall var det dessa band som var anledningen till våldsverkandet (ex. Björn-Lars gave sig på Lars från Knohult för den senare hade sovit med Björn-Lars syster och sedan fölovat sig med en annan; Björlåby pojkarna gav Lars, Torpar Gustavs son, som hade kommit tillbaka från sina resor rik, ett rejält kok stryck för att de upplevde att han som torparson förolämpade dem med sina finna kläder).
Demobilisering. Avdankning. Varje fred stod man där med tusentals, tiotusentals unga män, förhärdade och förråade av krig, utan några fredliga färdigheter, utan några sociala band. I verkligheten återanpassades så klart många, men säkert inte alla. Om det hade funnits dungeons, skulle några av dem ha blivit murderhobos.
Uppfattningen om mänskliga rättigheter och individens rättigheter.
